Mer staket!

Ikväll var vår genomtrevlige hyresvärd på besök för att, för åttiofjortonde gången, prata staketåtgärder med Walter. De pratade och pekade mot horisonter i alla möjliga riktningar, jag lagade mat och grillade, alla fick med andra ord göra det de verkade gilla mest.

Resultatet av konversationen var till slut att nu ska vi kontra galna grannen med....




Dum-dum-dum-dum....




Wait for it....




ETT EGET STAKET!!!

Det ni, grannar och bröder! Vi ska sätta upp ett eget staket ett par decimeter innanför hennes staket och sedan kan vi kanske få lugn och ro är tanken. Eller så tänder hon på alla cylindrar och allt blir etter värre. Jag har redan bidragit med min åsikt om att det ska vara gjort av några kilometer taggtråd (stenhård Lucky Luke-referens) men annars håller jag mig utanför diskussionen.

Ni kan kalla mig Fröken Resonabel.

Annars är allt toklugnt här borta. Ring om ni vill ha en katt!

Tjöt

Jo, Knyttet har rätt. Det är mycket katter här nu, de hittar på mycket bus de små liven. Idag började jag lekterapi med Svarta Katten i ett försök att få honom till att sluta vilja skära mina händer i småbitar.

Baby steps. Trädgårdshandskar på! Garn i hand!

Nu tittar jag på filmen How to train a Dragon. Huvuddraken i den filmen är som designad efter den Lilla Gråa Katten och jag sitter här och fnissar i min ensamhet.

Bam!

Tommy och Svarta Katten rök ihop idag. Rök ihop så att pälstussar i alla möjliga färger flög och Chotten hojtade svordomar högt och vitt kring hela trakten. Det var mord i blick och skrik värdiga vildvittror. Tommy drev till slut odjuret från Abweckis ägor, ända till snälla grannen Priscillas hus där jag delade på dem genom att få på Priscillas vattenslang.

Stackars Tommy blev jätteblöt.

Svarta Katten har varit frånvarande sedan incidenten.

Tommy har fått salva och plåster och fått veta att han är korkad som slåss med utekatter. Jag har pratat om HIV och riskbeteenden, han somnade.

Svarta Katten är nog ensam och rädd och jag tycker så hemskt synd om honom.

Knåda

Den senaste filten blev helt klar idag:

och jag tror minsann att det här är min favorit hittills! Den hamnade på gästsängens nedre halva och ligger där och lyser och är okynnesglad.

Nyss upptäckte jag att den även också verkar vara den Lille Gråe Kattens favorit, för när jag gick in i gästrummet för att säga god natt till honom hittade jag en väldigt tillskrynklad kreation under en tokspinnande katt som frenetiskt knådade filten med sina små framtassar. Det var väldigt sött och jag hade inte mage att skälla på honom men eftersom LGK-en inte har vett att någonsin hålla in klorna vet jag inte hur länge filten kommer överleva.

Vad göra, vad göra?

Vår

Säkra tecken på ljusare tider:

• Walter surfar frön på Internet
• Fågelkvitter!
• Jag sliter med ogräs i gräsmattan
• Walter kan inte sluta prata om sockerärtsplantsvarianter
• Jag vet numera allt om sockerärtsvarianter
• Sa jag fågelkvitter?
• Walter tjatar om att vi ska åka på sälsafari
• Jag kontrar med prat om sälklubbning
• Satgrannar återuppstår

Det var nog allt.

Bortskänkes

1. Stor, svart katt med vita tassar och vassa klor. Fin päls för att vara uteliggarkatt och med ett djupt, respektingivande morr. Inte jättebarnvänlig alls. Vi fraktar honom var som helst och kevlardräkten bjuder vi på.

2. 43-årig bitter och irriterande liten granne med mycket dålig smak och lite för argt färgat hår. Kommer med medföljande stridshund och staketfetisch. Kan med fördel användas som dörrstopp eller slagpåse.

Rätt in i kaklet...

... simmade jag idag.

Det sa bonk. Jag sa Aj! Livräddartjejen stannade och frågade skrattande om jag var okej.

Som tur var det på ett av mina långsamma återhämningsvarv så det var inte våldsamt på något sätt. Mest förvånande. En vägg där, liksom. Mitt i poolen. Jag som som mest engagerat höll på att interndebattera huruvida jag skulle orka de tio repetitionerna med crawl-intervaller jag förutsatt jag skulle ta mig igenom idag.

Bonk!

Efter det började jag fundera på hur vanligt det är att simmare försöker plöja igenom poolkanter, egentligen. Hur många innan mig har dragit skallen eller plytet i en stenhård vägg bara så där? Är kakelskador vanliga inom simning? Ligger det drivor av framtänder på poolbotten? Det är så mycket man inte vet!

Annars går simningen bra. Nu kan jag göra tio repetitioner av två längder frisim följt av en längd ryggsimm där jag överväger om jag inte kommer dö snart och en längd ryggsimm där jag beslutar mig för att sluta vara så mesig. Skuldran, som initialt började göra ont på jobbet efter en stenhård och oergonomisk maratonhelpdeskinsatts i mitten av november, har jag anmält som arbetsskada. För stunden verkar verkar den tycka om simningen, vilket är förvånande men skönt. Jag har hittat vilken simövning det var som irriterade den lite extra och slutat med den helt och hållet och sedan dess är kroppen glad i vattnet. När jag sitter och jobbar framför datorn, däremot, skriker hela högra sidan av nacke, axel och arm på mig och vill att jag ska sluta. Jag har blivit ordinerad sjukgymnastik. Undrar när man ska hinna med det? De har hotat med någon slags ergonomiutredning på jobbet också. Det är bra, men är det inte lite okapitalistiskt eller okonstitutionalistiskt med sånt, frågar jag mig som hobby-amerikan?

Alltså

Jomen alltså, jag hade ju en hel massa goda intentioner med att komma ingång med skrivandet igen men det liksom sket sig. Jag hade även också bestämt mig för att skicka julkort, vara klar med julshoppingen och ha huset i vettigt skick vid det här laget, men det bodde inte så.

Just nu står granen på balkongen och har vält minst tre gånger vilket innebär att jag plockat pynt och kulor långt in i grannens rabatt. Julkorten är lagom halvskrivma och halvadresserade och vi ska avkoka städhjälpen imorgon ity huset är för stökigt för att någon någonsin ska kunna stöda det.

Det ni!

Men, jag har hunnit med att dema saker på Manhattan, gå på två julkalas på en och samma kväll, och klappa två katter på en dag så jag får nog inte lov att klaga. Dessutom kan jag numera simma två längder crawl på raken utan att drunkna och jag har fått titta på Rockerfellerjulgranen och okynnestitta på utsikt från hög byggnad en veckodag...

Lite sönderstressad i ett hörn, men nöjd ändå.

Bitter

Lite bittert är det när man äntligen fattar hur det där med frisimmet funkar och det bara säger KLICK! i poolen en fredag och man dagen efter har så satans ont i höger axel att man får fundera på att simning inte är min grej ändå.

Men, det var ju bara fan!

Säger hej till dåtiden

Man må vara hur skrynkelfri och bra som helst men lite fundersam blir man ändå varje gång en förflutna kommer på finbesök.

Bara att ta sig i kragen och le lite extra hårt. Det funkar för det mesta, faktiskt.

SM i masochism

RSNA 2011, here we go again. Kan någon skjuta mig nu, snälla?

Misstag

Konversation hörd på min gata tidigare idag:

Universum: Hörru Chotte, vad säger du om en liten vattenläcka i köket dagen innan Thanksgivingfirande och mastodontmalagning?!?

Chotte: Ja, det låter kul, det tar vi!

... Och så svämmade skåpet under vasken över.


Så himla kul var det faktiskt inte.

Syskonkärlek?

När vi var små bråkade jag och min storebror en salig massa, vi var som katt och hund mest hela dagarna. Vad exakt det var vi trätte om har jag idag ingen aning om men något var det som skavde och gnisslade för hujedamig vad vi kunde hålla på. Det kunde inte vara helt lätt att hänga med i svängarna för de stackars föräldrarna, alltid.

Ikväll har jag gormat på husets två pojkkatter som väst, slagits, morrat och boxats i köket, i hallen, framför TV:n och i badrummet. Att det ska vara så svårt att bara låta varandra vara, kan man tycka. Ena sekunden var det Den Lille Gråe som jabbade mot Horkatten Thomas bara för att vi i nästa ögonblick skulle ha en Tommy som retades med Grållen. De var som förbytta!

Efter en dryg timme med intensivt domararbete från min sida där jag kastade upp Tommy på övervåningen och lät Liten Grå vara kvar där nere blev det till slut tyst och skönt. Efter ytterligare en timme med alldeles FÖR mycket lugn och ro fick jag gå och leta efter mina små familjemedlemmar för att se att de inte höll på att minera varandras sängar i det tysta... Bara för att hitta dem båda sömnigt ihopknycklade i högen med ren tvätt på gästsängen, sovandes mindre än en halvmeter från varandra.

Jag förstår inte riktigt vad de håller på med...

Simmar o-lugnt

Jag tar simlektioner nu för tiden, målet är att jag ska bli mästarinna i 50m fritt i geriatrik-OS år 2048. Som tur var är det långt till dess för just nu lipar jag mest i poolen. Lipar och simmar bröstsim vilket inte alls är samma sak som frisim, så mycket vet jag. Till på köpet blev jag rädd för vatten i förr-förra veckan och svalde halva simhallen i ett par väl valda kallsupar.

Det var inte riktigt det jag trodde skulle hända när jag började ta simlektioner, det ska jag ta och erkänna redan från början, men jag är inte den som är den och eftersom jag bara hunnit ta två lektioner så ska man välan inte tro att man ska vara fullärd redan. Lite korkat att formtoppa nästan 40 år för tidigt.

I förra veckan hade vi lektion nummer två där jag erkände att jag lipat mig igenom veckan innan Florida-vistelsen så nu har vi backat hem och börjat om från början. Veckans läxa består av att jag ska kicka mig fram och tillbaka i poolen med en bräda och humma i vattnet så fint och kontrollerat jag bara kan. Ner med huvudet och humma ut luften genom näsan och upp med huvudet för att snabbt andas in. Humma ut genom näsan, in genom munnen. Igår körde jag mitten-A hela tiden men nästa gång ska jag nog köra skalor, upp och ner, en halvtimme eller så. Kanske blir det lite roligare så.

Vem kunde tro att det skulle vara så svårt att inte dricka upp hela poolen?

Timing

Lagom till slutet av min vistelse här i Miami så har storasyster Olivia äntligen verkat ha bestämt sig för att sluta ge mig onda ögat.

Därav slutsatsen: Barn är underbara, men timing har de då inte så värst mycket av.

Charmen med pojkar

Idag blev jag kissad på av en pojke för första gången i mitt liv. Det var förvånansvärt trevligt, men jag antar att graden av trevel berodde mycket på vem det var somutförde själva kissandet. Om någon annan än Adam gjort det hade jag nog sagt ifrån på skarpen.

Liten!

Det blev som det blev och jag kom för sent till Miami trots allt, Liten Norén hade mer bråttom än vad vi någonsin hade trott. Nu har han varit hemma i flera dagar och han är en hungrig och snäll liten sak som är väldigt poppis hos sin storasyster.

Jag är redan kär och så snart han blir laglig ska vi gifta oss, Adam och jag!

Det är spännande nu

På lördag far jag till Miami och inväntar ankomst av liten Gosse Lidman. Allsköns extremiteter hålls för att han inte ska komma innan jag gör det så jag hoppas att han sköter sin del av överenskommelserna vi har.

Gosse Lidman! Kom som tidigast på söndag!

Bara för att göra saker och ting mer spännande än vad de redan är, ringde Pontus mig helt oväntat ikväll när jag satt och middagade med kollegor på en restaurang. Vad trots man när man får se Gosse Lidmans pappas telefonnummer blinka på sin telefon en helt vanlig torsdagskväll?

Att Gosse Lidman skitit i alla ens korsade kroppsdelar och bestämt sig för att komma ut!

Det tror man minsann och helt till sig blir man i flera minuter. Lite lättad blir man då när man bara blir uppmanad att prata om databaser och queriesar som inte funkar och det man säger då är något i stil med "select * from w_vem_fan_bryr_sig_ring_mig_inte_om_det_inte_är_några_barn_på_G". På ett ungefär, typ.

Klaus? Du ska nog ringa Pontus imorgon, förresten. Jag tror han behöver lite mer användbara tips.

Säg hej till adoptivkatten - del 1

Vi har blivit med en katt till, en liten grå en som vi trodde var en flicka väldigt länge men som nu tydligen är en pojke ändå för vi tror vi hittade något gömt där inne och dessutom krigar han och Tommy en hel del så där som pojkar ska göra. Nu när han får mat om dagarna så är han inte så värst liten längre, det är väl mer så att i Tommys tornande skugga så ser han fortfarande lite mesig ut.

Adoptivkatten har många namn men inget som riktigt fastnat ännu. Enligt den forna ägaren heter han Beast vilket är ett galet löjligt namn på en katt med silkesman, håriga knogar på oproportionerligt stora tassar och en tendens att ständigt visa sin tungspets i ena mungipan. Han har vassa klor, något som både mina lår och mina matsalsstolar är plågsamt varse om. Under de senaste månaderna har han sålunda fått heta

• Addie Pray - efter en av karaktärerna i filmen Paper Moon eftersom han brukade smyga in i huset och sno Tommys mat.
• Greta Garbo - han ser lite ut som henne tycker jag och dessutom var han väldigt osocial av sig.

Sedan fick vi veta att hon var en han och då bidde det istället:

• Tranny Cat - på grund av sin ombytliga karaktär.
• Little Gray Cat - eller Lilla Gråa Katten om man kör på svenska och det gör man ibland när man är själv.
• Oliver Twist - den manliga versionen av Addie Pray.
• Thumper - För att han skallar en om han vill bli klappad.
• Knuckles McGee - för sina håriga tassars skull
• Den lusinfesterade helveteskatten! - det var nog det första namnet han hade, när han gav Tommy den första rundan med äckliga små kryp. Könsneutralt och bra. Stavas definitivt alltid med ett utropstecken.
• Sekreteraren - för att han hjälper mig med mitt jobb så himla bra!
• IT-horkatten - på grund av hanses kärlek till all slags elektronik som utsöndrar värme. I förra veckan försökte han gifta sig med TV-boxen vilket bara blev en enda stor besvikelse för alla inblandade parter. Veckan innan dess lägrade han min laptop vid upprepade tillfällen.

Här ovan ser man hur han lyckas kombinera de två sista namnen ganska galant till en slags IT-horkatts-sekreterare genom att uppvakta datorn samtidigt som han tar hand om alla tangenttryckningar på den nedre, högra delen av tangentbordet.

Ja, kärt barn har många namn, sägs det. Kär och kär säger jag. Just nu försöker jag sitta på en matsalsstol som dekorerats med dubbelsidig tejp, allt i ett försök att hindra Sekreteraren från att sätta fler repor på sittsarna. Det, mina vänner, är inte så himla bekvämt! Det gamla talesättet har, i det här huset, sedemera nedgraderats till "Tolererad katt har många namn" vilket bevisligen funkar ganska bra det med.

I nästa del i adoptikattsäventyret ska vi diskutera hur adoptivkatten kom att bo hos oss, i det avsnittet kommer vi även introducera något så spännande som en lokal prostitutionsring. Håll i hatten nu, mina vänner!

Saker man inte behöver

Idag har vi handlat en ny TV. En, enligt oss, obscent stor TV.

Men, bor man i Amerika så bor man i Amerika, sa vi och kastade fram våra kreditkort. Jag vet fortfarande inte riktigt varför vi köpte den eller för den delen vems ide det var från början. Och nu sitter vi här och beundrar dess... ja, grandör.

Ute öser spösnön ner och det är allmänt räligt. Här inne på soffan är det trångt och varmt, Lill-vovven drömmer så det rycker i tassarna och alla tvåbeningar har pyjamasbyxor på sig.