Chotte - Skattmasen: 1 - 367!

Wohoo!

Idag deklarerade jag, och för första gången på ungefär 1000 år fick jag idag tillbaka pengar istället för att punga ut med flera tusen så här lagom till att man bara mest vill motionera sina kreditkort och handla sommarskor och rosa bubbelvin hela dagarna.

Resultatet efter dagens tidiga räkneövning var att jag först gick mot det röda och var skyldig Washington 40 dollar (hanterbart), sedan vände det och bara en halvtimme senare var Connecticut skyldig mig dryga 1400 dollar (oj!). Jag lät udda vara jämt och tog de där buden illa kvickt innan de kommit på att de missat något i Turbotax' räknemaskin. Jag har inte gått plus sedan 2007 när jag lyckades göra något riktigt bra jag inte klarat av att upprepa sedan dess.

Nyss började jag städa undan bland mina papper och då lyckades jag inse att jag tyvärr verkar ha betalat ett par dollar för mycket i federal skatt ity mina ränteinkomstpapper från förra året nästlat sig in i årets hög och jag pluggat in ett par extra dollar i ränteinkomst för i år.

Men, vet ni? Det är okej. Jag är svensk, jag gillar att betala skatt. Jag har redan bestämt att mina extra 15 dollar ska gå till att underhålla ett litet men fint hörn av mitt favoritmonument i Washington DC: Thomas Jefferson-monumentet.

Hypokondriker-VM

Det är den tiden på året när Hypokondriker-VM-kvalen drar igång och Walter har kastat sig ur startblocken med en en modig och intressant självdiagnos: AIDS. Själv tyckte jag att jag gick ut hårt med mitt felaktiga iliotibialbandsyndrom men det här kan gå till historien som en av de mest aggressiva öppningarna i turneringens historia.

Game, set och match Bacheloren:

WJ: I have AIDS.

me: Really?

WJ: Thrush, fatigue, headache. The internet says I have AIDS

me: Well, then it certainly must be so.

WJ: Yes

me: I'm sorry.

WJ: Is okay

me:

I have a total girl crush on Ashley Judd

WJ: Yes.

me: Can I marry her after you die from AIDS?

WJ: I suppose. Think of all the scabs I can pick, what with the Carposi's Sarcoma!

me: Aaaaagh! Why would you send that to me! That is so nasty! You bastard!

Morr!

Jag roade mig med att bläddra lite i förr-i-tiden-arkivet och se vad jag hittade!

En liten tiger!

Jomenalltså

Jag tröttnade på mitt onda, arga knä för flera veckor sedan, men i helgen tog jag all min IT-bandsskadekunskap (tack internet!) och rockade loss. Nu är jag tejpad enligt det här schemat, jag masserar mina ben med en foamroller och jag kör ett ITBS-träningsprogram med min nya tränare:

Han är stenhård. Stenhård!!





Det här känns toppenbra, hörrni!

Eff you IKEA!

Så har man premiärbeställt Västerbottenost från Amazon också, det gick förvånansvärt bra.

Screw you IKEA är allt jag har att säga!

Nu smygbakar jag kladdkaka och har lurat Walter att chokladdoften som hänger här i köket är för att jag blandat ner vit choklad i potatisgratängen han har blivit lovad till middag. Lite förvånande att han gick på den, måste jag säga men jag är inte jätteförvånad.

Han är söt, den där Walter.

New Orleans

Efter två ytterst ansvarsfulla kvällar i New Orleans franska kvarter kan man äntligen slappna av lite med en något mindre ansvarsfull dito:

Nästan i säng före midnatt ändå, det är väl inte illa?

Våffelvansinnet fortsätter

Idag bidde det smet på tre fjärdedelar havremjöl och en fjärdedel mandelmjöl.

Resultatet blev lite mörkare och väldigt frasiga våfflor. Det blir till att upprepa, skulle jag tro.

Mer staket!

Ikväll var vår genomtrevlige hyresvärd på besök för att, för åttiofjortonde gången, prata staketåtgärder med Walter. De pratade och pekade mot horisonter i alla möjliga riktningar, jag lagade mat och grillade, alla fick med andra ord göra det de verkade gilla mest.

Resultatet av konversationen var till slut att nu ska vi kontra galna grannen med....




Dum-dum-dum-dum....




Wait for it....




ETT EGET STAKET!!!

Det ni, grannar och bröder! Vi ska sätta upp ett eget staket ett par decimeter innanför hennes staket och sedan kan vi kanske få lugn och ro är tanken. Eller så tänder hon på alla cylindrar och allt blir etter värre. Jag har redan bidragit med min åsikt om att det ska vara gjort av några kilometer taggtråd (stenhård Lucky Luke-referens) men annars håller jag mig utanför diskussionen.

Ni kan kalla mig Fröken Resonabel.

Annars är allt toklugnt här borta. Ring om ni vill ha en katt!

Tjöt

Jo, Knyttet har rätt. Det är mycket katter här nu, de hittar på mycket bus de små liven. Idag började jag lekterapi med Svarta Katten i ett försök att få honom till att sluta vilja skära mina händer i småbitar.

Baby steps. Trädgårdshandskar på! Garn i hand!

Nu tittar jag på filmen How to train a Dragon. Huvuddraken i den filmen är som designad efter den Lilla Gråa Katten och jag sitter här och fnissar i min ensamhet.

Bam!

Tommy och Svarta Katten rök ihop idag. Rök ihop så att pälstussar i alla möjliga färger flög och Chotten hojtade svordomar högt och vitt kring hela trakten. Det var mord i blick och skrik värdiga vildvittror. Tommy drev till slut odjuret från Abweckis ägor, ända till snälla grannen Priscillas hus där jag delade på dem genom att få på Priscillas vattenslang.

Stackars Tommy blev jätteblöt.

Svarta Katten har varit frånvarande sedan incidenten.

Tommy har fått salva och plåster och fått veta att han är korkad som slåss med utekatter. Jag har pratat om HIV och riskbeteenden, han somnade.

Svarta Katten är nog ensam och rädd och jag tycker så hemskt synd om honom.

Knåda

Den senaste filten blev helt klar idag:

och jag tror minsann att det här är min favorit hittills! Den hamnade på gästsängens nedre halva och ligger där och lyser och är okynnesglad.

Nyss upptäckte jag att den även också verkar vara den Lille Gråe Kattens favorit, för när jag gick in i gästrummet för att säga god natt till honom hittade jag en väldigt tillskrynklad kreation under en tokspinnande katt som frenetiskt knådade filten med sina små framtassar. Det var väldigt sött och jag hade inte mage att skälla på honom men eftersom LGK-en inte har vett att någonsin hålla in klorna vet jag inte hur länge filten kommer överleva.

Vad göra, vad göra?

Vår

Säkra tecken på ljusare tider:

• Walter surfar frön på Internet
• Fågelkvitter!
• Jag sliter med ogräs i gräsmattan
• Walter kan inte sluta prata om sockerärtsplantsvarianter
• Jag vet numera allt om sockerärtsvarianter
• Sa jag fågelkvitter?
• Walter tjatar om att vi ska åka på sälsafari
• Jag kontrar med prat om sälklubbning
• Satgrannar återuppstår

Det var nog allt.

Bortskänkes

1. Stor, svart katt med vita tassar och vassa klor. Fin päls för att vara uteliggarkatt och med ett djupt, respektingivande morr. Inte jättebarnvänlig alls. Vi fraktar honom var som helst och kevlardräkten bjuder vi på.

2. 43-årig bitter och irriterande liten granne med mycket dålig smak och lite för argt färgat hår. Kommer med medföljande stridshund och staketfetisch. Kan med fördel användas som dörrstopp eller slagpåse.

Rätt in i kaklet...

... simmade jag idag.

Det sa bonk. Jag sa Aj! Livräddartjejen stannade och frågade skrattande om jag var okej.

Som tur var det på ett av mina långsamma återhämningsvarv så det var inte våldsamt på något sätt. Mest förvånande. En vägg där, liksom. Mitt i poolen. Jag som som mest engagerat höll på att interndebattera huruvida jag skulle orka de tio repetitionerna med crawl-intervaller jag förutsatt jag skulle ta mig igenom idag.

Bonk!

Efter det började jag fundera på hur vanligt det är att simmare försöker plöja igenom poolkanter, egentligen. Hur många innan mig har dragit skallen eller plytet i en stenhård vägg bara så där? Är kakelskador vanliga inom simning? Ligger det drivor av framtänder på poolbotten? Det är så mycket man inte vet!

Annars går simningen bra. Nu kan jag göra tio repetitioner av två längder frisim följt av en längd ryggsimm där jag överväger om jag inte kommer dö snart och en längd ryggsimm där jag beslutar mig för att sluta vara så mesig. Skuldran, som initialt började göra ont på jobbet efter en stenhård och oergonomisk maratonhelpdeskinsatts i mitten av november, har jag anmält som arbetsskada. För stunden verkar verkar den tycka om simningen, vilket är förvånande men skönt. Jag har hittat vilken simövning det var som irriterade den lite extra och slutat med den helt och hållet och sedan dess är kroppen glad i vattnet. När jag sitter och jobbar framför datorn, däremot, skriker hela högra sidan av nacke, axel och arm på mig och vill att jag ska sluta. Jag har blivit ordinerad sjukgymnastik. Undrar när man ska hinna med det? De har hotat med någon slags ergonomiutredning på jobbet också. Det är bra, men är det inte lite okapitalistiskt eller okonstitutionalistiskt med sånt, frågar jag mig som hobby-amerikan?

Alltså

Jomen alltså, jag hade ju en hel massa goda intentioner med att komma ingång med skrivandet igen men det liksom sket sig. Jag hade även också bestämt mig för att skicka julkort, vara klar med julshoppingen och ha huset i vettigt skick vid det här laget, men det bodde inte så.

Just nu står granen på balkongen och har vält minst tre gånger vilket innebär att jag plockat pynt och kulor långt in i grannens rabatt. Julkorten är lagom halvskrivma och halvadresserade och vi ska avkoka städhjälpen imorgon ity huset är för stökigt för att någon någonsin ska kunna stöda det.

Det ni!

Men, jag har hunnit med att dema saker på Manhattan, gå på två julkalas på en och samma kväll, och klappa två katter på en dag så jag får nog inte lov att klaga. Dessutom kan jag numera simma två längder crawl på raken utan att drunkna och jag har fått titta på Rockerfellerjulgranen och okynnestitta på utsikt från hög byggnad en veckodag...

Lite sönderstressad i ett hörn, men nöjd ändå.

Bitter

Lite bittert är det när man äntligen fattar hur det där med frisimmet funkar och det bara säger KLICK! i poolen en fredag och man dagen efter har så satans ont i höger axel att man får fundera på att simning inte är min grej ändå.

Men, det var ju bara fan!

Säger hej till dåtiden

Man må vara hur skrynkelfri och bra som helst men lite fundersam blir man ändå varje gång en förflutna kommer på finbesök.

Bara att ta sig i kragen och le lite extra hårt. Det funkar för det mesta, faktiskt.

SM i masochism

RSNA 2011, here we go again. Kan någon skjuta mig nu, snälla?

Misstag

Konversation hörd på min gata tidigare idag:

Universum: Hörru Chotte, vad säger du om en liten vattenläcka i köket dagen innan Thanksgivingfirande och mastodontmalagning?!?

Chotte: Ja, det låter kul, det tar vi!

... Och så svämmade skåpet under vasken över.


Så himla kul var det faktiskt inte.

Syskonkärlek?

När vi var små bråkade jag och min storebror en salig massa, vi var som katt och hund mest hela dagarna. Vad exakt det var vi trätte om har jag idag ingen aning om men något var det som skavde och gnisslade för hujedamig vad vi kunde hålla på. Det kunde inte vara helt lätt att hänga med i svängarna för de stackars föräldrarna, alltid.

Ikväll har jag gormat på husets två pojkkatter som väst, slagits, morrat och boxats i köket, i hallen, framför TV:n och i badrummet. Att det ska vara så svårt att bara låta varandra vara, kan man tycka. Ena sekunden var det Den Lille Gråe som jabbade mot Horkatten Thomas bara för att vi i nästa ögonblick skulle ha en Tommy som retades med Grållen. De var som förbytta!

Efter en dryg timme med intensivt domararbete från min sida där jag kastade upp Tommy på övervåningen och lät Liten Grå vara kvar där nere blev det till slut tyst och skönt. Efter ytterligare en timme med alldeles FÖR mycket lugn och ro fick jag gå och leta efter mina små familjemedlemmar för att se att de inte höll på att minera varandras sängar i det tysta... Bara för att hitta dem båda sömnigt ihopknycklade i högen med ren tvätt på gästsängen, sovandes mindre än en halvmeter från varandra.

Jag förstår inte riktigt vad de håller på med...