En halvtimme efter att jag publicerat inlägget här nedan kom snön och nu ligger det 10 cm snö på backen här utanför och mera lär det bli. Jag blev utjagad från kontoret 45 minuter efter att det började och slirade runt lite vingligt så snart jag kommit ut från garaget. Det tog en timme att ta sig hem och det fortaste jag körde var 25 km/h, att ta sig upp på motorvägen var svårt men det gick. Amir spann loss som en hel karl. Jag lirkade och klappade och svettades som en hel karl.
Nåväl. Nu är jag hemma och håller tummarna för att Pontus och Linda ska hinna fram till flygplatsen i tid, trafiken är som sagt horribel och det är bilar som Amir man kan skylla på.
Här kommer för övrigt en önskelista jag satt och filade på på vägen hem:
Sådär.
Idag är jag nästan ensam på kontoret för det råder snöstormsvarning.
Snö är LIVSFARLIGT!
Bara så ni vet. Nyheterna hotade först med massor av snö under tidiga morgonen men inget kom, sedan skulle det komma runt lunch istället. Nu vet jag inte riktigt vad nästa prognos är. Än så länge har det inte ens fnurrat en liten flinga i trakten, det är mest kallt och stilla ute. Jag undrar hur amerikanska snöstormar står i farlighetsförhållande till svenska rotvältor, i min bok är nämligen rotvältor LIVSFARLIGA!. Jag har fortfarande inte kunnat luska ut vad rotvältor heter på engelska så jag kan inte ens fråga. Träd kanske inte välter i USA.
Men.
Snö är LIVSFARLIGT! så det är bäst att hamstra vatten och bröd och stanna hemma. Eller?
.
Ikväll skickade Knyttet mig en länk till ett videoklipp med Randy Pausch, en professor vid Carnegie Mellon University i Pittsburgh, som vid 46 års ålder fick veta att han hade mellan tre och sex månader kvar att leva "in good health". På bara någon timme har jag lärt mig att cancer i bukspottskörteln inte är något man vill ha och att det finns människor vars livskraft, envishet och optimism man bara kan förundras över.
Frågan lyder: Vilken var kören?
Kören som sjöng "Jul, jul" var en som hette Vocalessence och under påannonseringen fick jag lära mig att de var minst världskända. Minst. Jag tror jag har hört om dem innan men jag måste säga att damerna tenderar att vibrera lite för mycket för min smak. Jag tror det är en amerikansk olat, damerna i mina körer var likadana och jag vet med mig att jag har lagt mig till med lite mer vibrato sedan jag flyttat hit, det som brukade vara ett glitter i i topparna och slutet på fraserna irriterar mig allt som oftast nu för tiden.
Jag har för mig att u:na satt bra, fast jag är nog inte rätt person att fråga eftersom mina u:n, enligt min nästanmoster Ruth, är mera y:n än något annat. En uppväxt i Skåne kan tydligen få en att säga hynd istället för hund för jämnan.
Om man surfar runt på deras hemsida lite kan man se att de har workshop med "superstar choral composer" Eric Whitacre och nu har jag bestämt mig att jag måste flytta till Minneapolis innan mars månad nästa år. Tänk att få sjunga Lux Aurumque, liksom... Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva dagen då jag skulle få höra om kompositörer inom körvärlden med superstjärnestatus men, den som lever får verkligen se.
.
Döm min förvåning när Kulturradion jag lyssnar på här borta sänder julkonserter där en amerikansk kändiskör sjunger Jul, jul, strålande Jul så bra att man knappt kan höra att de bryter. Till på köpet har de den goda smaken att inte sjunga den för långsamt, heller.
.
Så sa Leif när han fick se förödelsen som min garderob skapat i mitt lilla kontor. Det ser verkligen ut som den har kräkits, till på köpet precis efter den har ätit. Stora bitar, ni vet. Hyllan som höll uppe en stor mängd, kanske korkat stor sådan, saker, gav vika i veckan och i fallet föll den stora mängden ut på golvet i det redan stökiga rummet.
Man får klättra för att komma in, så illa är det.
Idag började jag röja lite lätt i det allmäna kaos som är mitt hem och just nu iakttar jag hur Millennium Falken gått vilse bland stolsbenen under mitt vardagsrumsbord i snart en kvart utan att jag näns göra mer än skratta. Hur jag än gör kommer jag aldrig bli en ordningssam människa.
Men, bryr sig någon egentligen?
.
Det mot julen onekligen lackar
Och paket alla inpackar,
På sin gåva man sätter papper och lim
eller tejp och lack men allra viktigast ett rim!
För att rim-anden till oss locka
Så vi julaftonens underhållning rocka.
Vi måste ta chansen och öva oss litt,
Kan hända skallen över sommaren rostig blitt.
Som uppgift för veckan ett objekt jag har här,
Årets julklapp tror jag inte det är.
Men, för blott 25,000 dollar
Man framtidstro och hopp framtrollar.
Och för bara lite mer än en tia,
Kan man få en kvarts gris i en stia!
Det här kom i posten i veckan, om man har svårt med presenterna kan man alltid slå på stort och köpa sig 25,000 dollar framtidstro eller varför inte en halv ko. Egentligen ska det vara juligt och färggrannt, men jag glömde slå på färgen på scannern och var för lat för att göra om.
Nåväl, här har ni något att öva era grymma rim-skillz på, om man kan rimma på framtidstro och heifrar kan man rimma på allt. Go, go, go! 
Imorgon drar vi iväg in till Manhattan igen (Åh, vad jobbigt!) för att prova bröllopsklänningar. Den här gången är det på riktigt för i sommar ska Jaime gifta sig.
Kul!
.
Ingen kommer undan.
Jag ber som vanlig ursäkt i förväg för här kommer åter igen ett otroligt politiskt inkorrekt inlägg men det kom till när jag var fylld till nacken med allt för dyr drink och bensparkande fruntimmer. Vid närmare eftertanke hade jag inte kommit in på det här tankespåret utan lite hjälp från Rocketterna. Allt är deras fel
Får man ens säga dvärg idag, undrar jag?
Nå, på föreställningen i söndags var det inte bara lamor, äkta snö och får på scenen, det fanns även steppande dvärgar som så fint gestaltade Tomtens små nissar. Man blev rörd. Men, min hjärna stannade så klart inte där utan spann glatt och ohämmat vidare i nya och oanade banor. Håll i hatten nu, ungar.
Tänk er en framtid à la Star Trek, där alla genetiska snedsprång kan botas med lite strålning eller en sådan där käck halsinjiceringsmojäng eller kanske med några nanorobotar från ens bästa hus-Borg och vips så har vi fixat "dvärgproblemet" (Usch, vad hemskt!). Vad blir följderna av det här, tror ni? Vad kommer nöjesvärden och Hollywood säga? Kommer det bli någon remake av Kalle och Chokladfabriken? Hastigt och lustigt slog min hjärna in på ett helt galet spår (Förlåt. Igen) och jag började tänka att man kunde starta en dvärgfarm för att tillfredsställa nöjesbranchens behov. Men, när man väl börjat fundera på dvärgfarmar är nästa naturliga steg att komma på tanken på dvärgfarmsaktivister, ni vet, som med minkfarmsaktivisterna fast bättre. Ju mer jag tänker på det här desto mer galet och hemskt kommer jag på och det blir bara värre så nu slutar jag.
Och, åter igen, jag är ingen hemsk människa, jag har bara en väldigt vindlig hjärna. Jag lovar. Dessutom behöver jag semester och om det någon gång behövs dvärgfarmsaktivister kommer jag stå i första ledet.
.
Är man ond om man tycker det här är lite humor?
(Det är alltså en generell uppmaning till Wall Street, snott härifrån.)
.
Då jag hade lite problem med att hinna med mitt flyg till RSNA förra lördagen glömde jag helt ta med mig kameran i år, lite sorgeligt för det finns mycket underligt att avbilda på en jättemässa.
Men! Jag hittade den här bilden som bevis på att jag i alla fall var där och tog hand om det viktiga. Champagnetornet.
.
Själva bensprattlet var ganska underbart och just nu sitter jag och surfar dansskolor i regionen för åh! vad jag vill dansa. De är duktiga, de där rocketterna, vi fick se alla sorters jazzdans och en god del step som gjorde att det ryckte i 
benen. Publiken fick riktig snö blåst på sig och gissa om man tappade hakan när det dök upp levanda får och kameler på scenen när det skulle födas Jesusbarn.
.
Jag kör tydligen på en komprimerad jul i år, det bara blev så. Jag har rationaliserat bort adventsstjärnor, pynt och saffransbullar så här långt men idag tog jag ytterligare ett par steg framåt i mitt förenklade firande.
På två dagar har jag tagit mig ganska långt, tycker jag. Lille granen är tokfin och det gamla vanliga pyntet (Darth Vader, Dödsstjärnan, Shrek och de norska flaggorna) har fått sällskap av en julpåve, en Red Sox-boll och en New York Mets-figur. Bilder följer. Kanske.
.
Det är samma visa varje år vid den här tiden på året. Det är skrämmande hur så många kan ha så pass fel i en så viktig fråga.
Och frågan jag tänker på lyder: Hur klär man en gran på bästa sätt?
Svaret är: Alla ni andra gör fel, det är precis tvärtom mot vad ni gör nu.
Att det ska vara så svårt att förstå att först sätter man på allt vanligt pynt, och efter det kommer det andra som i ljus, glitter och flaggor.
Varför är det så svårt?
.
Ryktena om min död är gravt överdrivna, jag är kvar bland de levande fortfarande även om det är lite knappt. Mina fötter gör ganska ont, mitt huvud är väldigt påtagligt och min rygg är ganska trasig. Det tar på kroppen att dema PACS och RIS hela dagarna, förstår ni.
Nu ska jag smyga bort och stjäla lite kaffe från baren, bara en timme kvar innan man får sätta sig ner och vila lite.
.
Hört vid middagsbordet:
- Har vi något att vara tacksamma för?
*tystnad*
- Då får vi väl vara nöjda med att vara kåta och glada, då.
.
