*plingeling*
*fummel efter telefon i väskan under bilkörande*
- Yes?
- Charlotte, you ok? It's Wes.
- Hi. Yeah, I found my car and everything.
- And you know where you're going?
- Yup, just found a sign taking me to the highway.
- I'm sorry if I sound like a parent... I just want to make sure you're alright.
- I'm fine, don't worry. You're really sweet for checking up on me. I'll tell my Mum about you, I know she adores you for calling me like this.
- We didn't have time to talk much tonight, that sucks.
- I know. We'll chat next time, ok?
- Ok. Great. Drive safe now.
- You too!
Ett typiskt samtal efter jag smitit iväg från krogen efter en måndagsföreläsning, sånt som en semitammen Chotte och alla Mammor i världen blir glada av att höra om.
Att gå hem med tomt koppel
-
Man vet ju att det ska hända. Att en älskad lurvig del av familjen ska
lämna in. Ändå slår smärtan och saknaden till med full kraft när vi lämnar
veterin...
10 månader sedan
3 kommentarer:
Det är precis sådana måndagsmänniskor man ska samla på.
Harkel. Vem är Wes...?
En kursare, varken mer eller mindre :o)
Skicka en kommentar