Kulturskräll

Döm min förvåning när Kulturradion jag lyssnar på här borta sänder julkonserter där en amerikansk kändiskör sjunger Jul, jul, strålande Jul så bra att man knappt kan höra att de bryter. Till på köpet har de den goda smaken att inte sjunga den för långsamt, heller.
.

Den har kräkits!

Så sa Leif när han fick se förödelsen som min garderob skapat i mitt lilla kontor. Det ser verkligen ut som den har kräkits, till på köpet precis efter den har ätit. Stora bitar, ni vet. Hyllan som höll uppe en stor mängd, kanske korkat stor sådan, saker, gav vika i veckan och i fallet föll den stora mängden ut på golvet i det redan stökiga rummet.

Man får klättra för att komma in, så illa är det.

Idag började jag röja lite lätt i det allmäna kaos som är mitt hem och just nu iakttar jag hur Millennium Falken gått vilse bland stolsbenen under mitt vardagsrumsbord i snart en kvart utan att jag näns göra mer än skratta. Hur jag än gör kommer jag aldrig bli en ordningssam människa.

Men, bryr sig någon egentligen?
.

Rimstuga, del 1

Det mot julen onekligen lackar
Och paket alla inpackar,
På sin gåva man sätter papper och lim
eller tejp och lack men allra viktigast ett rim!

För att rim-anden till oss locka
Så vi julaftonens underhållning rocka.
Vi måste ta chansen och öva oss litt,
Kan hända skallen över sommaren rostig blitt.

Som uppgift för veckan ett objekt jag har här,
Årets julklapp tror jag inte det är.
Men, för blott 25,000 dollar
Man framtidstro och hopp framtrollar.
Och för bara lite mer än en tia,
Kan man få en kvarts gris i en stia!

Det här kom i posten i veckan, om man har svårt med presenterna kan man alltid slå på stort och köpa sig 25,000 dollar framtidstro eller varför inte en halv ko. Egentligen ska det vara juligt och färggrannt, men jag glömde slå på färgen på scannern och var för lat för att göra om.

Nåväl, här har ni något att öva era grymma rim-skillz på, om man kan rimma på framtidstro och heifrar kan man rimma på allt. Go, go, go!

.

Mera stass

Imorgon drar vi iväg in till Manhattan igen (Åh, vad jobbigt!) för att prova bröllopsklänningar. Den här gången är det på riktigt för i sommar ska Jaime gifta sig.

Kul!
.

Och så var det det här med dvärgarna

Ingen kommer undan.

Jag ber som vanlig ursäkt i förväg för här kommer åter igen ett otroligt politiskt inkorrekt inlägg men det kom till när jag var fylld till nacken med allt för dyr drink och bensparkande fruntimmer. Vid närmare eftertanke hade jag inte kommit in på det här tankespåret utan lite hjälp från Rocketterna. Allt är deras fel

Får man ens säga dvärg idag, undrar jag?

Nå, på föreställningen i söndags var det inte bara lamor, äkta snö och får på scenen, det fanns även steppande dvärgar som så fint gestaltade Tomtens små nissar. Man blev rörd. Men, min hjärna stannade så klart inte där utan spann glatt och ohämmat vidare i nya och oanade banor. Håll i hatten nu, ungar.

Tänk er en framtid à la Star Trek, där alla genetiska snedsprång kan botas med lite strålning eller en sådan där käck halsinjiceringsmojäng eller kanske med några nanorobotar från ens bästa hus-Borg och vips så har vi fixat "dvärgproblemet" (Usch, vad hemskt!). Vad blir följderna av det här, tror ni? Vad kommer nöjesvärden och Hollywood säga? Kommer det bli någon remake av Kalle och Chokladfabriken? Hastigt och lustigt slog min hjärna in på ett helt galet spår (Förlåt. Igen) och jag började tänka att man kunde starta en dvärgfarm för att tillfredsställa nöjesbranchens behov. Men, när man väl börjat fundera på dvärgfarmar är nästa naturliga steg att komma på tanken på dvärgfarmsaktivister, ni vet, som med minkfarmsaktivisterna fast bättre. Ju mer jag tänker på det här desto mer galet och hemskt kommer jag på och det blir bara värre så nu slutar jag.

Och, åter igen, jag är ingen hemsk människa, jag har bara en väldigt vindlig hjärna. Jag lovar. Dessutom behöver jag semester och om det någon gång behövs dvärgfarmsaktivister kommer jag stå i första ledet.
.

1929 hoppade de minsann!

Är man ond om man tycker det här är lite humor?



(Det är alltså en generell uppmaning till Wall Street, snott härifrån.)
.

Upphittat

Då jag hade lite problem med att hinna med mitt flyg till RSNA förra lördagen glömde jag helt ta med mig kameran i år, lite sorgeligt för det finns mycket underligt att avbilda på en jättemässa.

Men! Jag hittade den här bilden som bevis på att jag i alla fall var där och tog hand om det viktiga. Champagnetornet.


.

Och snön låg vit på taken

När Lindan fyllde år i september fick hon bensprattel i present av mig, bensprattel i form av Radio City Music Halls Rocketter, flickorna som firar juvlen genom att sparka taktfast med benen till julklassiker under 90 kitchiga minuter. Dagen igår var det biljetterna gällde så vi gjorde som vi gjort några gånger tidigare; tog tåget in på morgonkvisten, åt brunch i midtown, åkte lite taxi, drack dyra drinkar och tittade på granar, pynt, dyra skor och turister. Och så ben förstås.

Själva bensprattlet var ganska underbart och just nu sitter jag och surfar dansskolor i regionen för åh! vad jag vill dansa. De är duktiga, de där rocketterna, vi fick se alla sorters jazzdans och en god del step som gjorde att det ryckte i benen. Publiken fick riktig snö blåst på sig och gissa om man tappade hakan när det dök upp levanda får och kameler på scenen när det skulle födas Jesusbarn.
.

Fejad och klar

Jag kör tydligen på en komprimerad jul i år, det bara blev så. Jag har rationaliserat bort adventsstjärnor, pynt och saffransbullar så här långt men idag tog jag ytterligare ett par steg framåt i mitt förenklade firande.

• Bakat pepparkakor. Check.
• Ätit mig illamående på deg. Check.
• Druckit glögg. Check.
• Lyssnat på skoterljud. Check.
• Köpt gran. Check.
• Pyntat TVÅ granar. Check.

På två dagar har jag tagit mig ganska långt, tycker jag. Lille granen är tokfin och det gamla vanliga pyntet (Darth Vader, Dödsstjärnan, Shrek och de norska flaggorna) har fått sällskap av en julpåve, en Red Sox-boll och en New York Mets-figur. Bilder följer. Kanske.

.

... Och snart kommer Kalle och hans vänner

Det är samma visa varje år vid den här tiden på året. Det är skrämmande hur så många kan ha så pass fel i en så viktig fråga.

Och frågan jag tänker på lyder: Hur klär man en gran på bästa sätt?

Svaret är: Alla ni andra gör fel, det är precis tvärtom mot vad ni gör nu.

Att det ska vara så svårt att förstå att först sätter man på allt vanligt pynt, och efter det kommer det andra som i ljus, glitter och flaggor.

Varför är det så svårt?
.

Hej från Chicago

Ryktena om min död är gravt överdrivna, jag är kvar bland de levande fortfarande även om det är lite knappt. Mina fötter gör ganska ont, mitt huvud är väldigt påtagligt och min rygg är ganska trasig. Det tar på kroppen att dema PACS och RIS hela dagarna, förstår ni.

Nu ska jag smyga bort och stjäla lite kaffe från baren, bara en timme kvar innan man får sätta sig ner och vila lite.
.

Datovrer!

Fy fan vad jag hatar dem, det var bara det jag ville säga.
.

Tacksamt

Hört vid middagsbordet:

- Har vi något att vara tacksamma för?

*tystnad*

- Då får vi väl vara nöjda med att vara kåta och glada, då.
.

Spränggrönt is the new black

Idag har Knyttet och jag byggt ihop hennes nya dator. Den är lagom släpbar, toksnabb, alldeles spränggrön och i silkigt material.

Säg hej till Inspivron.

(Okej, den är spring green men hur kul är det egentligen?)
.

Litet meddelande

Spring inte 12 km utan trosor, det är inte så bra som det låter.

7 km - inga problem.
9 km - aj.
12 km - oanade följder.

Jag tror visst det kallas skavsår.

Lite som här fast utan backupsångaren. Och bikinibrud eller melodifestivalhöjning eller stora fordon i bakgrunden för den delen. Jaja, jag tror ni forstår.


.

Svengelskan frodas. Del 3.

Idag drog jag till med den här fina meningen:

"...jag vet inte om han gillar opera för det frågade jag aldrig. Jag bara gympar till konklusionerna." (en något vågad variant på jump to a conclusion, alltså)

Igår skulle jag beskriva en jag känner som inte är så teknisk av sig varpå det nya ordet "o-tech" dök upp. Det uttalas otäck och jag hävdar å det kraftigaste att man kan säga non-tech varpå ordet o-tech också borde finnas.

Väl?
.

Varför?

Varför finns det aldrig några klockor på flygplatser? År det någon som vet det? Hur många tidsmissar hade kunnat förhindras genom en korrekt distribution av klockor, säg var 10:e meter, i själva flygplatsbyggnaden?

Tjänar någon pengar på att inte visa tid i terminaler?

Det är det jag verkligen vill veta.

/C - konspiratorissa
.

Fast i Charlotte

Jo, alltså. Allt är T-Mobiles fel.

Min mobil klarade inte ställa om tiden till Arkansasianska igår så jag gjorde det manuellt så att väckarklockan skulle funka och det ångrar jag lite nu. För vet ni, när man glömmer ställa tillbaka den sedan kommer man missa sitt flyg ganska rejält när man åker hem.

Jätterejält. Inte ens nära var jag.

Nu sitter jag på ett lite smågrisigt hotell vid flygplatsen (Men gratis internet!) med två bultar på dörren. Man blir lite nojjig av grisiga hotell.

Men, det är billigt i alla fall.
.

Det var ju bara katten!

Varfår kan jag inte göra Kladdkaka? Varför ska det vara så svårt? Varför blir de bara torra och luftiga?

Lär mig hur man gör!
.

Genus-schmenus!

Åter igen är kvinnor förlorare i dagens samhälle och åter igen blir jag upprörd å deras (mina?) vägnar...

Enligt en undersökning av Prince & Assoc. kommer mer än 80 procent av de tillfrågade i underökningen ge färre presenter och skämma bort sina älskarinnor mindre. Kvinnornas älskare går däremot mer oberörda genom krisen. Detta då färre än 20 procent av de tillfrågade kvinnorna kommer att dra ner på utgifterna till sina älskare. Mer än hälften av kvinnorna kommer att skämma bort sina älskare ännu mer på grund av de tuffa tiderna. Kvinnor blir alltså mer givmilda till sina älskare när plånboken blir allt tommare.

... Eller inte så mycket, egentligen. Läs mer här: Tuffare tider för älskarinnor.
.