Alfapet-schmalfapet!

- Du skulle kunna lägga [to:'a], sa Bacheloren när jag suttit och stirrat på Alfapetbrädet i en god kvart utan att göra något mer produktivt än att gnugga mig i ögonen och sucka. Alfapet, eller Scrabble som amerikanerna säger, var, enligt mig, ett korkat spel där framemot nattkvisten igår.

- [To:'a]?? sa jag och började fundera på när franskan hade smugit sig in på spelplanen egentligen. Hittils hade alla mina försök till att spela på svenska nekats och varför skulle då franska helt plötsligt vara okej. Va? Va?! Va!!?!? Nämnde jag att det nästan var midnatt vid det här laget och att Scrabble var korkat? Dessutom hade jag inget jämrans "o" att lägga "toi" med ändå, så det så.

- Ja, "twa" alltså, du har ju ett "W" där, sa han.

- Twa? vad betyder det? frågade jag med lätt sammanbitna tänder.

- Vet inte riktigt, men det finns med i det officiella Scrabble-lexikonet och det är det som gäller.

Ungefär där bestämde jag att Scrabble nog inte var spelet för mig, iallafall inte med de regler som officiellt gäller. För vet ni? De är jättelöjliga. Ta till exempel det faktum att bokstaven "R" kan stavas "ar" på spelbrädet och att bokstaven "H" stavas "aitch". Eller att det finns ett poänggivande ord som heter "aa" som tydligen betyder "rough, cindery lava". Helt förfärligt löjligt om ni frågar mig. Just nu saknar jag snuskalfapet något helt otroligt.

Avslutande kan jag säga att "twa" kan betyda "två", så att ni vet. Ut och använd det nu, gott folk, för enligt det officiella Scrabble-lexikonet är det ett äkta bona fide ord. Och, det är ju det som räknas.

Grisbilen!

Nu med inbyggt akvarium!

Jag badade bilen igår. På insidan. Hur korkat som helst och inte katten blev han så värst ren heller.

Igår hade vi det 30 grader varmt här borta, riktig toksommar med fukt och äckel. Bacheloren och jag låg på stranden efter jobbet och kom inte hem förrän klockan 7 och då var det fortfarande alldeles för varmt för att laga mat. Jösses, vad skönt det var. Sommaren är the shit.

När jag kom hem från affären där på kvällen orkade jag inte stänga takfönstret, det var helt enkelt för varmt och jag hade så många påsar att bära. Gissa om jag blev förvånad när jag väcktes av monsteråska klockan halv två på morgonen och insåg att takfönstret, det var minsann fortfarande öppet.

Så nu luktar bilen lite myskoxe och jag går runt med fuktig rumpa mest hela tiden. Det är toppen! Hurra för sommaren!

Och så var det ungarna...

De är ju så fina!

Till och med när de försöker kräkas på en när man precis satt på sig ungefär de enda rena kläderna man lyckats packa på resan och till och med när de absolut inte kan tänka sig att ge en ensam tant den där egenbyggda Indianraketen med alla paljettblommorna på ("Den är till Tilly!") som skulle se farligt fin ut bredvid toarullegubben som står så ensam på mitt avlastningsbord där hemma. Till och med när de drar en i håret och väcker en innan man knappt ens har hunnit gå och lägga sig ("Du sa hon kunde komma ner och väcka dig så snart hon vaknat...") och när de kommer med ohemult komplicerad kringutrustning som skrämmer och förvirrar eller är så blyga att de inte ens kan titta på en och äter frukost med fingrarna för ögonen.

Det finns inget så bra för själen som att fortfarande bli igenkänd av en nybliven femåring och ohämmat accepterad av ett par småttingar. Eller för den delen totalratad, det är charmigt det med!

Effektiv II

Vad man kan hinna med på fyra dagar:

• Resa över halva jorden.
• Möhippa en kär vän.
• Leka med bästa tjejan.
• Titta på kycklingar.
• Äta ostbågar.
• Kramas.
• Spela spel.

Kvar att göra:

• Middag med Mamman och Pappan.
• Resa tillbaka över halva jorden.

Go, go, go!

Effektiv

Ikväll har jag ägnat åt att installera om operativ (3 gånger) på en gammal dator och älta saker (7 gazillioner gånger).

Väldigt produktiv afton, om jag själv få lov att säga det.

En bra present

Ända sedan förra hösten har Grisbilen varit lite nyckfull vad gäller fötterna (däcken), något som jag kan relatera till eftersom jag lider av samma syndrom. Fötter är läskiga djur, fula och beniga och luktar gör de och så är de viktiga att ta hand om. Det finns ingen backup till fötterna på varken Grisbilen eller Charlotte-modellen - gå på händerna kan jag inte och Grisbilen har inga att ens försöka med. Ungefär vad femte vecka har jag behövt pumpa upp hans vänstra bak på grund av något slags pysläcka som ingen kunnat hitta, ända fram till härom nyssens när läckande gick från pys till... ja, något värre.

Så, idag for jag till lilla farbrorn på vägen nere i stan för att få hjälp (jag tycker om att i alla fall försöka ge mina pengar till små farbröder på vägar i stan), men han hade för mycket att göra så jag fick åka till stora firman med mina pengar istället. Och vet ni, jag fick bästa servicen! Och de visste inte ens om att jag fyllde år!

På under en timme hittade de två spikar i däcket och lagade båda hålen medan jag satt och jobbade på Starbucks på andra sidan vägen. För fyra dollar.

Fyra!

När jag sa att jag utan problem hade kunnat betala 10 gånger de där 4 så skakade de bara åt huvudet åt mig och suckade. Jag som alltid trott att ALLT vad gäller bilar är svindyrt. Om det är så här enkelt ska jag ut och köra på spik lite oftare.

Examen - Så här gör man:

1. Tänd solen, sopa bort molnen.
2. Ta dryga 900 studenter, stoppa in dem i ett gym. Sätt på värmen och klä dem i svart.
3. Ta vänner och familj till de dryga 900 studenterna och fyll upp en fotbollsplan med dem.
4. Toppa av med de 900 studenterna.
5. Gassa på mer sol.
6. Skaka fram lite säckpipemusik.
7. Och tal - minst ett bra på bruten engelska.
8. Och fniss.
9. Och processerande.
10. Och hedersdoktorer.
11. Och mera tal från en massa ungt folk som får bittra gamla människor att skratta med spända leenden.
12. Och väntan.
13. Och köer.
14. Och sol på nackar som inte fått solskydd på sig.
15. Och mera väntan.
16. Och lite handskak och grattis och kisande.
17. Och folk, massor av folk.
18. Och ett par badbollar för underhållnings skull.

...

Sedan rymde jag, men jag tror de fixade resten själva ändå. Är det någon som planerar maskerad, förresten? Jag har en bra utklädnad med fjantig hatt och allt!

Häftpistol, någon?

Dags att gå och lägga sig:

Linda: Stapelbar. Vad heter det på engelska?

Charlotte: Stapleable...?

Linda: Hmm...

Sökes: vit, vacker kvinna. Stabelbar.

Jag sitter här och live-refererar en online-diskussion för Linda. Ämnet är "Vågar du parkera själv i parkeringshus?" och det överväldigande svaret bland de amerikanska kvinnorna är "Nej, det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag inte gör!". Trots att jag mest är rädd för hjortar och monster när det är mörkt kan jag på sätt och vis förstå det svaret, men hur svårt blir det inte att fungera som en normal person om man inte kan åka lite P-hus?

Bara lite?

Efter ett par inlägg kom jag fram till ett från en av de få svarta kvinnorna på forumet, hon skrev så här:

But black women don't really get kidnapped, or if they do it doesn't make the national news. The media usually only reports if an attractive white woman gets taken, so I'd probably be paranoid if I were a white woman. And, I'm not.

Anar jag lite bitterhet?

Fast, det är klart. Om man själv skulle kidnappa någon så skulle det ju gärna få vara något litet och behändigt. En blondin, kanske. Gärna stapelbar.

Vroom!

Bacheloren sprang sitt första 5-kilometerslopp igår. Han var jätteduktig och slog sitt tidigare rekord med flera minuter. Nästa mål är att komma under 30 minuter.

Diagnostiserad och klar.

Chottlips says: Jag har lite ångest.

Fuckwit says: Nej, du är nog bara skitnödig.

Jaha. Vad mer kan man säga? Flickebarnet har snart sin läkarexamen så jag antar att hon har rätt.

Sit your ass down!

Det är mycket just nu, jobb, föreläsningar, uppsatser och skoluppgifter som ska lämnas in var och varenda dag och det börjas kännas i kropp och själ. Igår somnade jag nästan under joggingturen. Bacheloren uttryckte viss oro och undrade när jag kunde tänka mig att ta det lite lugnt - Sit my ass down, så att säga.

Så, igår sa jag till kören att jag måste ta ett uppehåll på ett tag och idag sa jag upp mig från spinningjobbet.

Det känns ganska bra. Nu ska jag sitta lite.

Chotte lantbrukar

- I am going to tend to the crops, sa jag till Bacheloren härom dagen. Det känns bra att säga så.

Jag jordbrukar alltså i år. Det går så där. I förra veckan försökte jag lära mina rädisor att simma, ity dränering är för mesar. Så det så. Grannen tror jag odlar knark. Vi har det så trevligt och gemytligt så här på bredgatan.

Vårfinan

För två helger sedan fick jag finaste blomsterkvasten av Lindan i Miami, den kom så lägligt och var så vacker att jag var tvungen att sitta lite och gråta över alla rara människor man känner. Först idag börjar den se så pass vissen ut att den nog egentligen borde få åka soptunna.

Men, jag låter den stanna en liten stund till och kortet det sätter jag upp på kylskåpet. Tack så hemskt mycket, blomsterprakten har lyst upp mitt stökiga kök så fint, så.

I will only say this once

- What does "gnyende" mean? frågade Bacheloren igår när han satt och tittade på Strykfritt. När jag översatt det till ett lagom maskulint och tufft ord (whimpering, anyone?) suckade han lite och mumlade något om att det här stället var som en slags direktsänd bachelorkanal sänd i exotiska Sverige som han inte hade något inflytande över alls.

Och det stämmer ju riktigt bra med verkligheten, när man tänker efter.

Fast, egentligen är han väldigt söt och rar och så säger han att han tycker om mitt hår fastän jag klippt av precis allt och i princip ser ut som en pojke. Och, en vacker dag ska jag berätta exakt hur spännande det är att åka bil med honom. Inte för att han är en dålig bilförare eller så, nej inte alls. Han har mest bara otur i trafiken, kan man säga.

Argh!

Ikväll var jag arg på det här landet.

Bacheloren skar sig rejält i fingret (men will cook if danger is involved) och när det diskuterades huruvida det var jättedjupt eller bara djupt kom det fram att, nej, att åka till sjukhuset var det ändå inte tal om så kunde vi bara bestämma att det var djupt och inte jättedjupt, tacksåjättemycket? För det var visst någon som inte var riktigt täckt av någon sjukförsäkring just nu. Inte tal om att ruinera sig över ett par stygn här inte.

Nu var det nog inte så farligt ändå, efter lite gnyende och muttrande fick jag titta och fingertoppen satt fortfarande kvar så fint så. Jag fick glatt fara iväg till apoteket och handla lite bandage och kompresser och annat kul och sedan försöka dra mig till minnes vad de sa på de där Första Hjälpen-kurserna man gick på för länge sedan.

Nu sitter han här med ett fantastiskt bandage och fnittrar åt en film medan jag gör läxan och muttrar om vilket helvetesland det här är. Kan den dära sjukvårdsreformen skynda sig lite, tack?

I hufvudstaden...

... har till och med de coola, 20-nåntingåringarna kostymbrallor på sig. Så är det. Jag är där igen (suck!) och på min morgonspringetur ner till monumenten mötte jag ett par coola kids i kostymbrallor, skjorta och matchande skatermössa. Om jag bara hade haft en kamera hade ni fått se, ni också.

Och så var det det där med metodiken

Först, ett litet förord:

Kära Bacheloren, jag vet att du läser det här. Just idag tycker jag dock att du ska vara så snäll och ta en paus.

Man gör saker olika, det är bara så det är.

Som med handdukar, till exempel. När Bacheloren har duschat klart, stänger han av vattnet och tar två stora kliv över badkarskanten ut på badrumsgolvet och så står han där och droppar, nej fullständigt öser faktiskt, ut vatten på golvet medan han funderar på var han la sin stora handduk. Ofta ligger den i ett helt annat rum och jag får komma en naken karl, som ser mer ut som en nybadad hundvalp än något annat, till hjälp.

Bedårande. Och väldigt blöt.

Första gången jag gick in på badrummet efter att bacheloren hade duschat hemma hos mig höll jag på att drunkna. Eller, jag blev mest blöt om fötterna men man får faktiskt överdriva lite ibland, för effektens skull. Numera har vi en liten handduksinstallation på golvet utanför duschen som man kan stå på och droppa om man alls inte vill kännas vid alternativa metoder, som till exempel att torka sig i själva badkaret innan man kliver ut. Galna tanke.

Fast, det verkar som metodiken smittar, för idag när jag duschat klart fann jag mig själv stå och tokdroppa där på golvet, helt tvärt emot alla de gamla vanliga rutinerna.

Jag undrar om jag har feber?

Bara precis så

Jag förutser lite fundersamhet imorgon.

Bara så ni vet.

Det öser

Sondre Lerche har tydligen spelat i New York de senaste månaderna.

Man kan se Ane Brun antingen på Radio City Music Hall eller i Brooklyn i maj.

Corinne Bailey Rae spelar i Webster Hall i maj, samma sak för Kings of Convenience fast i juni och The National uppträder i Brooklyn i juli.

Och en himla massa annat gott också.

Gaaaaah! Hur ska man hinna?