Vi ville ju bara ha lite manskör

... Och så sitter jag här väldigt, väldigt mätt och flera kilon tyngre och lyssnar på manskörer på youtube. Vad fel det kan bli. Eller rätt, lite beroende på vem man pratar med.

Linda och jag skulle in till stan (den stora) för att göra sådant som damer gör på lyxhotellet The Carlyle, nämligen att svulsta sig och äta ett-par-rätters från deras fina och galet felstavade meny. Lite avtändande är det att gå på en "fin" restaurang och från deras meny få välja sig ett prefix. Vad är egentligen det? Förstavelse för 200 kronor, tack! Nåväl, er lokala snobberska fick inga förstavelser på tallrik utan det blev mest mat, god sådan, under kändisspanande ity Filip från Filip och Fredrik med flickvän (hustru?) satte sig vid bordet invid ganska snabbt. Vad är oddsen för det egentligen? Vi språkade lite vänligt och civilt alla fyra och blev därtill personligen inbjudna till deras USA-inspelade show som börjar den 19:e april. Det ni! Okej, personligen på så sätt att han sa att vi skulle klicka på en länk på Femmans hemsida och sedan skulle vi komma in på något magiskt sätt. Typ så alltså.

Väldigt personligt.

När vi var klara med Filip for vi ner till Chelsea för manskörsupplevelse, Linda hade hittat en konsert med en genomresande västkustmanskör som bara sjunger Leonard Cohen och vem kan missa en sådan upplevelse med gott samvete? Inte vi. Jag kan väl rapportera att körens charmfaktor var högre än deras talang men när man knypplade ihop upplevelsen till en helhet så var det ingen som skadades eller for illa. Jag suckade, swoonade och blev kär i alla pojkarna på scen precis så där som det ska vara och när de sjöng "Hallelujah" blev man varm i kroppen fast intonationen inte var så där precis som man önskat.

Efteråt villade vi omkring lite och sedan åt vi middag på The Union Square Cafe, ett sådant där måste ställe man ska äta på i staden (den stora) men jag helt enkelt inte hunnit med. Gott!

Nu sitter jag alltså här och youtubar manskörer i min närhet och det liksom rycker ömsom i mina äggstockar och smilband när jag hör det här, det här och det här. Ja, jag gillar smörigt ibland och de är ju för söta, pojkarna.

Men flickorna sedan, de är ju alltid snäppet bättre, hör bara här. Underbart.