Det går fort ibland. Ena dagen firar man födelsedag med blommor en masse och nästa dag sitter man midjehögt i ett hav av tvivel efter att man fått nyheterna om att en god och ung vän har fått en hjärtattack och ligger inlagd på akuten. Ena dagen tokkör man sin sprillans nya fölsedags-KitchenAid mixer och nästa dag hör man ord som koma och hjärnskador smyga in från ena flanken. Medan man vänder upp och ner på underbara, blonda knoddar gnager det i själen för efter samtal med akutläkarsystern vet man vad oddsen säger om hjärtstillestånd men man kan ju inte sluta hoppas ändå.
Ikväll tändes det ljus över hela den här kontinenten och på en del platser i Sverige för Erik och hans familj. Uppe i Vermont sitter en kär vän med sina närmaste och planerar en begravning. Jag ser inte fram emot nästa vecka men icke förty ska jag åka upp och ge kramar. Det suger men det är så det är.
Fy fan vad det suger.
