Det är nu det är dags att ni säger något snällt för nu har sommarpojken nixat mig till förmån för ett ex, det finns inget bättre sätt att få sig en mental känga än när man blir slagen på tårna av någon som redan fått båten en gång.
Hörni, kan vi inte göra en lista på snälla saker om lilla jag? Jag skulle så gärna behöva det. Jag kan börja.
Chotte är:
Så, nu får ni säga något. Snälla? Snälla-snälla-snälla!
Fuckwit says: Går det jobba med ögonvärk?
Chottlips says: Nej, så jag sitter mest och sitter, fast snart ska jag köra bil i tre timmar och leka demo så det kan bli spännande. Antingen kommer jag bli bra eller så kommer jag vara väldigt irriterad.
Fuckwit says: Tagit nåt mot ontet?
Chottlips says: Ja, något slags ontihuvudetpiller.
Fuckwit says: ögonen sitter ju i huvudet, det borde funka
Chottlips says: Haha! Är du doktor?
Fuckwit says: Lite...
Vi har garvat åt det här klippet med Eddie Izzard i flera dagar och jag tänkte att det var dags att dela med sig med er andra. Om man inte orkar titta på alla de nio minutrarna (de är värda att titta på, faktiskt) kan man spola fram till ungefär minut 8 för en perfekt sammanfattning av den amerikanska andan:
Let's go! Let's go!
Build it! Build it!
Eat it! Build it!
Shoot it! Kill it!
Hit it! Celebrate it!
Woo!
Jag vet inte om någon annan har sagt det bättre, egentligen.
Alltså, jag hade en plan, precis så där som Sickan alltid hade, och allt skulle som gå så där som jag hade bestämt - Någonstans här runt söndag eftermiddag skulle vi vara helt magiskt trötta på varandra, Norén-Lidmans och jag, var tanken. Men jag är liksom kärare än någonsin. Jag kan inte riktigt säga i vilket sinnestillstånd de är i men jag tror inte de hatar så mycket. Än.
Helvetes jävla skit och så.
Nåväl. Grattis på födelsedagen allra bästaste Pappa, hoppas allt bara varit toppen på din dag. Nu är jag trött, det är utmattande att vara med familj.
Fast bara nästan.
Idag flyttade familjen Lidman/Noren nästan in hos mig. Det finns leksaker i vardagsrummet, en prinsessbok i soffan, resväskor i sovrummet och så mycket mat i köket att jag är rädd för att väggarna ska slås ut. De kommer med baggage, kan man säga. Varje gång jag ger mig ut på promenad i lägenheten fnissar jag lite, för jag har numera trappgrind med blöta små byxor i hallen. Det är jättesött.
I natt sover de hemma hos sig för allra sista gången, imorgon går flyttlasset på rikt. Då kan man säga att det blir åka av på riktigt.
Bra saker med att Noren-Lidmans ska flytta:
Som ni ser är det bara bra saker som kommer ske i samband med den här flytten, det är knappt så att jag kan bärga mig. Jo, verkligen, jag lovar.
Krokodiltårarna? Jo, de är där men de finns nästan bara på insidan.
Jag vill skicka en varm tanke till Ida Andersson, Sectras bästa och i särklass snyggaste marknadsslav genom tiderna. På något sätt lyckas hennes legacy rädda många av mina pre-mäss långkörarnätter, så även ikväll när gamla trotjänaren NARSNA07 fick tuppjuck, svinflunsa och virus (Vilket virus hoppar för övrigt på en dator som bara startas upp vid mässor och då inte ska ha tillgång till Internet?) och när raddemo3 (nydöpt för veckan) tyckte det var för klurigt att aktivera sitt Windows och liksom inte iddes, helt enkelt. Det var tur för den att jag inte iddes låta den åka hisschakt, så det så.
Jag tror att alla mina datorer lider av konstant PMS. Eller så bara hatar de mig. Det är okej, för jag hatar dem tillbaka. Faktiskt.
Nåväl. Ida, var det. Hon var bra. Var du nu än är, Ida, ska du veta att jag saknar dig. Ersättar-Ida blir säkert också bra men han är ju en han och det är inte samma sak. Det är som en du med snopp och det är... Fint, men verkligen inte samma. Fråga mina kollegor från södern, till exempel, de var så betagna av dig. Vad gör du nu för tiden, Ida? Varför hör du inte av dig? Vi saknar dig. Kom och hälsa på, vettja. Jeremy hälsar!
Sedan vill jag också skicka en kram till ägg, det är världens bästa sorts mat. Idag fick jag ägg till frukost och ägg till middag. Däremellan fick jag överbliven kladdkaka från jobbets frys och i den finns det också ägg. Ägg är bra.
Dessutom skickar jag en kram till Kristian också, bara för att jag behöver få en tillbaka. Tag, you're it!
Saker som är svåra att packa när man är själv:
Ja, det var nog inte mer än så egentligen, tänkte mest dela med mig.
Det här är inte bara den vädermässigt underligaste sommaren jag varit med om sedan jag flyttade hit, utan även den mest åskrika. Nästan varje vecka har vi kvällar med "torr" åska, det blixtrar tyst, högt uppe i skyn och man hinner få förvarning om vad som komma skall; ett riktigt åskoväder med skyfall och muller så att det skakar i väggarna. Just ikväll har vi, som många gånger förut, suttit ute på balkongen hos Pontus och Linda och bara väntat på det oundvikliga ovädret under det att vi ätit god middag och druckit fulskumpa och konstaterat att det, konstigt nog, i princip fortfarande slår en svensk normalsommar. Åsksommarvärme värmer den med.
Efter att jag kom hem satt jag ute på verandan ett slag och bara tittade, i shorts och linne - det var allt som behövdes, med fötterna på verandaräcket. Det är ett storslaget och skrämmande skådespel där ute och jag borde egentligen dra ut sladden på allt jag äger och har. Men, usch vad tråkigt och trist, jag tror jag chansar den här gången också!
Hur kan man inte dra på smilbanden av det här?
Det är så skönt när man blir hopp-om-mänkligheten-glad bara så där en fredag eftermiddag.
Jag blev lite irriterad härom dagen när jag kom till kontoret och hittade en laptop och ett kort meddelande från en nyanställd på mitt skrivbord. Ungefär så här stod det: "Charlotte, I need my mail, VPN and updated anti-virus installed on this." och så var det en underskrift där också. Jag ville väldigt gärna ta en stor, röd penna och stryka över hans meddelande och ersätta det med "I need world peace, a bicycle and a blow job." men jag gjorde inte det för det hade inte varit professionellt och gudarna ska veta att jag är proffsig.
Mest av allt hade det varit trevligt med ett "var så snäll", för det hade jag i alla fall kunnat vara utan världsfreden.
Idag har det regnat knähundar och kattdjur hela dagen, så pass att det regnade in i bilen ett tag. Som en liten motrörelse mot det blöta kan man lyssna på regnvädersmusik som den här, då blir det bättre.
Idag for hon hem, hon den lilla, och här är tyst och tomt och bara lite stökigare än innan hon kom och kanske med något fler hopskrumpna, gamla linser i soffan än vanligt. Jag kom på mig själv med att känna mig harmonisk i helgen, det var ett tag sedan sist, och jag tror mig ha spårat känslan till de fem kontorslösa dagarna jag haft. Inte jobblösa, det räcker med att inte vara på kontoret. Jag tror visst att jag ska operera mig i ögonen oftare.
När vi inte åkte båt provade vi viner (de rosa prickarna) och det var mest dåligt förutom ibland. Speciellt den där pricken längst ner, den var bäst. Far dit, vettja, och ta med mig.Jag stirrade på saker för sista gången alldeles i onödan i onsdags har det visat sig. Efter gårdagens operation är jag i princip nästan helt återställd, lite raspig och i behov att bespruta mina ögon med diverse vätskor nästan hela tiden men annars alldeles perfekt.
Wee!
Saker jag tittat på idag:
Det är så mycket man måste titta på dagen innan man ska lasra sina ögon, bara utifallatt. Imorgon står LASIK på schemat. Och Knyttet ska köra bil. En massa äventyr, med andra ord.
Jag var ju misstänksam mot dem redan i småskolan, de där humanisterna. Nu har det visat sig att de inte ens kan ringa i telefon själva. Se själva här i SVD.
PS. Alltså, jag är själv en humanist i teknologmössa, så jag känner egentligen starkt för den här lille farbrorn. Bara så ni vet.
Det är hårt arbete att vara med lillasyster ska ni veta. Så här långt har vi som sagt gått på konsert (urkul!) och balett (urkul men inte den bästa baletten... de dansade för lite). Vi har även också hunnit med en ögonundersökning, en springtur, ost, havsbad, lite Wii, ett poolparty, en brasa, sill, en fet köttbit på restaurang, båttur, verandasittning, försök till shopping, solbränna, monstruös brunch och IKEA.
De närmaste dagarna blir det minst musikal, ögonoperation, färja och mera mat. Och vin.
Det är dags för ett litet public service announcement (PSA) här på Strykfritt, riktat speciellt till dig som sjunger mycket på toaletter och alldeles extra mycket är det till dig som varit på Richard Cheese konsert i veckan. Om jag ska vara riktigt ärlig är det här mest av allt till mig själv.
Ponera att ni gått på en konsert i veckan och efter det har lyssnat på hur Richard Cheese gör en mycket underhållande cover på Nine Inch Nails låt Closer och att du efter att ha hört den ett par tio gånger om dagen faktiskt nynnar på den mest hela tiden, för i Cheese-versionen är den ganska medryckande. Hör bara här:
Men, när du går på toa och sitter och toksjunger just den här fina låten med lite improvisationer och allt, bli då inte förvånad när den lilla kyrktanten du möter på vägen ut från toabåset ser lite lätt chockerad ut, det verkar höra till när man precis jazzat som bäst till texter om hur man vill sätta på någon som ett djur.
Bara så ni vet.
Visste ni att baletter lätt blir trista om de medverkande har för mycket kläder på sig?
Lite på oss. Vi vet.
