Relativt

Jag har börjat oroa mig för tillståndet i mitt hemland de senaste dagarna, kär syster har matat mig med mediala upplevelser och nyheter och jösse Jesus vad ni håller på. Vilken dag som helst måste jag erkänna för en amerikan att de är normalare än svenskar. Sluta innan det är för sent!

Den första incidenten är det här med den dråpanklagade läkaren på ALB. Jag vet knappt vad jag ska säga mer än att åklagaren i det här fallet verkar ha skicka sitt vett på långledighet. Sedan följer vi upp med någon slags pseudofeministiskt påhitt om föräldrar som vägrar avslöja sitt barns kön för folk. Wow. Jag vågar knappt tänka på vad som kommer härnäst.

Nåja, jag vill tacka för ert hårda arbete och engagemang att få mig att känna som om jag bor i ett normal land trots allt. Keep up the good work!

Hjältar!

Fika, någon?

Jag bokade precis en biljett hem näst-nästa helg. Det blir lätt så när man får akut hemlängtan och flygbiljetterna inte är tokdyra.

Är det någon som vill fika?

Lamm?

Imorgon ska jag laga lamm, sådana där kotlettaktiga saker med det dekorativa benet som sticker ut. Vad ska jag göra med dem? Alldeles nyss la jag dem i en marinad med citron, citronskal, olivolja, vitlök och timjan (rosmarinet var visst slut) men sedan då?

Mia? Hasse? Gert? Alla ni matduktiga, hjälp!

Den bästa dagen

Idag föddes det ett litet Lagerbergskt Knyta, ett som mår bra och som ser ut som en sjöbuse på bild. En förfärligt söt sjöbuse... Själv sitter jag och gråter glada tårar och letar billiga biljetter hem. Den här lilla vill jag se. Nu.

Middagen som aldrig skulle blivit

Först tokbrände jag en portion bacon och rökte ner hela mitt kök, bara för att börja om från början. Sedan tappade jag en hel skål med Svamp Bourguignon (med det nystekta baconet) över min soffa, min fotpall och min matta.

Toppen!

Åsiktsdags

Kom och tyck till, idag är det gratis!

Imorgon med men tyck gärna idag. Det hjälps.

Den bittre killen jag var på date med och som jag tyckte var både söt och lite småunderhållande har liksom bara försvunnit. Senast jag hörde ifrån honom var över två veckor sedan och då frågade han om vi skulle ses igen. Jag uttryckte ett ganska rungande ja, och sedan blev det tyst. Jag vet att han lever för han syns både på Facebook och på Google Talk och varje gång han lyser med sin lilla gröna on-line plupp samtidigt som jag lyser med min tänker jag att nu! nu kanske han vill prata lite med mig.

Men det vill han visst inte.

Jag har försökt säga hej flera gånger men han är bara tyst. Jag har nog fattat hinten och nu kvarstår bara att deleta honom från mina små listor. Ska jag göra det?

En Svensk klassiker

I veckan plockade jag upp Strindbergs Hemsöborna på väg till sängen, det var med blandad skam och förväntan vi kröp ihop, den och jag. Jag sträckläste den en gång, jag tror det var i ettan i gymnasiet och jag erkänner att jag inte riktigt minns något av den läsupplevelsen alls. Varför göra sig omaket om man inte hinner njuta av upplevelsen, kan man fråga sig. Läxor gör sånt med människor, det är det som verkar vara svaret.

Nåväl. Igår kväll kom vi i mål, August och jag, och visst är det en trevlig saga med en sjusärdeles berättarglädje i sig men det jag är mest förundrad över är fruktreferenserna. Melonfärgade himlar, fanns de verkligen på artonhundratalet?

Nu har jag stått och stirrat på bokhyllan en bra stund och nästa bok att läsas blir tydligen Marquez' "I kolerans tid", en som jag måste ha påbörjat säkert fem gånger och aldrig kommit i mål med. Trägen vinner, hoppas jag och i vilket fall måste en Nobelpristagare ändå vara mer underhållande än min corporate finance-bok som väntar i skuggorna. De tvar det där med läxläsningen igen...

Addendum

Att baka klart bullar på morgonkvisten är en ganska trevlig aktivitet och när jag i morse med beundran sniffade på mitt lilla berg av minifettisdagsbullar var det bara frid och fröjd i huset. Man skulle blivit bagare, tänkte jag, då skulle man sniffa på bullberg varje morgon. Och sedan tänkte jag att Bullberg, det hade varit ett trevligt efternamn - Charlotte Abdon-Bullberg, det låter som en trevlig person! Eller Bullberg-Abdon, kanske, det låter bra det med. Tyvärr påstår Svenska Centralbyråns register att det inte finns några Bullbergare i Sverige vilket är lite opraktiskt. Hur ska jag då kunna gifta in mig i den familjen?

Är det någon som vet om man kan ta sig ett andra efternamn bara så där, eller får man kanske bara ett?

Fettfredag, någon?

Ikväll bakar jag semlor för imorgon är det minsann fettfredag här i Amerikat. Vissa hävdar att varje dag är fettdag i USA och det må de kanske ha rätt i, men imorgon slår vi på riktigt stort med flott på bulle. Så det så.

På insidan

Alla har vi olika personer på insidan, just idag hade jag visst jultomten eller påskharen eller något annat djur med mycket överraskningar i sig.

Det känns tokbra.

Wow!

Och jag vill tacka livet! Och US Airways också, nu slipper vi betala för ett glas vatten! Hurra!

Dear ANNA

We're bringing back free drinks.

On March 1, we're bringing back free drinks in our Coach cabin. This includes sodas, juices, tea, coffee and water on all US Airways and US Airways Express flights. We believe in our pay-for-what-you-choose-to-use – or "a la carte" – business model, but it's a work-in-progress. We are committed to remaining competitive and that's the main reason we have decided to bring back free drinks.

I brevlådan

I brevlådan i helgen hittade jag ett spännande brev, ett ljusblått ett med massor med frimärken på. Man blir glad bara man ser ett sånt brev så redan där var allt toppen. Sedan kikade jag på avsändarna på baksidan och då blev jag ännu gladare, och lite misstänksam därtill. Sedan, sedan öppnade jag kuvertet och då blev jag jätteglad.

Bröllop är fina saker och inbjudningar till dem är något av det bästa. Vad underbart lycklig jag är för er skull, Klaus och Margareta!

... Och jag vill ha min Mamma

Och om inte det går så kan jag tänka mig Hugh Jackman.

Jag vet att det har påpekats att det här stället kanske inte är mitt happy place och att lyckan enligt utsago ska stampa in när man minsta anar det, men allt det där hopandet till trots så jag tror mår lite dåligt just nu.

Det här suger ocfh jag vill ha min Mamma.

Den moderna tidens kärleksbrev

*Plingeling!*

Den fina röda telefonen plingar och hoppar på bordet i rummet bredvid och för ett ögonblick hinner man tänka "Åh! Ett meddelande bara till mig, så speciell jag känner mig!" innan man kommer på hur korkad man är. Det där plingelinget är inte något som kommer få en att känna sig speciell för fem öre.

Jag lovar, för jag vet. Jag har besvikat mig ett par hundra gånger vid det här laget.

Ikväll var det massutskick från American Ballet Thatre, iRobot och Ticketmaster. Och så min förre chef, Rune, så klart. Varje torsdag skickar han kärleksbrev till mig. Eller inte, han skickar mig och ett par hundra andra en helpdeskrapport en gång i veckan. Jag känner mig inte ett dugg speciellt men jag blir glad ändå. Så länge det plingar på mobilen finns man, det är ett faktum. Ett av många i den moderna tidens kommunikativa grådaskighet.

Holken? Livad? Nja...

Stackars Pontus som måste titta på "The Secret Life of Bees" själv. Linda och jag grät och snörvlade oss igenom stora delar av just den filmen ikväll, den är väldigt sorgelig. Och väldigt tjejig. Men väldigt bra. Se den, kom ihåg en näsduk alternativt handduk.

Stackars Pontus.

Lika barn leka bäst?

Jag vet inte så mycket mer än att vi leker ganska bra ibland, jag och Knyttet. Texten nedan är givetvis något editerad för era ögons skull, så här fint skriver vi vanligtvis inte.

Chottlips says: Jag har desensiviterat mina tänder!

Fuckwit says: Hur desensitivitiserar man sina tänder?

Chottlips says: Man slår en spik genom sin fot. Då slutar man oroa sig för tänderna.

Fuckwit says: Aj?

Chottlips says: Exakt. Desensivitering.

Chottlips says: Nej, jag bara skojade. Man penslar på något guck som ska skydda de känsliga tandhalsarna jag har som tydligen ställer till det och gör så att jag får ont och så får man ett recept på specialtandkräm. Receptbelagd tandkräm, det är fancy.

Fuckwit says: Ojoj, med xylocain i?

Chottlips says: Ingen aning, har inte hämtat ut den ännu.

Chottlips says: Knark! Typ kokain eller opium eller så. Eller bara en tub med en spik och en hammare.

Fuckwit says: Haha!

Fuckwit says: En tub spik appliceras på närmsta tå

Fuckwit says: Slå sedna med en tub hamamre däruppå

Chottlips says: "Kläm ut önskad mängd spik och applicera mha av tub"

Chottlips says: Åh! Huvmor! Samtidigt!

Fuckwit says: Ja!

Hjärterum

Har ni sett det här? Jag tycker bilden är ganska häftig även om den är mer än lite felaktig, kommentarerna är som vanligt underhållande.

Det började som en skakning på nedre däck...

Så sjöng Mikael Wiehe i den där sången som handlade om Titanic, den där toppmoderna osänkbara saken, ni vet. Den sången har varit min temasång de senaste dagarna, det har skakat och rumlat ombord mig och snart gör haverikommissionen säkert entré för att göra sin utredning. Eller så är det bara så det känns just nu. Jag blir mest arg på mig själv för att jag är gnällig, jag har ju redan självömkat mig igenom ett inlägg den här veckan. Man skulle tro att det räcker, men icke så, här kommer ett till. Samma tema, ny temasång.

Det är så jobbigt att känna sig så ensam, dessutom började det skaka på tredje däck redan i torsdags.

Ju ensammare jag känner mig desto mer analyserar jag mig själv, allt jag gjort och varit med om, alla saker jag sagt och gjort, varenda möte och varje känsla. Allt skrutineras, inga garderober lämnas stängda, själen blir slagen svart och blå, det finns inte ett "om" eller "men" som inte övervägs. Alla får följa med.

De säger att jag är tramsig och ger mig kramar, eller ber mig att sluta för det stämmer ju inte, jag är inte ensam säger de, och i sinom tid hävdar de att allt kommer bli bra. Jag hör men det känns inte så, det låter lite gistet och falskt och sedan i fredags skakar det på andra däck också. Sedan kom lördag och den där jävla alla hjärtans dag, och kommentarerna om att "borde inte en söt flicka som jag ha någon att fira den med?" slog hårdare mot Chottanics redan sargade skrov och det var då passagerarna antingen som bäst höll på att slåss om livbåtsplatserna eller drack gratis champagne i baren, lite beroende på hur vassa armbågar och hur många trappor de måst springa uppför först. De som idag inte skvalpar runt i ishavet är ganska dragna vid det här laget, det är en väldigt utdragen förlisning det här.

Kanske hon går att rädda ändå? Med lite tur, tvåkomponentslim, MacGyver och tulpaner kan det gå. Den som lever får se, pumpaläns!

Ny tradition

Laga tand på tisdag - få ont som bara den på fredag kväll.

Det här med mitt bitande blir bara mer och mer irriterande.