Linda: Hur var middagen igår?
me: Lite bränd på ena sidan. Men annars väldigt god.
Linda: Okej, jag menade kanske inte just maten...
me: Nänä... Det var inte på något vis dåligt. Alls. Jag har hittat typ den enda mannen i hela nordöstra USA som inte har bråttom. Det är nästan som att vara tillbaka i tonåren, du vet, när man kunde hångla i tre timmar utan att ens tänka på något annat så värst mycket.
Linda: Åhhhhhh! Jag vill också hångla så.
Me: I know! Så där så att man får ont i läpphuden eller vad det nu kan heta, det där precis vid läpparna.
Me: Hmm... Läpphud är ett ganska äckligt ord, så där vid närmare eftertanke.
Me: Tur att det ordet inte finns egentligen. Eller?