Ett ögonblick i sänder

Jag pratade nyss med min bästa Marina. Hon och hennes bästa Rikard har fått en liten son, en Nils. Nils är vacker som en dag men också väldigt sjuk och de har det förfärligt träligt i sin lilla familj just nu.

Men, allt det där svåra till trots, gör de där tre det enda jag tror man kan göra när livet passar en stoppbollar: De tar ett ögonblick i sänder. De spela lite efter örat, som vi säger här. De försöker leva i nu:et. Jag är dålig att vara i presens själv så jag vet hur svårt det är, jag är mer av en passé simple eller kanske pluskvamperfekt-person så jag lyssnar och tänker och ser på dem med samma beundran jag har för folk som inte svär eller tänker först och talar sedan. Det är andra saker jag inte bemästrar så värst väl.

Vi samtalade bara kort och jag vet inte om vi pratade om det som var viktigt, egentligen. Men, jag fick höra på hennes röst och just där och då var den både stark och bärande, hon sa att idag var det en bra dag, och jag fick berätta att jag sett fotografierna och att Nils minsann var guds gåva till mänskligheten. Minst. Jag fick berätta att vi saknar och tänker och gormar här och ibland gråter vi lite också fast inte så mycket just nu. Och så fick jag berätta att de är gruvligt duktiga när de tar ett ögonblick i sänder.

Maror

Jag drömmer mardrömmar om demosystem nu för tiden. De åker till fel adresser, de försvinner på konstiga sätt, grafikkort strular och jag hinner inte installera allt som måste vara på dem.

I mose vaknade jag halv sex, med hjärtat i halsgropen, efter att ha rivit ner monter och insett att våra grannar (jag tror det var Stryker) hade snott hälften av vår utrustning medan jag kröp runt på golvet och letade efter kablar.

Efter juni blir det lugnt igen, har jag hört.

Dating 101

Jag har nu provat på datinglivet i USA i nästan 18 månader och jag har lärt mig en massa saker. Se bara här:

• Man kan ha sin första date på ett tivoli, det funkar bra speciellt om man tar upp Chotten i en bergochdalbana. Instant kram.
• Man kan ha en date på IKEA, köttbulledelning à la Lady och Lufsen kan vara lite sött.
• Man kan ha en första date på lågprisvaruhus. Det behöver inte vara lyckat men man kan hitta en fin blå tekanna.
• Man kan hamna i gräl på sin första date. Det betyder oftast att det inte blir något mer.
• En tredje date betyder inte att man måste göra något. Alls.

Fantastiskt, jag blir bara smartare och smartare vad tiden lider. Snart blir jag 32, det är det nästan bara ni som vet. Alla här tror att jag blir ungefär 28.

Oj.

Paus

Vi tar lite paus i allvaret och gör en iakttagelse istället.

Jag hade en gästdiskare i helgen, han var snäll och diskade vad som kan betraktas som en mindre busslast med smutsiga tallrikar och glas medans jag villade runt i lägenheten, var i vägen och gjorde kaffe. När mitt lilla diskställ var fullt gav han upp och tog ett par steg tillbaka och då såg jag vad han hade gjort:

Han hade stoppat alla besticken upp och ner i bestickkorgen, upp och ner som i att alla skaften stod uppåt medan taggar och eggar stod neråt. Fel håll, helt enkelt. Jag har sett andra som gör så och jag frågar nu, varför gör ni så? Det finns ingen rim eller reson till tilltaget; det blir trängre i korgen och den viktiga änden på besticken får stå i vätan längre och mögliga gafflar kan inte vara goda. Varför? Nå?

Det är lite som det här med julgransbelysningen jag tvingas gå igenom varje jul. Alla normala människor sätter på julgransljusen efter pryttlarna och hjärtana men innan glittret, det blir bäst så, det vet man ju. Konstigt nog är det i princip bara jag och min familj som är normala dagarna precis före jul, jag brukar skylla på högtidsstress hos er andra. Hur jag ska förklara bestickproblemet vet jag inte, det verkar inte kunna gå att skylla på varken helger eller högtider utan snarare vara ett åretruntproblem. Tankar och kommentarer, någon?

I kväll har himlen ingen skrud

Krama någon du tycker om idag. Krama någon du inte känner.
Säg något snällt.
Gråt gärna och om du vill och kan, kan du prova att le genom tårarna.
Skapa en liten pöl av gråt på ditt skrivbord. Doppa fötterna i den.
Svär åt en dator men förlåt den för dess dumheter.
Svär åt allt möjligt. Strunta i att förlåta. Var bitter. Och arg.
Uppskatta regnet.
Håll i något som är tungt. Känn dig tung. Håll i dig själv.
Förstå att orden inte alltid räcker till men att tankar kan resa väldigt långt. Särskilt de varma, de lyfter lika lätt som varm luft stiger.

Kom ihåg något Karin Boye skrev som du föll för när du var tonåring:

I kväll har himlen ingen skrud.
Han huttrar naken.
Och aldrig såg jag förr hans blick
så alltför vaken.

Säg, när du somnar in i kväll:
En dag är vunnen.
På vägen där man mister allt
en rast är hunnen.

Så skall du leva dag för dag
och ständigt mista,
och ändå vilja vara kvar
in i det sista.

Så skall du finna livet starkt,
som orkar brinna.
Så skall vart miste bli en vinst --
ty du skall hinna

allt längre mot den livets grund,
som fött dig naken
och bortom alla drömmars svek
är själva saken --

tills i ditt största mistes stund
din själ förbrunnen
går till de släckta ljusens stad.
En dag är vunnen.

Till

Säg det bara, så gör jag allt jag kan. Jag skickar syster, mamma och pappa till er, jag kommer över själv om det behövs.

Säg bara till.

Världen är inte rättvis och just nu skickar jag så varma och starka tankar jag bara kan till två stycken fina i en bil på väg till Skåne.

Les vrais, vrais gentilhommes

Jag susade med berått mod ut genom dörren, hjälpt av gravitationen, en smal trappa och en något överfylld tvättkorg som lite halvt om halvt glidit ur mitt grepp, nästan rakt i famnen på min genomrare granne och hans kompis som stod på trottoaren utanför. Det är den där grannen till vänster (om man står vid Amir och tittar på mitt hus) som brukar påminna mig att inte glömma nycklarna i dörren eller låta ljuset stå på i bilen allt för ofta.

Han, ja.

När jag ovigt dumpat tvättkorgen på verandan och hej-hej:at jovialt men stressat kastade jag mig upp för att göra om operationen med en än större börda när grabbarna där ute fick mål i mun och hojtade:

- Hey Char, let us do this for ya! This is heavy stuff you have here!

Sedan släpade den ene ner den första lasten till bilen och bråkade in den i framsätet medan den andra trampade in i lägenheten och balanserade ner nästa lass. Jag var fullt sysselsatt med att protestera lite mjäkigt och förvånat titta på.

- You sure you don't want to borrow my truck!

hojtade sedan grannen roat innan jag tackade in excess och körde därifrån, glatt vinkande genom soltaket.

Tankspridd

När man råkar missa att stanna vid sitt hus både en och två gånger på en dag, ja till och med på en och samma resa hem, då vet man att man har alldeles för mycket tankar i huvudet.

Jag tyckte det var ett bra mätetal.

Jobbigt

Igår när jag var ute och sprang på lunchen var det 25 grader och nästan för varmt för att jag skulle orka runt mitt varv.

Gud vad jobbigt det är med sommar!

Om att jobba hemifrån

Jag kan jobba hemifrån ibland. Det är störtskönt, man behöver inte duscha eller klä på sig eller borsta tänderna och man kan sitta i soffan med en filt istället för vid ett skrivbord i ett dragigt kontor.

Ta som exempel just den här veckan, jag har 160 sidor viktig RFP (Request for Proposal, ett enda långt och mardrömsframkallande frågeformulär som ofta inleder en inköpsprocess) att färdigställa men väldigt svårt att få lugn och ro att skriva ihop all min säljighet varpå jag i morse bslutade mig för att sitta hemma i soffan och fundera på alla problem som just mitt PACS kan lösa. Jättemånga saker.

Jag är, efter en fokuserad insats idag, 50 sidor längre fram och helt plötsligt tillbaka där jag skulle vara rent planeringsmässigt. Dessuotm har jag ätit ett kiloton med choklad och sprungit bort till Linda för ett snabbt lunchprat mitt på dagen.

Jag trodde inte det var möjligt, men jag kan tydligen jobba effektivt hemifrån.

Trasigt

Min lägenhet är trasig, den har Lars, Mia- och Juliaformade hål i sig. Dessutom står det flera tomma sängar och häckar här och i duschen finns det för många schampooflaskor kvar. Och så är disken onaturligt diskad. Det står ovanligt många små, rosa yoghurtar kvar i kylskåpet, likt en flock vilsna kor, och bredvid dem bräker geten från i helgen eländigt och ensamt efter sina ägare.

Vart felanmäler man sånt här? Vilken sorts hantverkare kommer jag behöva? Kommer de vilja börja laga lägenheten så där ogudligt tidigt som alla hantverkare vill? Kommer de ta av sig skorna? Täcks det här av hemförsäkringen?

Kom tillbaka!

Tio för de stora

Och fem för de små.

Get

Vi gillar getost, se bara på de senaste dagarnas prestation:

• Torsdag - Mia: Get i sallad med Anjoupäron och valnötter.
• Fredag - Mia: Get i potatisbakelse, Charlotte: Get i ravioli.
• Lördag - Mia: Get i sallad med jordgubbar och kanderade valnötter, Alla: Grillad get och honung på vitt bröd.

Jag undrar hur vi ska laga till söndagsgeten, om ni har några förslag är det bara att hojta till. Och ja, så klart att vi måste ha oss en get imorgon, hur skulle det annars se ut?

Vägen hem

Det relativa kan vara bra fantastiskt, speciellt när det tog oss fyra tolv timmar att resa de knappa fyra timmarna hem. Relativt sett är tolv timmar på knappa fyra ganska orelativt, men det är sånt som händer när man måste stanna för karusellåkning, glassätning och havskikning lite varstans på vägen. När man dessutom måste stanna för att leka på Outlet framåt kvällningen blir det lätt så att tiden flyger sin kos.

Nu är vi hemma igen, med trötta men glada sinnen, en ny, läcker dräkt som sitter som en andra hud och en biljon nya minnen och skratt inbrända i vårt grumliga gråa. Har jag sagt att jag är nöjd?

Semester

Jag röstar för längre semester, fler vänner, mer mat, roligare spel, gladare barn, piggare ben, soligare sol, hårdare kramar, blåare himmel, charmigare servitörer, godare vin, kortare kjolar, varmare vindar, vanvettigare skratt, och vitare vitt.

Tänk att det behövs så lite, exakt tre snälla själar, för att man ska luta sig tillbaka och skratta lite mer åt verkligheten. Det finns bilder här.

And we'd like to keep her

Barn är bra saker och Julia, hon är en av de bästa sakerna som finns, det är dumt att inte alla har läst memo:t om det riktigt än.

Mia, Lars, Julia och jag kom fram till Martha's Vineyard runt fyrasnåret, lite trötta efter ett par timmar i bilen men med solsken i huden och Showder i magen, generellt sett väldigt nöjda med andra ord. Martha's Vineyard är en liten turistfälleö som ligger strax norr om Providence, RI vilket ligger ungefär två timmar i bil norr om Milford. Punkt ett på vår plan för dagen var att ta in på det lilla Bed & Breakfast i Edgartown vi bokat rum på dagen innan, ett med rosor och brysselspets en masse om deras hemsida talat sanning. Ön är väldigt liten och enkel att navigera (speciellt om man har en GPS) och väl framme på plats möttes vi av en ganska besvärad, medelålders man som förklarade att "vi aldrig sagt att vi var tre vuxna och ETT BARN". Han sa precis så där, "ETT BARN", som om Juliafinan var någon slags abominabelt monster vi släppt in i hans rostapetserade himmelrike.

Och det var väldigt rosenmönstrat.

Under flera minuter var förvirringen mer eller mindre total, hotellägaren svettades på läppen och sa att ingen nämnt ett barn under bokningsförfarandet, jag sa att vi visst råkat nämna den där lilla och att jo, vi var intresserade av att behålla henne. Efter en stunds oj:ande besinnade sig den nervöse mannen och hjälpte oss hitta en mer barnvänlig plats att hysa in oss på (ett med snäll receptionissa, ritblock och eftermiddagste) så nu är allt bra igen. Vi har kvar alla barn vi kom med, har någonstans att bo och dessutom är alla mätta och glada.

Antalet sovar = 0

Det är livsfarligt tidigt i Charlotte och jag är förfärligt sömnig fortfarande. Men, flygplan är tydligen morgontidiga av sig här, så det är bara att anpassa sig och vara glad, jag kommer ju hem tidigare än beräknat trots allt. Dessutom har jag ett par små och stora som väntar på mig där hemma och bättre än så kan det nästan inte bli. Den allra minsta har tydligen räknat ner "antalet sovar" inför min återkomst och om inte det är smickrande vet jag inte vad jag ska bli smickrad av längre.

Det vackra folket

Jag är i Charlotte i North Carolina den här veckan, det är mässa och hepp, hårviftning och stora, bländande leenden mest hela dagarna. Och så ont i fötterna förstås.

I och med den här resan tror jag mig ha funnit var USA gömmer alla sina vackra människor, det är här i Carolinerna de är. Det dräller av blonda, välklädda, faststjärtade och välfönade kvinnor och långa, ståtliga och vältränade män. Jag bor på fint hotell mitt inne i smeten och gymmet som vi hotellbesökare kan besöka är ett stort, kommersiellt gym i samma hus som hotellet, det är dit alla de här vackra människorna flockas för att svettas, svarva och ragga. På gymmets övervåning går det ett uppängt löpspår runt, runt, med utsikt över havet av cyklande, gående och i övrigt motionerande människorna. Där sprang jag i hela 45 minuter utan att ha det minsta tråkigt, för utsikten var så underhållande där mitt i värsta gymrusningstrafiken. Fantastiskt!

En av de här sköna människorna hade jag dessutom fått mig en tentativ blindträff med (det är mycket nu), då min favoritsäljares ogifte släkting håller hus här i stan. Sagda favoritsäljare har en pågående flytta-Charlotte-till-södern-kampanj då han tycker att Connecticut inte är en plats för en förtjusande, ung, Chotte. Senast idag förbjöd han mig att någonsin åka hem mtill Sverige. Nåväl, den här släktingen skulle, enligt ryktet, tydligen vara något att hänga i julgranen och sedan sig själv runt men det vet jag fortfarande ingenting om ity det inte bidde något. Inte för att jag är bitter men det är något speciellt med de där sydstatsmännen ändå och jag är säker på att jag kunnat swoona lite av accenten.

Du är ångesten på min stig

Jag fryser om dina händer, skrev Bo Bergman så fruktansvärt vackert en gång.

Blir det ungefär samma sak när jag säger "Jag saknar din förhud" till en pojke?

Och kan det här vara den mest förhudsbesatta bloggen på hela Internet?

Hört på flygplatsen

Det stod en mamma och två, små döttrar framför mig i kön in till planet i morse. Barnen var trötta och griniga och det var ganska mycket gruffande och gnällande i vardande och till slut brast det för mamman:

- You will have to deal with annoying people for your entire life. You need all the practicing you can get and you can start with your sister.

Det fnissades ganska mycket bland de vuxna.