Enkel matematik

Jag rekapitulerade förra veckans händelser för Pontus och Linda över lasagne ikväll, allt de missade medan de kajkade runt Karibien på en jättekryssare i en vecka. Så här lät det ungefär:

Åkte på en snöstorm ("Vi hade det så varmt och skönt!"), blev insnöad ("Du skulle se sandstränderna!"), skottade ("Olivia näckade på balkongen."), åkte till kund ("... Sedan åkte vi till en annan strand"), gjorde en okej RIS-demo ("Solnedgångarna var underbara."), en kollega sa upp sig ("Sa vi att det var varmt?"), åkte till kund ("... Sedan åkte vi till en annan ö."), ritade PACS för sagda kund ("... och en annan strand."), blev lite arg ("Jag såg en kollibri!"), såg Caroline af Ugglas komma till Melodifestivalfinal ("Det var underbart!"), bjöd bitterbachelorn på middag ("Maten var fantastisk!"), släppte till lite ("VA!!!!?").

Det var först på slutet där som de två hoppade till lite, historiebeskrivningsvan som man är vet man att hålla på det mest spännande till sist...

Nåja, efter att de skällt på mig för att ha tagit upp värdefull tid med värdelös information fick jag förklara att det inte handlat om regelrätt sex, vad som hände var nog mer som fyra eller fem, lite beroende på definitioner och hur pryd man är. Vilken siffra man än väljer är ingen skada skedd mer än att den stackars bachelorn verkar ha blivit från vettet, det enda han pratar om för stunden är differensen; den där ettan eller tvåan, alltså. När kommer de, ettan och/eller tvåan, undrar han. Samtidigt sitter jag här och suckar, allt jag vill veta är om han tycker att jag har vackra ögon eller om jag är smart eller rolig. Helst både och! Alla tre faktiskt. Jag vill att han ska vilja veta att mina bästa blommor är tulpaner och att jag längtar till picknicksäsongen börjar. Allt pratandet om ett och två är jag less på och hur viktig och underbar den där differensen än är kan jag inte riktigt frammana samma entusiasm. Jag är inte ens nära.

Tillfälliga tisdagstankar

Visste ni att ögoninflammationer kan göra ont? Riktigt rasande ont? Det lärde jag mig inatt när jag virrade runt i lägenheten i sex timmar i jakt på någon slags lindring från det där ögat som dunkade och ilade så förskräckligt. Jag visste inte heller att man kunde få feber av det hela men i efterhand förklarar det varför jag frös så dant hela natten, till och med efter 30 minuters het dusch och inbundlande i flera täcken. Det är underbart att jag lär mig saker fortfarande trots min väl tilltagna ålder.

Visste ni att en knallrosa trench coat med volang är vad som behövs för att locka fram våren? Det är i alla fall vad jag hoppas.

Har någon listat ut hur man håller ett hem rent? Om ja, kan vi planera in lite kunskapsöverföring?

Varför envisas jag med att leta efter herrsällskap när alla män bara är konstiga?

Relativt

Jag har börjat oroa mig för tillståndet i mitt hemland de senaste dagarna, kär syster har matat mig med mediala upplevelser och nyheter och jösse Jesus vad ni håller på. Vilken dag som helst måste jag erkänna för en amerikan att de är normalare än svenskar. Sluta innan det är för sent!

Den första incidenten är det här med den dråpanklagade läkaren på ALB. Jag vet knappt vad jag ska säga mer än att åklagaren i det här fallet verkar ha skicka sitt vett på långledighet. Sedan följer vi upp med någon slags pseudofeministiskt påhitt om föräldrar som vägrar avslöja sitt barns kön för folk. Wow. Jag vågar knappt tänka på vad som kommer härnäst.

Nåja, jag vill tacka för ert hårda arbete och engagemang att få mig att känna som om jag bor i ett normal land trots allt. Keep up the good work!

Hjältar!

Fika, någon?

Jag bokade precis en biljett hem näst-nästa helg. Det blir lätt så när man får akut hemlängtan och flygbiljetterna inte är tokdyra.

Är det någon som vill fika?

Lamm?

Imorgon ska jag laga lamm, sådana där kotlettaktiga saker med det dekorativa benet som sticker ut. Vad ska jag göra med dem? Alldeles nyss la jag dem i en marinad med citron, citronskal, olivolja, vitlök och timjan (rosmarinet var visst slut) men sedan då?

Mia? Hasse? Gert? Alla ni matduktiga, hjälp!

Den bästa dagen

Idag föddes det ett litet Lagerbergskt Knyta, ett som mår bra och som ser ut som en sjöbuse på bild. En förfärligt söt sjöbuse... Själv sitter jag och gråter glada tårar och letar billiga biljetter hem. Den här lilla vill jag se. Nu.

Middagen som aldrig skulle blivit

Först tokbrände jag en portion bacon och rökte ner hela mitt kök, bara för att börja om från början. Sedan tappade jag en hel skål med Svamp Bourguignon (med det nystekta baconet) över min soffa, min fotpall och min matta.

Toppen!

Åsiktsdags

Kom och tyck till, idag är det gratis!

Imorgon med men tyck gärna idag. Det hjälps.

Den bittre killen jag var på date med och som jag tyckte var både söt och lite småunderhållande har liksom bara försvunnit. Senast jag hörde ifrån honom var över två veckor sedan och då frågade han om vi skulle ses igen. Jag uttryckte ett ganska rungande ja, och sedan blev det tyst. Jag vet att han lever för han syns både på Facebook och på Google Talk och varje gång han lyser med sin lilla gröna on-line plupp samtidigt som jag lyser med min tänker jag att nu! nu kanske han vill prata lite med mig.

Men det vill han visst inte.

Jag har försökt säga hej flera gånger men han är bara tyst. Jag har nog fattat hinten och nu kvarstår bara att deleta honom från mina små listor. Ska jag göra det?

En Svensk klassiker

I veckan plockade jag upp Strindbergs Hemsöborna på väg till sängen, det var med blandad skam och förväntan vi kröp ihop, den och jag. Jag sträckläste den en gång, jag tror det var i ettan i gymnasiet och jag erkänner att jag inte riktigt minns något av den läsupplevelsen alls. Varför göra sig omaket om man inte hinner njuta av upplevelsen, kan man fråga sig. Läxor gör sånt med människor, det är det som verkar vara svaret.

Nåväl. Igår kväll kom vi i mål, August och jag, och visst är det en trevlig saga med en sjusärdeles berättarglädje i sig men det jag är mest förundrad över är fruktreferenserna. Melonfärgade himlar, fanns de verkligen på artonhundratalet?

Nu har jag stått och stirrat på bokhyllan en bra stund och nästa bok att läsas blir tydligen Marquez' "I kolerans tid", en som jag måste ha påbörjat säkert fem gånger och aldrig kommit i mål med. Trägen vinner, hoppas jag och i vilket fall måste en Nobelpristagare ändå vara mer underhållande än min corporate finance-bok som väntar i skuggorna. De tvar det där med läxläsningen igen...

Addendum

Att baka klart bullar på morgonkvisten är en ganska trevlig aktivitet och när jag i morse med beundran sniffade på mitt lilla berg av minifettisdagsbullar var det bara frid och fröjd i huset. Man skulle blivit bagare, tänkte jag, då skulle man sniffa på bullberg varje morgon. Och sedan tänkte jag att Bullberg, det hade varit ett trevligt efternamn - Charlotte Abdon-Bullberg, det låter som en trevlig person! Eller Bullberg-Abdon, kanske, det låter bra det med. Tyvärr påstår Svenska Centralbyråns register att det inte finns några Bullbergare i Sverige vilket är lite opraktiskt. Hur ska jag då kunna gifta in mig i den familjen?

Är det någon som vet om man kan ta sig ett andra efternamn bara så där, eller får man kanske bara ett?

Fettfredag, någon?

Ikväll bakar jag semlor för imorgon är det minsann fettfredag här i Amerikat. Vissa hävdar att varje dag är fettdag i USA och det må de kanske ha rätt i, men imorgon slår vi på riktigt stort med flott på bulle. Så det så.

På insidan

Alla har vi olika personer på insidan, just idag hade jag visst jultomten eller påskharen eller något annat djur med mycket överraskningar i sig.

Det känns tokbra.

Wow!

Och jag vill tacka livet! Och US Airways också, nu slipper vi betala för ett glas vatten! Hurra!

Dear ANNA

We're bringing back free drinks.

On March 1, we're bringing back free drinks in our Coach cabin. This includes sodas, juices, tea, coffee and water on all US Airways and US Airways Express flights. We believe in our pay-for-what-you-choose-to-use – or "a la carte" – business model, but it's a work-in-progress. We are committed to remaining competitive and that's the main reason we have decided to bring back free drinks.

I brevlådan

I brevlådan i helgen hittade jag ett spännande brev, ett ljusblått ett med massor med frimärken på. Man blir glad bara man ser ett sånt brev så redan där var allt toppen. Sedan kikade jag på avsändarna på baksidan och då blev jag ännu gladare, och lite misstänksam därtill. Sedan, sedan öppnade jag kuvertet och då blev jag jätteglad.

Bröllop är fina saker och inbjudningar till dem är något av det bästa. Vad underbart lycklig jag är för er skull, Klaus och Margareta!

... Och jag vill ha min Mamma

Och om inte det går så kan jag tänka mig Hugh Jackman.

Jag vet att det har påpekats att det här stället kanske inte är mitt happy place och att lyckan enligt utsago ska stampa in när man minsta anar det, men allt det där hopandet till trots så jag tror mår lite dåligt just nu.

Det här suger ocfh jag vill ha min Mamma.

Den moderna tidens kärleksbrev

*Plingeling!*

Den fina röda telefonen plingar och hoppar på bordet i rummet bredvid och för ett ögonblick hinner man tänka "Åh! Ett meddelande bara till mig, så speciell jag känner mig!" innan man kommer på hur korkad man är. Det där plingelinget är inte något som kommer få en att känna sig speciell för fem öre.

Jag lovar, för jag vet. Jag har besvikat mig ett par hundra gånger vid det här laget.

Ikväll var det massutskick från American Ballet Thatre, iRobot och Ticketmaster. Och så min förre chef, Rune, så klart. Varje torsdag skickar han kärleksbrev till mig. Eller inte, han skickar mig och ett par hundra andra en helpdeskrapport en gång i veckan. Jag känner mig inte ett dugg speciellt men jag blir glad ändå. Så länge det plingar på mobilen finns man, det är ett faktum. Ett av många i den moderna tidens kommunikativa grådaskighet.

Holken? Livad? Nja...

Stackars Pontus som måste titta på "The Secret Life of Bees" själv. Linda och jag grät och snörvlade oss igenom stora delar av just den filmen ikväll, den är väldigt sorgelig. Och väldigt tjejig. Men väldigt bra. Se den, kom ihåg en näsduk alternativt handduk.

Stackars Pontus.

Lika barn leka bäst?

Jag vet inte så mycket mer än att vi leker ganska bra ibland, jag och Knyttet. Texten nedan är givetvis något editerad för era ögons skull, så här fint skriver vi vanligtvis inte.

Chottlips says: Jag har desensiviterat mina tänder!

Fuckwit says: Hur desensitivitiserar man sina tänder?

Chottlips says: Man slår en spik genom sin fot. Då slutar man oroa sig för tänderna.

Fuckwit says: Aj?

Chottlips says: Exakt. Desensivitering.

Chottlips says: Nej, jag bara skojade. Man penslar på något guck som ska skydda de känsliga tandhalsarna jag har som tydligen ställer till det och gör så att jag får ont och så får man ett recept på specialtandkräm. Receptbelagd tandkräm, det är fancy.

Fuckwit says: Ojoj, med xylocain i?

Chottlips says: Ingen aning, har inte hämtat ut den ännu.

Chottlips says: Knark! Typ kokain eller opium eller så. Eller bara en tub med en spik och en hammare.

Fuckwit says: Haha!

Fuckwit says: En tub spik appliceras på närmsta tå

Fuckwit says: Slå sedna med en tub hamamre däruppå

Chottlips says: "Kläm ut önskad mängd spik och applicera mha av tub"

Chottlips says: Åh! Huvmor! Samtidigt!

Fuckwit says: Ja!

Hjärterum

Har ni sett det här? Jag tycker bilden är ganska häftig även om den är mer än lite felaktig, kommentarerna är som vanligt underhållande.