Gratis är gott

Vi har haft riktig tur med tillställningarna de senaste två dagarna; gratis och fantastiskt bra på en och samma gång. Igår for vi till Beardsley Zoo i Bridgeport och tittade på en otroligt bra produktion av Trettondagsafton och idag var vi i New Haven och lyssnade på Sister Sledge live på Grönan. Så himla roligt och underligt att man knappt visste vad man skulle göra med sig själv. Äkta 70-talsdisco får alla New Havens tokskallar att krypa fram ur sina små hörn och börja dansa, mer eller mindre spastiskt, rakt upp ner där de står.

Det är förlösande.

Knyttet blev lite besviken när hon upptäckte att American Ballet Theatre tog sommarlov just precis när hon kommit hit, men vi har ikväll försökt att trösta henne med att hon fått uppleva en av the New Haven Civic Interpretive Dance Group väldigt sällsynta framträdanden. Värda att notera lite extra i truppen ikväll var bland annat Obscene Mannen som humpade kvinnors ben med sådan inlevelse att man bara kunde stirra... eller titta bort... eller stirra... Rosa Damen var där och körde sin tolkning av nybörjarjympa tillsammans med Smala Benen-tanten som körde medelpasset alldeles bredvid. Gamle Farbrorn dansade med alla flickorna och den Väldigt Vite Mannen till Vänster slet av sig sin tröja på ett mycket dramatiskt sätt. Inget man får se på en vanlig, jämrans balletföreställning på the Metropolitan, liksom.

Lyckotal

Jag har tre tandborstar i man tandborstmugg.

Det är som om en hel liten familj bor här!

Här igen

Vi räknade lite på det (svår matematik) och kom fram till att nu har den Allra Käraste Systern varit här fyra gånger redan.

Det är ju inte klokt egentligen!

Jag kan inte riktigt förstå att vi har hunnit med så mmånga somrar, hon och jag. Första året höll vi oss till New York och här, andra året drog vi över Niagarafallen och Finger Lakes, förra året tog vi en tur till Long Island och opererade mina ögon. I år tar vi oss längre bort än nånsin.

Jag misstänker att det blir bättre än nånsin. Yay!

Bara tassar

Hälsenan gör ont och vaden lite också. Det är tråkigt och trist och det håller på att driva mig till vansinne. Man kan inte röra på sig ordentligt när en fot hela tiden håller en tillbaka. Trånaren och jag pillar och fixar och isometrerar och jag försöker avlasta så mycket jag kan.

Fast på mitt sätt.

Då blir det inte så avlastat egentligen.

Idag testade jag springa barfota på löpband för att se hur det kändes och även om det inte kändes så bra som jag så innerligen ville att det skulle, var det ganska mycket bättre än med skor. Det räckte med ett par minuters löpning kom jag fram till, först springa långsamt, långsamt en minut och gå två och upprepa sex gånger. Så man inte glömmer bort hur man gör. Jag har vilat mig från löpning (förutom lite tennis) i flera veckor och inte katten blir det bättre så nu testar jag lite mer aktiv vila istället, om det inte blir värre så överlever jag ett tag.

Det är spännande det där med att springa utan skor, man arbetar mer medvetet och i en högre frekvens på något sätt. Det känns lite äventyrligt och väldigt lätt och spänstigt. Man landar på trampdynan rakt under kroppen, sätter i resten av foten och sjunker genom steget med böjda ben innan man sparkar ifrån ganska starkt med foten upp mot rumpan igen. Stegfrekvensen blir betydligt högre när man man sätter ner foten under kroppen istället för framför den. Det är ovant och lite jobbigt för vaderna vilket kanske inte är så smart just nu men det är otroligt skönt för hjärnan och hjärtat. Och mina annars så svåra fötter protesterade inte ett dugg.

Jag är inte förtjust i det här med att bli gammal, har jag nämnt det förut?

Får det lov att vara...?

Är det någon som känner för lite mer fotboll?

Semester!

Snart kommer Systern och då ska vi ut på utflykt till västkusten för att åka cykel och testa vin i Sonoma. Det blir till att bo på spa och få guidade cykelturer till olika vingårdar, så kallad Sip'n Cycle (Supa och Cykla på svenska?) i dagarna tre. Det ska bli tokigt skönt!

Nu återstår bara att fundera ut vilka spaupplevelser vi vill ha, jag fick alldeles nyss veta att det kan bli fullt på schemat annars. Knyttet? Vill du ha något?

Sportfånar är vi allihopa!

Amerikanerna har upptäckt fotbollen, den där sporten som är, enligt dem, för mesar, homosexuella och utlänningar. Allt som behövdes var en vinst mot Algeriet för att få Amerikanen på gatan att få upp ögonen för den vackra sporten och nu har fotbollen gått från att vara en messport till att vara riktig idrott. Fotbollen har även fått amerikaner att inse att det finns andra länder i världen, Ghana till exempel, och det helt utan att någon har behövts bli det minsta invaderad. Inte ens i hörnet.

Jag lyssnade på en sportkanal på radion dagen efter England - Tyskland matchen och ni kan nog inte riktigt inse hur mycket indignation och ilska dessa idrottstyckare hade i sig efter den matchen och de var inte ens direkt berörda av matchen. För en amerikan går det inte, på något sätt, att förstå att man inte analyserar, digitaliserar och instant replay:ar sönder en sport i småbitar. Om det finns någon slags möjligheter att använda teknologi i samband med en sport så ska detta göras, allt annat är att kallas för terrorism, typ.

Personligen har jag inte kunnat se så många matcher, men det lilla jag fått med mig från amerikansk media är mer än nog underhållning i sig.

Leve fotbollen!

Receptdags igen!

Idag ska jag lära er att göra hemmagjord glass, häng med bara.

1. Vakna och inse att det är 4:e juli. Bjud in dig på liten nationalaftonsfest. Erbjud ta med efterrätt.
2. Kom på att Marängsuisse är en strålande efterrätt.
3. Spela lite tennis, mosa din motståndare.
4. Åk till affären och inse att de inte har påsar med maränger i USA.
5. Far hem och hitta marängrecept.
6. Kläck 6 äggvitor i en bunke, blanda ner lite socker.
7. Vispa.
8. Vispa.
9. Vispa.
10. Vispa.
11. Inse att det inte händer något.
12. Dra dig till minnes ett annat misslyckat marängförsök från din barndom där Mamma sagt något om att man måste vispa vitorna toppiga innan man har i något socker överhuvudtaget.
13. Besvär receptet du följt så slaviskt.
14. Börja om med 6 nya äggvitor.
15. Beundra dina 12 äggulor som ligger och trycker i en fin skål. Fundera på vad i helskotta man gör med 12 gulor.
16. Vispa vitorna toppiga.
17. HA SEDAN I SOCKRET.
18. Beundra resultatet
19. Pluppa ut på plåt och kör i ugn på 125 grader lagom länge.
20. Kom på att du ska göra hemmagjord glass!
21. Spring över till grannaffären och köp 12 dl grädde.
22. Vispa grädden med vaniljsocker och skrapet från en ganska torr vaniljstång du hittar längst bak i ett skåp.
23. Smaka av.
24. Ha i mer vaniljsocker, allt efter tycke.
25. Ha i annan smaksättning om du vill.
26. Vispa dina 12 äggulor med 3 dl florsocker.
27. Blanda gulorna och grädden.
28. Ät lite.
29. Häll över i form(ar).
30. Ät lite till.
31. Plasta in.
32. Frys.

Den uppmärksamma läsaren inser säkert att det här är ett recept som resulterar i både glass och maränger. Om man bara vill ha glassen skulle man kunna hoppa in på steg 20 och skippa en del av förarbetet men det verkar lite larvigt, tycker jag.

SM i lediga dagar

En sak som slog mig när jag var på ambassaden i Washington var det där med deras öppettider. Det är nämligen så att den Svenska Ambassaden verkar helga både de svenska och de amerikanska helgdagarna. Till exempel har de stängt den 5:e Juli vilket är dagen efter 4:e Juli (duh!) som är den amerikanska nationaldagen och Långfredagen, en särdeles arbetsam dag för de flesta vanliga amerikaner jag vet.

Nu funderar jag på semesteroptimering: På vilken ambassad i vilket land ska man jobba för att få ut flest lediga dagar, tror ni?

Frågan är inte helt trivial har jag kommit fram till. Först måste man lista antalet lediga dagar per land plus den rättmätiga semester man får ut som ambassadanställd i sagda land, sedan måste man lista antalet nationella helgdagar som erkänns av varje lands amabassad i det landet de råkar vara i och sist måste man borste så från de helgdagar som råkar överlappa varandra (juldagar och sånt).

Hmm... Är det någon som kan kolla upp det här till mig?

Diskrepanser

Ett gammalt djungelordspråk man tidigt får lära sig i rebusrallysammanhang är att om kartan och verkligheten inte stämmer överens så är det kartan som gäller. De senaste 24 timmarna har jag, enligt kartan, tagit mig fram så här genom huvudstaden:

Om man å andra sidan frågar mina mäkta trötta fötter om vad de har gjort sedan igår kväll så säger de så här:

Frågan är vem som har rätt nu?

Hold tight!

Want some seafood, Mama?

Jag var och åt på min bästa restaurang i Washington DC ikväll och jösse Jesus vad mätt man kan bli av lite sydstatisk Shrimp and Grits så här på torsdagsaftonen. Men, gott som bara den är det.

Att fylla i en visumansökan...

... Eller, "Svordomar vi minns".

Nu har jag suttit i tre timmar med den här jämrans visumhemsidan och knackat in mina, mina föräldrars, mina chefers och mitt företags information i dryga tre timmar och frågan är: Vad har jag fått ut av det mer än mild värk i min mushand och ont i käften av allt mitt svärande?

Ingenting alls. Eller jo, ett blogginlägg förstås. Och det tackar jag för, den där siten kanske har hört talas om torkan här på Strykfritt och bara vill hjälpa till lite. Det är snällt, förstås. Tack så mycket.

Nåväl, tillbaka till min ilska.

Att det ska vara så komplicerat att få till ett online-interface som inte får en att kräkas och vilja trä små, söta barn på spett, så arg man kan bli. Vad var det egentligen de var ute efter på Byrån för Konsulära Affärer, när de designade en applickation som, när den känner det som vettigt, slentrianavslutar ens session och glatt berättar att man får börja om från början. Igen.

Det allra bästa är det där lilla meddelandet nere i kanten på sidan, att siten är sponsrad av "the Paperwork Reduction Act". Det tycker jag är komiskt, det här är ta mig tusan ingen reduktion av något. Om något borde det heta "the Ulcer Generator Act" eller "the Make Angels Cry Because of Your Foul Mouth Act" eller "the How the US Plans To Take Over the World by Shaving About Five Years Off Of All Forigners Life Expectancy Act".

Hmm... Jag tror jag börjar förstå hur det hänger ihop nu.

Nämnde jag att jag gav upp på att ta mitt eget foto igår och gick till Walgreens och betalade för riktiga passfoton idag bara för att få siten att rata proffsbilderna och ta mina klantfoton? Det var 9 välanvända dollar. Jaja, jag håller ju igång den amerikanska ekonomin i alla fall.

Vilse i Visumvärlden

I förra veckan började jag arbetet med att förnya mitt visum, något som tidigare har varit ganska okej. Man pratar lite med företagets visumadvokat, svarar på några frågor och vips så har men en tid på Ambassaden i Stockholm och sedan är allt löst. Nu är det nya rutiner och man måste ansöka om visumet själv, online. Ni vet, nytt och enkelt!

Eller inte.

Idag påbörjade jag forsket runt ansökan och efter att ha läst först en lång guide om själva formuläret och fem eller sex sidor om hur man ska ta och ladda upp sitt visumfoto och sedan tagit ungefär 50 bilder till sagda visum gav jag upp för dagen. Det blev inte så mycket ansökt idag, med andra ord.

Världens sämsta blogg

... genom tiderna! Just nu iallafall.

Usch, jag har sånt dåligt samvete över lilla Strykfritt nu för tiden, det blir alldeles för lite skrivet och det som skrivs är inte så värst upphetsande för den delen. Det är så att jag drar mig för att ens logga in. Det roliga är att jag varje morgon, fram till klockan tio si då där, har massor med bra inlägg som bubblar i skallen, men så dags kan man inte blogga på Internet utan att det ser dåligt ut rent jobbmässigt. Man bloggar liksom inte på arbetstid.

Jag ska ta mig samman snart, jag lovar. Jag ska bara leka klart med den senaste leksaken som dök upp i min närhet, en sådan där Ipod Touch. Den är visst Bachelorens men jag lånar den lite, bara.

Betraktelse

Det är jobbigt att åka på semester.

I onsdags beslutade jag helt sonika mig för att fara ner till Florida för att hovniga och dricka bubbel med P&L och vips, så landade jag efter en kort flygtur i fredags eftermiddags. Under de senaste två dagarna har vi gjort The Keys, ätit en herrans massa fisk, badat oss skrynkliga och inte duschat en enda gång. Det var tre vuxna och ett barn som, nära att gå upp i limningen av trötthet (trötthet av den goda sorten, men ändå), kom hem i eftermiddags. En av oss, klarade sig knappt i säng innan det blev fullt kaos. Det var inte jag!

Det är nästan så att man börjar tro att det kan bli för mycket av det goda...

När civilisationen kom till byn

Se vad jag hittade i mitt Stop'n Shop idag:

Äntligen kan det kanske bli lite fason på det här landet.

Screw this!

I helgen drar jag till Flårida!

Dagens ord

pussyfooting

Main Entry: pussy·foot

Pronunciation: \ˈpu̇-sē-ˌfu̇t\

Function: intransitive verb

Date: 1903

1 : to tread or move warily or stealthily
2 : to refrain from committing oneself

— pussy·foot·er noun

- Jag har som så svårt att tro att det här ordet upkom redan 1903...

Hälsocheck

Det är lurigt med läkeriet här i Amerikat, man har så mycket att välja mellan och man måste forska och leta information på alla möjliga ställen. Jag hittade till slut ett gammalt nummer till en läkare jag testat tidigare och fick en tid att komma in samma eftermiddag för att träffa en läkare light, en Physician Assistant som intervjuade mig om allt om husdjur till grannar till håravfall. Vi hade det väldigt trevligt, hon och jag, och jag var väldigt nöjd.

Tänk att val ska göra saker och ting så svårt.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit fram till vad en Physician Assistant får och inte får göra, men jag har iallafall fått lov att kolla mina blodvärden och det är nog bra. Och, vet ni, jag ska kolla mina blodfetter också, hon tyckte det var helt tokigt att jag inte hade någon baseline redan och jag fick förklara att i Sverige har vi inte högt kolesterol, för i Sverige är vi vackra, smala och långa.

Hon trodde inte på mig. Konstigt.

Gnällblogg

Jag har haft ont i vaderna när jag springer, de senaste två månaderna och nu på sistone har det rest ner till mina hälsenor också. Jag visste inte om att det skulle vara så här jobbigt att bli gammal.

På tal om att bli gammal, så fick jag en massagetimme i födelsedagspresent av Bacheloren, och det var välbehövligt med tanke på det där där ovan. När jag ringde och bokade tid bestämda jag och receptionissan att jag skulle testa på lite våldsammare massage än den gamla vanliga Svenska varianten, någon slags deep tissue-variant av en man som specialiserade sig på sportskador. Det tyckte jag lät bra och jag for dit, glad i hågen, i fredags eftermiddags efter jobbet.

Idag, idag har jag ont som satan. Den där massagetimmen var något av det mest skönt, våldsamma jag varit med om och i hela en dag mådde mina vader bra igen. Nu, 7 km löpning och 90 minuters tennis senare så är de arga igen. Vad katten!