Jag har sand mellan tårna, kurr i magen och en ny cykel under trappen utanför huset. Nyss kom jag in från att matat Kristian med en öl och lite chips i vattenbrynet, det är viktigt att både mata och vätska husfiskaren när han är ute och sliter i skymningen. Som tur är har jag precis ringt och beställt pizza så pressen på att hala in en middag har precis lyft från hanses axlar.
... dessutom misstänker jag att Long Island sound fisken inte är så värst nyttig.
Det har visat sig att man varken behöver åka till stora staden eller hitta på massor med bus när man har gäster, det bevisar alla mina senaste besök, det är tydligt att folk som är på semester är inte så svåra att underhålla som man kan tro. Idag räckte det med en lång promenad på stranden, en flottig lunch på diner, shopping och fiske. Igår var det fiske följt av öl och grillmat på en veranda som gällde.
Det här med att vara värdinna är med andra ord inte så svårt som man kan tro. För tio minuter sedan innefattade det att stå i ljummet, knädjupt vatten med en Corona i näven och blicka ut över ett absolut spegelblankt hav och höra Kristian säga "Ni har det himla bra här".
... står det tusende åter.
I tisdags blev jag av med syster yster men idag blev jag en Kristian rikare. Livet är inte så illa ändå.
Så har man världspremiärat som spinninginstruktris också. Ingen dog, jag hade kul och jag lärde mig att en timme är väldigt lång tid. När jag rapporterade av till chefen efteråt (trånaren alltså) och klagade på timmens långa längd fick jag åter igen bevis på att han känner mig ganska bra, den där krabaten, så här sa han.
- It's not about the 60 minutes, it's about you worrying about your ability to entertain. It's not about the 60 minutes or about them, it's about you having fun, if you have fun the others have fun too. Could you please make that happen? If you're not having fun I'll fire you on the spot.
Jamen jaha...
Jag hade glömt bort hur vackert ljudet av tåspetsskor är, det är ett speciellt sorts släpigt tassande som är svårt att få till med klackiga skor på en Charlotte. Men, om tåspetsskor är bra på backen är de tydligen ännu bättre upp i luften, det är därför dansarna lyfter upp ballerinorna så konstfärdigt hela tiden när de har tåspetsskorna på sig.
Vi gick på ballett ikväll. Det var synnerligen vackert.
Fy fabian vad man kan hinna med på tre dagar om man lägger manken till. Se bara.
Livemusik på pub:
Irriterande fotoskjutning:
Niagarafall nära:
... och långt ifrån:
Nu är vi helt matta.
Idag har jag gjort en ärbar kvinna av min kära syster, hon har numera både byxor, tröjor och skor som passar och bara har hål ungefär där det är tänkt att de ska ha det. Vi for till vår närmaste outlet och med pigga, dinermatstankade kroppar shoppade vi sedan loss i flera timmar. Jag misstänker att Knyttet helt på egen hand har fått den amerikanska ekonomin på fötter igen.
Se bara:
Det bästa är att inget grått inhandlades och ingen surade under tiden.
Man kommer långt med en projektor, en duk, en skruvdragare och en riktigt mörk natt. Ikväll tog jag och Knyttet vår färskpotatis under armarna och drattade iväg till Pontus och Linda för middag, mys och film. Filmen vi såg hette Charlie Barlett och var en riktigt härlig må-bra-film jag glatt rekommenderar er alla att se på.
Var inte en fyrkant! Hyr Charlie Bartlett imorgon!
Inga tordyvlar flyger det här i Alabama, inte där jag är i alla fall, men syrsorna fullkomligt ylar ut sin... ja, vad det nu är syrsor sågar om när de låter om nätterna. Ångest, eller parningsvillighet eller så. Balkongdörren är öppen och det är fortfarande nästan 30 grader ute, mörkret är ett tjockt, svart töcken och havet skvalpar lite lojt. Man kan nästan hör hur varm sanden är.
maskiner i kombination med mat, öl, mojitos och poker. Jag har åkt och kört jetski för första gången i mitt liv och dessutom blivit bogserad efter en på badring. Vattnet var overkligt varmt, varmare än jag någonsing varit med om, det var som att bada i en sådan där liten, uppblåsbar barnpool som ett gäng saftade treåringar kissat i en hel dag. Inte ett dugg uppfriskande, mest bara lite fel för en kropp som är uppfostrad och van vid att det ska vara en köldchock att komma ner i vattnet, inte tvärtom. Jag klagar väl inte egentligen, men lite underligt är det ändå.
n, fiske och Pamela men lite kul har jag nog hunnit med idag trots allt. Jag har fått se en ödla i taket på hotellet, jag har ätit alligator och frityrstekta inlagda gurkor och jag har åkt nercabbat med ett par kollegor.
Imorgon drar jag dit pepparn växer för att jobba med mina kollegor i ett par dagar. Knyttet får vara kvar här och vakta Amir och New York, jag litar på henne. Och New York.
Amir däremot, han står fortfarande i skamvrån.
Sol, mat och filtar i Battery Park kan aldrig bli fel, även om man kommer hem till ett hus utan ström.
Ni är många som kommer med kloka ord om apkostymer och framtider och annat som är både bra att ha och fullkomligt värdelöst att ens slösa energi och tankar på. Det är tur att ni och orden finns.
En som annars verkar vara klok, intressant och ganska underhållande är J.K Rowling som förklarade följande för årets Harvardstudentkull.
Idag har vi nästan varit i Albany, NY, inte bara en gång utan tre, jag Pålle och Anders. Det var skickligt av oss men det gick!
Två svenska kollegor och jag for på kundbesök i just Albany, New York och det gick väl så där, kan man säga. Vi tog "the scenic route" dit, den som tog en timme extra och på vägen hem tog vi en svängom med det amerikanska rättsväsendet. Mellan allt det här körde vi förbi självaste Albany på alla möjliga håll i försök att hitta ett shoppingcenter också. Nåväl, en av oss är numera registrerad som fortkörare under namnet "Svensk Korkort" och vi kom hem ganska sent med en slags klottrig bot av någon sort i näven. Imorgon ska vi forska lite i hur illa det är att inte betala eller för den delen inte dyka upp på de kommande domstolsförhandlingarna. Spännande värre. Kommer "någon" att bli portad från USA nu?
Vad tror ni?
Det finns ett par saker i världen jag är livrädd för, en av dem är rotvältor och en annan är tanken på att jag inte ska bli lycklig. Utöver de där två finns det en härskans massa andra saker jag är rädd för: råttfällor, trånga utrymmen, mörka parkeringsgarage, hjärteont och att vara just rädd (!) är bara början på en lång lista av fullkomligt livsfarliga rädslor jag bär med mig i min resväska så här till vardags. Om jag ska bli fin och helgmässig blir det några fler saker att bära med sig men det händer sällan på just måndagar.
De senaste dagarna har jag oroat mig för att inte någonsin bli lycklig så där som livet säger att man ska bli det: kakformslycklig - lycklig så som alla mallar och mönster säger att man ska vara. Det har gått så långt att jag blir sittande i bilen i utanför jobbet och får lite panik ibland och i förra veckan började jag gråta mitt under ett trånarpass helt utan förklaring. Både Amir och Trånaren är givetvis förvirrade.
Visst vet jag att väldigt få är förunnade kakformslycka, kanske den inte ens finns på riktigt. Vad vet jag, det enda jag vet är att jag inte är i närheten av den och att man inte hittar den när man trampar vatten eller idkar stillsamma flytövningar i ett i övrigt ganska tomt hav.
Fotbollssvenska för nybörjare:
Domarjävel, bollhelvete, jävla spanjarder och skitpassning.
Med den vokabulären kommer man långt.
Jag funderar på avslut och behovet av sådant. Om att ha avslut för kunna gå vidare, om att jag fortfarande straffar ut mig själv genom att inte kunna släppa taget om då:et för att leva i det dära nu:et. Jag är väl fortfarande lite av sorten som anser att nu:et är ganska överskattat men hur man nu än må vrida och vända på det så slår det oftast då:et med hästlängder.
Nu, alltså.
Det är där alla de coola kidsen hänger, har jag hört.
Man kanske borde fara förbi och se hur det är någon gång? Det trista är att det är ett slutet sällskap, invitation only och så där. Inte ens liten Garmin hittar dit, jag har försökt och letat så länge nu men vad jag än pillar in på GPS:en så kommer jag inte dit.
Vad gör man när rädslan för nu:et håller en tillbaka? Vad gör man när man fastnat så till den milda grad i vinkelvolten att man inte kommer ut? När man gjort en så komplicerad geometrisk övning av sig själv att inga matematiska lagar håller för att beskriva en? Ni vet, det där med att en trekant alltid kan summeras till 180 grader? Det är inte jag, jag är säkert minst 230 grader. Med råge.
MVH
/Ert matteprov i etern
... Om bra och gratis musikmixningsprogam som finns ute på interwebben. Jag orkar inte leta själv.
