Det är svårt, men jag försöker leva efter devisen "Sköt dig själv och skit i andra" i mycket jag gör. Ni vet, inte döma folks matvanor vilken storlek de än må vara eller någons klädval eller religiösa övertygelser - det är toksvårt och jag misslyckas ganska ofta men jag tror att övning, det ger iallafall träning och med träning kommer man ganska långt. Bort till det första trafikljuset, ungefär.
Men. Det finns ett par vanor hos andra som gör att jag kastar min fina devis åt pipsvängen och mest bara undrar hur i helsefyr de tänker. Just idag funderade jag på kvinnorna i omklädningsrummet på gymmet igen, de uppför sig så underligt, förstår ni. Jag var där och sprang en runda på lunchen idag, ett inklämt träningspass mellan arbete och föreläsning och jag var, precis som alla andra som gör samma sak, väldigt stressad. Det är hetsigt att hinna med att byta om, motionera, duscha, klä sig och sedan springa tillbaka till vad det nu är man har att göra på en dryg timme. Hela övningen görs gärna med andan i halsen, men jag brukar tänka att jag får en hel timmes motion då, istället för bara en dryg halvtimma som är den ungefärliga tiden jag hinner tillbringa på löpbandet. Mycket pang för pengnarna!
Nåväl, När jag, efter väl utfört löppass, tog mig in i omklädningsrummet igen möttes jag av två kvinnor som precis innan svettats med mig i gymmet. De höll på att skala av sig sina fuktiga träningskläder för att snabbt dra på sig sina vanliga jobbkläder igen, utan ens en liten kattvätt emellan. Är det bara jag som tycker att det är ganska vidrigt? En sak vore det om man promenerat lite stillsamt i en timme och knappt blivit lite varm, men de här fallen hade både frambringat ymnig svett och deras riktiga kläder hann få nya eftersvettfläckar medan jag hängde kvar i omklädningsrummet.
Uff! Stackars deras kollegor! Så får man väl inte göra?
