Vem kunde tro att ett glas rödvin och en StarTrek film skulle kunna få mig att tänka på:
Men vad katten, det är ju jättelångt till Miami! Mer än 2 miljoner jämrans steg liksom. Det är ju bara 26 till kaffeautomaten....
Kristian och jag diskuterade recept härom dagen, jag var sugen på höstig gryta med massor av svamp och lingon och surfade omkring på Arlas hemsida efter lämplig middag.
Se här vad fin han är, min Grisbil! Kan inte någon jag känner köpa honom så att jag vet att han kommer fara väl?
Jag körde en bakvänd John McEnroe på tennislektionen idag och började gråta så att tårarna sprutade mitt i alltihopa.
Inget jag rekommenderar fastän jag och min dubbelpartner vann.
Här är han i alla fall, den nya blåa. Det enda opraktiska med honom är att han har ljus tygklädsel på insidan så jag är väldigt orolig för fläckar. Jag hann inte ta några bilder själv idag så ni får titta på säljarens bilder istället:
Ikväll var vi och såg på Ben Afflecks nya film: The Town, en redigt bra historia väl värd att se om man är sugen på en klassisk rånarfilm med bra karaktärer. Mitt i den mest rafflande biten, ungefär 15 minuter innan slutet, ringer en mobiltelefon tillhörandes en äldre herre i raden framför mig. På stora skärmen pratar Ben i telefon med sin kärlek, de talar i kod eftersom FBI letar efter honom med ljus och lykta. Allt är sorgligt, spännande och romatiskt på en gång och jag tappar helt koncentrationen av den där mobilsignalen. Farbrorn fiskar upp sin telefon, tar samtalet och börjar prata så smått, efter ett par sekunder förklarar han att han sitter lite olägligt till, är på bio faktiskt, och avslutar samtalet.
Idag förklarade Bacheloren ett nytt begrepp för mig efter att ha suttit fast i trafiken ett tag: Sunshine traffic. Det är när amerikanerna glömmer bort hur man kör bil för att solen skiner och de sålunda får solen i ögonen. Här i USA får vi tydligen inte bara trafikproblem när det regnar eller snöar, utan även när solen skiner varpå hela motorvägen förvandlas till parkeringsplats och alla grillar korv på sina motorblock. Alternativt kan man linda sin bil runt fronten på en lastbil istället.
Det gick till slut och det bidde en bil. En ansvarsfull, fyrhjulsdriven Subaru Impreza, en blå. Han är förfärligt söt och ganska ny och med skrämmande få mil under bältet. Han fick komma hem med mig ikväll och jag är mest glad men samtidigt lite fundersam över vad som ska hända med Grisbilen. Säljaren sa att han antagligen kommer läggas ut på försäljning om ett par veckor, jag ska hålla koll lite granna. Funderade på att gömma ett meddelande i honom med en kort beskrivning om vad han gillar och varför han heter Grisbilen och så, det kanske inte är självklart för alla.
Det kliar.
Med bara 28 dagar kvar till konserten med stora OK och små go övar jag danssteg och texter och klappar hundar galore:
Och som avslutning på 2010 års stora tennisbollsdispyt kan vi hälsa från både Penn och Wilson och berätta att tennisbollar görs i färgen High Optic Yellow.
Ny dag, ny bil. Idag testades det en käck liten Impreza WRX med en massa hästkrafter och det var kul. Jättekul var det. Det allra roligaste var när bilförsäljaren krockade med en stolpe när jag satt i passagerarsätet. Repor galore, blev det.
Idag testade jag en MazdaSpeed 3 och resultatet av den upplevelsen är att jag måste flytta söderut. Jösses vilken fartig liten bil!
Den pep på mig idag också, biljäveln, och efter ett snabbt stopp hos kompisarna fick jag veta att det den här gången var båda däcken på höger sida som var låga på trycket. Jaja, det är ju skönt att det nya däcket i alla fall verkar hålla.
Den senaste månaden har jag varit arg. Argare än vanligt. Det brusar inom mig och jag får sitta på händerna för att inte kasta saker omkring mig. Det halkar ut fler svordomar än någonsin, hur nu det är möjligt, och jag kan inte prata om saker normalt med folk längre. Allt blir debatt och hets och laddat.
Fulgråt.
