... En snäll hand som puskar mig i håret, ett knä att vila huvudet i, en lagom tung haka lutad på min axel, en mage mot min rygg, en arm runt min midja, ett stilla andetag i mitt öra, en kind mot min, en hand på min nacke, ett finger som torkar bort den där ensamma tåren, ett öga som fångar mitt och en näsa i halsgropen.
Det är allt, varken mer eller mindre.
Att gå hem med tomt koppel
-
Man vet ju att det ska hända. Att en älskad lurvig del av familjen ska
lämna in. Ändå slår smärtan och saknaden till med full kraft när vi lämnar
veterin...
10 månader sedan