Kuttrig

Jag jobbar stenhårt vidare på min image som blondin här på jobbet, och det går väl så där för det mesta. Inget ont sagt om blondiner här inte, jag aspirerar ändå på att vara en av er, det om något borde säga något om hur åtråvärda och eftersträvansvärda ni är. Jag trodde jag hade halva inne efter RSNA när min jättechef John bullrade fram att jag hade skött mig fint där på mattan ändå, med allt mitt flippande och trixande och så. Men, idag kom det ett ganska stort bakslag i min blondinkamp då min något mindre, dock ej till kroppshyddan, chef Mikael hävde ur sig att jag var "... för smart för att vara kuttersmycke." Det kröp fram att Pontus minsann var vår avdelnings kuttersmycke, inte undertecknad som jag så glatt trott hela tiden.

Vadfalls!

Här piffar man sig och har klackar och kammar ibland till och med håret för att få lov att vara lite kuttrig och dekorativ av sig sina 40 timmar i veckan men inte ens det klarar jag av. Jag är besviken, jätte-så. Ikväll har jag tröstätit grapefrukter och rationaliserat hemma i soffan; Pontus är ju ändå en naturlig blondin och så är han lång, lite längre än mig, det är svårt att tävla med det för en rultig rödtott som mig. Jag får väl helt enkelt svälja det här och acceptera att jag inte kommer bli något mer än en halvprydlig prydnad för avdelningen och acceptera att jag fortsättningsvis kommer vara tvungen att låtsas jobba med det som finns på insidan av pannan.

Jobbigt.

Annars är det ganska lugnt här, jag ska få lite ledigt på fredag som kompensation för förra helgens mässarbete och imorgon ska jag återigen leta efter DMV för att kanske, eventuellt påbörja mitt körkortstagande. Del ett i det arbetet är fortfarande att hitta själva DMV-kontoret, det gick så där förra gången jag försökte så jag har väldigt lågt ställda förväntningar för stunden. Håll gärna en tumme eller två för mig och Garmin imorgon är ni snälla.