Den största förloraren

Jag tittar på The Biggest Loser just nu - stora människor som måste göra sig av med fysiskt och mentalt baggage så att de kan må bättre - och jag funderar mycket på hur det här med motion och fysisk trötthet får en att komma närmare en slags sanning.

Det enda jag vet, är att när jag är riktigt jämrans fysiskt trött, är jag närmare någon slags sanning. En sanning om mig själv.

Hmm... #2

Chottlips says: Nu går Losrarna av bussen och alla är jätteglada. Men snart kommer Jillian och får dem att gråta på riktigt. Muahahahahaha!

Kristian says: Jepp. Hon är fin.

Chottlips says: Ja, om Bob ratar mig kan hon få komma istället.

Kristian says: Fast säg inte till henne att Bob var ditt förstval för då får du nog springa dubbla maraton. Och ingen bio före.

Chottlips says: Eller efter. Men man kan väl få hångla?

Kristian says: Ja för sjutton!

Chottlips says: Allt för att bränna kalorier

Kristian says: Självklart.

Hmm...

Chottlips says: Ovh! Nu ska jag titta på en ny säsong av the Biggest Looser. Me loves Jillian och Bob.

Kristian says: Aah, jag vet vilka de är!

Chottlips says: Ovh. Jag är nog lite förtjust i Bob.

Kristian says: Hihi. Jag tycker hon är snyggare.

Chottlips says: Man kanske skulle bli tjock och vara med i det där programmet?

Kristian says: Haha! Du kan ringa honom ändå

Chottlips says: "Hej Bob! Jag väger nästan 70 kg och känner mig lite halvfet. Vill du gå på bio? Eller kanske springa en halvmara?"

Kristian says: Åh, vad fint det vore! Biohångel är också träning.

3 år idag

Idag bidde det officiellt tre år i USA för mig. Jag glömde baka kaka men jag fick sushi av jättechefen istället, det tyckte jag allt jag kunde förtjäna ity det har blivit mycket resande och heppande på sistone. Så här såg jag ut när jag heppade i NYC härom veckan:


Jag brukar inte ha så dålig hållning och nej, det är inte min BH som tittar fram, bara ett linne, faktiskt.

Tre år. Det är egentligen löjligt länge när man tänker efter. Man kunde lätt ha spenderat tre år någon helt annanstans, med några helt andra människor görandes helt andra saker. Möjligheterna i ett liv är så oändliga men när man är mitt inne i en demo lite till höger på Manhattan eller en fredag fylld med telefonmöten i ett blåsigt Connecticut, då ser man dem inte. Man ser inte livet för all epost, skulle man kunna säga.

Knyttet sa idag att om man inte får fyra veckors sammanhängande semester varje år så kan man bli sjuk, jag tror hon sa att hon läst om det i kvällspressen. Jag är ganska benägen att hålla med även om det känns lite oroande med tanke på källan - inte Knyttet, den gamla Bettan är säker - jag tänkte mer på kvällpressen. Jag kan inte riktigt komma ihåg när det hände senast, den riktiga semestern alltså, just nu är jag mest glad över att vi har fått en riktigt Blackberry-server på jobbet så att min mail forwardas till min telefon på ett smartare sätt. Det är tydligen avslappning för den moderna människan. Lite sorgeligt på sitt sätt, eller hur? Men man måste ju vara glad för något och just idag blir det inte bättre än så.

Det jag försöker säga egentligen, är att det här är ett tröttsamt land och ibland undrar jag om jag gjort rätt. Om jag bott någon annanstans hade jag kanske skaffat mig en katt eller ett sånt här förhållande som jag har sett att alla andra har. Eller vänner. Vem vet egentligen? Det var ju det där med möjligheterna igen... De finns ju där hela tiden. Förutom de som inte dyker upp igen, förstås, en del får man bara en gång, sägs det. Just de möjligheterna suger och borde dra åt pipsvängen.

Nåväl. Idag har varit en dag av uppskjutna tankar och av uppdämd frustration, ett ganska stort otillfredsställt krambehov och en del självömkan. Sammantaget resulterar det i tårar och en stor ovilja till att duscha, även om man luktar ganska illa. Fy fabian vilken fin fredag.

September, kom tillbaka!

I september var jag ute och sprang med pyttelite kläder. I oktober måste man ha bästa springetröjan med tumhålen.

I september sprang jag med så lite kläder att en bilist glömde titta på vägen och krockade med ett staket. I oktober syns jag knappt.

I september fick man myggbett. I oktober har myggen frusit ihjäl.

I september kändes det fortfarande som sommar. Idag blev det höst.

Låg humor

- Man kan lösa det mesta med gasen.

- ... Säg inte det till judarna, bara.

Löst citerat samtal i bilen hem från Boston där kvällens underhållare försökte förklara hur man med hjälp av hög hastighet gör säkra omkörningar när man inte kan se sin döda vinkel.

Nybakad

Jag bakade bröd igår, för första gången på säkert ett år. Få saker är underbarare än doften av nybakat bröd i ens hus. Å andra sidan finns det knappast något mer frustrerande än att ta sig en bit och inse att man saltat degen alldeles för lite.

Morr!

Man undrar ju...

Nyss räknade jag ut hur stor snopp jag skulle ha haft om jag varit man. Gud, vad bra Internet kan vara ibland.

Här är länken, om ni inte heller har något att göra en lat lördag som denna.

En åsikt bland många

Om man ska få tillbaka en uppsats på posten, ska det stå ett "A" på den.

Så tycker jag.

Musikalfrossa

De senaste två veckorna har jag varit på följande musikaler:

- Wicked
- The Toxic Avenger
- Rock of Ages
- Lizzie Borden

Nu är jag överdoserad.

Smart val!

Jag är i New York City hela den här veckan för att dema PACS för vad som känns som minst hela stadens invånare. Det är himla typiskt att vi lyckats välja precis samma vecka som FN har stormöte och det är dignitärer och halvpirater precis överallt. De stänger av och öppnar upp och stänger av vägar igen till höger och vänster och trafiken är galnare än vanligt och förvirringen total. Ganska mysigt.

Eller nåt.

Kristian kom i alla fall till flygplatsen vad det led och nu är jag svensklös igen. Det känns ganska fattigt.

Pullad gris enligt Charlotte efter Linda

Vi minns väl alla, hoppas jag, mitt mer eller mindre livebloggade prinsesstårtebakningsäventyr från 2007 där ni fick er till dels ett enkelt 54-stegs tårtrecept bara så där och nu är det dags igen. Jag undrar lite när en blogg går från att vara "vanlig" till att vara en matblogg, egentligen? Jag hoppas inte jag måste kategorisera om mig nu när jag delar med mig av mitt andra recept genom tiderna. Fast, två recept över tre år känns inte så matdedikerat, trots allt.

När Kristian och jag var inne och tittade på Wicked i New York City i veckan gick vi på kubansk restaurang och åt traditionell Ropa Vieja, vilket är långkokt kossa. När man äter sånt och är Charlotte kommer man automatiskt att tänka på Lindas långkokta gris, här i USA kallad pulled pork. Försvenskat blir det pullad gris. Eftersom Lindas pullade gris är jättegod och bör upplevas av alla, känner jag mig tvingad att dela med mig av receptet. Här kommer det.

1. Åk till affären och köp en valfri bit gris, en bog eller en skinka eller något annat som man kan koka skiten ur skulle jag tro blir bra. Vi fick med oss en 2 kilo tung grisaxel (vad blir det på svenska?) men minus ben och skinn och grejs, skulle jag tro att den hade 1.5 kilo ätbart på sig. Lindas instruktioner sa 1 kilo kött och som ni märker har jag redan bastardiserat hennes recept. Nåväl, när du ändå är i affären kan du passa på att köpa lite lök, en vitlök och en flaska Jack Daniel's Barbecuesås. Linda rekommenderade Honey Smokehouse-varianten så det var den vi använde.
2. Åk hem igen.
3. Ta fram en kniv. Om du har en som är vass är det toppen men det går även med en trubbig. Det blir lite jobbigare, förstås.
4. Dela din köttbit i stora delar. Om den har ben låter du med fördel de sitta kvar, det är enklare att rensa efter man lagat köttet. Lägg bitarna i en stor kastrull.
5. Skala och dela en lök eller två i halvor eller kvartar. Lägg även också de i kastrullen.
6. Skala ett par vitlöksklyftor och ha i också. Jag tog tre stora och det blev inte äckligt. Jag rekommenderar med andra ord tre. När du väl bestämt dig för just ditt magiska antal kastar du i vitlöken i kastrullen också.
7. Täck allt med vatten, salta och peppra, och ställ det hela på spisen. Koka upp och hitta ett läge på plattan där köttet får sjuda lite lagom mysigt.
8. Lägg på ett lock.
9. Le åt din huslighet.
10. Sätt på dig baddräkt och gå ner på stranden. Se till att ta med dig följande: god vän, fiskespö, läxbok, sudokubok, solskydd, filt och vatten.
11. Ligg på stranden i en timme. Slumra lite och lös minst ett medelsvårt sudoku och bli förbannad på ett svårt.
12. Efter en dryg timme, gå upp till huset och titta på kastrullen och dess innehåll. Om det kokat bort vatten, fyll på med nytt.
13. Lyssna på numret "Popular" från Wicked ett par gånger. Sjung med och hitta på en dans till refrängen.
14. Gå ner på stranden igen. Titta på läxboken men rör den inte. Titta på den gode vännen som vid det här laget har ställt sig mitt i havet där han viftar med fiskespöt och inte får någon fisk.
15. Lös ett sudoku till.
16. Tjuvlyssna på vad farbrorn som bor i det stora huset vid vattnet, han med den vita papegojan, skvallrar om och bli ganska irriterad för han upprepar sig hela tiden och pratar alls inte om något eller något intressant.
17. Upprepa punkt 12.
18. Och 13.
19. Gå ner till stranden och plocka upp fiskaren. Låt honom självtorka i solen.
20. Upprepa punkt 15.
21. Få skuldkänslor och läs ett kapitel ur läxboken.
22. Inse att du har blivit kissig. Svär lite över att du inte taktikkissade vid punkt 17 som egentligen är punkt 12.
23. Packa ihop dina saker och traska upp till huset och gör något åt problemet i punkt 22. Lämna fiskaren att klara sig själv.
24. Kontrollera köttet igen. Det ska se fint ut men om det inte gör det, häll mer vatten på det.
25. Byt om till springekläder och spring åtta långsamma kilometrar på stranden ity det är lågvatten och solnedgång och allt är bedrövligt vackert. Förstör dina skor genom att älga genom alla vattenansamlingar. Det går även bra att springa kortare sträcka och om du inte har en strand eller en solnedgång får du tänka dig en.
26. Kom tillbaka hem och inse att långlöpning i sand är bra (eller dåligt, det beror på hur man tänker) för vaderna.
27. Titta på köttet igen. Vid det här laget ska det ha kokat i minst 5 timmar och trilla sönder om man petar på det.
28. Ta upp köttet ur kastrullen och bränn dig på det eftersom du vid det här laget är hungrig som bara den.
29. Kasta ut spadet, vitlöken och löken. Eller behåll det, det kan man nog göra någon slags soppa med om man vill och kan.
30. Låt köttet återvända till grytan men se till att benbitarna inte gör det. Om du ser något rusk, senor och sånt, ta bort det med. Rör sedan runt i kötthögen med en gaffel så att det faller sönder i små, små bitar.
31. Häll på barbecuesåsen och låt sjuda i 30 minuter till.
32. Drick drinkar och duscha medan du väntar.
33. Ät!

Pullad gris ska man visst äta på vitt bröd från tallrik men man kan äta det med sked direkt från grytan också.

TGIF!

Thank God it's Friday. Efter en arbetsvecka med teaterbesök, fyra resor till New York City (en dag for jag in två gånger, det ni) och återuppstartade föreläsningar är det en ganska urlakad varisort av Charlotte som sitter här med Datan i knät. Man blir väldigt sliten av livet, ibland.

Som tur är har jag blivit sliten på ett, för det mesta, bra sätt. Det vore fel att vara lesstrött när man har finbesök, trots allt. Kristian och jag har alltså sett på två musikaler den här veckan, en galet rolig en som heter "The Toxic Avenger" och en annan som är lite mer klassiskt musikalig, nämligen "Wicked" - den som handlar om den gröna häxan i Trollkarlen från Oz. Jättegott och oj! så jag saknar sjungandet när jag ser på sånt här.

Jag önskar mig fler timmar på dygnet i julklapp.

Åh....

Prickigkorvsmörgås.

Vad gott.

Namnge mig!

Jag är Bilen. Ge mig ett namn, snälla.

I will feed it double cream

Här är den i alla fall, Amirs efterträdare:





Visst låter det som lilla jag? Ena sekunden far han som ett skållat troll på speed och nästa spankulerar han nätt och fint som en Jane Austen-karaktär. Det är som handen i handsken, man får bortse från bensinförbrukningen lite, bara. Jag ska hämta upp honom på tisdag och innan dess hade det varit bra med ett namn... Några förslag?

Bloggbeställning

Kan jag beställa en annan besökare, tack? En som inte försvårar bilköp.

Jättebra.

Tack.

Det var allt.

Marina, när kommer du?

Innesittarkväll

Linda, stormen, är ute och bråkar med oss. Det drar bullriga vindar runt knutarna och jag blev ganska så blöt när jag gav mig ut på en spring-i-benen-runda efter jobbet. Kristian har jetlaggat hela dagen och just nu är det bara mys i hela lilla huset: Ella och jag sjunger, det finns vin och chips till middag, datorerna sprider sitt blåkalla sken och vi sitter här och surfar.

Gemensamhetssurfning är ganska bra för själen.

Det fanns planer på att gå på bio och att laga ordentlig mat, men det blev liksom inte så. Det finns andra som är mycket bättre på fredagsmiddagar med servetter och bestick och sånt, men här på Östra Bredgatan myser vi på helt egna villkor - i datorblått med barbecuekrydda i näsan.

Bara så att ni vet.

The loudest thing in my head

Jag känner mig lite larvig men jag gillar den här låten skarpt. Inte så värst djup och mest ganska blaskpoppig men den går bra ändå, på ett må-bra-igt vis. Det kan vara för att Kristian är här, då blir nämligen allt må-bra-igt.

Regn på paraden

När jag slog på datorn idag hade jag fått ett mail från en anonym och antagligen välmenande person som kallada sig Kompis, som tyckte jag skulle läsa den här artikeln från Svenska Dagbladet.

Hur ska jag tolka det här och vem är det är som är så här om sig och kring sig med lilla mig. För övrigt hävdar jag fortfarande att en jordgubbsdaiquiri aldrig skadat någon.