Samtliga närvarande!

Veckans lärdom: Dit snöstormarna fara skall icke du. Fara, alltså.

Jag for till Washington i söndags på uppdrag av min skola och fick snabbt inse mitt misstag. Vem fan tar tåget till DC när det redan kommit ett par fötter snö och alla redan väntar på nästa ras? Jo, förstår ni, studenter från University of New Haven!

Att se Washington klädd i vinterskrud var ändå underbart vackert, innerstaden med dess monument och vackra byggnader är strålande vacker redan och med snö var det magiskt att skåda. Tyvärr var inte faunan där nere kompatibel med snön och en handfull av de vackra gamla träden föll under tyngden. På lyxbilarna.

En Mercedes med extra inslag av ek ser inte riktigt lika bra ut som en utan. Just saying.

På tisdagen ställdes alla tågen in redan innan snöoväder nummer två rullat in så jag fick ta hyrbil hem bara för att inse att motorvägarna runt hufvudstaden, tre dagar efter en storm, fortfarande var oplogade. Signad vare Nissan och deras vägsäkerhet för hem kom jag och satt prompt fast med den lille Mazdan i dagarna två istället. Det är besvärligt med vintrarna nu för tiden, är det månne dags att erkänna den globala uppvärmningens existens och skaffa sig vinterdäck?

Sova middag

Vem visste att jag kunde sova middag?

Jag vet inte det är bra eller dåligt, men jag har plötsligt blivit duktig på att sova mitt på dagen om jag behöver det och det är dessutom tydligen något jag behöver göra allt som oftast nu för tiden. Är det månne ett ålderstecken eller är jag bara stressad?

Jag väljer att hävda alternativ två.

Självanalys

Det är lite annorlunda att umgås så mycket med någon som inte dricker alkohol, inte dåligt annorlunda utan bara annorlunda helt enkelt. På många vis är det bra, för jag dricker mindre än om jag umgåtts med någon som också tagit sig ett glas vin om kvällen och gudarna ska veta att jag inte behöver mer kalorier än jag redan får i mig. Ett tag kände jag mig en aning neurotisk, faktiskt, det var mycket tankar på vad som var normalt i konsumtionsväg och inte. Att gå in i mitt kök eller öppna mitt kylskåp är till exempel inte en normal syn, det står en helt galen mängd med olika flaskor där inne, hälften är arvegods efter Pontus och Linda sedan de flyttade (inte katten dricker jag Pisang Ambon eller Southern Comfort, heller), min finaste whisky kom till efter att Lars specialbeställde en flaska med något som jag varken kan stava till eller uttala och sedan inte hann hämta ut innan han åkte hem till Sverige igen och minst tre flaskor har en kursare, som är spritdistributör lämnat hos mig. Sedan råkar jag också vara av den åsikten att varje kök ska ha en fin flaska bubbel i sig, för säkerhets skull, man vet nämligen aldrig när man måste ligga på en snöig strand och fira en födelsedag.

Det är lite som om mitt kök är en allmän tillflyktsort för diverse övergiven och hemlös sprit. ASPCA - The American Society for the Prevention of Cruelty to Alcohol. Jag är ordförande, kassör och sekreterare.

Sa jag att jag fick en liter med OP i juklapp av min hyresvärdinna också?

Ikväll stannade jag till för att köpa en flaska rött eller två, det är ju ändå helg snart, och kom på mig själv med att förstulet tjuvkika på alla andra i butiken. Där var en medelålders kvinna som köpte ett par flak Budweiser, antagligen till helgens Superbowl-partaj, en man som köpte en burk öl och en kvarting av något som han snabbt stoppade in i innerfickan och jag själv i svettiga jympakläder med två röda och en vit flaska i högsta hugg.

Den vita? Jamen, det var den sista kvar av sin sort och den såg så ensam ut!

"I wanna get myself a Charlotte"

- Surfa till urbandictionary.com och sök på ditt namn, skrev Linda till mig idag.

Det gjorde jag och visste ni att Charlotte är en "extremelly beautiful girl that is extremelly smart and that every one wants to date, a girl who is of top quality, an extremely popular girl that all of the boys like, a girl that everyone falls in Love with for her looks and intelligence.

Det ni. Man lär sig nya saker varje dag och från och med just idag är Urban Dictionary en auktoritet att lyssna på. Visste ni dessutom att man kan använda namnet Walter för att beskriva "unacceptably soft, boring behaviour."

Seger!

Kladdkakan! Ta din goda doft och din tendens att aldrig komma ut kladdig och släng dig i väggen! Jag har hittat något mycket bättre och läckrare.

Allihopa, säg hej till Molten Chocolate Lava Cake, vi ska gifta oss snart han och jag men låt för all del inte det hindra er andra att skaffa er egna smältlavakaksälskare. Gör så här:

Smält ungefär 120 gram halvmörk choklad tillsammans med 100 gram smör och vispa med cirka 2 dl socker. Dra sedan i två hela ägg och två gulor, vispa igen till pös uppstår och fyll på med 6 matskedar vetemjöl och en nypa salt. Fördela smeten i fyra lagom stora portionsformar som du smort väldigt noga. Låt åka i 225-gradig ugn i en 13, 14 minuter. Låt stå en stund, vänd sedan upp och ner på formarna över små assietter och hör hur underverken ploppar ut så fint. Servera med hutlöst mycket vispad grädde.

Snart färdigtjatat om hemmafruar, jag lovar.

Fuckwit says: Jag hör du skaffat hemmafru

Chottlips says: Jo. Det är finemang. Det började med att han städade ur min frys när jag kom hem från Sverige och var jetlaggad, sedan har han liksom bara fortsatt... Diskar och har sig.

Fuckwit says: Oj. Det är ju itne fy skam faktiskt

Chottlips says: Det är ingen ordning på könsrollerna längre.

Chottlips says: Jag super och svär och han städar.

Fuckwit says: Slår du honom också?

Chottlips says: Haha! Nej... Borde jag det?

Fuckwit says: Nja, inte om du vill behålla honom.

Chottlips says: Sant.

Addendum

Och kläderna jag hällt på sovrumsgolvet var visst vikta och jag kan se mitt vardagsrumsbord också!

*glad*

Med hemmafru?

Jag har visst blivit med hemmafru. Eller bortafru. Eller kanske bortaman.

I morse när jag traskade ut till bilen lämnade jag en nyvaknad bachelor bakom mig, en som lekt pyjamasparty med mig då han skulle på möte i trakten på förmiddagskvisten. Det är alltid lite trist och väldigt omotiverande att behöva åka till kontoret när man vinkat hej-hej till någon som håller på att morna sig som bäst, det är inte så att jobbet drar så himlarns just där och då, kan man säga. Nåväl, jag åkte dit och jobbade och jobbade och jobbade och när jag vid halv nio till slut trillade in genom dörren på bredgatan igen hittade jag ett spretigt meddelande på köksbordet. Det löd:

"Cheese and dinner in refridgerator."

Bredvid stod det ett övertäckt glas med rött.

Och disken var till och med gjord.

Jag gapade en ganska lång stund, sedan åt jag pastasallad.

Fast, jag saknar dig fortfarande Linda.

Söndagskonversation

A propå att jag är ett helt år och lite till äldre än bacheloren

C: What's the male equivalent of a Cougar?

B: Pedofile?

C: Then I think I'll stick to the female version. Or, perhaps be a Sugar Mama.

B: Well, technically a Sugar Mama's is supposed to pay for everything.

C: I can be half a Sugar Mama and pay for half of everything. A Splenda Mama, not as rich but tastes the same.

Jag trodde vi kommit på något nytt när Splenda Mama dök upp i konversationen, men icke, flera hundra träffar på Google får man om man letar lite. Det är så svårt att vara nyskapande nu för tiden!

Ett upptaget litet bi

Ibland när jag ser mig om i den lilla abdonska syskonskaran ser jag ett tydligt mönster, ett där en av oss hela tiden GÖR saker medan två andra av oss mest PRATAR om saker vi skulle kunna tänka oss göra.

Bevis #1: En av oss har semestrat sig runt en stor del av jorden, lärt sig massor av sport, flängt på vuxenspråkresor och lärt sig dansa.

Bevis #2: Två av oss andra har inte gjort något av ovanstående.

Men, som i ett steg i det nya tiotalets terapi tog jag i onsdags tag i mig själv och körde ett tokrace i självförverkligande. Från halv sju till halv åtta gymmades det, från åtta till tio kördes misc. arbete, från tio till fem utbildade jag partners, från sex till sju tog jag tennislektion och från åtta till tio sjöng jag i kör.

Nu är jag mest trött.

Argh!

I morse, medan jag borstade tänderna, formulerade jag ett tokroligt inlägg i huvudet. Allt var klart, till och med kommateringen satt.

Tror ni jag kommer ihåg det? Nej, just det.

Strike two!

Det var ju det jag sa, Knyttet, att om du inte svarar så åker de fram.

Nääää..!

Nu får de väl ändå ge sig!

Härom nyssens hittade jag det här på det vida Internettet: My New Pink Button, en produkt som tydligen ska återställa färgen i genitalieområdet om man skulle tappa den när man åldras. Nu sitter jag här med hakan i handen och funderar på vad nästa vansinniga påhitt ska bli, vad mer galet kan mänskligheten komma på? Hur besatt av ungdom och utseende kan vi bli egentligen? Vem i helsefyr visste att man ens skulle oroa sig för att tappa färgen i just den där regionen?

Herre-jämrans-jösses.

Beginner 2.5

Jag blev utvärderad idag och befanns vara en nybörjare av varisorten 2.5 och nästa onsdag ska jag sålunda börja ta tennislektioner igen. Under en kvarts timme eller så, fick jag banka på ett par bollar och serva lite med ett sånt där tennisproffs och komma ihåg hur galet rolig den där sporten är.

Nu, hörrni, ska jag bli världsbäst på tennis också. Bara så ni vet.

Missfirning, vad är det?

Grisbilen har tagit över så vackert efter julgranen, den blinkar och tindrar mest hela tiden och oftast startar han till och med. Fast inte alltid. När jag kom tillbaka hem efter jul ville han sig inte alls och sedan han blev igånghoppad av grannen har Check Engine-lampan tindrat med ett vackert, varmt sken mot mig. I torsdags tog jag honom till en bilaffär där de läste av omborddatorn åt mig och tydligen missfirar den lille, vad nu det kan heta på svenska.

Imorgon ska vi på service, han och jag, hos Mazda-farbrorn och jag tänker minsann gå till botten med det här. Hur kan man missfira egentligen? Är det lite som att dricka fint vin en tisdag, månne? Och varför har inte grisbilen bjudit in mig i sitt missfirande?

Olika fast fint ändå

Det där med att klä ut sig kan man göra på så olika sätt. I oktober hade jag ao-dai på mig och det var himla kul, se bara vad fina vi är:

I december hade jag på mig rånarluva, inte lika klassiskt stilfullt, men fint ändå.

Way to go!

Först äter man nyttigt i flera timmar och tränar en massa.

Sedan äter man upp hela julgranen. Det är bara barr kvar nu.

Hepp!

Destination Miami

Jag måste flytta till Miami! Och jag måste göra det nu!

Linda har anmält sig till det här stället och jag är officiellt avis. Jag menar, stripaerobics har ju varit på min att-göra-lista ända sedan jag flyttade till Amerikat (tack vare Magnus).

Det är bara att börja packa, antar jag.

Om att hålla käften

- Aren't you cold?

Så frågade passkontrollören igår när jag dök upp med bara en t-tröja på överkroppen. Efter 8 timmar på ett något för varmt flygplan med mycket folk är det ganska lätt att känna sig lite för varm och ganska ofräsch till på köpet så både tröja och jacka fick hänga på armen just där och då.

- No, not at all!

sa jag och förklarade det där med långa flygresor och värmen och armsvetten för honom medan han stämplade och läste min dokumentation. Pratgladheten hos mig tenderar att öka exponentiellt med övertröttheten till en viss gräns och klockan 13 igår eftermiddag var jag fortfarande på en uppåtgående trend, därav pratandet. Mannen satt böjd över mitt pass och mina papper ungefär fram till dess att jag avslutade mitt lilla tal med ett ironiskt erbjudande:

- Do you want a hug?

Så där som man alltid frågar om någon vill hångla när man är förkyld, ni vet. Som tur var hörde han mig inte så jag kom hem till slut. Fina grejer!

Praktiska Sverige

Visst, jag har på den här resan hem fått inse att jag kanske har en liten tendens att förgylla Sverige en aning mer än det ibland förtjänar, det finns trots allt fula matetablissemang även här, saffranet kostar numera 37 kr för ett halvgram och tåg blir tydligen försenade ibland också. Men, annars är lilla Sverige ett otroligt praktiskt land. Jag kan tänka mig att ni som bor här inte tänker på det så ofta så jag tänkte passa på att lista en del av de mer praktiska egenskaperna och pryttlarna Sverige har. Varsågoda att lista vidare i kommentarerna.

Lagom stora städer med gångavstånd, cykelstigar, högskoleutbildningar som inte kostar något att gå på, Spotify, snabba tåg, snabba tåg med bredband, snabba tåg med bredband och tyst vagn, snabba tåg med bredband, tyst vagn och en alldeles egen emancipierad kändis i sätet bredvid, gott kaffe, gott kaffe som serveras i riktig mugg, trafikskyltar som pekar på rätt håll och som syns i mörkret, folk som bär reflexer, pärlsocker, Allemansrätten, publika stränder och snödäck på bilar

Nåväl, nu ska jag ta och fundera vidare på vem den här kändisen egentligen är, han ser ju så bekant ut...