Glad Lucia

Sömniga och en aning frusna ägnar vi första halvan av luciakvällen med att sitta och gäspa i soffan hemma hos Vinnie. Uppgraderingen gick väl bra till halvbra men jag är trots allt för det mesta nöjd med min första upplevelse som installatös här i Usa. Okej, vi kom i säng halv åtta i morse, jag har klantade mig mer än tillbörligt någon gång runt 4-snåret i morse och jag är tveksam till om italienare är de bästa projekledarna.

Här kommer en sammanfattning från gårdagens övningar:

08:00 - 11:00 Sovmorgon hos Vinnie med laddning för dagens strapatser. Jag och Niklas var ganska skuttiga och ville mest komma iväg till kunden för att få göra saker och förbereda oss lite, men Vinnie tog det så lugnt och stilla. Klockan tolv krävde jag att bli matad med frukost eftersom min interna klocka då slog fast att klockan var tre på eftermiddagen, vi släpade oss sålunda ut oss till ett café och åt brunch och for sedan iväg till Walnut Creek där John Muir ligger. På vägen dit berättade Vinnie, att förresten skulle jag få vara expert på kärnparametrar på ett möte med kundens IT-avdelning på eftermiddagen. Oj, sa jag, vad kul. Det är jag bra på, tror jag. Mötet gick tack-bra och jag hittade en riktig expert på sametime (Nisse) för att ta mig igenom det hela.

11:00 - 12:30 Lunch

12:30 - 16:00 Möten, den här kunden älskar möten. Jag fick vara expert på tidigare nämnda kärnparametrar, det ni. Värt att nämna är att jag i förra veckan var med på två spektaulära telefonkonferenser med den här kunden där över 50 personer deltog i de mest vansinniga felsökningsdiskussionerna och mygelsessionerna jag hört på länge.

17:55 - 18:07 Liveuppgradering på konferenstelefonen. Inför driftstoppet klockan sex stoppades vi tre och en kundtekniker in i ett konferensrum tillsammans med en konferenstelefon för att jobba hela natten. Klockan 17:55 togs telefonen i bruk för första gången den kvällen (Den kom att användas väldigt ofta fortsättningsvis). Då konstaterades det att klockan snart var sex och att sanningens ögonblick var inne, det fnittrades lite och sedan blev det tyst. Lite som vid en raketuppskjutning, jag som är rymdingenjör kände genast igen mig. I den här vilsna tystnades satt jag och Niklas och hoppade på våra stolar, för vi ville ju bara börja någon gång, jag hade till och med förskrivit mitt första kommando (lite cmmovpkg wise och sånt)! Till slut frågade jag försiktigt om jag skulle börja och trycka lite på enter, eller om vi skulle sitta så där hela natten, och så gick det till när jag fick vara med om min första uppgradering i en telefonkonferens. Alla tröttnade ganska snart och la på och vi slapp ha publik förutom den där jobbiga kunden som satt inne hos oss hela natten.

18:08 - 19:20 Uppgradering. Uppgraderingar låter ungefär så här:
*Knatter-knatter-knatter-knatter*
- OJ!
- Va?
- Nej, det gick visst bra ändå...
- Okej. Säg inte så där.
- Nej, jag ska sluta.
...
*Knatter-knatter-knatter*
...
- OJ!
- Men, vad katten!
- Förlåt.
...
*Knatter-knatter-knatter*

19:20 - 21:35 Databasbackup, mat och hotellincheck. Klockan strax efter sju nådde vi till slut en milstolpe i form av en backup som skulle ta ca 2 timmar, då tog vi tid på oss att checka in på hotellet och äta lite. Då visste vi inte att vi knappt skulle få sova på våra rum överhuvudtaget, men vad katten.

00:02 - 02:10 Mera uppgradering. Vid midnatt var vi så slutligen färdiga med uppgraderingen av nod ett i klustret och vips hade jag byggt mitt första halvfungerande 10.2 P3 system utan att någon dog. Much rejyocing ensued. Nu började allt det andra arbetet; , nod två skulle upp den med, det var imageservrar som skulle uppgraderas, klienter som skulle installeras och HL7-interface som skull sättas igång. Någongång här inser Niklas att en av servrarna visst är en Itaniumserver och att vi inte har mjukvara till dem. Oj, säger Vinnie. Vi bygger en impromptu projektplan:

02:10 - 02:11 Inbördes beundran. Jag berättar för Niklas hur glad jag var för att han var där.

02:12 - 04:15 Efterarbete och misstag. Allt gick ganska bra till runt klockan halv tre när jag i princip var klar med klustret och började tramsa med småsaker som en initWISE.ora-fil som inte ville vara med och ett par filsystem som var bökiga att utöka plus lite Oracle-fel som oroade en aning. Runt klockan fyra var initWISE.ora-filen fortfarande inte riktigt medgörlig och både jag och Niklas var ganska jättetrötta, vilket märktes på arbetkvaliteten och humorn. Mest på arbetskvaliteten, eller, bristen därav.

04:15 - 04:23 Vi lyssnar på "Ave Maria" och "Gören portarna höga" och firar lite Lucia.

04:24 - 06:25 Mer misstag och irritation. När man då sitter där och ömsom snyftar och skrattar av trötthet får de där galna kunderna, som för övrigt har ränt in och ut ur vårt konferensrum och ringt varandra ungefär stup i kvarten, för sig att de ska ha en telefonkonferens precis en halvmeter från mitt öra. Jag stirrade på dem om om de vore idioter och uttryckte med viss hotfullhet att "det får bli ett liiitet möte eftersom jag är liiite trött och liiite lättirriterad just nu" och hoppsan så flyttade hela mötet ut i hallen. Jag blev jätteorolig för att jag varit för oartig men Niklas sa att det var okej. Jag gillar Niklas och Vinnie tar oändliga poäng genom att hålla alla telefonkonferencierande kunder långt borta från oss under morgonkvisten. Vi hade jätteproblem med icke-startande paket men det fattade aldrig kunden vilken bara oroade sig för att det var jobbigt att uppgradera klienter... Niklas och jag får nästan hjärnskakning av allt skakande på huvudet vi tvingas utföra åt våra underliga kunder.

06: 25 - Hemåkning!

07:00 - Frukost!

07:30 - Sova!

10:30 - 11:30 Vansinneslöpning i gymmet tillsammans med spetsiga nästanten på tv som lagar overklig semi-homemade cooking.

11:30 - 12:30 Laga trasigt pacs med trött Vinnie.

14:00 Utcheckning och jobb.

Etc. etc.
....

Nu är det kväll, utgång och mat.

Gott.