Så sitter man här och kurar med sin stormlampa, sin hög av batterier och sitt torrfoder och tittar på hurrikanen Earl som flåsar förbi där ute. Det blåser något otroligt och regnet står som femtumsspik i backen. Fönsterrutorna håller på att blåsa in och ett stort träd en bit upp på gatan har vält över en bil vars larm bara tjuter och tjuter...
Eller inte alls, faktiskt.
Ute är det 25 grader klockan halv tolv på kvällen och syrsorna spelar sin repetitiva melodi. Fukten ligger tät där ute och inte den minsta antydan till vindpust går att märka.
Vad fel de hade, de där vädermänniskorna.
