Alla har dem ju. Bristerna. Till exempel kan jag säga att jag:
- har svårt med portionskontrollen,
- ljuger ibland,
- är urbota lat ganska ofta,
- är långsint som tusan,
- svär mycket och ohämmat. Gärna framför barn och religiösa människor.
En gång hade jag magnesiumbrist också, då vaknade jag om nätterna med vansinnig kramp i benen, de bara spretade åt alla håll och stod i. Gissa om det är förvirrande att vakna mitt i natten av att ens ena (eller båda, vid speciella och lite finare tillfällen) ben kör en vild jigg för sig själv? Utan musik. Man kan få bestående men för mindre.
Nu funderar jag på om jag har järnbrist. Hur ska det kännas? Är det någon som har testat?
I brist på annan sysselsättning har jag ikväll googlat symptom på just järnbrist eftersom jag inte kan sluta känna mig hängig och trött mest hela tiden och enligt hypokondrikermanualen ska man bland annat känna sig trött och ja, hängig när man är låg på järn. Okej, kanske inte världens säkraste självanalys, jag vet. Men, ett annat symptom är försämrad ork och andfåddhet och det tycker jag också jag har åkt på. I vintras sprang jag glatt upp mot en 13, 14 kilometrar utan att jag mådde dåligt av det, nu släpar jag mig runt en 7, 8 stycken på den ena mediokra tiden efter den andra och det är satans jobbigt varje gång.
Jag hade tänkt mig att jag skulle bli pigg nu, när studierna var över och sommaren kom, men så har det inte blivit. Det börjar bli frustrerande, det här. Man kanske skulle ta sig till doktorn och få sig ett test? Ska bara klämma in fyra delstater på en vecka först. Men sedan, då jäklar!
