Natt, natt

Jag sa god natt till Roomban ikväll och jag kände mig lite som Roy, eller kanske Roger, när de i slutet på Macken brukade natta sin mack. Sedan youtube:ade jag fram den här fin-fina produktionen från sagda serie bara för att. Roomban kan inte bara dammsuga, den kan åminna också.

På begäran

På allmän begäran kommer här en namngivningstävling för alla att medverka i.

Enligt Mattias måste Roomba:n ha ett namn och det håller jag väldigt mycket med om. Så här långt har han gått under det föga charmerande smeknamnet "Min lille slavpojke" men jag inser att det finns utrymme för förbättring.

Reglerna är enkla:

• Man får komma med hur många förslag som helst.
• De får vara hur långa eller korta som helst.
• De får gärna vara tramsiga
• Namnförslagen MÅSTE motiveras. Fyndighet premieras och rim är alltid uppskattade.

Tävlingsjuryn består av undertecknad, Magnus Härenstam och Den lille slavpojken själv. Jag må vara despotiskt lagd men lite får han vara med och bestämma.

Tävlingsvinnaren får en tidig julklapp på posten och fram tills en segrare är utsedd och makapären är namngedd kommer jag bara skriva inlägg om Min lille slavpojke och alla kommer ha jättetråkigt.

Shhh... What's that smell?

- Pot, Charlotte. Ganja, weed, marijuana, dope, grass, green. The good stuff...

- Ah, sa jag och kände mig dum. Vi svenskar är inte så bra på det här med knark.

Kärt barn har många namn, det vet vi sedan gammalt och just röka är bevisligen många väldigt kärt. Igår stod haschdimman tät runt Chotten och The Allman Brothers som råkade råkas i Fayetteville, Arkansas på fredagsaftonen på den årliga Blues, Bikes and BarBQ-festivalen. Jag, den bästa Mike:n och en Jeff diggade digra gitarrsolon och fantastisk blues tillsammans med en hög rejält pårökta 70-talsöverlevare och motorcykelbusar i dryga timmarna två. Idag vaknade jag och mådde oförtjänt tjyvens, inte katten ska en jag bli bakis av ett par öl intagna över fem timmar under mycket promenerande, kan man tycka. Efter långt funderande har jag kommit fram till att det är dimmorna som spökar.

Knark är farligt, ungar! Akta er för sånt.
.

De stora frågorna

Får får lamm eller var det något annat?

Undrar, sa flundran, om gädda är en fisk?

Har syster skaffat sig ett telefonummer ännu?
.

Minnas

Jag dök huvudstupa ner i minneslådan ikväll igen, ett bra och snabbt dyk som lämnade mig med en handfull snabba, goda leenden på läpparna. Jakten var egentligen efter ett lagomt kort att matcha en gåva till den tre månader gamla gossen jag ska hälsa på imorgon men på vägen stötte jag bland annat på en svårläst födelsedagshälsning på fint papper från Farmor, ett gammalt, gammalt brev från en hemlig beundrare och ett kort av en förtjust skräckslagen Chotte som åker berg-och-dal-banan Balder för första gången. Och så hittade jag det här:

Efter att ha varit riktigt trägen
och kommit en bit på vägen
får du nu stanna upp och tänka
vart du dig själv ska länka (eng. link).

Så här långt har allt varit givet
nu måste du själv ta klivet,
spelets regler gör du själv.
Livet blir en ringlande älv,
först till höger och sen till vänster
slumpen bidrar med många tjänster.

Det är en knäpp väg du har att simma
med massor av saker att förnimma.
Prova på och testa saker,
Det finns ju en massa...
... Olika smaker!

Och, "Du kan alltid ångra dig" - Mamma

Så krev kär bror till en ung studentska (mig, fast förr alltså) för ungefär hundra milioner år sedan.

Jag hittade dessutom ett kort med vallmor på, det blir nog bra till gossebarnet. Jag har hört att han inte är så kinkig ändå.

Distraktioner

De är bra att ha ibland, distraktionerna.

Ta, till exempel, en god, god vän som surfar skor till en på Internet ("Du har ju inte köpt skor på länge och jag börjar tro att du är sjuk"), en liten, grå farbror på jobbet som, obliviös om tårarna som pressade på bakom mina ögon, bullrigt mässade på om sin oförmåga att installera MS Office på sin nya dator ("I feel like I always can ask you, Charlotte" och "I owe you big!"), Eller datorn som envist vägrade inse att mina licenser var giltiga i dryga fyra timmar innan den gav upp inför min rasande envishet ("Eff you, datorjävel!"), syrsor sent på kvällen ("syrs-syrs"), musikaliska återseenden (Joni Mitchells River) och slutligen paket med spännande prylar som väntar en på verandan ("Åh!"):

Säg hej till min senaste prylemoj: Roomba! Idag kan ingen kan påstå att retail therapy inte funkar, så det så.

G'natt parken

De senaste tre kvällarna har jag envisats med att ge mig ut och springa i kvällningen, lagom till mörkret slår till och parkvakten stänger parken borta runt hörnet från mig. Varje gång jag ser honom ronda parken mellan sju och åtta funderar jag på vad det innebär att natta parken, egentligen... Om man är lite påhittig och uttråkad (som man gärna är 5 km in i en runda en lördagkväll) kan man lätt tänka sig att en ambitiös parkvakt ska borsta tänderna på rådjuren, sjasa alla 400,000 ekorrarna i säng och sjunga för dem och sedan fläta kalkonerna för natten. Toviga kalkoner har jag adrig sett så det är ingen omöjlighet.

Nå, jag och parkvakten börjar bli bundis, kan man säga. Han nickar fundersamt åt mitt håll när jag lubbar förbi och jag flåsar så vänligt jag bara kan och vinkar till svar. Vilken vecka som helst kanske jag kan fråga hur det står till med tandhygienen hos rådjuren.

Som en direkt effekt av att jag kutar runt i en stängd park i halvmörker har jag börjat jobba mer på fart än distans, det är nämligen inte klokt hur mörker och natur påverkar min vilja att springa fort, fort, fort för att komma ut i de mer bebyggda områdena igen. Det är bra på sitt sätt även om jag vågar tro att mina kära föräldrar kanske tycker att jag kan öva tempolöpning i dagsljus ibland folk istället för en nattad park.

När jag var tonåring brukade jag få redogöra för mina hela springrundor innan jag gav mig ut (bort under viadukten - fortsätta rakt fram - runda runt vänster - tillbaka till Bellevue - Kempes - hem var en klassiker som tog sådär 25 minuter) och jag har nu kommit fram till att det är lika bra att göra samma sak här. Med hjälp av min lilla svarta Garmin kommer här en karta över var jag vanligtvis springer sent på kvällen, bara så att ni vet om ni skulle få för er att leta.

Med tillhörande grafer över min puls, min fart och elevationen. Fint va? Det är så fiffigt det här med den lille svarte att man kan lägga över mina gula streck, som egentligen inte säger er så mycket, på en karta från Google Earth och vips, ser det ut så här:

Svarta streck! Ta-dah! Nu är det bara att hoppas att inga våldsverkare läser det här inlägget och lägger sig i lurpass för mig, det vore lite kontraproduktivt.

Wee!

Vi tog tag i radiobilsåkandet idag och for till Lake Compounce, nöjesparken som tar filkörning på allvar och gjorde ganska bra ifrån oss för att vara tre tråkiga vuxna.

Så här såg vi ut ungefär hela tiden:

Vi knäckte allihopa några galenskapsrekord: Linda åkte bergochdalbana för första gången och jag, jag åkte en fegisvariant av en slags bungyjumpmaskin kallad en Sky Coaster. Som en korv packades man in i dräkter, hängdes upp i snören och kablar, firades 180 fötter upp i luften och släpptes sedan ner i en vacker båge över nöjesparkens hela mitt. Här finns det en film för de som vill titta.

Hela vägen upp förbannade jag Pontus ity det var hans idé, och hela vägen ner (och upp igen och ner igen, osv) skrek jag. Och sedan mådde jag omåttligt bra och ja, jag kan tänka mig att göra det igen så länge jag aldrig, aldrig, aldrig måste dra i utlösningssnöret. Den dagen någon får för sig att jag ska dra i det kommer vi inte komma ner, det vill jag lova.

.

Svår matematik

Vissa saker är svåra och det är okej, svårt är svårt men oftast är det görbart. Man får spotta sig i händerna, spänna alla muskler man har och skrynkla ihop hjärnan lite, ofta får man be någon om hjälp. Pontus till exempel, han är bra att hjälpa.

Pontus, ja.

Han är bra på mycket men på att fotograferas är han fullkomligt urusel. det är därför han har en så snygg sambo-sak, Linda. Linda, hon blir i princip alltid bra på bild, hon kan det där med att tindra. Hon är bra på att hjälpa också, så rent teoretiskt sett är hon ungefär dubbelt så bra som Pontus. På ett ungefär, jag är inte så noga med värdesiffrorna.

Men, just nu, idag, har jag hittat en bild på Pontus där han inte grimaserar eller blundar och det ska vi fira lite. Grattis Ponteliten! Hoppas det händer igen innan 2000-talet tar slut eller så, jag håller på dig!




.

En gaffel. I ögat.

På en fredag som den här var jag på kontoret till strax efter lunch innan jag gav upp och sa att nej, min kropp vill inte ha riktiga kläder på sig idag, den vill ha mysbyxor och en t-shirt och ostmackor. Så, jag tog lite pappersarbete (datorn, med andra ord) under armen och for hem, satte på mig sagda myskläder, planterade mig i soffan och pillade på datorn.

Nu, när jag står i köket med en halvren gaffel i handen och funderar på huruvida jag ska sticka ut mitt högra eller vänstra öga först ångrar jag mig bittert. Hur skulle jag kunna veta att min entusiastiske granne brukar stå naken på sin yttertrapp klockan strax innan tre på fredagseftermiddagarna, egentligen? Det är kanske normalt här i UvSA? Det enda jag vet just nu är att mina ögon blöder och att bilden av en hårig, tjock, naken man för en lång tid framöver, kommer vara inbränd på min näthinna.
.

Presidentmaterial

Min officiella åsikt om VP kandidaten Sarah Palin kan jag diskutera i timmatal om jag får, hon skrämmer mig dagligdags med sina uttalanden och åsikter. Men, trots allt gör hon sitt till för att liva upp presidentvalet, vad sägs om den här Saturday Night Live sketchen, till exempel?



Eller det här testet jag hittade i morse. Om jag varit Sarah Palins dotter hade jag troligen hetat Timber Challenger Palin vilket är lite underhållande på sitt sätt, riktigt kuligt blev det sedan när jag testade vad lillsyster skulle hetat och råkade blanda ihop namnen lite:

Karin Wilhelmina Charlotte, if you were born to Sarah Palin, your name would be:

Stinger Assassin Palin

Who knows, Stinger Assassin Palin you just might be president one day!

Actionblogg

Man kan blogga direkt från mässa i New York också, ta sig lite neretid med Internet i knät mellan allt heppandet och leendet. Man kan inte vara proffsig jämt, eller hur?

Addendum

Och som ett tillägg till förra inlägget vill jag bara visa den här bilden:

Om att vara bra kompis

Linda fyller kärring om några dagar och idag erkände hon till och med lite åldersnoja.

- Charlotte, jag fyller 30 snart, jag måste göra något! Supa, knulla och åka radiobil eller så, utbrast hon.

Som den goda vän jag är tolkade jag hennes lilla utbrott som en undermedveten önskelista. Så här, ungefär:

Lindas önskelista:

• Supa
• Knulla
• Åka radiobil

Eftersom jag är ganska resursstark vad gäller det mesta tänkte jag ta på mig att fixa i ordning det här till henne. Supa och åka radiobil har jag redan planerat in till helgen, till och med det sista på listan har jag sagt att jag ställer upp på, hon fyller ju bara 30 en gång. Jag frågar bara: Är jag en bra kompis eller är jag en bra kompis?
.

Ganska bra

När Kristian var här i somras var det en sak som han sa, om och om igen. Han sa det i köket när vi åt pizza, han sa det när vi gick på stranden, han sa det till frukostölen och han sa det när vi stod upp till naveln i varmt vatten och såg på fyrverkerierna som sprakade över husen om kvällen.

När jag kom hem från föreläsningen ikväll tog jag kameran i handen och gick ner till stranden, tittade på en strålande måne, lyssnade på syrsorna och tänkte att jo Kristian, jag har det ganska bra, egentligen.

.

Veckans bittra text

Tu m'as promis et je t'ai cru

Tu m'as promis le soleil en hiver et un arc en ciel
Tu m'as promis le sable doré, j'ai recu une carte postale
Tu m'as promis le ciel et la terre et une vie d'amour
Tu m'as promis ton coeur, ton sourire, mais j'ai eu des grimaces

Tu m'as promis et je t'ai cru

Tu m'as promis le cheval ailé que j'ai jamais eu
Tu m'as promis le fil d'Ariane, mais tu l'as coupé
Tu m'as promis les notes de Mozart, pas des plats cassés
Tu m'as promis d'etre ta reine, j'ai eu pour sceptre un balai

Tu m'as promis et je t'ai cru
Tu es foutu

Je ne sais pas ce qui se passe
Mais je sais pourquoi on m'appelle "mademoiselle pas de chance"

Blurgh!

Någon borde forska på mensvärk, alldeles extra borde någon forska på just min mensvärk. Den är jätteenvis och borde skjutas i knäna.

Inte jag

Jag var och fixade naglarna igår efter jobbet, det är ganska trevligt och relativt billig vardagslyx där man blir filad och klippt, masserad och målad av en liten koreanska (eller korean). Jag brukar alltid ta någon knallig färg som vildsint rosa eller gatuflicksrött ity jag gillar när det lyser lite om mig.

Igår följde jag inte mitt vanliga mönster utan provade något nytt. Det känns konstigt.

Så här ser jag ut om häderna idag:

Det är på intet sätt fult, det är bara inte alls jag. Tänk vad mycket identitet det sitter i naglarna!

Backup? Jamenvisst!

Jag kommer ihåg en natt jag tillbringade med en av mina bästa Niklasar, ni kan läsa om den här, då jag för nuttifjuttonde gången blev åmind om det viktiga om att ta en backup på allt man gör, plus att man ska komma ihåg var man lägger sin backup. Det var jobbigt ett tag där när det närmade sig gryningen.

Jättebra tumregel, faktiskt: Ta backup. Kom ihåg den.

Jag vet att det låter enkelt men ack, så fel man kan ha. Ikväll slarvade jag bort min backuppade bloggmall och vips var jag liksom tvungen att ta tag i det där som jag funderat på så länge, nämligen att jag skulle byta ut de gröna prickarna mot något nytt. Något rött, eller kanske grönt. Eller skärt.

Det blev blått.

Jag hade andra tankar helt och hållet, det fanns pinuppor i planen och rosa saker, men de behöver jag hjälp med att fixa så de får dröja lite. Vilken dag som helst ska jag bli proffsig och unik, jag lovar, men fram tills dess blir vi visst blåa och med en pil överst. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig men det känns inte helt fel ändå. Det kunde varit värre. Dessutom verkar vi ha riktning och det är inte fy skam.

Eller?

Kräks ni över mig?

Kakmonster!

Jag fortsätter att attackblogga lite till, det här med långa inlägg får vi ta en annan vecka. Idag hittade jag den här bostadsannonsen som jag tyckte vad väldigt underhållande.

Tänk, att Kakmonstret bor på Upper West Side!

Fortune cookies

Vi gick till den galne kinesen och lunchade idag. Där får man bra sushi och lyckokakor. Så här kan det stå på dem:

Konstigt...

Skryt!

Jag fick ett 'A' på min första kurs.

Ville bara säga det.

Kroppen! Den är fantastisk!

De här bilderna tyckte jag var spännande att titta på - styrka och skönhet i så många olika fodral. Tänk vad kroppen kan vara uppenbart och härligt specialiserad ibland. Själv håller jag för stunden mest på med idrotter som är fel för mig, så mycket medeldistanseri har jag inte i generna om jag ska vara ärlig men jag är glad ändå.

Min kropp har vandrat från ganska mesmjuk till stark och rund till stark och nästintill smal och nu tillbaka till tokstark med mjuka hörn. Jag vet inte vad som är bäst men jag vet att jag tyckere om att vara stark!

Armhävningar rulez!

Kära du

Jag tror visst att du kommer bli lika lycklig igen, kanske ännu lyckligare om vi har tur. Det kommer bara inte vara samma sorts lycka, den kommer vara mindre bullrig och vara mer känslig och i behov av omtanke och ljus och snälla händer. Man måste ta hand om sin lycka ibland, vissa måste göra massor med jobb för att den ska gro medan andra bara har den där.

Det är orättvisst, jag vet, och om jag fått bestämma skulle alla lyckliga människor skjutas. Lite i knät bara och bara på mina (och dina) dåliga dagar.

Lassie!

De här PC/Mac reklamfilmerna har funnits ganska länge men de är roliga ändå. Ännu roligare blev det när jag insåg att jag gått på ett par date:ar med Mac-killens storebror.


.

Hear, hear!

För första gången på länge läser och lyssnar jag noga på vad som händer i ett val, synd att det inte är ett jag får rösta i. Gloria Steinem skriver intressant om Republikanernas vicepresidentkandidat:

Palin's value to those patriarchs is clear: She opposes just about every issue that women support by a majority or plurality. She believes that creationism should be taught in public schools but disbelieves global warming; she opposes gun control but supports government control of women's wombs; she opposes stem cell research but approves "abstinence-only" programs, which increase unwanted births, sexually transmitted diseases and abortions; she tried to use taxpayers' millions for a state program to shoot wolves from the air but didn't spend enough money to fix a state school system with the lowest high-school graduation rate in the nation; she runs with a candidate who opposes the Fair Pay Act but supports $500 million in subsidies for a natural gas pipeline across Alaska; she supports drilling in the Arctic National Wildlife Reserve, though even McCain has opted for the lesser evil of offshore drilling. She is Phyllis Schlafly, only younger.

.

Nyfniken

Ja, jösses jesus hur nyfiken jag är på hur hon har det där borta, hon Knyttet. Det är för tyst på hemmafronten! Är det någon som vet något?

Bra tös enleverar sig själv

Pontus frågade om jag skulle hålla mig undan när vi får oväntat besök och jo, det tror jag väl att jag kommer göra. Just nu har jag lyckats få till en hel vecka med resor i mittersta USA bara som en ren slump ändå, så jag tror inte det kommer bli så svårt.

Det är ju inte så att jag vill ha tillbaka något. Det vill jag inte, inte med det medföljande ontet i magen och oron och svartsjukan. Inte ens om jag skulle få bli hur betagen och beundrad som helst eller om det skulle vara lite mer på rikt. Brännt barn skyr elden, ni vet.

Det hade varit så mycket enklare att glatt vältra sig i klyschor som att "gå vidare" om jag också hade blivit hittad och funnen. Lite räddad. Men det har jag inte blivit. Och jag mår dåligt för att jag gnäller så. Jag är verkligen av den uppfattningen att det är upp till mig att bli allt det där - funnen, livbojad och rosigt enleverad. Det är ju inte så att jag inte har fått erbjudanden, det har inte varit rätt erbjudanden, bara.

Jag är ju inte arg, bara förbannad. Och han är ju bra och trevlig som bara den, bara jävligt dum. Så tycker jag.
.

Världens bästa jobb?

Jag sitter barnvakt åt Olivia ikväll och jag funderar på om det kan vara världens bästa jobb. Innan föräldrarna gick nattades den lilla och sedan fick jag en bricka med vin och ost i knät.

Nu sitter jag här med ett glas vin, en tyst babymonitor och ungefär 3 miljoner syrsor på balkongen och överväger karriärbyte.
.

Ny musik

Sometimes the T.V. is like a lover
Singing softly as you fall asleep



... Jag som inte ens har en TV.
.

Slut

Min vänstershifttangent är slut.

Kan man ta den högra och sätta den till vänster istället?
.

Wa-wa-woom!

Will kill your feet for money:

.