Älsklingen!

Se här vad fin han är, min Grisbil! Kan inte någon jag känner köpa honom så att jag vet att han kommer fara väl?

Inte?

Jag körde en bakvänd John McEnroe på tennislektionen idag och började gråta så att tårarna sprutade mitt i alltihopa.

Inget jag rekommenderar fastän jag och min dubbelpartner vann.

Bilen

Här är han i alla fall, den nya blåa. Det enda opraktiska med honom är att han har ljus tygklädsel på insidan så jag är väldigt orolig för fläckar. Jag hann inte ta några bilder själv idag så ni får titta på säljarens bilder istället:

Han är väldigt fin men namnlös som bara den. Kan ni hjälpa?

Hänsyn

Ikväll var vi och såg på Ben Afflecks nya film: The Town, en redigt bra historia väl värd att se om man är sugen på en klassisk rånarfilm med bra karaktärer. Mitt i den mest rafflande biten, ungefär 15 minuter innan slutet, ringer en mobiltelefon tillhörandes en äldre herre i raden framför mig. På stora skärmen pratar Ben i telefon med sin kärlek, de talar i kod eftersom FBI letar efter honom med ljus och lykta. Allt är sorgligt, spännande och romatiskt på en gång och jag tappar helt koncentrationen av den där mobilsignalen. Farbrorn fiskar upp sin telefon, tar samtalet och börjar prata så smått, efter ett par sekunder förklarar han att han sitter lite olägligt till, är på bio faktiskt, och avslutar samtalet.

Vid det laget har jag missat halva samtalet huvudpersonerna emellan eftersom jag istället har lyssnat på ovidkommande telefonkonversation snett framför mig istället och resten av filmen blir inte riktigt lika bra ity jag satt och repeterade det där lilla talet jag skulle ha med farbrorn efter filmens slut, om och om igen. Det där där man förklarar för en vuxen människa exakt hur hänsynslöst det är att prata i mobiltelefon mitt i en nästan fullsatt biosalong och att han kanske borde sluta göra det, tack så mycket och jag ber så mycket om ursäkt, ha en trevlig kväll. Det talet övade jag på ända till eftertexterna kom igång.

Och sedan drog jag det för honom! Vilken befrielse att inte bara sitta och vara sur och passiv-aggressiv för sig själv! Jag studsade som små adrenalinpackade moln ut ur biografen, att småskälla på folk på offentlig plats is the shit, säger jag! Alla borde prova!

Bacheloren hävdade att jag skrämde skiten ur gubben. Jag tvivlar och är toknöjd. Imorgon lovar jag lite bilder på bilen och kanske en namntävling.

Svårigheter

Idag förklarade Bacheloren ett nytt begrepp för mig efter att ha suttit fast i trafiken ett tag: Sunshine traffic. Det är när amerikanerna glömmer bort hur man kör bil för att solen skiner och de sålunda får solen i ögonen. Här i USA får vi tydligen inte bara trafikproblem när det regnar eller snöar, utan även när solen skiner varpå hela motorvägen förvandlas till parkeringsplats och alla grillar korv på sina motorblock. Alternativt kan man linda sin bil runt fronten på en lastbil istället.

Det är lite olika hur man gör för att skapa sitt trafikkaos, resultatet är dock oftast detsamma.

Ansvarsfullast hittills

Det gick till slut och det bidde en bil. En ansvarsfull, fyrhjulsdriven Subaru Impreza, en blå. Han är förfärligt söt och ganska ny och med skrämmande få mil under bältet. Han fick komma hem med mig ikväll och jag är mest glad men samtidigt lite fundersam över vad som ska hända med Grisbilen. Säljaren sa att han antagligen kommer läggas ut på försäljning om ett par veckor, jag ska hålla koll lite granna. Funderade på att gömma ett meddelande i honom med en kort beskrivning om vad han gillar och varför han heter Grisbilen och så, det kanske inte är självklart för alla.

Don't let the bed bugs bite

Det kliar.

Kliar, kliar, kliar!

Jag har precis tillbringat en natt på ett hotell med sängkryp och nu kliar det precis överallt. De var inte i mitt rum vad jag vet men en av mina kollegor hade bytt rum sent på kvällen för att de rörde sig i hennes säng. Åh, vad det kliar! Inte för att jag än så länge har hittat några småkryp på mig själv eller för den delen tror att jag kommer göra det heller men man måste få lov att inbilla sig lite.

Dessutom kan jag berätta att jag har en jobbkostym i min frys för tillfället och ja, det kliar.

Liten lördag i trevligt sällskap

Vi for in till Staden igår och råkade träffade på några vänner bara så där:

Det var Filip, Jenny, bacheloren och jag och ungefär 4000 andra som hängde lite i Bryant Park så där som man gör när det är fint ute i början av Oktober. Vi hade gångtävling, ritade porträtt och dansade som zombier och jag lärde känna lite annat kul folk som Mark, Ken och Christine också. Om ni tittar noga på bilden så kan ni se mig långt uppe mot övre kanten i bilden och i mitten, Bacheloren syns lite mera till vänster, upp mot hörnan och om man kisar kan man se Filip och Jenny lite mer åt höger och in mot mitten. Visst ser det ut som om vi har det trevligt?

Vi testade även på att gå på Upright Citizens Brigade vilket är ett fantastiskt duktigt improvisationsteaterkompani. Det var inte alla 4000 som hängde på dit utan då var vi kanske bara 100 stycken av de närmaste vännerna men det var himla kul ändå. Trots att New York City är en stor stad är det få teatrar som tar så många besökare, har det visat sig.

Lite dåligt, tycker jag.

(Fotot skamlöst stulet från Improv Everywheres hemsida, taget av Chad Nicholson)

Preparationer

Med bara 28 dagar kvar till konserten med stora OK och små go övar jag danssteg och texter och klappar hundar galore:

Sista ordet

Och som avslutning på 2010 års stora tennisbollsdispyt kan vi hälsa från både Penn och Wilson och berätta att tennisbollar görs i färgen High Optic Yellow.

Yellow.

Gul.

Ha! Så det så!

Resultatet

Efter att ha intervjuat en hel hög (18) personer har jag nu kommit fram till att tennisbollar visst är gula! Av de tillfrågade svarade 12 att tennisbollarna är gula, fyra hävdade att de var gröna och två sa något helt annat.

Ha! Sug på den, Bacheloren!

Opinionskoll

En liten fråga till er alla:

Vilken färg har en vanlig tennisboll, egentligen?

Äventyr

Ny dag, ny bil. Idag testades det en käck liten Impreza WRX med en massa hästkrafter och det var kul. Jättekul var det. Det allra roligaste var när bilförsäljaren krockade med en stolpe när jag satt i passagerarsätet. Repor galore, blev det.

- "1,000 dollar avdraget!" ropade jag

Men icke. Ingen reprabatt given och ingen bil köpt. *suck*

Ajdå

Idag testade jag en MazdaSpeed 3 och resultatet av den upplevelsen är att jag måste flytta söderut. Jösses vilken fartig liten bil!

Drive by

Den pep på mig idag också, biljäveln, och efter ett snabbt stopp hos kompisarna fick jag veta att det den här gången var båda däcken på höger sida som var låga på trycket. Jaja, det är ju skönt att det nya däcket i alla fall verkar hålla.

Man får vara glad för det lilla.

Idag har jag testat min andra Volvo C30 (mnja), min första Subaru Legacy GT (weee!) och en vanlig Legacy (weee, typ). Igår testade jag min första C30 (så fin och glad och pensionsröd) och en Subaru WRX STi (Vrooom!).

Undrar vad jag ska köra i morgon?

Ilsk

Den senaste månaden har jag varit arg. Argare än vanligt. Det brusar inom mig och jag får sitta på händerna för att inte kasta saker omkring mig. Det halkar ut fler svordomar än någonsin, hur nu det är möjligt, och jag kan inte prata om saker normalt med folk längre. Allt blir debatt och hets och laddat.

Jag tar ut det på jobbet och det gör inte så mycket, jag har alltid varit arg på jobbet, det är så jag funkar. Frustration över arbeteriet är standard och mina kollegor är vana vid det här laget - "Där går Charlotte och ryker igen, jaja då fryser hon inte i alla fall."

Hemma tar jag ut det på kylskåpet och på Bacheloren. Kylskåpet är tungt och stort och jag oroar mig inte så mycket för det, det klarar sig ganska bra. Bacheloren däremot, är liten och nätt och ganska delikat för att vara amerikan, och han kan inte med när jag spottar och fräser och stampar upp och ner i trappan. Och det känns som om jag gör det jämt. Det är inte trevligt alls och dessutom ganska oförtjänt. Mitt uppförande påminner om saker jag inte tycker om och jag sliter mitt hår för att få stopp på den onda cirkeln av ilska följt av tårar och sedan ilska igen.

I helgen köpte vi mig självhjälpsböcker.

Medelbra

Fulgråt.

Fulgråt med med darrig haka och tillknycklad mun, hulkningar och snor. Allt på en gång. I mörkret på en motorväg.

Känns ungefär 2 av 5.

Piip

Jag och bilen hade en allvarlig konversation igår morse. Så här lät den:

Bilen: Piiiip! Piiiip! Piii-iiiiip!

Jag: Helvetes jävla pisskitsbil!! Jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig!

The end.

Trasigt däck. Igen. Bara att bita ihop och ta sig till bästa vännerna på Town Fair Tire igen, det är ju ändå flera veckor sedan jag och Knyttet var där och fick skitbilens förra diagnos.

Jag och Grisbilshelvetet tog vår lufttrycksvarningslampa och for till bästa vännerna idag innan jobbet och fick snabbt och prompt reda på att det satt en spik i mitt vänstra bakdäck och att det inte gick att laga. Dags att sko om bilen, med andra ord. Det är fixat nu, bästa vännerna beställde däck och fixade och donade så där snabbt och effektivt som de alltid gör och nu sitter jag här och surfar Internettet efter en ny bil. Ett år med oansvarig bil får räcka, verkar det som.

Bacheloren hävdar bestämt att det ska vara en Subaru, jag funderar på en Mazda 3 eller kanske en sportig liten WW. Eller en Toyota Prius, för de har gått ner lite i pris nu eller, om jag har tur en Volvo C30 bara för att de ser så fräna ut och är svenska.

Eller kanske en gul Corvette.

Viktproblem

Är det någon som kan förklara det här för mig?

Jag satt i bakänden på ett halvlitet flygplan härom veckan och väntade på att vi skulle lyfta när det helt plötsligt bestämdes att vi hade viktfördelningsproblem. Flygvärdinnorna tog tag i ett par, fyra, bitiga karlar och flyttade fram dem lite längre fram och vips! så var vi balanserade igen och allt var klart för avgång. Jättebra, fast jag fattar inte.

Hur kan det vara så att det gör någon skillnad?

Flygplanet var ett sånt där som hade ungefär 100 passagerare fördelat på 25 rader med 4 stolar i varje rad. De flyttade upp fyra personer från runt rad 20 till runt rad 6. Om man antar att varje man de flyttade vägde cirka 100 kg (det här är USA och då är vi av hög densitet) och visst, de hade lite handbaggage att släpa med sig också så säg 110 kg, bara för att. Hur kan det göra någon skillnad att flytta en 450 kg från bakre mitten till främre mitten på ett stålschabrak som ett flygplan ändå är? Om vi hade spetsat de där karlarna på nosen hade jag kunnat tänka mig att piloterna kanske märkt någon skillnad, och fått lite problem med sikten på köpet, men när man bara flyttar dem ett par, åtta meter eller så.

Det varken rimmar eller resonerar och jag önskar mig ha en förklaring å det snaraste.

Nu med betyg

Härom dagen när jag kom hem från Kanada väntade ett stort, hårt paket på mig i brevlådan.

Mitt officiella MBA diplom har äntligen kommit! Wee!