Praktiska Sverige

Visst, jag har på den här resan hem fått inse att jag kanske har en liten tendens att förgylla Sverige en aning mer än det ibland förtjänar, det finns trots allt fula matetablissemang även här, saffranet kostar numera 37 kr för ett halvgram och tåg blir tydligen försenade ibland också. Men, annars är lilla Sverige ett otroligt praktiskt land. Jag kan tänka mig att ni som bor här inte tänker på det så ofta så jag tänkte passa på att lista en del av de mer praktiska egenskaperna och pryttlarna Sverige har. Varsågoda att lista vidare i kommentarerna.

Lagom stora städer med gångavstånd, cykelstigar, högskoleutbildningar som inte kostar något att gå på, Spotify, snabba tåg, snabba tåg med bredband, snabba tåg med bredband och tyst vagn, snabba tåg med bredband, tyst vagn och en alldeles egen emancipierad kändis i sätet bredvid, gott kaffe, gott kaffe som serveras i riktig mugg, trafikskyltar som pekar på rätt håll och som syns i mörkret, folk som bär reflexer, pärlsocker, Allemansrätten, publika stränder och snödäck på bilar

Nåväl, nu ska jag ta och fundera vidare på vem den här kändisen egentligen är, han ser ju så bekant ut...

Love Actually

Det är himla skönt att vara hemma så här års; man får sova lite längre än vanligt, man får sympatier när man hostar och man får titta på hur mycket TV som helst. Men, det bästa hittills är, när man vänder sig lite snett äver axeln och spanar lite på Syster Ystern och henner Per som kramas och ser lite kära ut. Det är så att man blir alldeles glad på insidan.

En gång såg jag att de pussades också!

Vit jul?

Det är nära nu. Ska 2009 vara året vi får en vit jul?

Hemma

Tack vare Obama och en hel massa snö tog det lite längre än väntat men nu är jag hemma igen. Helt ohemult skönt.

Bring on the jul!

New rule!

Dagens tips, direkt från Östra Bredgatan.

Här kommer det.

Hepp!

Utmana inte nykteristen i ditt liv att äta den äckligaste biten ur Alladin-asken, speciellt inte när den biten, enligt dig, är Romrussin.

Troll i resväskan?

Om mina två senaste försök till resa på något sätt är en indikation på vad som kommer hända när jag far hem på fredag vet jag inte om jag vill vara med. I förra veckan fick jag stiga på ett flygplan västerut, åka runt lite i det på backen en timme eller två, ta mig en lur och sedan stiga ur det igen bara för att inse att jag aldrig skulle komma fram till min slutdestination i tid och därmed sätta mig i bilen och köra hem igen. Lite snopet men lika bra, vem vill egentligen åka till Wisconsin i december?

Idag skulle jag till min favoritkund utanför Boston, en bilresa som normalt tar mig drygt 2,5 timmar men icke så idag. Nejnej! 4 timmar tog det. Jag blev lite sen till mitt möte kan man säga.

Min förhoppning är att långresan på fredag går lugnt och sansat till utan vare sig förseningar eller oförhappandes flygplansstrul. Det är nog det jag önskar mig i juklapp!

Vinterlov

Idag hade jag min sista föreläsning för året och när vi, väl klara och utvärderade för kvällen, tog oss över till restaurangen/puben i huset rätt över gatan för eftersnack, fick jag bara ta att erkänna att jo, jag kommer sakna de här galningarna jag pluggar med närl blir klara nästa sommar.

Det är Marina (ja, jag känner två fast den här amerikanska varisorten är bara min näst bästa) som är arbetshäst och frågvis och ganska tjock men väldigt kul, henne kommer jag sakna. Och Wes som distribuerar sprit och har ADHD och driver mig till totalt vansinne och ingenjören Peter som lär mig allt jag behöver kunna om det här med dating ("Man SKA ha några på gång samtidigt, Ch'lott, det är bäst så!"), de kommer jag också att sakna. Doug, han är ganska tyst och yngst i gruppen men inte så dum alls, faktiskt, han är också saknadsvärd. Rick och Greg är de erfarna männen i gruppen, ni vet de där som är professionella och som har upplevt saker, det är kanon att de är med. Sedan är det Stacy som är socialarbetande fembarnsmor, hon är en ganska fantastisk kvinna - överarbetad till tusen men otroligt smart. Det finns en handfull människor till, och de kommer jag sakna de med. Ärligt talat har jag ganska mycket ågren just nu, för när jag blir klar med examen måste jag ta ett nytt beslut för vad jag ska göra när jag blir stor på riktigt. Jag har ju ingen aning!

Jaja, medan jag ångstar mig ska det ändå bli skönt med två veckor jullov. Det är sant som de säger, man får vara glad för det lilla.

Språkförbistring, del 30,455

Oftast klarar man sig ganska bra med den engelskan man har även om det allt som oftast uppstår lite förbistringar här och var. Det sägs ju att just det där språket ska vara ett av världens rikaste, rent ordmässigt, men jag hittar luckor lite här och var. Visst, en del pluggar man igen allt eftersom, som härom dagen när jag lärde mig att buksvåger tydligen kan kallas för weiner brother. Just den insikten kom lite som en besvikelse, tyvärr. Ett annat ord som engelskan hittils haft lite problem med är "lyhört", varken non-soundproof eller insufficiently soundproof som mina ordböcker säger det kan heta ger mig någon tillfredsställelse. Lyhört är ett fint ord som förtjänar ett mer elegant vänord i engelskan.

För inte så länge sedan fann jag mig försöka förklara termen "dagens I-landsproblem" för mina kursare, ni vet det där läget när man finner sig klaga på något riktigt löjligt trivialt, som till exempel när kökspincetten är för klen för den monstruösa oxfilébiten man köpt eller när man får ont i pekfingret från överanvändning av café au lait-knappen på jobbets kaffeautomat.

Ja, ni vet, jobbiga saker.

Hur jag än gör hittar jag ingen bra översättning på just det spektaklet, "developed country problem of the day" har inte riktigt samma klang. Man kan nästan säga att jag har hittat dagens första I-landsproblem vilket är lite av ett rekord för klockan är ju bara 10 på morgonen. När vi avslutade en av våra marknadsföringskurser skulle det hållas en pruduktlaunchpresentation och en av grupperna presenterade en motordriven resväska. Det var en jättebra presentation och välgjort så det förslår, men jag mådde nästan illa av hela tanken. "Så klart amerikanerna ska ha motordrivna rullväskor när de åker rullband till sina flygplan medan barnen i afrika dör av nageltrång". Jag berömde dem i alla fall massor innan jag försökte förklara hur jag kände och få dem att förstå och uppskatta I-landsproblemskonceptet, men jag tror jag misslyckades, det hela utvecklades sig istället till ett traditionsenligt "smäda en svensk"-tillfälle, vilket i och för sig kan vara kul det med.

Det är ändå för roligt med kultur!

Calling Komvux!

## Och här kommer ett något explicit inlägg, läs på egen risk. Vi ber om ursäkt redan från början.##

Var är Medborgarskolan när man behöver den?

Jo men visst, den är i Sverige, jag har förstått det, men ska de inte börja med Internetbaserade utbildningar för oss utlandssvenskar snart ändå? Jag har behov. Trängande sådana.

Efter att ha varit smått lösaktig i USA i dryga tre år har jag nu insett att det här med omskärningar fortfarande är lite av ett problem för mig. Som vi läst tidígare, till exempel här eller här eller här för den delen, har jag tidigare dragit slutsatser i frågan och än idag har jag inte kommit någon vart i mina förhandlingar med de omskurna snopparna. De är stört omöjliga att förstå sig på, i alla fall i vissa avseenden. Enligt statistiken ser det ut så här bland de amerikanska männen (hämtat här)

Och trots att jag inte jagar mitt material bland P95-orna så verkar mina iakttagelser stämma överens med statistiken - i ungefär 7 av 10 män i min åldersgrupp har någon skurit i onödan. Det finns i och för sig en tydligt nedåtgående trend men kurvan är inte tillräckligt brant för att hjälpa mig i innevarande livstid och det är därför jag har insett att jag behöver gå på kurs:

Omskuren oralsex för nybörjare.

Det är nämligen hopplöst svårt att få ordning på det där med avsugningarna av de dära och hur jag än gör så... ja, suger det, helt enkelt (ha-ha).

Så, kom igen Komvux eller Medborgarskolan eller Röda Korset! Gör något så jag kan skriva en ny önskelista!

Önskelista, rev. 3

Okej, nu vet jag verkligen vad jag behöver till jul:

• Vinterdäck
• 10 kg sand
• Spade
• En mexikan som passar i mitt baggageutrymme.

Lille grisbilen och snö är en urbota dålig kombination.

Önskelista, rev. 2

Jag har ändrat runt och uppdaterat listan lite sedan förra veckan.

• Pappas goda anka till middag i mellandagarna, med extra mycket sås.
• Pärlsocker ity mina saffransbullar är nakna och IKEA har inget att tillgå.
• Springetights.
• Rosetta Stone-lektioner på spanska.
• Den här ringen från lisatofft.se för den jag köpte själv blev stulen:

• Andra saker från lisatofft.se. Glada disktrasor behövs alltid och smyckena Världens Snällaste och Världens Argaste är fina de med.
• Jag hade en gång en keramikpajform i den där tjusiga serien Collection från Höganäs bara det att jag ställde den på en stekhet platta och sprängde den. Lite dumt, jag vet. Det hade varit trevligt med en ersättare, helst i olivgrönt eller den där besvärliga grönblåa nyansen jag redan har.

Julefinan 2009

Idag har jag huggit ner min egen gran. Det var lite som att leka Gud att klättra runt på fälten för att bestämma vilket träd som var vackrast och därmed förtjänade att bli nersågat vid fotknölarna. Jag fick väldig beslutsångest och bachelorn var inte så himla hjälpsam som man skulle önska med tanke på att han tydligen skövlat mindre skogar i sin ungdom.

Men fin blev den, se bara.

Önskelista, revision 1

Utan någon som helst inbördes ordning:

• En sobelpäls
• En ljusblå cabbe, från 1954
• En lyxjakt
• Rättigheterna till en platinagruva
• En etagevåning
• En ring
• Två framtänder

I år gör jag det enkelt för er!