Pacific Grove

Set här stället ser trevligt ut, sa Knyttet och kräktes.

Och det var på det sättet vi kom att övernatta strax utanför Monterey istället för någon annanstans. Det är ju sånt som händer.

Nu har hon slutat med kräkandet och alla är glada om än något trötta. De andra här på B&B:et undrar nog lite över oss som inte deltog i ost-och-vinandet eller ens gick ut och åt utan snarare strosade ut och köpte:

1. Coca-Cola (till Knyttet)
2. Te:iga sockrade drycker (till Knyttet)
3. Tandkräm (till alla)
4. Chips (till Lotta)
5. Rödvin (till Lotta)

Varför äta på ett sött litet uteställe när man kan ligga i sängen och titta på Star Trek-filmer? Ja, jag vet då inte svaret på den frågan.

Knyttemanualen

- Oj! Oj! Oj-oj! hojtade Knyttet i morse.

Det vet jag numera betyder "Det står faktiskt två rådjur i vägrenen där borta, du borde bromsa!".

Innan dess hördes: Oj!

Det var när hon fick se sin första kolibri.

Oj!! betyder "Se, där ligger sju sjölejon på en flotte!"

Och Oj!!! betyder en "Titta en utter!"

Om oj-et har ett ganska distinkt å-ljud och är lite längre betyder det att det finns ett Redwood-träd i närheten. Kan vara bra att veta.

Hon är inte den enklaste att förstå sig på men det går bättre och bättre.

Idag har gått i naturens tecken, vi har tittat på träd, gått på tur, läst manualer, nästan cabbat ner, läst mer manualer, cabbat ner, cyklat, tittat på stup (AAAAH! låter hon då), åkt bergochdalbana (Då låter hon AAAAAAAGH!!!!), känt på vattnet (Iiiiih!) och ätit pizza i sängen (Mmm....). Inte illa pinkat för en trebent hund, kan man säga.

Först for vi till Big Basin State Park och tittade på urgammal skog, sniffade på blommor och lärde oss allt möjligt intressant om Redwood-träd. Medan vi var där lättade dimman och lagom till vidare färd cabbade vi ner. Det gick tack, bra.

Så småningom.

Resten av dagen tillbrinagde vi i väldigt mysiga Santa Cruz med att cykla utmed vattnet, snubbla över naturupplevelser, blommor och snickarglada hus. Sist men inte minst bevisade Knyttet att hon fortfarande är riktigt bra på att åka karusell, även om hon försöker att krypa ner på golvet hela tiden.

Den enda nackdelen är att alla mobiltelefonerna har det lite dåligt med täckning, men det får gå det med. Imorgon drar vi vidare söderut och lämnar det väldigt mysiga B&B vi har bott på de senaste nätterna. Dags att hitta nya jaktmarker.

Gratis är gott

Vi har haft riktig tur med tillställningarna de senaste två dagarna; gratis och fantastiskt bra på en och samma gång. Igår for vi till Beardsley Zoo i Bridgeport och tittade på en otroligt bra produktion av Trettondagsafton och idag var vi i New Haven och lyssnade på Sister Sledge live på Grönan. Så himla roligt och underligt att man knappt visste vad man skulle göra med sig själv. Äkta 70-talsdisco får alla New Havens tokskallar att krypa fram ur sina små hörn och börja dansa, mer eller mindre spastiskt, rakt upp ner där de står.

Det är förlösande.

Knyttet blev lite besviken när hon upptäckte att American Ballet Theatre tog sommarlov just precis när hon kommit hit, men vi har ikväll försökt att trösta henne med att hon fått uppleva en av the New Haven Civic Interpretive Dance Group väldigt sällsynta framträdanden. Värda att notera lite extra i truppen ikväll var bland annat Obscene Mannen som humpade kvinnors ben med sådan inlevelse att man bara kunde stirra... eller titta bort... eller stirra... Rosa Damen var där och körde sin tolkning av nybörjarjympa tillsammans med Smala Benen-tanten som körde medelpasset alldeles bredvid. Gamle Farbrorn dansade med alla flickorna och den Väldigt Vite Mannen till Vänster slet av sig sin tröja på ett mycket dramatiskt sätt. Inget man får se på en vanlig, jämrans balletföreställning på the Metropolitan, liksom.

Lyckotal

Jag har tre tandborstar i man tandborstmugg.

Det är som om en hel liten familj bor här!

Här igen

Vi räknade lite på det (svår matematik) och kom fram till att nu har den Allra Käraste Systern varit här fyra gånger redan.

Det är ju inte klokt egentligen!

Jag kan inte riktigt förstå att vi har hunnit med så mmånga somrar, hon och jag. Första året höll vi oss till New York och här, andra året drog vi över Niagarafallen och Finger Lakes, förra året tog vi en tur till Long Island och opererade mina ögon. I år tar vi oss längre bort än nånsin.

Jag misstänker att det blir bättre än nånsin. Yay!

Bara tassar

Hälsenan gör ont och vaden lite också. Det är tråkigt och trist och det håller på att driva mig till vansinne. Man kan inte röra på sig ordentligt när en fot hela tiden håller en tillbaka. Trånaren och jag pillar och fixar och isometrerar och jag försöker avlasta så mycket jag kan.

Fast på mitt sätt.

Då blir det inte så avlastat egentligen.

Idag testade jag springa barfota på löpband för att se hur det kändes och även om det inte kändes så bra som jag så innerligen ville att det skulle, var det ganska mycket bättre än med skor. Det räckte med ett par minuters löpning kom jag fram till, först springa långsamt, långsamt en minut och gå två och upprepa sex gånger. Så man inte glömmer bort hur man gör. Jag har vilat mig från löpning (förutom lite tennis) i flera veckor och inte katten blir det bättre så nu testar jag lite mer aktiv vila istället, om det inte blir värre så överlever jag ett tag.

Det är spännande det där med att springa utan skor, man arbetar mer medvetet och i en högre frekvens på något sätt. Det känns lite äventyrligt och väldigt lätt och spänstigt. Man landar på trampdynan rakt under kroppen, sätter i resten av foten och sjunker genom steget med böjda ben innan man sparkar ifrån ganska starkt med foten upp mot rumpan igen. Stegfrekvensen blir betydligt högre när man man sätter ner foten under kroppen istället för framför den. Det är ovant och lite jobbigt för vaderna vilket kanske inte är så smart just nu men det är otroligt skönt för hjärnan och hjärtat. Och mina annars så svåra fötter protesterade inte ett dugg.

Jag är inte förtjust i det här med att bli gammal, har jag nämnt det förut?

Får det lov att vara...?

Är det någon som känner för lite mer fotboll?

Semester!

Snart kommer Systern och då ska vi ut på utflykt till västkusten för att åka cykel och testa vin i Sonoma. Det blir till att bo på spa och få guidade cykelturer till olika vingårdar, så kallad Sip'n Cycle (Supa och Cykla på svenska?) i dagarna tre. Det ska bli tokigt skönt!

Nu återstår bara att fundera ut vilka spaupplevelser vi vill ha, jag fick alldeles nyss veta att det kan bli fullt på schemat annars. Knyttet? Vill du ha något?

Sportfånar är vi allihopa!

Amerikanerna har upptäckt fotbollen, den där sporten som är, enligt dem, för mesar, homosexuella och utlänningar. Allt som behövdes var en vinst mot Algeriet för att få Amerikanen på gatan att få upp ögonen för den vackra sporten och nu har fotbollen gått från att vara en messport till att vara riktig idrott. Fotbollen har även fått amerikaner att inse att det finns andra länder i världen, Ghana till exempel, och det helt utan att någon har behövts bli det minsta invaderad. Inte ens i hörnet.

Jag lyssnade på en sportkanal på radion dagen efter England - Tyskland matchen och ni kan nog inte riktigt inse hur mycket indignation och ilska dessa idrottstyckare hade i sig efter den matchen och de var inte ens direkt berörda av matchen. För en amerikan går det inte, på något sätt, att förstå att man inte analyserar, digitaliserar och instant replay:ar sönder en sport i småbitar. Om det finns någon slags möjligheter att använda teknologi i samband med en sport så ska detta göras, allt annat är att kallas för terrorism, typ.

Personligen har jag inte kunnat se så många matcher, men det lilla jag fått med mig från amerikansk media är mer än nog underhållning i sig.

Leve fotbollen!

Receptdags igen!

Idag ska jag lära er att göra hemmagjord glass, häng med bara.

1. Vakna och inse att det är 4:e juli. Bjud in dig på liten nationalaftonsfest. Erbjud ta med efterrätt.
2. Kom på att Marängsuisse är en strålande efterrätt.
3. Spela lite tennis, mosa din motståndare.
4. Åk till affären och inse att de inte har påsar med maränger i USA.
5. Far hem och hitta marängrecept.
6. Kläck 6 äggvitor i en bunke, blanda ner lite socker.
7. Vispa.
8. Vispa.
9. Vispa.
10. Vispa.
11. Inse att det inte händer något.
12. Dra dig till minnes ett annat misslyckat marängförsök från din barndom där Mamma sagt något om att man måste vispa vitorna toppiga innan man har i något socker överhuvudtaget.
13. Besvär receptet du följt så slaviskt.
14. Börja om med 6 nya äggvitor.
15. Beundra dina 12 äggulor som ligger och trycker i en fin skål. Fundera på vad i helskotta man gör med 12 gulor.
16. Vispa vitorna toppiga.
17. HA SEDAN I SOCKRET.
18. Beundra resultatet
19. Pluppa ut på plåt och kör i ugn på 125 grader lagom länge.
20. Kom på att du ska göra hemmagjord glass!
21. Spring över till grannaffären och köp 12 dl grädde.
22. Vispa grädden med vaniljsocker och skrapet från en ganska torr vaniljstång du hittar längst bak i ett skåp.
23. Smaka av.
24. Ha i mer vaniljsocker, allt efter tycke.
25. Ha i annan smaksättning om du vill.
26. Vispa dina 12 äggulor med 3 dl florsocker.
27. Blanda gulorna och grädden.
28. Ät lite.
29. Häll över i form(ar).
30. Ät lite till.
31. Plasta in.
32. Frys.

Den uppmärksamma läsaren inser säkert att det här är ett recept som resulterar i både glass och maränger. Om man bara vill ha glassen skulle man kunna hoppa in på steg 20 och skippa en del av förarbetet men det verkar lite larvigt, tycker jag.

SM i lediga dagar

En sak som slog mig när jag var på ambassaden i Washington var det där med deras öppettider. Det är nämligen så att den Svenska Ambassaden verkar helga både de svenska och de amerikanska helgdagarna. Till exempel har de stängt den 5:e Juli vilket är dagen efter 4:e Juli (duh!) som är den amerikanska nationaldagen och Långfredagen, en särdeles arbetsam dag för de flesta vanliga amerikaner jag vet.

Nu funderar jag på semesteroptimering: På vilken ambassad i vilket land ska man jobba för att få ut flest lediga dagar, tror ni?

Frågan är inte helt trivial har jag kommit fram till. Först måste man lista antalet lediga dagar per land plus den rättmätiga semester man får ut som ambassadanställd i sagda land, sedan måste man lista antalet nationella helgdagar som erkänns av varje lands amabassad i det landet de råkar vara i och sist måste man borste så från de helgdagar som råkar överlappa varandra (juldagar och sånt).

Hmm... Är det någon som kan kolla upp det här till mig?

Diskrepanser

Ett gammalt djungelordspråk man tidigt får lära sig i rebusrallysammanhang är att om kartan och verkligheten inte stämmer överens så är det kartan som gäller. De senaste 24 timmarna har jag, enligt kartan, tagit mig fram så här genom huvudstaden:

Om man å andra sidan frågar mina mäkta trötta fötter om vad de har gjort sedan igår kväll så säger de så här:

Frågan är vem som har rätt nu?

Hold tight!

Want some seafood, Mama?

Jag var och åt på min bästa restaurang i Washington DC ikväll och jösse Jesus vad mätt man kan bli av lite sydstatisk Shrimp and Grits så här på torsdagsaftonen. Men, gott som bara den är det.

Att fylla i en visumansökan...

... Eller, "Svordomar vi minns".

Nu har jag suttit i tre timmar med den här jämrans visumhemsidan och knackat in mina, mina föräldrars, mina chefers och mitt företags information i dryga tre timmar och frågan är: Vad har jag fått ut av det mer än mild värk i min mushand och ont i käften av allt mitt svärande?

Ingenting alls. Eller jo, ett blogginlägg förstås. Och det tackar jag för, den där siten kanske har hört talas om torkan här på Strykfritt och bara vill hjälpa till lite. Det är snällt, förstås. Tack så mycket.

Nåväl, tillbaka till min ilska.

Att det ska vara så komplicerat att få till ett online-interface som inte får en att kräkas och vilja trä små, söta barn på spett, så arg man kan bli. Vad var det egentligen de var ute efter på Byrån för Konsulära Affärer, när de designade en applickation som, när den känner det som vettigt, slentrianavslutar ens session och glatt berättar att man får börja om från början. Igen.

Det allra bästa är det där lilla meddelandet nere i kanten på sidan, att siten är sponsrad av "the Paperwork Reduction Act". Det tycker jag är komiskt, det här är ta mig tusan ingen reduktion av något. Om något borde det heta "the Ulcer Generator Act" eller "the Make Angels Cry Because of Your Foul Mouth Act" eller "the How the US Plans To Take Over the World by Shaving About Five Years Off Of All Forigners Life Expectancy Act".

Hmm... Jag tror jag börjar förstå hur det hänger ihop nu.

Nämnde jag att jag gav upp på att ta mitt eget foto igår och gick till Walgreens och betalade för riktiga passfoton idag bara för att få siten att rata proffsbilderna och ta mina klantfoton? Det var 9 välanvända dollar. Jaja, jag håller ju igång den amerikanska ekonomin i alla fall.

Vilse i Visumvärlden

I förra veckan började jag arbetet med att förnya mitt visum, något som tidigare har varit ganska okej. Man pratar lite med företagets visumadvokat, svarar på några frågor och vips så har men en tid på Ambassaden i Stockholm och sedan är allt löst. Nu är det nya rutiner och man måste ansöka om visumet själv, online. Ni vet, nytt och enkelt!

Eller inte.

Idag påbörjade jag forsket runt ansökan och efter att ha läst först en lång guide om själva formuläret och fem eller sex sidor om hur man ska ta och ladda upp sitt visumfoto och sedan tagit ungefär 50 bilder till sagda visum gav jag upp för dagen. Det blev inte så mycket ansökt idag, med andra ord.

Världens sämsta blogg

... genom tiderna! Just nu iallafall.

Usch, jag har sånt dåligt samvete över lilla Strykfritt nu för tiden, det blir alldeles för lite skrivet och det som skrivs är inte så värst upphetsande för den delen. Det är så att jag drar mig för att ens logga in. Det roliga är att jag varje morgon, fram till klockan tio si då där, har massor med bra inlägg som bubblar i skallen, men så dags kan man inte blogga på Internet utan att det ser dåligt ut rent jobbmässigt. Man bloggar liksom inte på arbetstid.

Jag ska ta mig samman snart, jag lovar. Jag ska bara leka klart med den senaste leksaken som dök upp i min närhet, en sådan där Ipod Touch. Den är visst Bachelorens men jag lånar den lite, bara.

Betraktelse

Det är jobbigt att åka på semester.

I onsdags beslutade jag helt sonika mig för att fara ner till Florida för att hovniga och dricka bubbel med P&L och vips, så landade jag efter en kort flygtur i fredags eftermiddags. Under de senaste två dagarna har vi gjort The Keys, ätit en herrans massa fisk, badat oss skrynkliga och inte duschat en enda gång. Det var tre vuxna och ett barn som, nära att gå upp i limningen av trötthet (trötthet av den goda sorten, men ändå), kom hem i eftermiddags. En av oss, klarade sig knappt i säng innan det blev fullt kaos. Det var inte jag!

Det är nästan så att man börjar tro att det kan bli för mycket av det goda...

När civilisationen kom till byn

Se vad jag hittade i mitt Stop'n Shop idag:

Äntligen kan det kanske bli lite fason på det här landet.

Screw this!

I helgen drar jag till Flårida!

Dagens ord

pussyfooting

Main Entry: pussy·foot

Pronunciation: \ˈpu̇-sē-ˌfu̇t\

Function: intransitive verb

Date: 1903

1 : to tread or move warily or stealthily
2 : to refrain from committing oneself

— pussy·foot·er noun

- Jag har som så svårt att tro att det här ordet upkom redan 1903...

Hälsocheck

Det är lurigt med läkeriet här i Amerikat, man har så mycket att välja mellan och man måste forska och leta information på alla möjliga ställen. Jag hittade till slut ett gammalt nummer till en läkare jag testat tidigare och fick en tid att komma in samma eftermiddag för att träffa en läkare light, en Physician Assistant som intervjuade mig om allt om husdjur till grannar till håravfall. Vi hade det väldigt trevligt, hon och jag, och jag var väldigt nöjd.

Tänk att val ska göra saker och ting så svårt.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit fram till vad en Physician Assistant får och inte får göra, men jag har iallafall fått lov att kolla mina blodvärden och det är nog bra. Och, vet ni, jag ska kolla mina blodfetter också, hon tyckte det var helt tokigt att jag inte hade någon baseline redan och jag fick förklara att i Sverige har vi inte högt kolesterol, för i Sverige är vi vackra, smala och långa.

Hon trodde inte på mig. Konstigt.

Gnällblogg

Jag har haft ont i vaderna när jag springer, de senaste två månaderna och nu på sistone har det rest ner till mina hälsenor också. Jag visste inte om att det skulle vara så här jobbigt att bli gammal.

På tal om att bli gammal, så fick jag en massagetimme i födelsedagspresent av Bacheloren, och det var välbehövligt med tanke på det där där ovan. När jag ringde och bokade tid bestämda jag och receptionissan att jag skulle testa på lite våldsammare massage än den gamla vanliga Svenska varianten, någon slags deep tissue-variant av en man som specialiserade sig på sportskador. Det tyckte jag lät bra och jag for dit, glad i hågen, i fredags eftermiddags efter jobbet.

Idag, idag har jag ont som satan. Den där massagetimmen var något av det mest skönt, våldsamma jag varit med om och i hela en dag mådde mina vader bra igen. Nu, 7 km löpning och 90 minuters tennis senare så är de arga igen. Vad katten!

Välja

De här?

Eller de här?

Det är frågan...

Mina brister

Alla har dem ju. Bristerna. Till exempel kan jag säga att jag:

• har svårt med portionskontrollen,
• ljuger ibland,
• är urbota lat ganska ofta,
• är långsint som tusan,
• svär mycket och ohämmat. Gärna framför barn och religiösa människor.

En gång hade jag magnesiumbrist också, då vaknade jag om nätterna med vansinnig kramp i benen, de bara spretade åt alla håll och stod i. Gissa om det är förvirrande att vakna mitt i natten av att ens ena (eller båda, vid speciella och lite finare tillfällen) ben kör en vild jigg för sig själv? Utan musik. Man kan få bestående men för mindre.

Nu funderar jag på om jag har järnbrist. Hur ska det kännas? Är det någon som har testat?

I brist på annan sysselsättning har jag ikväll googlat symptom på just järnbrist eftersom jag inte kan sluta känna mig hängig och trött mest hela tiden och enligt hypokondrikermanualen ska man bland annat känna sig trött och ja, hängig när man är låg på järn. Okej, kanske inte världens säkraste självanalys, jag vet. Men, ett annat symptom är försämrad ork och andfåddhet och det tycker jag också jag har åkt på. I vintras sprang jag glatt upp mot en 13, 14 kilometrar utan att jag mådde dåligt av det, nu släpar jag mig runt en 7, 8 stycken på den ena mediokra tiden efter den andra och det är satans jobbigt varje gång.

Jag hade tänkt mig att jag skulle bli pigg nu, när studierna var över och sommaren kom, men så har det inte blivit. Det börjar bli frustrerande, det här. Man kanske skulle ta sig till doktorn och få sig ett test? Ska bara klämma in fyra delstater på en vecka först. Men sedan, då jäklar!

På topplistan

När man tillbringar nästan 8 timmar ensam i en bil under en dag blir det mycket skvalradio på en. Jag kan numera alla Jason Derulo, Lady Gaga och Lady Antebellum-låtarna som är poppis för stunden utantill, baklänges, framlänges och på tyska. Ens hjärna kan bli trött för mycket, mycket mindre.

Och, sedan kom jag hem och tittade lite på Glee och de hade... Lady Gaga-tema! Det var ett under att det stackars huvudet inte sprängdes direkt. Fast, de lyckades ganska bra med att coverera "Pokerface" ändå.

Hihi!

Lite kul:

Långhelg

Idag är vi lediga och det är inte ni.

Jösse-Jesus, vad uppfriskande! Låt oss fira med en tårta.

Alfapet-schmalfapet!

- Du skulle kunna lägga [to:'a], sa Bacheloren när jag suttit och stirrat på Alfapetbrädet i en god kvart utan att göra något mer produktivt än att gnugga mig i ögonen och sucka. Alfapet, eller Scrabble som amerikanerna säger, var, enligt mig, ett korkat spel där framemot nattkvisten igår.

- [To:'a]?? sa jag och började fundera på när franskan hade smugit sig in på spelplanen egentligen. Hittils hade alla mina försök till att spela på svenska nekats och varför skulle då franska helt plötsligt vara okej. Va? Va?! Va!!?!? Nämnde jag att det nästan var midnatt vid det här laget och att Scrabble var korkat? Dessutom hade jag inget jämrans "o" att lägga "toi" med ändå, så det så.

- Ja, "twa" alltså, du har ju ett "W" där, sa han.

- Twa? vad betyder det? frågade jag med lätt sammanbitna tänder.

- Vet inte riktigt, men det finns med i det officiella Scrabble-lexikonet och det är det som gäller.

Ungefär där bestämde jag att Scrabble nog inte var spelet för mig, iallafall inte med de regler som officiellt gäller. För vet ni? De är jättelöjliga. Ta till exempel det faktum att bokstaven "R" kan stavas "ar" på spelbrädet och att bokstaven "H" stavas "aitch". Eller att det finns ett poänggivande ord som heter "aa" som tydligen betyder "rough, cindery lava". Helt förfärligt löjligt om ni frågar mig. Just nu saknar jag snuskalfapet något helt otroligt.

Avslutande kan jag säga att "twa" kan betyda "två", så att ni vet. Ut och använd det nu, gott folk, för enligt det officiella Scrabble-lexikonet är det ett äkta bona fide ord. Och, det är ju det som räknas.

Grisbilen!

Nu med inbyggt akvarium!

Jag badade bilen igår. På insidan. Hur korkat som helst och inte katten blev han så värst ren heller.

Igår hade vi det 30 grader varmt här borta, riktig toksommar med fukt och äckel. Bacheloren och jag låg på stranden efter jobbet och kom inte hem förrän klockan 7 och då var det fortfarande alldeles för varmt för att laga mat. Jösses, vad skönt det var. Sommaren är the shit.

När jag kom hem från affären där på kvällen orkade jag inte stänga takfönstret, det var helt enkelt för varmt och jag hade så många påsar att bära. Gissa om jag blev förvånad när jag väcktes av monsteråska klockan halv två på morgonen och insåg att takfönstret, det var minsann fortfarande öppet.

Så nu luktar bilen lite myskoxe och jag går runt med fuktig rumpa mest hela tiden. Det är toppen! Hurra för sommaren!

Och så var det ungarna...

De är ju så fina!

Till och med när de försöker kräkas på en när man precis satt på sig ungefär de enda rena kläderna man lyckats packa på resan och till och med när de absolut inte kan tänka sig att ge en ensam tant den där egenbyggda Indianraketen med alla paljettblommorna på ("Den är till Tilly!") som skulle se farligt fin ut bredvid toarullegubben som står så ensam på mitt avlastningsbord där hemma. Till och med när de drar en i håret och väcker en innan man knappt ens har hunnit gå och lägga sig ("Du sa hon kunde komma ner och väcka dig så snart hon vaknat...") och när de kommer med ohemult komplicerad kringutrustning som skrämmer och förvirrar eller är så blyga att de inte ens kan titta på en och äter frukost med fingrarna för ögonen.

Det finns inget så bra för själen som att fortfarande bli igenkänd av en nybliven femåring och ohämmat accepterad av ett par småttingar. Eller för den delen totalratad, det är charmigt det med!

Effektiv II

Vad man kan hinna med på fyra dagar:

• Resa över halva jorden.
• Möhippa en kär vän.
• Leka med bästa tjejan.
• Titta på kycklingar.
• Äta ostbågar.
• Kramas.
• Spela spel.

Kvar att göra:

• Middag med Mamman och Pappan.
• Resa tillbaka över halva jorden.

Go, go, go!

Effektiv

Ikväll har jag ägnat åt att installera om operativ (3 gånger) på en gammal dator och älta saker (7 gazillioner gånger).

Väldigt produktiv afton, om jag själv få lov att säga det.

En bra present

Ända sedan förra hösten har Grisbilen varit lite nyckfull vad gäller fötterna (däcken), något som jag kan relatera till eftersom jag lider av samma syndrom. Fötter är läskiga djur, fula och beniga och luktar gör de och så är de viktiga att ta hand om. Det finns ingen backup till fötterna på varken Grisbilen eller Charlotte-modellen - gå på händerna kan jag inte och Grisbilen har inga att ens försöka med. Ungefär vad femte vecka har jag behövt pumpa upp hans vänstra bak på grund av något slags pysläcka som ingen kunnat hitta, ända fram till härom nyssens när läckande gick från pys till... ja, något värre.

Så, idag for jag till lilla farbrorn på vägen nere i stan för att få hjälp (jag tycker om att i alla fall försöka ge mina pengar till små farbröder på vägar i stan), men han hade för mycket att göra så jag fick åka till stora firman med mina pengar istället. Och vet ni, jag fick bästa servicen! Och de visste inte ens om att jag fyllde år!

På under en timme hittade de två spikar i däcket och lagade båda hålen medan jag satt och jobbade på Starbucks på andra sidan vägen. För fyra dollar.

Fyra!

När jag sa att jag utan problem hade kunnat betala 10 gånger de där 4 så skakade de bara åt huvudet åt mig och suckade. Jag som alltid trott att ALLT vad gäller bilar är svindyrt. Om det är så här enkelt ska jag ut och köra på spik lite oftare.

Examen - Så här gör man:

1. Tänd solen, sopa bort molnen.
2. Ta dryga 900 studenter, stoppa in dem i ett gym. Sätt på värmen och klä dem i svart.
3. Ta vänner och familj till de dryga 900 studenterna och fyll upp en fotbollsplan med dem.
4. Toppa av med de 900 studenterna.
5. Gassa på mer sol.
6. Skaka fram lite säckpipemusik.
7. Och tal - minst ett bra på bruten engelska.
8. Och fniss.
9. Och processerande.
10. Och hedersdoktorer.
11. Och mera tal från en massa ungt folk som får bittra gamla människor att skratta med spända leenden.
12. Och väntan.
13. Och köer.
14. Och sol på nackar som inte fått solskydd på sig.
15. Och mera väntan.
16. Och lite handskak och grattis och kisande.
17. Och folk, massor av folk.
18. Och ett par badbollar för underhållnings skull.

...

Sedan rymde jag, men jag tror de fixade resten själva ändå. Är det någon som planerar maskerad, förresten? Jag har en bra utklädnad med fjantig hatt och allt!

Häftpistol, någon?

Dags att gå och lägga sig:

Linda: Stapelbar. Vad heter det på engelska?

Charlotte: Stapleable...?

Linda: Hmm...

Sökes: vit, vacker kvinna. Stabelbar.

Jag sitter här och live-refererar en online-diskussion för Linda. Ämnet är "Vågar du parkera själv i parkeringshus?" och det överväldigande svaret bland de amerikanska kvinnorna är "Nej, det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag inte gör!". Trots att jag mest är rädd för hjortar och monster när det är mörkt kan jag på sätt och vis förstå det svaret, men hur svårt blir det inte att fungera som en normal person om man inte kan åka lite P-hus?

Bara lite?

Efter ett par inlägg kom jag fram till ett från en av de få svarta kvinnorna på forumet, hon skrev så här:

But black women don't really get kidnapped, or if they do it doesn't make the national news. The media usually only reports if an attractive white woman gets taken, so I'd probably be paranoid if I were a white woman. And, I'm not.

Anar jag lite bitterhet?

Fast, det är klart. Om man själv skulle kidnappa någon så skulle det ju gärna få vara något litet och behändigt. En blondin, kanske. Gärna stapelbar.

Vroom!

Bacheloren sprang sitt första 5-kilometerslopp igår. Han var jätteduktig och slog sitt tidigare rekord med flera minuter. Nästa mål är att komma under 30 minuter.

Diagnostiserad och klar.

Chottlips says: Jag har lite ångest.

Fuckwit says: Nej, du är nog bara skitnödig.

Jaha. Vad mer kan man säga? Flickebarnet har snart sin läkarexamen så jag antar att hon har rätt.

Sit your ass down!

Det är mycket just nu, jobb, föreläsningar, uppsatser och skoluppgifter som ska lämnas in var och varenda dag och det börjas kännas i kropp och själ. Igår somnade jag nästan under joggingturen. Bacheloren uttryckte viss oro och undrade när jag kunde tänka mig att ta det lite lugnt - Sit my ass down, så att säga.

Så, igår sa jag till kören att jag måste ta ett uppehåll på ett tag och idag sa jag upp mig från spinningjobbet.

Det känns ganska bra. Nu ska jag sitta lite.

Chotte lantbrukar

- I am going to tend to the crops, sa jag till Bacheloren härom dagen. Det känns bra att säga så.

Jag jordbrukar alltså i år. Det går så där. I förra veckan försökte jag lära mina rädisor att simma, ity dränering är för mesar. Så det så. Grannen tror jag odlar knark. Vi har det så trevligt och gemytligt så här på bredgatan.

Vårfinan

För två helger sedan fick jag finaste blomsterkvasten av Lindan i Miami, den kom så lägligt och var så vacker att jag var tvungen att sitta lite och gråta över alla rara människor man känner. Först idag börjar den se så pass vissen ut att den nog egentligen borde få åka soptunna.

Men, jag låter den stanna en liten stund till och kortet det sätter jag upp på kylskåpet. Tack så hemskt mycket, blomsterprakten har lyst upp mitt stökiga kök så fint, så.

I will only say this once

- What does "gnyende" mean? frågade Bacheloren igår när han satt och tittade på Strykfritt. När jag översatt det till ett lagom maskulint och tufft ord (whimpering, anyone?) suckade han lite och mumlade något om att det här stället var som en slags direktsänd bachelorkanal sänd i exotiska Sverige som han inte hade något inflytande över alls.

Och det stämmer ju riktigt bra med verkligheten, när man tänker efter.

Fast, egentligen är han väldigt söt och rar och så säger han att han tycker om mitt hår fastän jag klippt av precis allt och i princip ser ut som en pojke. Och, en vacker dag ska jag berätta exakt hur spännande det är att åka bil med honom. Inte för att han är en dålig bilförare eller så, nej inte alls. Han har mest bara otur i trafiken, kan man säga.