Så var det dags igen, fegisbungy i Connecticut. I år fick vi sällskap av sommarsvenskan som var en fena på att åka karuseller kan jag säga. Hon spöade Ponus med hästlängder speciellt som hon fick dra avlösaren för oss när vi skulle flyga.
Här är vi på väg upp: 
Det är helt galet högt vill jag lova.
Här är vi på väg ner:
... Och så vänder man för att komma tillbaka igen:
Så småning om stannar helvetet och då kan man andas igen. Och le. Och känna precis hur mycket man spännt sig i hela kroppen.
Livsfarligt men Oj! så skoj.
