Effektiv II

Vad man kan hinna med på fyra dagar:

• Resa över halva jorden.
• Möhippa en kär vän.
• Leka med bästa tjejan.
• Titta på kycklingar.
• Äta ostbågar.
• Kramas.
• Spela spel.

Kvar att göra:

• Middag med Mamman och Pappan.
• Resa tillbaka över halva jorden.

Go, go, go!

Effektiv

Ikväll har jag ägnat åt att installera om operativ (3 gånger) på en gammal dator och älta saker (7 gazillioner gånger).

Väldigt produktiv afton, om jag själv få lov att säga det.

En bra present

Ända sedan förra hösten har Grisbilen varit lite nyckfull vad gäller fötterna (däcken), något som jag kan relatera till eftersom jag lider av samma syndrom. Fötter är läskiga djur, fula och beniga och luktar gör de och så är de viktiga att ta hand om. Det finns ingen backup till fötterna på varken Grisbilen eller Charlotte-modellen - gå på händerna kan jag inte och Grisbilen har inga att ens försöka med. Ungefär vad femte vecka har jag behövt pumpa upp hans vänstra bak på grund av något slags pysläcka som ingen kunnat hitta, ända fram till härom nyssens när läckande gick från pys till... ja, något värre.

Så, idag for jag till lilla farbrorn på vägen nere i stan för att få hjälp (jag tycker om att i alla fall försöka ge mina pengar till små farbröder på vägar i stan), men han hade för mycket att göra så jag fick åka till stora firman med mina pengar istället. Och vet ni, jag fick bästa servicen! Och de visste inte ens om att jag fyllde år!

På under en timme hittade de två spikar i däcket och lagade båda hålen medan jag satt och jobbade på Starbucks på andra sidan vägen. För fyra dollar.

Fyra!

När jag sa att jag utan problem hade kunnat betala 10 gånger de där 4 så skakade de bara åt huvudet åt mig och suckade. Jag som alltid trott att ALLT vad gäller bilar är svindyrt. Om det är så här enkelt ska jag ut och köra på spik lite oftare.

Examen - Så här gör man:

1. Tänd solen, sopa bort molnen.
2. Ta dryga 900 studenter, stoppa in dem i ett gym. Sätt på värmen och klä dem i svart.
3. Ta vänner och familj till de dryga 900 studenterna och fyll upp en fotbollsplan med dem.
4. Toppa av med de 900 studenterna.
5. Gassa på mer sol.
6. Skaka fram lite säckpipemusik.
7. Och tal - minst ett bra på bruten engelska.
8. Och fniss.
9. Och processerande.
10. Och hedersdoktorer.
11. Och mera tal från en massa ungt folk som får bittra gamla människor att skratta med spända leenden.
12. Och väntan.
13. Och köer.
14. Och sol på nackar som inte fått solskydd på sig.
15. Och mera väntan.
16. Och lite handskak och grattis och kisande.
17. Och folk, massor av folk.
18. Och ett par badbollar för underhållnings skull.

...

Sedan rymde jag, men jag tror de fixade resten själva ändå. Är det någon som planerar maskerad, förresten? Jag har en bra utklädnad med fjantig hatt och allt!

Häftpistol, någon?

Dags att gå och lägga sig:

Linda: Stapelbar. Vad heter det på engelska?

Charlotte: Stapleable...?

Linda: Hmm...

Sökes: vit, vacker kvinna. Stabelbar.

Jag sitter här och live-refererar en online-diskussion för Linda. Ämnet är "Vågar du parkera själv i parkeringshus?" och det överväldigande svaret bland de amerikanska kvinnorna är "Nej, det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag inte gör!". Trots att jag mest är rädd för hjortar och monster när det är mörkt kan jag på sätt och vis förstå det svaret, men hur svårt blir det inte att fungera som en normal person om man inte kan åka lite P-hus?

Bara lite?

Efter ett par inlägg kom jag fram till ett från en av de få svarta kvinnorna på forumet, hon skrev så här:

But black women don't really get kidnapped, or if they do it doesn't make the national news. The media usually only reports if an attractive white woman gets taken, so I'd probably be paranoid if I were a white woman. And, I'm not.

Anar jag lite bitterhet?

Fast, det är klart. Om man själv skulle kidnappa någon så skulle det ju gärna få vara något litet och behändigt. En blondin, kanske. Gärna stapelbar.

Vroom!

Bacheloren sprang sitt första 5-kilometerslopp igår. Han var jätteduktig och slog sitt tidigare rekord med flera minuter. Nästa mål är att komma under 30 minuter.

Diagnostiserad och klar.

Chottlips says: Jag har lite ångest.

Fuckwit says: Nej, du är nog bara skitnödig.

Jaha. Vad mer kan man säga? Flickebarnet har snart sin läkarexamen så jag antar att hon har rätt.

Sit your ass down!

Det är mycket just nu, jobb, föreläsningar, uppsatser och skoluppgifter som ska lämnas in var och varenda dag och det börjas kännas i kropp och själ. Igår somnade jag nästan under joggingturen. Bacheloren uttryckte viss oro och undrade när jag kunde tänka mig att ta det lite lugnt - Sit my ass down, så att säga.

Så, igår sa jag till kören att jag måste ta ett uppehåll på ett tag och idag sa jag upp mig från spinningjobbet.

Det känns ganska bra. Nu ska jag sitta lite.

Chotte lantbrukar

- I am going to tend to the crops, sa jag till Bacheloren härom dagen. Det känns bra att säga så.

Jag jordbrukar alltså i år. Det går så där. I förra veckan försökte jag lära mina rädisor att simma, ity dränering är för mesar. Så det så. Grannen tror jag odlar knark. Vi har det så trevligt och gemytligt så här på bredgatan.

Vårfinan

För två helger sedan fick jag finaste blomsterkvasten av Lindan i Miami, den kom så lägligt och var så vacker att jag var tvungen att sitta lite och gråta över alla rara människor man känner. Först idag börjar den se så pass vissen ut att den nog egentligen borde få åka soptunna.

Men, jag låter den stanna en liten stund till och kortet det sätter jag upp på kylskåpet. Tack så hemskt mycket, blomsterprakten har lyst upp mitt stökiga kök så fint, så.

I will only say this once

- What does "gnyende" mean? frågade Bacheloren igår när han satt och tittade på Strykfritt. När jag översatt det till ett lagom maskulint och tufft ord (whimpering, anyone?) suckade han lite och mumlade något om att det här stället var som en slags direktsänd bachelorkanal sänd i exotiska Sverige som han inte hade något inflytande över alls.

Och det stämmer ju riktigt bra med verkligheten, när man tänker efter.

Fast, egentligen är han väldigt söt och rar och så säger han att han tycker om mitt hår fastän jag klippt av precis allt och i princip ser ut som en pojke. Och, en vacker dag ska jag berätta exakt hur spännande det är att åka bil med honom. Inte för att han är en dålig bilförare eller så, nej inte alls. Han har mest bara otur i trafiken, kan man säga.

Argh!

Ikväll var jag arg på det här landet.

Bacheloren skar sig rejält i fingret (men will cook if danger is involved) och när det diskuterades huruvida det var jättedjupt eller bara djupt kom det fram att, nej, att åka till sjukhuset var det ändå inte tal om så kunde vi bara bestämma att det var djupt och inte jättedjupt, tacksåjättemycket? För det var visst någon som inte var riktigt täckt av någon sjukförsäkring just nu. Inte tal om att ruinera sig över ett par stygn här inte.

Nu var det nog inte så farligt ändå, efter lite gnyende och muttrande fick jag titta och fingertoppen satt fortfarande kvar så fint så. Jag fick glatt fara iväg till apoteket och handla lite bandage och kompresser och annat kul och sedan försöka dra mig till minnes vad de sa på de där Första Hjälpen-kurserna man gick på för länge sedan.

Nu sitter han här med ett fantastiskt bandage och fnittrar åt en film medan jag gör läxan och muttrar om vilket helvetesland det här är. Kan den dära sjukvårdsreformen skynda sig lite, tack?

I hufvudstaden...

... har till och med de coola, 20-nåntingåringarna kostymbrallor på sig. Så är det. Jag är där igen (suck!) och på min morgonspringetur ner till monumenten mötte jag ett par coola kids i kostymbrallor, skjorta och matchande skatermössa. Om jag bara hade haft en kamera hade ni fått se, ni också.

Och så var det det där med metodiken

Först, ett litet förord:

Kära Bacheloren, jag vet att du läser det här. Just idag tycker jag dock att du ska vara så snäll och ta en paus.

Man gör saker olika, det är bara så det är.

Som med handdukar, till exempel. När Bacheloren har duschat klart, stänger han av vattnet och tar två stora kliv över badkarskanten ut på badrumsgolvet och så står han där och droppar, nej fullständigt öser faktiskt, ut vatten på golvet medan han funderar på var han la sin stora handduk. Ofta ligger den i ett helt annat rum och jag får komma en naken karl, som ser mer ut som en nybadad hundvalp än något annat, till hjälp.

Bedårande. Och väldigt blöt.

Första gången jag gick in på badrummet efter att bacheloren hade duschat hemma hos mig höll jag på att drunkna. Eller, jag blev mest blöt om fötterna men man får faktiskt överdriva lite ibland, för effektens skull. Numera har vi en liten handduksinstallation på golvet utanför duschen som man kan stå på och droppa om man alls inte vill kännas vid alternativa metoder, som till exempel att torka sig i själva badkaret innan man kliver ut. Galna tanke.

Fast, det verkar som metodiken smittar, för idag när jag duschat klart fann jag mig själv stå och tokdroppa där på golvet, helt tvärt emot alla de gamla vanliga rutinerna.

Jag undrar om jag har feber?

Bara precis så

Jag förutser lite fundersamhet imorgon.

Bara så ni vet.

Det öser

Sondre Lerche har tydligen spelat i New York de senaste månaderna.

Man kan se Ane Brun antingen på Radio City Music Hall eller i Brooklyn i maj.

Corinne Bailey Rae spelar i Webster Hall i maj, samma sak för Kings of Convenience fast i juni och The National uppträder i Brooklyn i juli.

Och en himla massa annat gott också.

Gaaaaah! Hur ska man hinna?

Stoldans

Det är inte ofta man går på pop- eller rockkonsert utan att vara ett riktigt fan, ni vet, en som kan alla texter och har alla skivor och så. Jag testade det igår och det är ganska komiskt att sitta och tjuvkika på folk som lyssnar på sin mest älskade artist; det stoldansas, det sjungs högt och lågt, det klappas, himlas med ögonen och lyser om folk om vartannat. Och så går folk på toaletten.

Hela tiden.

Jämt.

En del kan inte hålla sig alls.

Vi var alltså på Town Hall mitt i Manhattans teaterdistrikt igår för att titta på Ben Folds, en för mig ganska okänd men väldigt lurig människa och tillika sitt eget enmansband. Han spelar piano som Jerry Lee Lewis; med hela kroppen, gärna stående i någon slags attackställning och med vilt stampande fötter. Det är animerat som tusan och ibland låter han lite som Elton John fast med betydligt vassare texter och inte i närheten så galen garderob. Nu senast har han spelat in ett par låtar i samarbete med Nick Hornby, den brittiske författaren ni vet, och hur kan man inte njuta av en blues tillägnad Liam Johnston, stackaren som lyckades göra Sarah Palin's dotter på smällen.

I alla fall. Det var en himla kul konsert att gå på och jag måste nog börja lyssna mer på den här karaktären. Han hade riktigt kul med oss på slutet när han fick alla oss i den 1,500-man starka publiken att sjunga fyrstämmig, experimentell kör för honom. Vi låt riktigt bra om jag fick säga det själv. Om ni har chansen att lyssna på honom ska ni ta den, han är himla kul och ryktet säger att han för det mesta har med sig riktigt underhållande förband också, så även också igår men mer om det en annan dag.

Ovh!

Ibland blir man bara lite till sig i trasorna.

Som till exempel, när Patrik Swayze dansar med hon där tjejen som ingen kommer ihåg vem hon är, i Dirty Dancing.

Jojomensan. Nu ska jag duscha.

Må-bra-musik

Från grabbarna som kör sina musikvideos på löpband kommer den här låten som jag måste ha lyssnat på minst 200 gånger idag. Jag blir som så ruskigt glad av den.

Först med brass:

Och sedan med magisk maskin: