Marknadsanalys i två steg

Linda och jag for in till Manhattan igår för att susa och dusa lite bland alla de andra människorna. En sak vi hann med att se var en intressant marknadsanalysoperation i vardande precis utanför Grand Central Station.

Utanför stationen stod det en uppsjö av unga människor med kylboxar och delade ut gratisdricka, ett kokosnötsvatten (?) från ett företag som heter Zico, till alla som strövade förbi. Överallt såg man folk gå med plastflaskor i färd med att öppna och smaka på vad som fanns inuti. Det intressanta var att titta på folks ansiktsuttryck när de smakade på innehållet (avsmak följt av fula ord) och hur alla sedan ställde sig i kö för att kasta sin nästan fulla flaska i närmaste papperskorg. Den vi kastade våra flaskor i var halvfull av fulla Zico-förpackningar och de flesta såg lättade ut när de fick göra sig av med äckeldrickan.

Ett synnerligen effektivt sätt att marknadsanalysera, tycker jag. Bara att gå och räkna papperskorgsinnehållet i slutet av dagen så får man reda på exakt hur osäljbar ens produkt är. Det värmer ju i hjärtat på en före detta MBA-studentska.

Kräftor!

Vi hade kräftskiva förra helgen, så som vi brukar ha varje sensommar. I år stötte vi på lite motstånd från IKEA när precis alla kräftor i hela New England hade sålt slut.

Precis allihopa.

Den stackars värdinnan ringde runt precis överallt för att hitta ett par paket men det var precis fy skam. Men, varken rådlös eller brödlös (Eller kräftlös. Ha!) tog Maria och beställde 10 kg färska kräftor på Internet som sedan fick kokas med varenda dillkrona som kunda hittas i trakten. Visst är det lite magiskt och egentligen helt tokigt att man kan beställa en hoper med levande vatteninsekter elektroniskt? Gott blev det och åt gjorde vi, tio svenskar och den stackars bacheloren. Han fann sig dock och slaffsade i takt med oss andra och tittade förtjust på medan vi snappsade och sjöng så där lite lagom för mycket. Ärligt talat, det var mest snappsarna det blev för mycket av men det är ju så det ska vara.

Porr eller tennis?

I morse när jag fartade iväg till flygplatsen för dagsutflykt till Kanada tröttnade jag efter ett tag att lyssna på vuxenradio och gav mig på att lyssna på smaklöst skval istället. Precis när jag for förbi avfarten till US Open tennisbanorna började programledarna prata om dagens tävling - Porn or Tennis - där man helt sonika ska gissa var ljuden man får spelat för sig kommer ifrån.

En helt utmärkt påkommen radiotävling tycker jag, tyvärr hann jag inte stanna kvar i bilen för att lyssna mera.

I stormens öga

Så sitter man här och kurar med sin stormlampa, sin hög av batterier och sitt torrfoder och tittar på hurrikanen Earl som flåsar förbi där ute. Det blåser något otroligt och regnet står som femtumsspik i backen. Fönsterrutorna håller på att blåsa in och ett stort träd en bit upp på gatan har vält över en bil vars larm bara tjuter och tjuter...

Eller inte alls, faktiskt.

Ute är det 25 grader klockan halv tolv på kvällen och syrsorna spelar sin repetitiva melodi. Fukten ligger tät där ute och inte den minsta antydan till vindpust går att märka.

Vad fel de hade, de där vädermänniskorna.

Medan du sov

Så sitter man här i sin säng på hotellet i Little Rock, AR, lite förströelsefull och dan och tittandes på Sandra Bullocks mästerverk "Medan du sov".Allt är ganska bra om bara jetlaggen kunde ge med sig, som tur var slutade filmen nyss lyckligt så nu kan jag sova i alla fall.

TUR!

Stopp!

Fort, fort och frammåt i två dagar har jag farit men nu tog det stopp. På toaletten alltså. Sitter och väntar på att någon ska komma och rädda mig från en toalett med förstoppning här på hotellet i Little Rock, Arkansas innan jag faller ihop av pur övertrötthet. Om fem minuter ger jag upp och packar ihop för natten, toan får vänta till en annan dag.

Och jag vill tacka Kentucky

Att skaffa nytt visum är vanligtvis både dyrt och tidskrävande. Förutom att man ska fylla i blanketter och redovisa för myndigheter att man är en hyvens person ska man bråka med sin bank, betala avgifter på över 3000 kronor, oroa sig något otroligt för att man fått alla formulär och papper och kvitton i ordning, fara fram och tillbaka till Stockholm, och stå i kö i regn ett bra tag.

Det är inget man gör för att det är kul, liksom.

Igår hämtade jag mitt pass på posten efter att det och jag gått igenom allt det där plus lite till för att få alla stämplar och foton och gudvetvad som man ska ha för att få jobba där jag jobbar, och vet ni? De hade gjort fel. Istället för de vanliga två årens giltighetstid så fick jag mindre än ett år instämplat i mitt, vilket gör att det här visumet får SM-guld i klasserna Dyrast, Mest Tidskrävande och Mest Svordomsinducerande Visum Någonsin. Allt det där bara för att min handläggare inte brydde sig om att läsa mina handlingar ordentligt.

Visst, det kunde varit värre. Det kan alltid vara värre. Man ska vara tacksam för det man får och ett knappt år är ju bättre än inget år alls. Men, jag tycker att det är lite galet att just min visumhandläggare inte ens hade grundläggande läskunskaper. Måste de inte ha det? Är det meningen att jag ska fråga dem om de har det? Just nu funderar jag på om jag kanske ska skapa ett onlineläsetest som jag kräver att de ska göra innan de får ta tag i mina papper, ett som kostar minst 5000 kronor att svara på och de måste ha minst 100% rätt på innan de får stå i MIN kö medan jag spolar vatten på dem. Min kö kommer finnas i en vindtunnel i Munkfors.

Hade det inte bara varit enklare att inte anställa folk från Kentucky?

Kalajshelg

Igår gifte vi bort Jesper med hanses Anna och allt gick precis så bra som det skulle och man fick chansen att bli så där smältglad i hjärtat som man ska vara på vigslar. Det är något magiskt med vackra brudpar i små, svenska kyrkor mitt i ett grönskande sensommarlandskap, man kan inte låta bli att må bra och le från öra till öra.

Trots att jag lyckade slicka på lite för många dagisbarn i veckan och därmed drog på mig en småbedrövlig förkylning lagom till min premiärbröllopssjungning någonsin gick det ganska bra. Det tuppade sig bara en gång och med tanke på hur jag mådde tror jag att jag får vara nöjd. Det roliga var att jag knappt ens orkade vara nervös förutom helt plötsligt mitt i låten när jag insåg att ALLA LYSSNADE PÅ MIG - HERREGUD!, men det gick över efter ett tag. Alla var så charmade av låten att nerverna kanske inte hördes, tror jag.

Logistik-VM

Jag vill ju så gärna tro och hoppas på att flygplatser och flygbolag är ett slags logistiskt Mekka. Att de som jobbar med flygplansplanering andas smart logistik-tänk och optimerar flöden så det rinner minutrar och kronor ur öronen på dem.

Det borde vara så, skulle man tycka. Titta på vilken flygplats som helst och förundras över hur det ens kan funka alls, det där med gate:ar, avgångar och landningar, personal och mat och Gud vet allt. Visst, på sistone har det väl inte gått så bra för mig med mina flygäventyr men det har mest varit inrikesflyg och där inbillar jag mig att det är någon slags B-lagsuppsättning som spelar. Det är inte helt ovanligt att tredje-femman förlägger kabinpersonalen mellan Philadelphia och Hartford allt som oftast.

När jag nu skulle gå på flyget hem till Stockholm hade jag handlat en flaska parfym i Tax Free:n och i och med den rådande världsordningen betyder det att man inte själv får bära sin påse mellan affären och planet utan att ens inköp forslas av personal till gate:n där man får hämta upp sin lilla påse med hjälp av sitt kvitto. Vanligtvis gör man detta på väg till sin plats i själva flyget. Så var det inte den här gången utan jag kom fram till planet utan att ha sett till min parfym och när jag frågade flygvärdinnan om var den månne kunde vara, fick jag veta att "om jag bara satte mig på min plats och väntade till alla andra satt sig så kunde jag sedan gå fram och ut och tillbaka in i jetway:en och hämta min påse". Men, sa jag, är det inte typiskt då som vi ska flyga? När alla har satt sig, alltså. Du vet... Upp i luften? Så där som flygplan ska göra. I tid?

Och jag sitter ju nästan längst bak.

Och har fönsterplats.

Det verkar lite bökigt som system räknat, bara...

Men nej, det är tydligen standardförfarande nu för tiden, i alla fall om man frågar den här flygvärdinnan. Jag tror minsann det går utför med logistiken.

Ungdomlig

Man vet att man kommit långt i livet när man, vid 34 års ålder, fortfarande packar med sig sina smutsiga kläder hem till familjen.

Vem katten har tid att tvätta, egentligen?

Leif ska på date...

... Och vi har funderat på vad han ska hitta på med sin flicka imorgon.

- Leif föreslog middag och bio.

- Jag förslog middag följt av ett besök i valfri hög byggnad för solnedgångstittning.

- Pontus föreslog... Analsex.

Tror ni kanske de hinner med allt på en kväll?

Mumma

God sommarsöndagsmiddag:

1. Marinera ett gäng stora, fina räkor i soja, riven vitlök, rivet limeskal, limejuice, chilipulver, brunt socker (eller honung) och olivolja ett kvart eller så.
2. Tärna en eller två lagom mogna avokados och en stor mango i cm-stora kuber, blanda med en rejäl handfull grovhackad koriander. Häll lite citronsaft över och ställ åt sidan.
3. Koka din favoritpasta i saltat vatten.
4. Stek räkorna snabbt i het panna, häll i lite av marinaden på slutet och låt den koka upp snabbt.
5. Blanda ner räkorna och marinaden i avokadoröran.
6. Lägg upp pasta och räkor på din finaste talrik.
7. Ät.

Gott!

Magi!

Det är något som sitter på min arm:

Det kallas för en Exerspy och den räknar ut hur mycket energi man gör av med varje dag genom magi och trollkarleri. Eller så är det teknologi, jag vet inte riktigt. Än så länge har den mest pipit på mig men Trånaren har lovat att han ska skaka ut en massa siffror ur den snart, mest för att jag är nyfiken och vill veta.

Nu ska jag ut och kuta lite så att siffrorna ser bra ut för givetvis är det en tävling!

Parighet

Något av det värsta som finns är när man alldeles för sent en vanlig tisdagskväll kommer in i sitt sovrum och får se en alldeles naken säng. Helt oklädd och osedlig bara står den där och skrattar åt en medan allt man själv vill är att få sova.

Något av det bästa som finns, å andra sidan, är att gå och lägga sig i en alldeles nybäddad och sval säng.

Det är tur att de här två nästan alltid kommer i par.

Spetsig tvål

Vi satt på en takbar i New York City, mitt i den gassande eftermiddagssolen Knyttet och jag, och pratade om viktiga saker. Viktiga saker, som det där med självbild och självförtroende, till exempel, och kropp och själ och sånt. Mitt i alltihopa sa Knyttet:

- Och Per som tycker att vi är så atletiska!

Varpå jag var halvvägs upp ur mitt sittyg och hojtade

- Vad då patetiska! Vi är inte patetiska!

Och i en hel halv sekund var jag riktigt ilsk, innan Knyttet rättat till min felhörning och jag hunnit tänka efter lite, vill säga. Om jag inte suttit så intrasslad i både min kjol och min stol hade jag nog trillat omkull av pur upprördhet. Det och bubbeldrinkarna, alltså.

Som eftereffekt har jag i helgen letat efter en spetsig tvål, jag tror jag behäver tvätta mina öron lite.

Bilder galore

Nu har jag pillat upp mera bilder från Kaligornienäventyret här.

Fråga?

Om man blir inbjuden att följa med sin hyresvärd ut på hans båt klockan 9 på morgonen för att segelöva, ska man göra det fastän man är trött och sliten som bara den och mest av allt i hela världen bara vill sova sovmorgon?

Jag vill ju kunna segla också...

Vroooooooooom! del tre

Weeee!

Matbetraktelse

I cykelpaketet vi har köpt så ingår det middagar på vad som ska vara fina restauranger här i trakten. Igår åt vi en riktigt trevlig och god sådan på ett skönt, tillbakalutat etablissemang och kom hem glada, mätta och belåtna. Idag blev det tyvärr inte riktigt lika bra.

Vi hade ett bord bokat på Charlie Palmer's Dry Creek Kitchen i Healdsburg och våra förväntningar var ganska höga trots att vi var eländigt trötta efter en dag utomhus med lite cykling och mycket vin. Vi drog på den finaste stassen vi hade packat med oss, ja, vi duschade till och med, innan vi trillade ner för backen från vårt löjligt vackra och snickarglada hotell bara för att bli ganska besvikna.

Min perfekt tillagade hälleflundra kom med skolkökets sås och gröna ärtor. Ska det vara så på fin-fin-fin restaurang? Ärtor, liksom? Grönsaken som Gud glömde. Den man lagar till genom att spola varmvatten på dem? Ärtor?

Jag är besviken. Mormor gjorde det först och hon gjorde det dessutom bättre.

Vroooooooooom! del två