måndag, april 26, 2010

I will only say this once

- What does "gnyende" mean? frågade Bacheloren igår när han satt och tittade på Strykfritt. När jag översatt det till ett lagom maskulint och tufft ord (whimpering, anyone?) suckade han lite och mumlade något om att det här stället var som en slags direktsänd bachelorkanal sänd i exotiska Sverige som han inte hade något inflytande över alls.


Och det stämmer ju riktigt bra med verkligheten, när man tänker efter.

Fast, egentligen är han väldigt söt och rar och så säger han att han tycker om mitt hår fastän jag klippt av precis allt och i princip ser ut som en pojke. Och, en vacker dag ska jag berätta exakt hur spännande det är att åka bil med honom. Inte för att han är en dålig bilförare eller så, nej inte alls. Han har mest bara otur i trafiken, kan man säga.

lördag, april 24, 2010

Argh!

Ikväll var jag arg på det här landet.


Bacheloren skar sig rejält i fingret (men will cook if danger is involved) och när det diskuterades huruvida det var jättedjupt eller bara djupt kom det fram att, nej, att åka till sjukhuset var det ändå inte tal om så kunde vi bara bestämma att det var djupt och inte jättedjupt, tacksåjättemycket? För det var visst någon som inte var riktigt täckt av någon sjukförsäkring just nu. Inte tal om att ruinera sig över ett par stygn här inte.

Nu var det nog inte så farligt ändå, efter lite gnyende och muttrande fick jag titta och fingertoppen satt fortfarande kvar så fint så. Jag fick glatt fara iväg till apoteket och handla lite bandage och kompresser och annat kul och sedan försöka dra mig till minnes vad de sa på de där Första Hjälpen-kurserna man gick på för länge sedan.

Nu sitter han här med ett fantastiskt bandage och fnittrar åt en film medan jag gör läxan och muttrar om vilket helvetesland det här är. Kan den dära sjukvårdsreformen skynda sig lite, tack?

onsdag, april 21, 2010

I hufvudstaden...

... har till och med de coola, 20-nåntingåringarna kostymbrallor på sig. Så är det. Jag är där igen (suck!) och på min morgonspringetur ner till monumenten mötte jag ett par coola kids i kostymbrallor, skjorta och matchande skatermössa. Om jag bara hade haft en kamera hade ni fått se, ni också.

måndag, april 19, 2010

Och så var det det där med metodiken

Först, ett litet förord:
Kära Bacheloren, jag vet att du läser det här. Just idag tycker jag dock att du ska vara så snäll och ta en paus.

Man gör saker olika, det är bara så det är.

Som med handdukar, till exempel. När Bacheloren har duschat klart, stänger han av vattnet och tar två stora kliv över badkarskanten ut på badrumsgolvet och så står han där och droppar, nej fullständigt öser faktiskt, ut vatten på golvet medan han funderar på var han la sin stora handduk. Ofta ligger den i ett helt annat rum och jag får komma en naken karl, som ser mer ut som en nybadad hundvalp än något annat, till hjälp.

Bedårande. Och väldigt blöt.

Första gången jag gick in på badrummet efter att bacheloren hade duschat hemma hos mig höll jag på att drunkna. Eller, jag blev mest blöt om fötterna men man får faktiskt överdriva lite ibland, för effektens skull. Numera har vi en liten handduksinstallation på golvet utanför duschen som man kan stå på och droppa om man alls inte vill kännas vid alternativa metoder, som till exempel att torka sig i själva badkaret innan man kliver ut. Galna tanke.

Fast, det verkar som metodiken smittar, för idag när jag duschat klart fann jag mig själv stå och tokdroppa där på golvet, helt tvärt emot alla de gamla vanliga rutinerna.

Jag undrar om jag har feber?

fredag, april 16, 2010

Bara precis så

Jag förutser lite fundersamhet imorgon.


Bara så ni vet.

torsdag, april 15, 2010

Det öser

Sondre Lerche har tydligen spelat i New York de senaste månaderna.


Man kan se Ane Brun antingen på Radio City Music Hall eller i Brooklyn i maj.

Corinne Bailey Rae spelar i Webster Hall i maj, samma sak för Kings of Convenience fast i juni och The National uppträder i Brooklyn i juli.

Och en himla massa annat gott också.

Gaaaaah! Hur ska man hinna?


onsdag, april 14, 2010

Stoldans

Det är inte ofta man går på pop- eller rockkonsert utan att vara ett riktigt fan, ni vet, en som kan alla texter och har alla skivor och så. Jag testade det igår och det är ganska komiskt att sitta och tjuvkika på folk som lyssnar på sin mest älskade artist; det stoldansas, det sjungs högt och lågt, det klappas, himlas med ögonen och lyser om folk om vartannat. Och så går folk på toaletten.


Hela tiden.

Jämt.

En del kan inte hålla sig alls.

Vi var alltså på Town Hall mitt i Manhattans teaterdistrikt igår för att titta på Ben Folds, en för mig ganska okänd men väldigt lurig människa och tillika sitt eget enmansband. Han spelar piano som Jerry Lee Lewis; med hela kroppen, gärna stående i någon slags attackställning och med vilt stampande fötter. Det är animerat som tusan och ibland låter han lite som Elton John fast med betydligt vassare texter och inte i närheten så galen garderob. Nu senast har han spelat in ett par låtar i samarbete med Nick Hornby, den brittiske författaren ni vet, och hur kan man inte njuta av en blues tillägnad Liam Johnston, stackaren som lyckades göra Sarah Palin's dotter på smällen.

I alla fall. Det var en himla kul konsert att gå på och jag måste nog börja lyssna mer på den här karaktären. Han hade riktigt kul med oss på slutet när han fick alla oss i den 1,500-man starka publiken att sjunga fyrstämmig, experimentell kör för honom. Vi låt riktigt bra om jag fick säga det själv. Om ni har chansen att lyssna på honom ska ni ta den, han är himla kul och ryktet säger att han för det mesta har med sig riktigt underhållande förband också, så även också igår men mer om det en annan dag.

torsdag, april 08, 2010

Ovh!

Ibland blir man bara lite till sig i trasorna.



Jojomensan. Nu ska jag duscha.

onsdag, april 07, 2010

Må-bra-musik

Från grabbarna som kör sina musikvideos på löpband kommer den här låten som jag måste ha lyssnat på minst 200 gånger idag. Jag blir som så ruskigt glad av den.


Först med brass:



Och sedan med magisk maskin:


måndag, april 05, 2010

Synopsis

Kristian sammanfattade semestern så bra.


Se här, bara.

lördag, april 03, 2010

Gul Bil!

Ropen skalla, gul bil åt alla!


Av någon anledning googlade jag och Kristian reglerna till "Tysta leken" och snubblade över en annan kul lek lämplig att utöva när man är på resande tass, leken i fråga heter "Gul bil" och är tydligen något som har lekts i generationer. För både Kristian och mig är det en ny, och så här långt, ganska smärtsam bekantskap.

"Gul bil" går ut på att man ska, så snart man ser en gul bil, hojta just "Gul bil!" och lappa till någon annan i sitt sällskap (bilen, bussen, tågvagnen, gångsällskapet, eller vad som nu kan passa in) lite lagom hårt på axeln. Det finns mängder av resurser att tillgå på Internet för den som vill granska de olika regelvarianterna i sin helhet.

Vad vi kan säga, efter att ha testat ut leken i ett par dagar, är att den är himla kul och att Charlotten nu stoltserar med ett fint litet blåmärke på vänster axel. Taxichauffören som tog oss till tågstationen, vilt skrikande och misshandlandes i baksätet, undrade nog vad som hade hänt. Fast, han sa inget så "Gul bil" är kanske en vanligt förekommande billek i USA. Vem vet?

Semester i hufvudstaden enligt Chotte

Dag 1:
  1. Gå upp klockan halv nio.
  2. Snöra på joggingskorna.
  3. Spring i två timmar och titta på ALLA monumenten.
  4. Kom på minst tio olika sätt att effektivt ha ihjäl alla de andra turisterna som är ivägen.
  5. Oh:a och ah:a över körsbärsträden (men ta inga bilder eftersom ni är ute på joggingrunda och sedemera inte har kamera med er).
  6. Oroa er för springsällskapets välmående.
  7. Spring hem.
  8. Ät frukost bestående av öl och sallad.
  9. Krascha och brinn.
  10. Upprepa om möjligt under dag 2.

tisdag, mars 30, 2010

Man kan tycka att det är ett problem när man, lagom till en konsert med en artist, inser att man verkligen, verkligen, verkligen inte tycker om deras senaste album. Under den senaste veckan har jag och Bacheloren studiöst lyssnat på Norah Jones senaste album och i bilen på väg till själva evenmanget tryckte antingen han eller jag på stoppknappen och sa:


- I actually don't like this.

- Me neither!

Och sedan listade vi en massa skäl till vad som var fel; det var poppigheten och plastigheten och det repetitiva och en hög med andra saker som dök upp, det ena efter det andra. Och ju närmare vi kom Foxwoods Casino där hon skulle spela, desto mindre sugna blev vi på Norah över huvud taget. Det var inte bra alls.

Så slog klockan åtta och en liten Norah trippade in på scenen, iklädd blå kortkort klänning, knallrosa pumps som 80-talet vid upprepade tillfällen ringde och efterlyste och en alldeles för stor, röd elgitarr. Jag och Bacheloren skakde på huvudet och frågade oss var den där lilla, timida flyghåriga tjejen tagit vägen och var i helsefyr hennes flygel tagit vägen! Det var helt enkelt hiskeligt fel.

Men, så började de spela och vet ni? Trots den nya, poppiga imagen, bristen på stort piano och mellansnacksbegåvning så gillar vi numera det nya albumet. Det är bra underligt var lite liveupplelvelser kan göra med en.

söndag, mars 28, 2010

Stackars liten

Idag motionerade jag Kristian lite, han fick springa/gå hela 5-kilometersrundan med mig och han var jätteduktig fast det var ganska kallt och småregnade.


Sedan hittade jag honom sovandes på köksbordet.

En del åker visst på semester för att vila och få uppleva värme. Det låter hemskt underligt, tycker jag.

lördag, mars 27, 2010

Beroende

Jag börjar bli orolig. Det verkar som om Kristian är beroende av fiskeprylar, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att laga honom. Redan innan han kom hit började dragen trilla in och idag for vi till en friluftsaffär där han handlade ännu mera. Ryktet säger också att det ska komma mera på posten.


Jaja. Jag pensionssparar i skor så om han pensionssparar i fiskedrag ska jag väl inte klaga så mycket.

Idag har vi också varit på musikal fast inte i New York utan i New Haven. Det gick bra det med.

onsdag, mars 24, 2010

I väntans tider

Nu sitter Kristian på tåget från New York.


Yay!

fredag, mars 19, 2010

Fredagsrecept

1. Gör en pizzadeg.


2. Hacka en stor, röd lök i tunna skivor och karamelisera i ganska het panna med lite olivolja och ett par matskedar farinsocker. Gör allt brunt och vackert. Klappa ut pizzadegen tunnt, tunnt på en plåt och ringla lagom med olivolja och strö flingsalt över den. Höfta på lite riven parmesanost över det hela och följ sedan upp med ganska mycket tunnt skivad mozzarellaost uppe på. Sprid ut den karameliserade löken över osten och avsluta med en åtta, tio skivor prosciutto på toppen. Låt åka i ruskigt het ugn i 15-17 minuter. Om hushållet har lite ruccolasallad över kan man med fördel lägga på lite sådan vid serveringen, då blir det nyttigt. Eller så kan man göra Ruccolapaj med soltorkade tomater i parallell med pizzan och då tar ruccolan lätt slut, men det går bra ändå.

3. Ät upp i gott sällskap.

torsdag, mars 18, 2010

Funderingar

Sitter här och surfar efter en larvig film att somna till och se vad jag fann i segmentet "Comic Books and Superheroes"


The Hebrew Hammer - This hilarious tribute to the Blaxploitation genre stars Adam Goldberg as Mordechai, an Orthodox Jewish "superhero detective" who joins the Jewish Justice League to stop the evil machinations of Damien (the always-wacky Andy Dick), son of Santa (Richard Riehle), who aims to wipe out Hanukkah from calendars forever. Mordechai and his sidekick, Esther (Judy Greer), enlist the aid of Mohammed (Mario Van Peebles), a superhero protecting Kwanzaa.

Är det månne en film för mig?

måndag, mars 15, 2010

Sjunger lite lov

Vi bytte till sommartid igår och helt plötsligt kan man kika ut genom fönstret klockan nästan sju en afton och se något där ute. Det må vara grått, grötigt och trist, men det är ljusgrått, grötigt och trist i alla fall.


Ett problem jag inte förutsåg jag skulle få löst genom att flytta till ett engelskspråkigt land var det här med att få ordning på vilket håll klockan skulle flyttas på när sommar och vintertiderna slår till. Så härförstår ni, när det är vår (spring) springer man framåt och varje höst (fall) faller man tillbaka.

Smart va?

söndag, mars 14, 2010

Medelåldrad?

Det började med att Wii Sport rapporterade mig som 35-årig idag och sedan gick det snabbt utförs när jag ville somna i hummusen på den mysiga turkiska restaurangen vi gick på middag på. Efter maten stretade vi mot bilen på isiga, stormiga New Haven-gator medan jag försökte övertala oss om att vi egentligen INTE ALLS ville gå på Ingrid Michaelson konsert alls.


Nej-nej-nej!

Vi (jag) ville fara hem, sätta på oss (mig) resårmidjebyxor i fleece och äta chips i soffan.

Men, det var som tur var ingen som lyssnade på mig så vi gick på konsert och jösses vad roligt vi hade. Hon är så himla charmig, den där Ingrid.




lördag, mars 13, 2010

Parmyndigheten

Jag var ute och gick med ett par goda vänner i julas, riktigt gamla vänner från småskolan, sådana där som man kan fulprata med nästan hur mycket som helst. Diskussionerna meandrade sig fram och tillbaka och vi frågade oss bland annat hur mycket energi och pengar som läggs ner på det här med att leta efter kärleken egentligen. En av väninnorna berättade om en bekant som hade gått på så många träffar att han till slut blivit så trött och deppig att han inte orkade ett dugg mera. Borde inte myndigheterna göra något åt saken innan vi börjar få rapporter om människospillror som blivit utbrända av nätdating eller sönderstressade av singellivets hopplösa extrastress?

Det var då vi kom på att det borde finnas en Parmyndighet. Parmyndigheten, med huvudkontor i Åtvidaberg eller kanske Trosa, skulle inte vara så mycket en förmedlingsinstans utan mer vara rådgivande, kanske hålla på med forskning och hjälpa invånarna hantera effekterna av parbildningsstressen - dela ut självhjälpsböcker och så. Lite stödverksamhet med veckomöten, egenvärdesdiskussioner och tolvstegsprogram för de med attachmentproblem.

Jag tror för övrigt att min låtsassvåger Per skulle kunna bli en strålande parmyndighetsbyrådirektör.


PS. Jag tror att det löste sig för honom där ovan till slut också, om jag inte missminner mig helt blev det ett lyckligt slut på historien. Som tur var.

fredag, mars 12, 2010

Rovligt

Här i USA har vi kul med vapen:





torsdag, mars 11, 2010

Favorit i repris...

... Garderoben har vinterkräksjukan igen.


Fy fabian vad jobbigt det är, kläder överallt ju!

onsdag, mars 10, 2010

Får det lov att vara lite självhat till kaffet?

Argh!


Hur är man funtad när man blir frustrerad, arg och irriterad på någon som tycker om en? När man vänder ryggen åt och tar avstånd till någon som vill vara en nära? Som inte kan se på den som säger att man är fin och vacker och gör att livet är lite mer guldkantat?

Inte fan vet jag.

Man borde antagligen skjutas. I knäna.

måndag, mars 08, 2010

Och så var det det där med hygienen

Det är svårt, men jag försöker leva efter devisen "Sköt dig själv och skit i andra" i mycket jag gör. Ni vet, inte döma folks matvanor vilken storlek de än må vara eller någons klädval eller religiösa övertygelser - det är toksvårt och jag misslyckas ganska ofta men jag tror att övning, det ger iallafall träning och med träning kommer man ganska långt. Bort till det första trafikljuset, ungefär.


Men. Det finns ett par vanor hos andra som gör att jag kastar min fina devis åt pipsvängen och mest bara undrar hur i helsefyr de tänker. Just idag funderade jag på kvinnorna i omklädningsrummet på gymmet igen, de uppför sig så underligt, förstår ni. Jag var där och sprang en runda på lunchen idag, ett inklämt träningspass mellan arbete och föreläsning och jag var, precis som alla andra som gör samma sak, väldigt stressad. Det är hetsigt att hinna med att byta om, motionera, duscha, klä sig och sedan springa tillbaka till vad det nu är man har att göra på en dryg timme. Hela övningen görs gärna med andan i halsen, men jag brukar tänka att jag får en hel timmes motion då, istället för bara en dryg halvtimma som är den ungefärliga tiden jag hinner tillbringa på löpbandet. Mycket pang för pengnarna!

Nåväl, När jag, efter väl utfört löppass, tog mig in i omklädningsrummet igen möttes jag av två kvinnor som precis innan svettats med mig i gymmet. De höll på att skala av sig sina fuktiga träningskläder för att snabbt dra på sig sina vanliga jobbkläder igen, utan ens en liten kattvätt emellan. Är det bara jag som tycker att det är ganska vidrigt? En sak vore det om man promenerat lite stillsamt i en timme och knappt blivit lite varm, men de här fallen hade både frambringat ymnig svett och deras riktiga kläder hann få nya eftersvettfläckar medan jag hängde kvar i omklädningsrummet.

Uff! Stackars deras kollegor! Så får man väl inte göra?

lördag, mars 06, 2010

Det var bara en sak

Jag saknar Kristian.

torsdag, mars 04, 2010

Fråga, kolon

Finns det egentligen något som blir äckligt av att frityrstekas?


Idag åt jag frityrstekt ost. Man måste prova det de lokala förmågorna äter, eller hur?

tisdag, mars 02, 2010

Lycka!

Lycka är att komma hem en måndagskväll och ha en Linda väntande vid dörren, man blir som helt glad i magen.


Synd att jag var schemalagd att fara till Wisconsin idag, bara.

söndag, februari 28, 2010

Hjältar!

Grattis Malin och Kristian, som slog varsitt rekord på ett visst Öppet Spår idag! Jag är jätteimpad och stolt.

Hur man förstör en riktigt trevlig söndag.

Byxor!


Varför funkar inte byxor och jag?? Hur gör andra kvinnor i världen? Vad har ni på er? Hur hittar ni benkläder? Gråter ni också i provrum?

Frågorna är många och jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig från dagens självförtroendeknäck på Mallen. Det gick ändå lite bättre än förväntat och jag tror att jag skyller på brunch-mimosorna jag började dagen med. Man ska vara lite rund om fötterna när man provar alla brallor som finns i ett helt varuhus.

torsdag, februari 25, 2010

Ordlek

Idag hittade jag, tack vare Marina, en fantastisk blogg. En sådan där man skrattar och gråter och suckar och gråter mera och sedan måste ta en liten paus från bara för att ganska snabbt gå tillbaka igen och läsa lite till. En typisk förstöra-en-stor-del-av-arbetsdagen-blogg. Här är den, den är sorgelig ibland men hoppfull nästan hela tiden.


Nyss satt jag och fnissade åt ett inlägg som handlade om snö och om hur man, som femåring, beskriver mycket snö:
Vi var på väg till skiduthyrningen för att fixa grejer till killarna när storebror får syn på husen, helt översnöade med drivor hängande från taken. Märkbart fascinerad utbrast han:
– Kolla det huset. Det är helt överdrivet. Allt är helt överdrivet här
Strålande. Man blir så glad av sånt där.

onsdag, februari 24, 2010

A serial killer whale

Hmm... De här blötdjuren är kanske inte optimala som husdjur ändå? Den slående vackra späckhuggaren Lolitas kollega i Orlando, Tilly, käkade visst upp en av sina tränare idag.

Fy fabian. Det låter som om Tilly behöver en lång semester.

söndag, februari 21, 2010

Hålla handen

Man vet att man kommit någon vart i ett förhållande när man:

  • kan erkänna misstankar om hemorrojder under en bilresa till fredagens filmhyrning med ett efterföljande mindre sammanbrott vilket inkluderade böde tårar och snorigt, hysteriskt skratt.
  • kan stanna på CVS och få shoppingtips om vad som kan behövas för att avhjälpa ovan nämnda predikament.
  • kan låsa in sig på toa en stund för använda ovan nämnda inköpta pryttlar och komma ut utan att behäva sjunka genom marken.
När man sedan får erbjudande om extra handhållning utifall att ett toalettbesök skulle bli för smärtsamt, då vet man att det är något extra.

Tack, Bacheloren.

tisdag, februari 16, 2010

Som på zoo

Det är speciellt tydligt på mornarna när man står där i gymmets omklädningsrum och gör sin grej, att de amerikanska kvinnorna fortfarande är lite annorlunda än vad jag är van vid. Det är som att göra studiebesök i Overkligheten och tack gode Gud för att det fortfarande är just så. Den dagen det mosatta händer kommer bli en underlig dag, fast mest för er andra. Jag kommer bara stå där, framför spegeln, med ögonfransböjartången i ena handen och plattången i den andra och blinka koögt medan jag klagar på att jag har gått upp (Aaaaaaah! Panik!!!!) 7 kg sedan jag börjat träna för ett år sedan.


Gud förbjude igen! Vem kunde tro att man skulle få muskler av att lyfta upp saker och ställa ner dem igen.

I morse hände just det där, att en kvinna runt 45 år klagade högljutt på sin tränare för att hon gått upp i vikt sedan hon börjat arbeta med honom och att hon nu minsann skulle sluta träna med honom. På ett sätt förstår jag vad hon säger, man märkte att hon var stolt över att hon alltid kunnat säga att hon vägt 55 kg.

Alltid.

Men hon var ganska lång och att väga 60 eller 65 kg när man är lika lång som jag, är inte sjukt på något vis, eller hur? Speciellt inte när viktökningen vi talar om antagligen är en 5 eller 10 kilo muskler.

Det är här jag blir så irriterad på kvinnor, för muskler är bra och att vara stark är bra. Visst, muskler väger också mera än fett men vem katten bryr sig om man får lov att äta mera mat för man bränner mera energi och man ändå kan få plats i sina byxor i slutet av dagen. Eller början, det är oftast då man klär på sig. Dessutom är muskler toppen att ha med sig när man åldras för de hjälper dig hålla dig frisk och hel på så många sätt och vis. Kom ihåg det, alla ni kvinnor, att muskler är bra, att vara stark är fantastiskt, att kunna lyfta saker och ställa ner dem igen är underbart!

Säg efter mig: Lyft mer skrot! Det är bra! Det är fint att vara stark, bara för att man är kvinna och feminin som bara den måste man inte vara svag och utan muskler. Det är okej att stånka!

Jag sa inget till den här kvinnan när hon basunerade ut sitt missnöje, där i omklädningsrummet. Alla de andra nickade och viftade gillande med plattängerna. Jag drog på mig min fladdrigaste, femininaste klänning, satte på mig klackarna, rufsade till håret och gick till jobbet istället.

söndag, februari 14, 2010

Prima Donna revisited

Jag hittade en ost de kallade Prima Donna på ShopRight i onsdags när jag hade snödag och bakade pizza. Det var inte den riktiga.


Jag är bitter.

lördag, februari 13, 2010

Kärleksbrev

Det är ju Alla Hjärtans dag snart och man ska betyga sin kärlek till höger och vänster, jag har hotat bacheloren med kroppsslag och elchocker och ser fram emot att pilla mig i naveln, äta chips och göra läxan på söndag precis som vanligt. Jag firar ingen jämrans kommersialistkärlek, inte!


Trots detta har jag idag fått ett par kärleksbrev från kunder och jag frågar mig stilla, varför är det så att alla mina fan-siter finns i kalla klimat som, säg Wisconsin? Hur vore det med Florida eller Texas (Okej, de har 12 inchrar med snö i Dallas just nu, jag vet. Tomgångskör lite mera så ska ni se att jag måste fara dit snart också.)? Med lite tur kommer jag skaffa mig idolbas i Montana snart också. Precis vad jag behöver.

Who-fucking-ho.

fredag, februari 12, 2010

Samtliga närvarande!

Veckans lärdom: Dit snöstormarna fara skall icke du. Fara, alltså.


Jag for till Washington i söndags på uppdrag av min skola och fick snabbt inse mitt misstag. Vem fan tar tåget till DC när det redan kommit ett par fötter snö och alla redan väntar på nästa ras? Jo, förstår ni, studenter från University of New Haven!

Att se Washington klädd i vinterskrud var ändå underbart vackert, innerstaden med dess monument och vackra byggnader är strålande vacker redan och med snö var det magiskt att skåda. Tyvärr var inte faunan där nere kompatibel med snön och en handfull av de vackra gamla träden föll under tyngden. På lyxbilarna.

En Mercedes med extra inslag av ek ser inte riktigt lika bra ut som en utan. Just saying.

På tisdagen ställdes alla tågen in redan innan snöoväder nummer två rullat in så jag fick ta hyrbil hem bara för att inse att motorvägarna runt hufvudstaden, tre dagar efter en storm, fortfarande var oplogade. Signad vare Nissan och deras vägsäkerhet för hem kom jag och satt prompt fast med den lille Mazdan i dagarna två istället. Det är besvärligt med vintrarna nu för tiden, är det månne dags att erkänna den globala uppvärmningens existens och skaffa sig vinterdäck?

lördag, februari 06, 2010

Sova middag

Vem visste att jag kunde sova middag?


Jag vet inte det är bra eller dåligt, men jag har plötsligt blivit duktig på att sova mitt på dagen om jag behöver det och det är dessutom tydligen något jag behöver göra allt som oftast nu för tiden. Är det månne ett ålderstecken eller är jag bara stressad?

Jag väljer att hävda alternativ två.

torsdag, februari 04, 2010

Självanalys

Det är lite annorlunda att umgås så mycket med någon som inte dricker alkohol, inte dåligt annorlunda utan bara annorlunda helt enkelt. På många vis är det bra, för jag dricker mindre än om jag umgåtts med någon som också tagit sig ett glas vin om kvällen och gudarna ska veta att jag inte behöver mer kalorier än jag redan får i mig. Ett tag kände jag mig en aning neurotisk, faktiskt, det var mycket tankar på vad som var normalt i konsumtionsväg och inte. Att gå in i mitt kök eller öppna mitt kylskåp är till exempel inte en normal syn, det står en helt galen mängd med olika flaskor där inne, hälften är arvegods efter Pontus och Linda sedan de flyttade (inte katten dricker jag Pisang Ambon eller Southern Comfort, heller), min finaste whisky kom till efter att Lars specialbeställde en flaska med något som jag varken kan stava till eller uttala och sedan inte hann hämta ut innan han åkte hem till Sverige igen och minst tre flaskor har en kursare, som är spritdistributör lämnat hos mig. Sedan råkar jag också vara av den åsikten att varje kök ska ha en fin flaska bubbel i sig, för säkerhets skull, man vet nämligen aldrig när man måste ligga på en snöig strand och fira en födelsedag.


Det är lite som om mitt kök är en allmän tillflyktsort för diverse övergiven och hemlös sprit. ASPCA - The American Society for the Prevention of Cruelty to Alcohol. Jag är ordförande, kassör och sekreterare.

Sa jag att jag fick en liter med OP i juklapp av min hyresvärdinna också?

Ikväll stannade jag till för att köpa en flaska rött eller två, det är ju ändå helg snart, och kom på mig själv med att förstulet tjuvkika på alla andra i butiken. Där var en medelålders kvinna som köpte ett par flak Budweiser, antagligen till helgens Superbowl-partaj, en man som köpte en burk öl och en kvarting av något som han snabbt stoppade in i innerfickan och jag själv i svettiga jympakläder med två röda och en vit flaska i högsta hugg.

Den vita? Jamen, det var den sista kvar av sin sort och den såg så ensam ut!

onsdag, februari 03, 2010

"I wanna get myself a Charlotte"

- Surfa till urbandictionary.com och sök på ditt namn, skrev Linda till mig idag.


Det gjorde jag och visste ni att Charlotte är en "extremelly beautiful girl that is extremelly smart and that every one wants to date, a girl who is of top quality, an extremely popular girl that all of the boys like, a girl that everyone falls in Love with for her looks and intelligence.

Det ni. Man lär sig nya saker varje dag och från och med just idag är Urban Dictionary en auktoritet att lyssna på. Visste ni dessutom att man kan använda namnet Walter för att beskriva "unacceptably soft, boring behaviour."

söndag, januari 31, 2010

Seger!

Kladdkakan! Ta din goda doft och din tendens att aldrig komma ut kladdig och släng dig i väggen! Jag har hittat något mycket bättre och läckrare.


Allihopa, säg hej till Molten Chocolate Lava Cake, vi ska gifta oss snart han och jag men låt för all del inte det hindra er andra att skaffa er egna smältlavakaksälskare. Gör så här:

Smält ungefär 120 gram halvmörk choklad tillsammans med 100 gram smör och vispa med cirka 2 dl socker. Dra sedan i två hela ägg och två gulor, vispa igen till pös uppstår och fyll på med 6 matskedar vetemjöl och en nypa salt. Fördela smeten i fyra lagom stora portionsformar som du smort väldigt noga. Låt åka i 225-gradig ugn i en 13, 14 minuter. Låt stå en stund, vänd sedan upp och ner på formarna över små assietter och hör hur underverken ploppar ut så fint. Servera med hutlöst mycket vispad grädde.

lördag, januari 30, 2010

Snart färdigtjatat om hemmafruar, jag lovar.

Fuckwit says: Jag hör du skaffat hemmafru

Chottlips says: Jo. Det är finemang. Det började med att han städade ur min frys när jag kom hem från Sverige och var jetlaggad, sedan har han liksom bara fortsatt... Diskar och har sig.

Fuckwit says: Oj. Det är ju itne fy skam faktiskt

Chottlips says: Det är ingen ordning på könsrollerna längre.

Chottlips says: Jag super och svär och han städar.

Fuckwit says: Slår du honom också?

Chottlips says: Haha! Nej... Borde jag det?

Fuckwit says: Nja, inte om du vill behålla honom.

Chottlips says: Sant.

onsdag, januari 27, 2010

Addendum

Och kläderna jag hällt på sovrumsgolvet var visst vikta och jag kan se mitt vardagsrumsbord också!


*glad*

Med hemmafru?

Jag har visst blivit med hemmafru. Eller bortafru. Eller kanske bortaman.


I morse när jag traskade ut till bilen lämnade jag en nyvaknad bachelor bakom mig, en som lekt pyjamasparty med mig då han skulle på möte i trakten på förmiddagskvisten. Det är alltid lite trist och väldigt omotiverande att behöva åka till kontoret när man vinkat hej-hej till någon som håller på att morna sig som bäst, det är inte så att jobbet drar så himlarns just där och då, kan man säga. Nåväl, jag åkte dit och jobbade och jobbade och jobbade och när jag vid halv nio till slut trillade in genom dörren på bredgatan igen hittade jag ett spretigt meddelande på köksbordet. Det löd:

"Cheese and dinner in refridgerator."

Bredvid stod det ett övertäckt glas med rött.

Och disken var till och med gjord.

Jag gapade en ganska lång stund, sedan åt jag pastasallad.

Fast, jag saknar dig fortfarande Linda.

söndag, januari 24, 2010

Söndagskonversation

A propå att jag är ett helt år och lite till äldre än bacheloren

C: What's the male equivalent of a Cougar?

B: Pedofile?

C: Then I think I'll stick to the female version. Or, perhaps be a Sugar Mama.

B: Well, technically a Sugar Mama's is supposed to pay for everything.

C: I can be half a Sugar Mama and pay for half of everything. A Splenda Mama, not as rich but tastes the same.

Jag trodde vi kommit på något nytt när Splenda Mama dök upp i konversationen, men icke, flera hundra träffar på Google får man om man letar lite. Det är så svårt att vara nyskapande nu för tiden!

torsdag, januari 21, 2010

Ett upptaget litet bi

Ibland när jag ser mig om i den lilla abdonska syskonskaran ser jag ett tydligt mönster, ett där en av oss hela tiden GÖR saker medan två andra av oss mest PRATAR om saker vi skulle kunna tänka oss göra.


Bevis #1: En av oss har semestrat sig runt en stor del av jorden, lärt sig massor av sport, flängt på vuxenspråkresor och lärt sig dansa.

Bevis #2: Två av oss andra har inte gjort något av ovanstående.

Men, som i ett steg i det nya tiotalets terapi tog jag i onsdags tag i mig själv och körde ett tokrace i självförverkligande. Från halv sju till halv åtta gymmades det, från åtta till tio kördes misc. arbete, från tio till fem utbildade jag partners, från sex till sju tog jag tennislektion och från åtta till tio sjöng jag i kör.

Nu är jag mest trött.

onsdag, januari 20, 2010

Argh!

I morse, medan jag borstade tänderna, formulerade jag ett tokroligt inlägg i huvudet. Allt var klart, till och med kommateringen satt.


Tror ni jag kommer ihåg det? Nej, just det.

söndag, januari 17, 2010

Strike two!

Det var ju det jag sa, Knyttet, att om du inte svarar så åker de fram.


lördag, januari 16, 2010

Nääää..!

Nu får de väl ändå ge sig!


Härom nyssens hittade jag det här på det vida Internettet: My New Pink Button, en produkt som tydligen ska återställa färgen i genitalieområdet om man skulle tappa den när man åldras. Nu sitter jag här med hakan i handen och funderar på vad nästa vansinniga påhitt ska bli, vad mer galet kan mänskligheten komma på? Hur besatt av ungdom och utseende kan vi bli egentligen? Vem i helsefyr visste att man ens skulle oroa sig för att tappa färgen i just den där regionen?

Herre-jämrans-jösses.

torsdag, januari 14, 2010

Beginner 2.5

Jag blev utvärderad idag och befanns vara en nybörjare av varisorten 2.5 och nästa onsdag ska jag sålunda börja ta tennislektioner igen. Under en kvarts timme eller så, fick jag banka på ett par bollar och serva lite med ett sånt där tennisproffs och komma ihåg hur galet rolig den där sporten är.


Nu, hörrni, ska jag bli världsbäst på tennis också. Bara så ni vet.


måndag, januari 11, 2010

Missfirning, vad är det?

Grisbilen har tagit över så vackert efter julgranen, den blinkar och tindrar mest hela tiden och oftast startar han till och med. Fast inte alltid. När jag kom tillbaka hem efter jul ville han sig inte alls och sedan han blev igånghoppad av grannen har Check Engine-lampan tindrat med ett vackert, varmt sken mot mig. I torsdags tog jag honom till en bilaffär där de läste av omborddatorn åt mig och tydligen missfirar den lille, vad nu det kan heta på svenska.


Imorgon ska vi på service, han och jag, hos Mazda-farbrorn och jag tänker minsann gå till botten med det här. Hur kan man missfira egentligen? Är det lite som att dricka fint vin en tisdag, månne? Och varför har inte grisbilen bjudit in mig i sitt missfirande?

söndag, januari 10, 2010

Olika fast fint ändå

Det där med att klä ut sig kan man göra på så olika sätt. I oktober hade jag ao-dai på mig och det var himla kul, se bara vad fina vi är:


I december hade jag på mig rånarluva, inte lika klassiskt stilfullt, men fint ändå.

torsdag, januari 07, 2010

Way to go!

Först äter man nyttigt i flera timmar och tränar en massa.


Sedan äter man upp hela julgranen. Det är bara barr kvar nu.

Hepp!

tisdag, januari 05, 2010

Destination Miami

Jag måste flytta till Miami! Och jag måste göra det nu!


Linda har anmält sig till det här stället och jag är officiellt avis. Jag menar, stripaerobics har ju varit på min att-göra-lista ända sedan jag flyttade till Amerikat (tack vare Magnus).

Det är bara att börja packa, antar jag.

måndag, januari 04, 2010

Om att hålla käften

- Aren't you cold?


Så frågade passkontrollören igår när jag dök upp med bara en t-tröja på överkroppen. Efter 8 timmar på ett något för varmt flygplan med mycket folk är det ganska lätt att känna sig lite för varm och ganska ofräsch till på köpet så både tröja och jacka fick hänga på armen just där och då.

- No, not at all!

sa jag och förklarade det där med långa flygresor och värmen och armsvetten för honom medan han stämplade och läste min dokumentation. Pratgladheten hos mig tenderar att öka exponentiellt med övertröttheten till en viss gräns och klockan 13 igår eftermiddag var jag fortfarande på en uppåtgående trend, därav pratandet. Mannen satt böjd över mitt pass och mina papper ungefär fram till dess att jag avslutade mitt lilla tal med ett ironiskt erbjudande:

- Do you want a hug?

Så där som man alltid frågar om någon vill hångla när man är förkyld, ni vet. Som tur var hörde han mig inte så jag kom hem till slut. Fina grejer!

söndag, december 27, 2009

Praktiska Sverige

Visst, jag har på den här resan hem fått inse att jag kanske har en liten tendens att förgylla Sverige en aning mer än det ibland förtjänar, det finns trots allt fula matetablissemang även här, saffranet kostar numera 37 kr för ett halvgram och tåg blir tydligen försenade ibland också. Men, annars är lilla Sverige ett otroligt praktiskt land. Jag kan tänka mig att ni som bor här inte tänker på det så ofta så jag tänkte passa på att lista en del av de mer praktiska egenskaperna och pryttlarna Sverige har. Varsågoda att lista vidare i kommentarerna.


Lagom stora städer med gångavstånd, cykelstigar, högskoleutbildningar som inte kostar något att gå på, Spotify, snabba tåg, snabba tåg med bredband, snabba tåg med bredband och tyst vagn, snabba tåg med bredband, tyst vagn och en alldeles egen emancipierad kändis i sätet bredvid, gott kaffe, gott kaffe som serveras i riktig mugg, trafikskyltar som pekar på rätt håll och som syns i mörkret, folk som bär reflexer, pärlsocker, Allemansrätten, publika stränder och snödäck på bilar

Nåväl, nu ska jag ta och fundera vidare på vem den här kändisen egentligen är, han ser ju så bekant ut...

 

#Made by Lena