Att fylla i en visumansökan...

... Eller, "Svordomar vi minns".

Nu har jag suttit i tre timmar med den här jämrans visumhemsidan och knackat in mina, mina föräldrars, mina chefers och mitt företags information i dryga tre timmar och frågan är: Vad har jag fått ut av det mer än mild värk i min mushand och ont i käften av allt mitt svärande?

Ingenting alls. Eller jo, ett blogginlägg förstås. Och det tackar jag för, den där siten kanske har hört talas om torkan här på Strykfritt och bara vill hjälpa till lite. Det är snällt, förstås. Tack så mycket.

Nåväl, tillbaka till min ilska.

Att det ska vara så komplicerat att få till ett online-interface som inte får en att kräkas och vilja trä små, söta barn på spett, så arg man kan bli. Vad var det egentligen de var ute efter på Byrån för Konsulära Affärer, när de designade en applickation som, när den känner det som vettigt, slentrianavslutar ens session och glatt berättar att man får börja om från början. Igen.

Det allra bästa är det där lilla meddelandet nere i kanten på sidan, att siten är sponsrad av "the Paperwork Reduction Act". Det tycker jag är komiskt, det här är ta mig tusan ingen reduktion av något. Om något borde det heta "the Ulcer Generator Act" eller "the Make Angels Cry Because of Your Foul Mouth Act" eller "the How the US Plans To Take Over the World by Shaving About Five Years Off Of All Forigners Life Expectancy Act".

Hmm... Jag tror jag börjar förstå hur det hänger ihop nu.

Nämnde jag att jag gav upp på att ta mitt eget foto igår och gick till Walgreens och betalade för riktiga passfoton idag bara för att få siten att rata proffsbilderna och ta mina klantfoton? Det var 9 välanvända dollar. Jaja, jag håller ju igång den amerikanska ekonomin i alla fall.

Vilse i Visumvärlden

I förra veckan började jag arbetet med att förnya mitt visum, något som tidigare har varit ganska okej. Man pratar lite med företagets visumadvokat, svarar på några frågor och vips så har men en tid på Ambassaden i Stockholm och sedan är allt löst. Nu är det nya rutiner och man måste ansöka om visumet själv, online. Ni vet, nytt och enkelt!

Eller inte.

Idag påbörjade jag forsket runt ansökan och efter att ha läst först en lång guide om själva formuläret och fem eller sex sidor om hur man ska ta och ladda upp sitt visumfoto och sedan tagit ungefär 50 bilder till sagda visum gav jag upp för dagen. Det blev inte så mycket ansökt idag, med andra ord.

Världens sämsta blogg

... genom tiderna! Just nu iallafall.

Usch, jag har sånt dåligt samvete över lilla Strykfritt nu för tiden, det blir alldeles för lite skrivet och det som skrivs är inte så värst upphetsande för den delen. Det är så att jag drar mig för att ens logga in. Det roliga är att jag varje morgon, fram till klockan tio si då där, har massor med bra inlägg som bubblar i skallen, men så dags kan man inte blogga på Internet utan att det ser dåligt ut rent jobbmässigt. Man bloggar liksom inte på arbetstid.

Jag ska ta mig samman snart, jag lovar. Jag ska bara leka klart med den senaste leksaken som dök upp i min närhet, en sådan där Ipod Touch. Den är visst Bachelorens men jag lånar den lite, bara.

Betraktelse

Det är jobbigt att åka på semester.

I onsdags beslutade jag helt sonika mig för att fara ner till Florida för att hovniga och dricka bubbel med P&L och vips, så landade jag efter en kort flygtur i fredags eftermiddags. Under de senaste två dagarna har vi gjort The Keys, ätit en herrans massa fisk, badat oss skrynkliga och inte duschat en enda gång. Det var tre vuxna och ett barn som, nära att gå upp i limningen av trötthet (trötthet av den goda sorten, men ändå), kom hem i eftermiddags. En av oss, klarade sig knappt i säng innan det blev fullt kaos. Det var inte jag!

Det är nästan så att man börjar tro att det kan bli för mycket av det goda...

När civilisationen kom till byn

Se vad jag hittade i mitt Stop'n Shop idag:

Äntligen kan det kanske bli lite fason på det här landet.

Screw this!

I helgen drar jag till Flårida!

Dagens ord

pussyfooting

Main Entry: pussy·foot

Pronunciation: \ˈpu̇-sē-ˌfu̇t\

Function: intransitive verb

Date: 1903

1 : to tread or move warily or stealthily
2 : to refrain from committing oneself

— pussy·foot·er noun

- Jag har som så svårt att tro att det här ordet upkom redan 1903...

Hälsocheck

Det är lurigt med läkeriet här i Amerikat, man har så mycket att välja mellan och man måste forska och leta information på alla möjliga ställen. Jag hittade till slut ett gammalt nummer till en läkare jag testat tidigare och fick en tid att komma in samma eftermiddag för att träffa en läkare light, en Physician Assistant som intervjuade mig om allt om husdjur till grannar till håravfall. Vi hade det väldigt trevligt, hon och jag, och jag var väldigt nöjd.

Tänk att val ska göra saker och ting så svårt.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit fram till vad en Physician Assistant får och inte får göra, men jag har iallafall fått lov att kolla mina blodvärden och det är nog bra. Och, vet ni, jag ska kolla mina blodfetter också, hon tyckte det var helt tokigt att jag inte hade någon baseline redan och jag fick förklara att i Sverige har vi inte högt kolesterol, för i Sverige är vi vackra, smala och långa.

Hon trodde inte på mig. Konstigt.

Gnällblogg

Jag har haft ont i vaderna när jag springer, de senaste två månaderna och nu på sistone har det rest ner till mina hälsenor också. Jag visste inte om att det skulle vara så här jobbigt att bli gammal.

På tal om att bli gammal, så fick jag en massagetimme i födelsedagspresent av Bacheloren, och det var välbehövligt med tanke på det där där ovan. När jag ringde och bokade tid bestämda jag och receptionissan att jag skulle testa på lite våldsammare massage än den gamla vanliga Svenska varianten, någon slags deep tissue-variant av en man som specialiserade sig på sportskador. Det tyckte jag lät bra och jag for dit, glad i hågen, i fredags eftermiddags efter jobbet.

Idag, idag har jag ont som satan. Den där massagetimmen var något av det mest skönt, våldsamma jag varit med om och i hela en dag mådde mina vader bra igen. Nu, 7 km löpning och 90 minuters tennis senare så är de arga igen. Vad katten!

Välja

De här?

Eller de här?

Det är frågan...

Mina brister

Alla har dem ju. Bristerna. Till exempel kan jag säga att jag:

• har svårt med portionskontrollen,
• ljuger ibland,
• är urbota lat ganska ofta,
• är långsint som tusan,
• svär mycket och ohämmat. Gärna framför barn och religiösa människor.

En gång hade jag magnesiumbrist också, då vaknade jag om nätterna med vansinnig kramp i benen, de bara spretade åt alla håll och stod i. Gissa om det är förvirrande att vakna mitt i natten av att ens ena (eller båda, vid speciella och lite finare tillfällen) ben kör en vild jigg för sig själv? Utan musik. Man kan få bestående men för mindre.

Nu funderar jag på om jag har järnbrist. Hur ska det kännas? Är det någon som har testat?

I brist på annan sysselsättning har jag ikväll googlat symptom på just järnbrist eftersom jag inte kan sluta känna mig hängig och trött mest hela tiden och enligt hypokondrikermanualen ska man bland annat känna sig trött och ja, hängig när man är låg på järn. Okej, kanske inte världens säkraste självanalys, jag vet. Men, ett annat symptom är försämrad ork och andfåddhet och det tycker jag också jag har åkt på. I vintras sprang jag glatt upp mot en 13, 14 kilometrar utan att jag mådde dåligt av det, nu släpar jag mig runt en 7, 8 stycken på den ena mediokra tiden efter den andra och det är satans jobbigt varje gång.

Jag hade tänkt mig att jag skulle bli pigg nu, när studierna var över och sommaren kom, men så har det inte blivit. Det börjar bli frustrerande, det här. Man kanske skulle ta sig till doktorn och få sig ett test? Ska bara klämma in fyra delstater på en vecka först. Men sedan, då jäklar!

På topplistan

När man tillbringar nästan 8 timmar ensam i en bil under en dag blir det mycket skvalradio på en. Jag kan numera alla Jason Derulo, Lady Gaga och Lady Antebellum-låtarna som är poppis för stunden utantill, baklänges, framlänges och på tyska. Ens hjärna kan bli trött för mycket, mycket mindre.

Och, sedan kom jag hem och tittade lite på Glee och de hade... Lady Gaga-tema! Det var ett under att det stackars huvudet inte sprängdes direkt. Fast, de lyckades ganska bra med att coverera "Pokerface" ändå.

Hihi!

Lite kul: