Möss i garderoben

Under en längre tid, säg ett knappt halvår eller så, har det legat två helautomatiska råttfällor på mitt köksbord. Oanvända och ganska domedagsaktiga ligger de där och, hoppas jag, utgjuter skräck och respekt för den ordning och reda som råder i mitt lilla kök. Um... Som skaråda, borde det kanske stå. Ett par gånger förra våren hade jag besök av något slags nattdjur (mus, råtta, våldtäktsman eller annan gnagare) som prasslade runt bland mina grejer och ställde till med oreda i mitt diskställ. Inget farligt men obehagligt alikaväl.

Så, jag köpte råttfällor. Som överdimensionerade snusförpackningar såg de ut, fyllda med en helt annan sorts död än vad tobaksföretagen designat, mer omdelbar och bara en porition i varje förpackning. Hoppades jag där och då. Jag vågade aldrig armera dem utan tänkte mest att de skulle finnas till som en slags åminnelse om vad som skulle kunna hända om man var en mus i det abdonska hemmet och det verkade som om det funkade. Antingen kunde min lille besökare läsa och förstod vad som skulle hända honom från instruktionerna på fällorna eller så dog han av hög ålder, på något sätt har han hållit sig borta iallafall. Tills idag.

Typ.

Jag hade köpt grönsaker som behövde åka ugn och råkade tappa ner en bakplåt bakom lådan under själva ugnen varpå lådan behövde åka ut innan den kunde åka in igen. Så ut åkte den och plåten, den låg på golvet där under, vickandes på en liten vit mus!

Gaaaaaaah! Lät det i mitt huvud. Sedan blev det tyst och det enda som hördes var ljudet av mina tänder som gnagde på min knoge och bultandet av mitt hjärta. Det finns tydligen inget i världen som skrämmer den här ensamstående kvinnan mer en små vita möss under bakplåtar under hennes ugn. Efter ett par djupa andetag och lite petande med hjälp av en sopborste kunde det bekräftas att mössen (ja, de var faktiskt fem stycken) allihopa var i syntetiskt material, inlindade i damm och pensionerade från tidigare karriärer som kattleksaker. De huserar numera i en stor soppåse och ska snart fortsätta ut i soptunnan på gården. Jag är inte redo för husdjur ännu, verkar det som. Det här äs sådant som händer när den tidigare lägenhetsinnehavaren inte städar efter sig ordentligt.