Herre jösses!

En, äkta, riktig, konversation med en bachelor (vi kallar honom Galenpanna #1) bara så ni får se vad jag får leva med:

Galenpanna #1: hi
Galenpanna #1: I am JEFF
Galenpanna #1: I work in the medical field
Galenpanna #1: I like the beach and traveling how are you?
Galenpanna #1: it says you like martial arts do you do karate?
wyrd_sister: Jui jutsu
Galenpanna #1: wow cool
wyrd_sister: Retired now, though.
Galenpanna #1: oh at least you tried it
Galenpanna #1: if I am around you I will make sure im wearing my cup haha
wyrd_sister: I only hit people I like.
Galenpanna #1: haha lots of people like my personality so i guess you might be hitting me
wyrd_sister: You never know.
Galenpanna #1: yeah i will def be wearing my cup arouind you hehe
Galenpanna #1: a women on here said that a male chastity belt on a guy is exciting for them to see
wyrd_sister: Uhm... ok? I'm not quite following. About the cup?
Galenpanna #1: oh if you were to kick the person you like I hope it wouldnt be in between the legs
Galenpanna #1: women go for the groin a lot
wyrd_sister: I prefer the eyes. Quite efficient.
Galenpanna #1: oh wow you are a bad chick
Galenpanna #1: so I guess women love it when a guy cant mes around it gives them a sense of power over them
wyrd_sister: What do you mean?
Galenpanna #1: when a guy is wearing a chastity belt the women knows he cant mess around so the idea of that turns on the women
Galenpanna #1: do you find that would turn you on?
wyrd_sister: No. You got to be kidding me.
Galenpanna #1: hum I dont know either so when have you been to the casino or your fav bar?Galenpanna #1: I hav ebeen doing martialo arts for over 20 yrs
Galenpanna #1: do you dance
Galenpanna #1: it is hard to se your pic
Galenpanna #1: r u ther
Galenpanna #1: u need a new pic
Galenpanna #1: all i know you could have warts on your face
Galenpanna #1: gotta go if youer not talking
*** Galenpanna #1's IC window is closed

Nytt lågvattenmärke. Ursäkta mig medan jag går och tvättar mina ögon med Svinto.

Konversationer

Jag ringde Knyttet idag, det lät ungefär så här:

Jag sa: Hej.

Hon sa: Hej.

Jag sa: Läget?

Hon sa: Bra. Annars då?

Jag sa: Fina fisken.

Hon sa: Bla-bla-bla.

Jag sa: Bla-bla-bla.

Hon sa: Jag är tjock.

Jag sa: Jag är tjockare.

(Och så tävlade vi lite i tjocklek, det är en ganska trist lek.)

Jag sa: Bla-bla-bla.

Hon sa: Bla-bla-bla.

Jag sa: Nu måste du boka biljetter hem.

Hon sa: Oj.

Jag sa: För jag kommer vara i Sverige från den 20:e till 31 maj.

(Det här är ett kovert budskap till alla och envar som kanske läser det här. Jag kommer alltså vara hemma den 20:e till 31:a maj, jag upprepar: den 20:e till 31:a maj.) Och sedan tog tiden slut och vi la på igen. Ett ytterst givande samtal, sanna mina ord. Lite som det här fast utan fransarna och dansen och så höll vi på lite längre, ungefär 34 minuter.



PS. Ingen syster dog under ovanstående samtal.

April, april!

I princip tycker jag man kan skämta om det mesta, bara man är noga med omständigheterna och sällskapet. Alla skämt är inte för alla och all humor funkar inte jämt, bara oftast. Så, döm min förvåning när en annars väldigt säker källa till goda skratt och kvalitetshumor drog till med en dundernit idag, en chockerande sådan.

Se bara här.

Först tittade jag på filmen och sedan rynkade jag pannan. Efter det läste jag texten lite snabbt var på jag la huvudet på sned och började bli lite besviken. Nästan lite arg blev jag, de här grabbarna och tjejerna som brukar vara så roliga och mysiga. Och sedan insåg jag vilken dag det var och så flinade jag.

Samma grupp har ställt till med andra underbara "Best ever"-evenemang (här och här kan man läsa mer) i lite mer mysvänlig anda. Här är en annan favorit och här och här. Det här är nog den bästa fast jag gillar den här med och den här är fin... Ja, ja, ni förstår vad jag menar.

Välartat

När man blir hemkörd av amerikaner sent på natten väntar de alltid med att rulla vidare tills man kommit in i lägenheten hel och hållen. Det är fint.

Hört på jobbet

Scen: Chottes kontor med Chotten i det. Biljetter till en massa olika konserter med bland annat The National och Feist och till The Metropolitan Opera hänger på väggen. En chef träder in på rummet.

Chefen: Cool! Concert tickets!

Chotte: I know! Really nice tickets too. You wanna go? I have no one to go with cause no one likes me.

Chefen: Oh... *rufsar Chotten i håret* Are you seeing anyone at the moment?

Chotte: No.

Chefen: But... You are attractive and smart and a general knockout, you should have men fall head over heels for you!

Chotte: Uhm. Just, ja. (fast på engelska)

Chefen: Charlotte... I don't understand, are your demands on men just way off the charts? If so, can't you just slum it* for a while?

Chotte: I am trying, really I am!

-

*Dating or, usually, fucking someone much less attractive than oneself.

Karriärbyte. Igen!

13,000 dollar tillbaka på skatten! Fy fabian vad bra jag måste ha blivit på ekonomi sedan jag började plugga på min MBA. Jag kanske borde blivit sådan där revisor istället?

Eller, nej. Fel i huvudet, nästan 2,000 i kvarskatt blev det visst. Urk.

Finkultuvr

Idag har jag sett på finkultur på TV. Svensk finkultur på TV.

Smala Sussie - en toppenfilm.

Det var ett kärt återseende, vi skrattade så underbart gott. Vad annat kan man tänka sig om en gansterrulle på värmländska? Ity jag gillar dialekter skarpt har jag idag bestämt mig för att bara prata just värmländska. Finns det något mer charmigt sätt att uttrycka sig frågar jag mig. Och dig. För en som är uppvuxen i en ganska förglömlig småstad ringer just nedanstående citat klockrent.

När Sandra blev spådd en gång, då så fick hon reda på att mannen i hennes liv skulle vara ett snyggt och smart latino på genomresa. Hon skulle hitta honom i en hiss. Problemet var bara att spådamen glömde berätta i vilken hiss latinot skulle åka, för det finns ju två i byn. Hissar alltså.

När Ystad fick sin första rulltrappa var det förstasidesstoff i Ystads Allehanda.

Karriärbyte igen, kanske?

Chottlips: Jag var och såg musikalen Chicago igår. Otroligt mycket vackra kroppar med bensprattel och strumpor i nät. Fantastiskt! Jag ska bli anorektiker när jag blir stor.

Linda: Min syokonsulent hävdar att konkurrensen är hård just i anorektikersektorn men jag säger: Go for it!

En ful promenad på stranden

Ljuset bakom gardinen bar spår av blygrått när jag vaknade i morse.

Bra, tänkte jag, vi matchar, världen och jag. Väl uppe, medan jag läste Nordstedts Svenska Ordbok (80,000 ord och fraser!) på toan, tänkte jag vidare att en ful morgonpromenad under en svårgrå himmel nog var precis vad mitt humör behövde. Kräkbyxorna, de har ett par mil kvar i sig innan tvätt, åkte på, en tröja eller två och ipoden, sedan bar det av ner till stranden.

Hoppas det är riktigt fult, sa jag tyst till mig själv, medan jag nästan hoppade ner för gatstumpen som leder ner till vattnet. Fulhet väcker tydligen förväntan i mig, där ser man.

Men. Det var inte fult och först blev jag stolt över havet och himlen som lyckades vara vackra till och med i motvind och uppförsbacke och jag började knalla med ett f'ärgsprakande skådespel i ljusblått, lila, gult, rosa och persika i ryggen och lågvatten under fötterna. Ibland vände jag mig om och betraktade konstverket som någon måste ha ägnat hela natten till att arrangera med spritsar och grejer. Ibland sprang jag en bit.

Vackert.

Och sedan vände jag och betraktade horisonten. Persikobandet hade redan ätit upp det rosa och de djupare blåa bårderna var på väg att lösas upp. Husen ute på udden lyste i stark kontrast mot skimret. Det var fortfarande inte fult.

Och mest av allt ville jag lägga mig ner på sanden och låta ledsnaden sakta bölja över mig, glömma hålla för näsan så den skulle rinna ner i näsan och svalget. Hosta när jag satte allt i halsen. Gråta salta tårar när jag fick den i ögonen, ledsnad irriterar alltid mina tårkanaler. Fast, vem fan lägger sig ner på en fuktig strand när det är fem grader ute?

Visst är det skönt att veta att jag är praktiskt lagd även när jag är ledsen?

I revers

Jag vet hur en sol går ner men hur i hela friden går pannkakor upp?

Om att inte ha

Jag är här nu, fortfarande lite rufsig i kanten men okej. Resan hem gick bra och jag kom till föreläsningen bara tio minuter för sent. Visst, jag hade ingen aning om vad vi pratade om men det hade jag inte haft om jag varit hemma hela helgen heller.

Det var så himla skönt att se er allihopa, maten var störtgod och barnet var så vackert. Jag har på mig mysbyxor med Sirikräks på. Barnkräks är underskattat. Eller överdrivet. Vi kan gräla om det där.

Jag älskar att åka hem och jag ser verkligen redan fram emot nästa tillfälle. Jag funderar till och med på hur jag ska kunna komma hem innan nästa tillfälle, fundera på hur det egentligen är möjligt, ni. Det är fantastiskt att ni gifter er och får barn och bjuder på söndagsmiddagar och ser till att det finns konstiga buggar som man beskriver bäst live. Så länge det finns barnkramar med korta armar och vuxenditon och föräldraklapp och systersäng till låns kan jag inte hålla mig borta. Chalonger och att sova på soffan, illamående, marsipanägg och krokusar och 30 procent Volvosar på eran gata gör all jetlagg banalt.

Det enda dumma är insikten om att jag inte har något alls. Den slår mig som en knytnäve i magen, varje gång jag snubblar hem.

Ny kompis

Jag tror vi ska kunna komma överens ganska bra, hon och jag.

Världens bästa

När man lite snabbt kan trassla ihop en enkel middag med elva av sina närmsta vuxna kamrater och en handfull av deras barn en fredag, i princip utan några större åthävor, då är allt bara obsalut ferpekt.

Obsalut ferpekt!

Sammanfattning

Det är spännande nu, i natt låg jag vaken och funderade på om det här skulle bli den första blogginläggsfria veckan i mitt liv sedan själva starten. Tydligen inte, för här sitter jag och skriver igen. Visst, jag skriver om att inte skriva så det här inläget kanske inte räknas.

Det är underligt hur lätt det har blivit att betrakta livet genom, eller översätta upplevelser och åsikter till just, blogginlägg. Sedan är det även också underligt hur lat man är, för trots att man i princip kan ha ett helt inlägg klart i skallen så sitter man hellre och pillar sig i naveln eller stirrar på sprickor i taket. Nåväl, I måndags var skrivplanen den att jag skulle berätta att jag nog ska börja sjunga i en av körerna igen. I tisdags skulle vi diskutera det här med att ha fel och inte veta saker, två omöjliga saker i det här landet och slutligen skulle vi igår prata om hur underbart skönt det är att vi har sommartid och att det är ljust till halv åtta på kvällen här.

Jaja, om ni åminner mig lite senare kanska jag kan skriva lite mer om sakerna men tills dess får ni glatt vara utan. Om ett par timmar ska jag åka till flygplatsen och om vi inte har något annat att prata om när vi eventuellt träffas kan vi ta allt det här då.

Rätt låt vann. Nästan.

Två hälsningar för ikväll, först en från Knyttet där hon säger att "ju längre söderut i landet desto smartare är de" om folket som faktiskt röstar i den här tillställningen och en från Linda om att Emilia låter som en migrän. Vad annat kan man göra än att hålla med?

Filipin!

Ikväll har jag skrivit brev till en nioårig flicka som heter Mailyn. Hon bor i Filipinerna och är mitt fadderbarn. Hon är väldigt söt, jag har fått några bilder och hon ser ut att vara en ytterst allvarsam liten dam. Hon har inte börjat i skolan ännu men jag hoppas att hon kanske kommer dit så småning om. Man kan bara hoppas. I mitt brev berättade jag att jag har rött hår och att det alldeles nyss låg knädjupt med snö på marken här, att jag har en mamma, en pappa, en storebror och en lillasyster och en cykel och att jag tycker om att sjunga. Sedan frågade jag om hon hade provat att cykla och vilka hennes favoritlekar var och om hon hade en bästa kompis.

Hoppas det kommer fram! Hoppas jag får ett svar!

Enkel matematik

Jag rekapitulerade förra veckans händelser för Pontus och Linda över lasagne ikväll, allt de missade medan de kajkade runt Karibien på en jättekryssare i en vecka. Så här lät det ungefär:

Åkte på en snöstorm ("Vi hade det så varmt och skönt!"), blev insnöad ("Du skulle se sandstränderna!"), skottade ("Olivia näckade på balkongen."), åkte till kund ("... Sedan åkte vi till en annan strand"), gjorde en okej RIS-demo ("Solnedgångarna var underbara."), en kollega sa upp sig ("Sa vi att det var varmt?"), åkte till kund ("... Sedan åkte vi till en annan ö."), ritade PACS för sagda kund ("... och en annan strand."), blev lite arg ("Jag såg en kollibri!"), såg Caroline af Ugglas komma till Melodifestivalfinal ("Det var underbart!"), bjöd bitterbachelorn på middag ("Maten var fantastisk!"), släppte till lite ("VA!!!!?").

Det var först på slutet där som de två hoppade till lite, historiebeskrivningsvan som man är vet man att hålla på det mest spännande till sist...

Nåja, efter att de skällt på mig för att ha tagit upp värdefull tid med värdelös information fick jag förklara att det inte handlat om regelrätt sex, vad som hände var nog mer som fyra eller fem, lite beroende på definitioner och hur pryd man är. Vilken siffra man än väljer är ingen skada skedd mer än att den stackars bachelorn verkar ha blivit från vettet, det enda han pratar om för stunden är differensen; den där ettan eller tvåan, alltså. När kommer de, ettan och/eller tvåan, undrar han. Samtidigt sitter jag här och suckar, allt jag vill veta är om han tycker att jag har vackra ögon eller om jag är smart eller rolig. Helst både och! Alla tre faktiskt. Jag vill att han ska vilja veta att mina bästa blommor är tulpaner och att jag längtar till picknicksäsongen börjar. Allt pratandet om ett och två är jag less på och hur viktig och underbar den där differensen än är kan jag inte riktigt frammana samma entusiasm. Jag är inte ens nära.

Tillfälliga tisdagstankar

Visste ni att ögoninflammationer kan göra ont? Riktigt rasande ont? Det lärde jag mig inatt när jag virrade runt i lägenheten i sex timmar i jakt på någon slags lindring från det där ögat som dunkade och ilade så förskräckligt. Jag visste inte heller att man kunde få feber av det hela men i efterhand förklarar det varför jag frös så dant hela natten, till och med efter 30 minuters het dusch och inbundlande i flera täcken. Det är underbart att jag lär mig saker fortfarande trots min väl tilltagna ålder.

Visste ni att en knallrosa trench coat med volang är vad som behövs för att locka fram våren? Det är i alla fall vad jag hoppas.

Har någon listat ut hur man håller ett hem rent? Om ja, kan vi planera in lite kunskapsöverföring?

Varför envisas jag med att leta efter herrsällskap när alla män bara är konstiga?

Relativt

Jag har börjat oroa mig för tillståndet i mitt hemland de senaste dagarna, kär syster har matat mig med mediala upplevelser och nyheter och jösse Jesus vad ni håller på. Vilken dag som helst måste jag erkänna för en amerikan att de är normalare än svenskar. Sluta innan det är för sent!

Den första incidenten är det här med den dråpanklagade läkaren på ALB. Jag vet knappt vad jag ska säga mer än att åklagaren i det här fallet verkar ha skicka sitt vett på långledighet. Sedan följer vi upp med någon slags pseudofeministiskt påhitt om föräldrar som vägrar avslöja sitt barns kön för folk. Wow. Jag vågar knappt tänka på vad som kommer härnäst.

Nåja, jag vill tacka för ert hårda arbete och engagemang att få mig att känna som om jag bor i ett normal land trots allt. Keep up the good work!

Hjältar!

Fika, någon?

Jag bokade precis en biljett hem näst-nästa helg. Det blir lätt så när man får akut hemlängtan och flygbiljetterna inte är tokdyra.

Är det någon som vill fika?

Lamm?

Imorgon ska jag laga lamm, sådana där kotlettaktiga saker med det dekorativa benet som sticker ut. Vad ska jag göra med dem? Alldeles nyss la jag dem i en marinad med citron, citronskal, olivolja, vitlök och timjan (rosmarinet var visst slut) men sedan då?

Mia? Hasse? Gert? Alla ni matduktiga, hjälp!

Den bästa dagen

Idag föddes det ett litet Lagerbergskt Knyta, ett som mår bra och som ser ut som en sjöbuse på bild. En förfärligt söt sjöbuse... Själv sitter jag och gråter glada tårar och letar billiga biljetter hem. Den här lilla vill jag se. Nu.

Middagen som aldrig skulle blivit

Först tokbrände jag en portion bacon och rökte ner hela mitt kök, bara för att börja om från början. Sedan tappade jag en hel skål med Svamp Bourguignon (med det nystekta baconet) över min soffa, min fotpall och min matta.

Toppen!

Åsiktsdags

Kom och tyck till, idag är det gratis!

Imorgon med men tyck gärna idag. Det hjälps.

Den bittre killen jag var på date med och som jag tyckte var både söt och lite småunderhållande har liksom bara försvunnit. Senast jag hörde ifrån honom var över två veckor sedan och då frågade han om vi skulle ses igen. Jag uttryckte ett ganska rungande ja, och sedan blev det tyst. Jag vet att han lever för han syns både på Facebook och på Google Talk och varje gång han lyser med sin lilla gröna on-line plupp samtidigt som jag lyser med min tänker jag att nu! nu kanske han vill prata lite med mig.

Men det vill han visst inte.

Jag har försökt säga hej flera gånger men han är bara tyst. Jag har nog fattat hinten och nu kvarstår bara att deleta honom från mina små listor. Ska jag göra det?

En Svensk klassiker

I veckan plockade jag upp Strindbergs Hemsöborna på väg till sängen, det var med blandad skam och förväntan vi kröp ihop, den och jag. Jag sträckläste den en gång, jag tror det var i ettan i gymnasiet och jag erkänner att jag inte riktigt minns något av den läsupplevelsen alls. Varför göra sig omaket om man inte hinner njuta av upplevelsen, kan man fråga sig. Läxor gör sånt med människor, det är det som verkar vara svaret.

Nåväl. Igår kväll kom vi i mål, August och jag, och visst är det en trevlig saga med en sjusärdeles berättarglädje i sig men det jag är mest förundrad över är fruktreferenserna. Melonfärgade himlar, fanns de verkligen på artonhundratalet?

Nu har jag stått och stirrat på bokhyllan en bra stund och nästa bok att läsas blir tydligen Marquez' "I kolerans tid", en som jag måste ha påbörjat säkert fem gånger och aldrig kommit i mål med. Trägen vinner, hoppas jag och i vilket fall måste en Nobelpristagare ändå vara mer underhållande än min corporate finance-bok som väntar i skuggorna. De tvar det där med läxläsningen igen...

Addendum

Att baka klart bullar på morgonkvisten är en ganska trevlig aktivitet och när jag i morse med beundran sniffade på mitt lilla berg av minifettisdagsbullar var det bara frid och fröjd i huset. Man skulle blivit bagare, tänkte jag, då skulle man sniffa på bullberg varje morgon. Och sedan tänkte jag att Bullberg, det hade varit ett trevligt efternamn - Charlotte Abdon-Bullberg, det låter som en trevlig person! Eller Bullberg-Abdon, kanske, det låter bra det med. Tyvärr påstår Svenska Centralbyråns register att det inte finns några Bullbergare i Sverige vilket är lite opraktiskt. Hur ska jag då kunna gifta in mig i den familjen?

Är det någon som vet om man kan ta sig ett andra efternamn bara så där, eller får man kanske bara ett?

Fettfredag, någon?

Ikväll bakar jag semlor för imorgon är det minsann fettfredag här i Amerikat. Vissa hävdar att varje dag är fettdag i USA och det må de kanske ha rätt i, men imorgon slår vi på riktigt stort med flott på bulle. Så det så.

På insidan

Alla har vi olika personer på insidan, just idag hade jag visst jultomten eller påskharen eller något annat djur med mycket överraskningar i sig.

Det känns tokbra.

Wow!

Och jag vill tacka livet! Och US Airways också, nu slipper vi betala för ett glas vatten! Hurra!

Dear ANNA

We're bringing back free drinks.

On March 1, we're bringing back free drinks in our Coach cabin. This includes sodas, juices, tea, coffee and water on all US Airways and US Airways Express flights. We believe in our pay-for-what-you-choose-to-use – or "a la carte" – business model, but it's a work-in-progress. We are committed to remaining competitive and that's the main reason we have decided to bring back free drinks.

I brevlådan

I brevlådan i helgen hittade jag ett spännande brev, ett ljusblått ett med massor med frimärken på. Man blir glad bara man ser ett sånt brev så redan där var allt toppen. Sedan kikade jag på avsändarna på baksidan och då blev jag ännu gladare, och lite misstänksam därtill. Sedan, sedan öppnade jag kuvertet och då blev jag jätteglad.

Bröllop är fina saker och inbjudningar till dem är något av det bästa. Vad underbart lycklig jag är för er skull, Klaus och Margareta!

... Och jag vill ha min Mamma

Och om inte det går så kan jag tänka mig Hugh Jackman.

Jag vet att det har påpekats att det här stället kanske inte är mitt happy place och att lyckan enligt utsago ska stampa in när man minsta anar det, men allt det där hopandet till trots så jag tror mår lite dåligt just nu.

Det här suger ocfh jag vill ha min Mamma.

Den moderna tidens kärleksbrev

*Plingeling!*

Den fina röda telefonen plingar och hoppar på bordet i rummet bredvid och för ett ögonblick hinner man tänka "Åh! Ett meddelande bara till mig, så speciell jag känner mig!" innan man kommer på hur korkad man är. Det där plingelinget är inte något som kommer få en att känna sig speciell för fem öre.

Jag lovar, för jag vet. Jag har besvikat mig ett par hundra gånger vid det här laget.

Ikväll var det massutskick från American Ballet Thatre, iRobot och Ticketmaster. Och så min förre chef, Rune, så klart. Varje torsdag skickar han kärleksbrev till mig. Eller inte, han skickar mig och ett par hundra andra en helpdeskrapport en gång i veckan. Jag känner mig inte ett dugg speciellt men jag blir glad ändå. Så länge det plingar på mobilen finns man, det är ett faktum. Ett av många i den moderna tidens kommunikativa grådaskighet.

Holken? Livad? Nja...

Stackars Pontus som måste titta på "The Secret Life of Bees" själv. Linda och jag grät och snörvlade oss igenom stora delar av just den filmen ikväll, den är väldigt sorgelig. Och väldigt tjejig. Men väldigt bra. Se den, kom ihåg en näsduk alternativt handduk.

Stackars Pontus.

Lika barn leka bäst?

Jag vet inte så mycket mer än att vi leker ganska bra ibland, jag och Knyttet. Texten nedan är givetvis något editerad för era ögons skull, så här fint skriver vi vanligtvis inte.

Chottlips says: Jag har desensiviterat mina tänder!

Fuckwit says: Hur desensitivitiserar man sina tänder?

Chottlips says: Man slår en spik genom sin fot. Då slutar man oroa sig för tänderna.

Fuckwit says: Aj?

Chottlips says: Exakt. Desensivitering.

Chottlips says: Nej, jag bara skojade. Man penslar på något guck som ska skydda de känsliga tandhalsarna jag har som tydligen ställer till det och gör så att jag får ont och så får man ett recept på specialtandkräm. Receptbelagd tandkräm, det är fancy.

Fuckwit says: Ojoj, med xylocain i?

Chottlips says: Ingen aning, har inte hämtat ut den ännu.

Chottlips says: Knark! Typ kokain eller opium eller så. Eller bara en tub med en spik och en hammare.

Fuckwit says: Haha!

Fuckwit says: En tub spik appliceras på närmsta tå

Fuckwit says: Slå sedna med en tub hamamre däruppå

Chottlips says: "Kläm ut önskad mängd spik och applicera mha av tub"

Chottlips says: Åh! Huvmor! Samtidigt!

Fuckwit says: Ja!

Hjärterum

Har ni sett det här? Jag tycker bilden är ganska häftig även om den är mer än lite felaktig, kommentarerna är som vanligt underhållande.

Det började som en skakning på nedre däck...

Så sjöng Mikael Wiehe i den där sången som handlade om Titanic, den där toppmoderna osänkbara saken, ni vet. Den sången har varit min temasång de senaste dagarna, det har skakat och rumlat ombord mig och snart gör haverikommissionen säkert entré för att göra sin utredning. Eller så är det bara så det känns just nu. Jag blir mest arg på mig själv för att jag är gnällig, jag har ju redan självömkat mig igenom ett inlägg den här veckan. Man skulle tro att det räcker, men icke så, här kommer ett till. Samma tema, ny temasång.

Det är så jobbigt att känna sig så ensam, dessutom började det skaka på tredje däck redan i torsdags.

Ju ensammare jag känner mig desto mer analyserar jag mig själv, allt jag gjort och varit med om, alla saker jag sagt och gjort, varenda möte och varje känsla. Allt skrutineras, inga garderober lämnas stängda, själen blir slagen svart och blå, det finns inte ett "om" eller "men" som inte övervägs. Alla får följa med.

De säger att jag är tramsig och ger mig kramar, eller ber mig att sluta för det stämmer ju inte, jag är inte ensam säger de, och i sinom tid hävdar de att allt kommer bli bra. Jag hör men det känns inte så, det låter lite gistet och falskt och sedan i fredags skakar det på andra däck också. Sedan kom lördag och den där jävla alla hjärtans dag, och kommentarerna om att "borde inte en söt flicka som jag ha någon att fira den med?" slog hårdare mot Chottanics redan sargade skrov och det var då passagerarna antingen som bäst höll på att slåss om livbåtsplatserna eller drack gratis champagne i baren, lite beroende på hur vassa armbågar och hur många trappor de måst springa uppför först. De som idag inte skvalpar runt i ishavet är ganska dragna vid det här laget, det är en väldigt utdragen förlisning det här.

Kanske hon går att rädda ändå? Med lite tur, tvåkomponentslim, MacGyver och tulpaner kan det gå. Den som lever får se, pumpaläns!

Ny tradition

Laga tand på tisdag - få ont som bara den på fredag kväll.

Det här med mitt bitande blir bara mer och mer irriterande. 

Naken och nykräkt

Härom natten när jag kom hem från jobbet var det första jag gjorde inte att borsta tänderna eller bara stupa i säng direkt, utan att slå på Wii:t för att kolla hur tjock jag var. Nu skakar en del av er säkert på huvudet och säger att jag är korkad och neurotisk men, sedan jag flyttade hit har jag lagt på mig en 10 kg och det är jobbigt, om jag fortsätter så här kommer jag vara yttterligare nästan 10 kg tyngre innan jag är klar med skolan och så kan vi inte ha det. Nåväl, när jag naken och nykräkt ställde mig på balansbrädan imorse fick jag veta att jag nästan är nere på ett normalt BMI igen. Hurra för det.

PS. Jag var inte naken, det är det bara mina grannar som är.

PSS. Jag var inte nykräkt heller, det låter bara så kul att säga naken och nykräkt.

I cirklar

Det blev en sådan där dag igen, trots allt. En sådan där när allt känns lite hopplöst och trasigt och det mest ansträngande jag kan tänka mig gå med på är att ligga under en filt. Stilla, stilla.

Det kan ha med att göra att jag är på kontoret fortfarande, klockan halv tolv en onsdag. Är det deadline imorgon så är det och har man prokrastinerat så har man. Men, det hade varit enklare om man haft någon där hemma som väntat lite extra på en, en som tyckt att man skulle vara hemma istället för här. Visst, Pontus skällde lite på mig när jag ringde och frågade dumma frågor och egentligen skulle jag lekt med Linda och en ananas ikväll så visst skulle jag ha gjort annat. Men, först strulade demodator ett sig lite vilket jag löste ganska snabbt men efter det bestämde sig dator tre och fyra för att verkligen sätta sig på tvären. När jag väl fått ordning på dator tre (och därmed också fyra, de hänger ihop i par de små jävlarna) började dator två sluta funka. Jag som hade packat undan dator ett och allt...

Dessutom verkar båda de senaste två bachelorerna dragit vidare, bara så där. Så, här sitter jag, dator 1, 2, 3 och 4 och tänker att vi är ganska värdelösa allihopa. Om jag inte varit så irriterad hade jag säkert kunnat gråta en skvätt men mest av allt har jag lust att köra varenda dator jag ser igenom en vägg. Hårt.

Aj-aj!

Nu har min nye bäste vän varit framme igen. Fy fabian att det ska göra så här ont att laga några hål.

Operation mysrum

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den här fullkomligt frantiska inredningsfasen jag är inne i för tillfället. Jag har roligt, håller igång den amerikanska ekonomin och bär tunga saker. Och så blir jag lite irriterad också, förstås.

Jag vet inte vem jag ska vara irriterad på den här gången, jag mesar lite fram och tillbaka, ömsom är det IKEA och en snar sekund senare är det Nationalencykopedin. Ni förstås, varje gång jag tvingas städa ur och i mina Billybokhyllor blir jag plågsamt påmind om hur totalt inkompatibla Billy och NE är. På en standard 80 centimeters Billy får det bara plats 18 band.

Men, jag har 20.

Det ser så taskigt ut när man måste ha 18 band på en hylla och de två sista, de får stå någon annanstans. Jag har testat att ha de 20 banden jämt fördelade över två hyllor och det ser inte okej ut det heller även om det är så det oftast blir. Ibland har man tur och kan ha två Billysar bredvid varandra och smygbygga ut en hylla bara så där men i nuvarande konfiguration kan inte jag det. Nåväl, det här var mitt I-landsproblem, har ni andra något att rapportera?

Livebloggning

21:45 Närmare undersökningar visar att man hittar skruvarna man vill åt om man drar ut lådorna i hurtsdelen på skrivbordet.

21:46 *skruva-skruva* Funderar på om jag ska erkänna exakt hur korkad jag är och skriva att jag kom på det där med skruvarna och lådorna.

21:48 Tejpar fast skruvarna på skrivbordet så de inte ska komma bort. Stolt.

21:49 Tindrar lite.

21:50 Svär. Funderar på hur lite luft med trä runt sig kan vara så bedrövligt tungt.

21:59 Får, med vinglighet och stort besvär, upp hurtsdelen på vinden.

22:oo Funderar på hur inte hela huset brinner ner när jag ser exakt hur rejäl pilotlågan på gasbrännaren jag har på vinden är.

22:06 Inser att jag aldrig kommer få upp skrivbordsskivan på vinden själv. Den är toktung! Mycket tyngre än hurtsen.

22:07 Försöker iallafall.

22:09 Misslyckas. Backar långsamt ner för de tre trappstegen igen.

22:10 Pustar. Tänker att det är tur att Joe och Barbara (de på bottenvåningen) är ute och reser så de inte hör hur jag bökar. Tänker sedan att om jag trillat och blivit klämd under ett skrivbord, hade jag nog saknat Joe och Barbara.

22:14 Funderar på var jag kan gömma skivan.

22:16 Försöker igen. Får upp den halvvägs, klämmer fast den på ett synnerligen påhittigt sätt någonstans vid trappsteg sju. Stolt.

22:17 Tindrar.

22:18 Hoppas att inte huset spricker av tyngden av skrivbordsskivan.

22:19 Pustar.

22:29 Får choklad.

Ett kungadöme för en man!

Ja, det är ganska givet att jag sitter här och saknar lite karlakalskraft en fredagskväll. Inte för att jag vill bli famnad eller så, utan för att hjälpa mig hantera mitt skrivbord som är världshistoriens tyngsta. Dessutom verkar det vara helt onermonterbart.

Tord, kommer du ihåg om man kan få av låddelen på något sätt?

Jaja, skam den som ger sig, jag har knappt ens börjat och redan är min rygg på väg att brytas i bitar. Nämnde jag att skrivbordet är tungt? Igår städade jag ut alla dess lådor och hittade ett visitkort från en av flyttgubbarna som bar in alla mina pryttlar här för dryga två år sedan. Tyvärr kastade jag det, annars hade jag helt skamlöst ringt och bett om hjälp. Andra saker som jag hittade var alla de små, pastellfärgade post-it-lapparna jag använde när jag försökte bestämma mig var jag skulle flytta en gång i tiden. Jag kommer ihåg hur jag, med Knyttet på telefonen, beväpnad med ett vinglas och en guldpenna, skrev för- och motlappar och klistrade över hela min sovrumsvägg. Mycket dumt skrev vi, men jag tror det blev rätt ändå.

Om jag nu bara kunde få ordning på skrivbordet också hade allt varit toppenbra.

Som spön i backen

Ja, nästan så illa är det. Två trevliga träffar inom loppet av en dryg vecka... Kors i taket.

Eftermiddagens/kvällens mansmaterial var en intrikat och något förvirrande mix av frispråkig humorist, sarkastisk vettvilling och helt vansinnig bitterhet på allt vad kvinnor och förhållande heter. Allt förpackat i ett till utsidan ganska attraktivt fodral.

Jag hade trevligt och skrattade en hel del men jag är fundersam ändå.

Kom ihåg!

Kom ihåg att gratta ett Knytte nära er idag, hon fyller nämligen år!

Done!

Vem behöver ovänner när man har ett Wii Fit?

Det här med bloggandet trillade ner lite i prioriteringslistan i helgen när jag blev med Wii. Efter mycket tjat, lock och pock var det fortfarande ingen av mina små vänner som ville köpa ett så jag bet ihop och skaffade mig ett själv. Själva inhandlandet var förvånansvärt enkelt, tyvärr kommer den lille vite med några smärre följdproblem. Som till exempel det där med att jag inte äger en TV.

Nåväl, det är väl inte första gången i världshistorien som ett spelkonsollinköp har föranlett en helommöblering av en lägenhet? Eller, kanske så... Planerna är i görningen på att kasta ut (eller, upp på vinden iallafall) skrivbordet från kontoret, skaffa ett litet bord och en skön fåtölj och slutligen göra om det ganska själlösa rummet till något mysigt. Och så ska jag skaffa mig någon slags bildvisningsmojäng också.

Med ett Wii kan man göra mycket saker, en del saker får en att skratta hysteriskt och en del andra inte så mycket, som det där med invägningen man ska göra i träningsprogrammet Wii Fit. Efter en sådan vill man mest se om prylen kan flyga...

Quality assurance

Hur man testar om man får ett glas vin till:

• Ställ ditt väl använda glas på ditt köksbord. Se till att ditt kök är litet.
• Öppna kylskåpet och korka upp flaskan.
• Ställ dig på ett ben.
• Håll upp kylskåpsdörren med det lyfta benet.
• OM du kan hålla balansen: häll upp ett glas till.
• Ställ ner benet.
• Stäng kylskåpet.
• Med foten.
• Öppna kylskåpet igen, ställ in flaskan.
• Fast bara om den inte är tom.
• Drick upp.

Min tand gör inte ont längre!

Omstart

Klockan åtta i morse fann jag mig själv i bilen på väg till tandläkaren. Igen. Jag var där i tisdags och lagade hål och jag måste säga att även om det inte var någon direkt trevlig upplevelse så gick det mycket bättre än vad jag trott. Han var en mästare på att sätta bedövning utan att det kändes ett dugg, jag vet inte hur han gjorde det riktigt. Efter att ha kännt mig lite öm ett par dagar började det igår kväll göra ont på riktigt, något som kändes ganska onödigt. Jag hade ju inte ont innan jag lagade saker och ting, varför skulle jag då få ont efteråt? Det var så där ont så att det blev jobbigt att sova till slut så jag gick upp och lämnade ett meddelande på tandläkarmottagnignens telefonsvarare och prick klockan åtta ringde de och bjöd in mig på ett okynnesåterbesök.

Hurra! sa jag, svor lite och kastade mig in i bilen.

Nu har vi putsat och filat lite till och jag hoppas att det ska bli bättre till imorgon, för jag har verkligen inte tid att ha ont i tänderna i nästa vecka.

Inför helgen

I helgen är det Super Bowl och då ska man dricka öl, äta mat och titta på sport på TV. Igen. Puh!
Jag har börjat fundera på vad man ska laga för något till kalaset och listan blir bara längre och längre. Här är några av mina funderingar:

• Flikig (!) blodapelsinkaka från SmittenKitchen
• Pretzlar, också från Smitten
• Mysteriebullar från The Pioneerwoman
• Baconlindade jalapeno-prylemojer. De gjorde jag förra året och det enda dumma med dem var att jag för hundrade gången lärde mig att man inte ska sätta i linserna efter att man pillar på pepparfrukter.
• En baconexplosion.
• Grisar i en filt.

Vad tycker ni?

Annat skvaller från den här sidan pölen är också att jag varit på bra date ikväll.

Min släkt

Den synnerligen vackra kvinnan som dyker upp ungefär 6 minuter in i den här lilla kortfilmen, det är min farfars syster Karin.

Den här och flera filmer av hennes make, Rolf Blomberg kan man hitta här.

En lista

Liten lista över saker man kan göra när man inte är ett dyft religiös:

• Svära
• Läsa Harry Potter
• Sova till lunch på söndagar
• Ha sex utan att vara gift

Det där sista var väldigt viktigt för killen jag gick på date med idag. Efter att vi pratat om religion ett tag blev han tyst och ett par sekunder senare utbrast han: "You're not religious. Then we can have sex!"

Uhm. Nä. Ska inte gifta mig med honom heller.

Jämrans T-mobile!

Damn you T-mobile! Nu har ni gjort en rolig reklam, det vet jag inte om jag tycker är okej.

Glappkäftad

Efter gårdagens tandläkeri har jag idag jobbat väldigt hårt med mitt nya mantra, det som ska rädda mina tänder från att desintegreras. Vad jag går runt och mumlar för mig själv om och om igen är "Lips together, teeth apart" och så tvångsavslappnar jag. Det är väldigt stressande.

Jag höll för övrigt att trilla ur stolen av tillbakahåller skratt när tandläkaren sa de där fyra orden till mig igår. Det var knappt att jag kunde hålla mig från att fylla i med de klassiska orden "som flickan sa" bara för att understryka snuskfaktorn i det hela, det är nog lite för tidigt i vår vänskap för att dra fräckisar.

Mama needs a new set of teeth

Varför får alltid tandläkare mig att må så dåligt?

Okej, den här gången kan det vara för att jag har en ny tandläkare och för att det var, i runda tal, fem år sedan jag var hos en riktig en senast men icke förty fick de mig nästan att gråta där på stället när de berättade om allt som var fel på mig: sneda tänder, hål överallt, mitt bitande och gnisslande har i princip reducerat ner dem till ingenting alls och inget tandkött har jag kvar.

Men annars var allting bra.

Jag förstår inte varför de ska vara så aggressiva, de dära? Jag vet ju att jag har dåliga tänder och jag vet ju att jag antagligen skulle haft tandställning när jag var yngre och jag vet att mitt gnisslande inte är nyttigt och jag vet att jag borstar tänderna för ofta, men det gör jag ju bara för det kliar så förbenat (ja, mitt tandkött kliar och det är helt normalt när man är bitare och jag vet inte hur man slutar - jag biter för det kliar och då kliar det mer och då biter jag mer. Det är nerverna).

Innan jag gick log tandläkarfarbrorn mot mig och sa "We're going to be very good friends, you and I". Jag sa att jag inte behövde flera vänner.

Hjälp mig

Kursen jag läser just nu är en slags ledarskapshistoria där tanken är att vi ska lära oss... Ja, lite av varje, verkar det som.

Veckans läxa går ut på att vi ska ta med oss två produkter till nästa föreläsning, två produkter som beskriver antingen våra professionella eller privata jag. Eller både och. Den första ska vara en representation av hur vi ser oss själva idag och den andra ska beskriva hur vi vill att andra ska se oss, en målprodukt.

Jag har ruskiga problem med att komma på vad jag är, kan ni hjälpa mig?

I sure know how to pick'em

Hotellen, alltså.

Nu är jag i Selma, CA, en liten håla på 24,892 personer som ligger utanför Fresno, en lite större håla på en knapp halv miljon invånare. Hotellet jag plockade ut är ingen höjdare, detta till trots att jag länge tittade och läste och jämförde. Det första rummet fick jag byta eftersom någon hade byggt om badrummet utan att ha städat efteråt, nu är jag inne på rum nummer två och jag har inte sett något otillbörligt men jag funderar ändå. Allt blir fel när man får köra in bakom en liten mexikansk restaurang för att i ett mörkt hörn hitta entrén till hotellet och sedan börja fundera på om inte min bredspacklingsteknik är bättre än killens som har misslyckats med väggarna i receptionen. Fast, det var kanske med flit han gjorde dem buckliga...

Nåväl, imorgon kommer två säljare och hämtar mig så att vi kan åka till ett sjukhus här i trakten. Jag ska bara överleva natten först.

Going west

Imorgon bär det av västerut, ända till Californien. En dag i Fresno och en dag i San Fransisco innan det blir till att åka hemåt igen. Inte jättesugen men det blir nog kul ändå, bara jag inte mellanlandar i Hudsonfloden.

Ska försöka att inte göra det.

Man är ju karnivor

Jag lagade middag ikväll, det bidde en svampbourguignon-gryta-sak från ett av de där ställena jag gillar att läsa om mat på nästan daglig basis. Och det blev verkligen jättegott, men nu när jag sitter här i värsta midvinternattskylan och kramar min skål med gryta/sak/mål mat kan jag inte låta bli att tänka att den här svampfesten jag gnider mig så sakta mot saknar något.

...

Tänk... Tänk om man hade haft lite biff i... Eller iallafall lite bacon!

Kött!

Jaja, nästa gång jag har tid att långkoka ska jag göra en riktig Beuf Bourguignon, jag lovar. Fram tills dess får jag vara nöjd med snabblagade svampinjoner istället. Gott var det.

I själva grytan/saken hade man även också ett par fina, små pärllökar och om man skriver lite fort blir det lätt fel:

Chottlips says: Oboy, oboy, oboy! Luktar den där svampgrytan gott eller vad? De små läkarna åkte i nu, höll jag på att skriva. Koka läkare!

Chottlips says: Men det är bara lökar. Wee! Folkmord!

Fuckwit says: Haha! Hur mycket vin har du att dela med dig sjävl?

Chottlips says: Ett glas.

Chottlips says: Men jag är rolig utan sprit.

Fuckwit says: I know

Chottlips says: Frågan är dock hur man skalar småläkarna utan att få så mycket spill. Det är en massa vitt skal överallt i köket. Som små, prassliga läkarrockar.

Fuckwit says: Haha!

Vad katten?

När man skrattar så man gråter åt det här, kan det betyda att man behöver sova då?

Jag bara undrar.

The shizz!

En kollega och jag hjälptes åt att komma på officiella och tråkiga formuleringar idag:

...
Chottlips says: I like it. Your suggestion is stuffy enough to sound official.

Jeremy says: I like stuffy.

Chottlips says: I love stuffy. It's the shizz.

Jeremy says: I wear a tie with my PJ's.

Chottlips says: Nice... I really don't know how to top that. I could say that I shower with heels on but that would just be crazy, not stuffy.

Jeremy says: Funny thing is..I would believe it!!

Chottlips says: Hmm... How bad could it be?

Jeremy says: Mabe a little slippery... I don't know.
...

En dollar om dagen

Jag snubblade över det här projektet igår. Det handlar om ett par som bestämmer sig för att göra vad så många fattiga människor gör varje dag där ute i världen, nämligen att äta för max en dollar om dagen. Det är ganska fascinerande läsning och jag är synnerligen imponerad över att de lyckas få i sig tre mål mat om dagen utan att utveckla akut skörnjugg.

Läs och begrunda vad folk med passion och övertygelse hittar på en helt vanlig höstmånad.

Möss i garderoben

Under en längre tid, säg ett knappt halvår eller så, har det legat två helautomatiska råttfällor på mitt köksbord. Oanvända och ganska domedagsaktiga ligger de där och, hoppas jag, utgjuter skräck och respekt för den ordning och reda som råder i mitt lilla kök. Um... Som skaråda, borde det kanske stå. Ett par gånger förra våren hade jag besök av något slags nattdjur (mus, råtta, våldtäktsman eller annan gnagare) som prasslade runt bland mina grejer och ställde till med oreda i mitt diskställ. Inget farligt men obehagligt alikaväl.

Så, jag köpte råttfällor. Som överdimensionerade snusförpackningar såg de ut, fyllda med en helt annan sorts död än vad tobaksföretagen designat, mer omdelbar och bara en porition i varje förpackning. Hoppades jag där och då. Jag vågade aldrig armera dem utan tänkte mest att de skulle finnas till som en slags åminnelse om vad som skulle kunna hända om man var en mus i det abdonska hemmet och det verkade som om det funkade. Antingen kunde min lille besökare läsa och förstod vad som skulle hända honom från instruktionerna på fällorna eller så dog han av hög ålder, på något sätt har han hållit sig borta iallafall. Tills idag.

Typ.

Jag hade köpt grönsaker som behövde åka ugn och råkade tappa ner en bakplåt bakom lådan under själva ugnen varpå lådan behövde åka ut innan den kunde åka in igen. Så ut åkte den och plåten, den låg på golvet där under, vickandes på en liten vit mus!

Gaaaaaaah! Lät det i mitt huvud. Sedan blev det tyst och det enda som hördes var ljudet av mina tänder som gnagde på min knoge och bultandet av mitt hjärta. Det finns tydligen inget i världen som skrämmer den här ensamstående kvinnan mer en små vita möss under bakplåtar under hennes ugn. Efter ett par djupa andetag och lite petande med hjälp av en sopborste kunde det bekräftas att mössen (ja, de var faktiskt fem stycken) allihopa var i syntetiskt material, inlindade i damm och pensionerade från tidigare karriärer som kattleksaker. De huserar numera i en stor soppåse och ska snart fortsätta ut i soptunnan på gården. Jag är inte redo för husdjur ännu, verkar det som. Det här äs sådant som händer när den tidigare lägenhetsinnehavaren inte städar efter sig ordentligt.

Strykfritt rullar vidare

Hujedamig, att nya däck på bilen ska göra en tystare, rakare och rent generellt mer trafiksäker. Det hade jag aldrig trott!

Men, som Kristian så fint sa, "Även Amir behöver nya skor". Och tänk så rätt det var.

Anti-skor? Anti-krist!

Charlotte... Jag har hittat något hemskt på Internet. Se här "The home of the anti-shoe"

Linda... What? Anti-shoe?

Charlotte... Varför ska alla sådana där fotriktiga skor vara så fördrövligt fula

Linda... Ja, de var verkligen inte snygga...men varför är de där skorna anti-skor?

Charlotte... Vet inte, de säger så själva: MBT - The Anti-shoe. Jag såg en annons och blev upprörd.

Linda... De har dem på Hawley Lane Shoes här i Shelton, det vore lite roligt att prova hur det är att gå i anti-skor.

Charlotte... Jo, lite. Fast vet du vad jag kom på? Om man köper ett par anti-skor, då tar det ut ett par av de vanliga skorna man har och då kan man köpa ett par vanliga skor till.

Linda... Ah!! Smart! Lets shop.

Charlotte... Haha!

Nycklarna har kommit!

Nycklarna är tillbaka!

Leve dem!

Billös i Milford

Både igår och idag har jag längtansfullt tittat på lille Amir som så fint står på garageuppfarten här utanför och tänkt att det vore bra om man finge köra honom lite. Det blir så mycket lättare att ta sig till jobb och skola om man har ett fordon. Det är inte så att han inte startar, det tror jag nog han skulle gjort om jag bara haft ett par nycklar som passade in.

Men, ser ni, det har jag inte.

Den enda uppsättningen nycklar fick min hyresvärdinna av mig när jag åkte till Sverige så att de skulle kunna flytta Amir utifall han var i vägen på garageuppfarten. Han står snällt kvar där jag lämnade honom så jag misstänker att han inte var till några problem men det vet jag ingenting om med säkerhet, för mina hyresvärdar är inte hemma. Jag har ingen aning om var de är. Florida kanske, eller Puerto Rico. Vem vet?

Det är svårt att köra bil utan nycklar. Jättesvårt. Är det här ödets sätt att säga att det är dags att få tummen ur och köpa ny bil, måntro?

Testing, testing

Enligt amerikanska mått är nu juvlen över, sålunda åker julgranen ut, ut, ut. In från vänster kommer istället årets första pinuppa. Vad tycks?

Kan någon klok person förklara hur det här med html-kod funkar? Jag försöker få den här snutten:

#header .description {
padding:0px 30px;
margin:0 150px 0px;
text-align: center;
text-transform:uppercase;
letter-spacing:.2em;
line-height: 1.4em;
font: $descriptionfont;
color: $descriptioncolor;
}

att sätta min blogbeskrivningstext (den till höger om den lilla bruden där uppe) lite snyggare. Jag vill ha den högerställd och skjuten till höger så den matchar blogtiteln ovanför. Till och med jag förstår att jag ska ändra alignment till höger men hur jag än pillar på padding och margin så blir det inte bra. Förslag? Just nu ser det vettigare ut med centrerad text men jag skulle gärna se att den kommer lite längre till höger.

Hemvändare

Imorgon bär det hem igen. Eller, senare idag bär det hem igen, borde jag mer sanningsenligt skriva. Sista natten med kamraterna bara måste man ta vara på lite extra och det blev en sen kväll med god mat, fullkontaktspussel och Wii fram till småtimmarna, precis som det sig bör.

För första gången som jag kan minnas ska det intte bli det minsta skönt att åka hem igen. Jag är inte ett dugg sugen på USA, ärligt talat. Jag vet ine vad ni har gjort men något är det och jag är lite irriterad för jag är ju inte färdig än! Jämrans familj och vänner till att trevla till det, så här runt jul. Dessutom har jag ingen annanstans jag vill ta vägen förutom en tvärlagd madrass på Rist och en Chalong i Ryd.

Nyårslöften

Vi satte upp mål för 2009 idag. Marina ska se ut som Uma Thurman. Rikard ska se ut som Daniel Craig.

När jag frågade vem jag ska sikta på under 2009 fick jag följande förslag: Barbapappa, Jabba the Hut eller The Blob.

Vad tycker ni?

Partybrud i vardande

Julia var glad i morse, för idag skulle vi ha stort kalas med fullt av vuxna och barn för ett dagisdepraverat, julgodisstinnt barn att leka med. Totalt trillade 16 personer in och ut från huset i Ryd under eftermiddagen, inte illa för en snabb samling i mellandagarna, tyckte vi, men lilltjejen var missnöjd.

16 personer är inte stort kalas, rapporterade hon. Under 2009 ger jag därför Mamma Mia i uppgift att ta reda på hur stort ett stort kalas verkligen är. Jag vill verkligen inte besvika igen.

Om att skratta

För första gången på över 20 år träffades stora delar av familjerna Karlqvist och Abdon över vitlök och vin, det var härskans gemytligt och väldigt mysigt. Vi åt god mat, drack saker och Jesper fick en renutstyrsel till sin bil. Och så pratade vi minnen, så klart. Vi pratade om gångarna i vår källare, om hur många gånger man kan hissa en korg upp och ner från ett fönster, hur jobbiga äldre bröder kan vara och vad i hela friden vi gjorde på den här bilden:



Och sedan gav Jespers mamma mig en så fin komplimang, en som gjorde mig så glad. Hon sa "Vad jag kommer ihåg mest av Charlotte var hennes skratt. Hon skrattade jämt."

Ibland tänker jag att jag borde vara lite allvarligare och mer seriös, att jag borde ta mig ann livet och allt det där man gör varje dag med större respekt. Men, det blir aldrig så, jag tvivlar på att jag har det i mig och när Anne-Grethe sa så där kom jag på att jag nog aldrig haft det i mig. Jag gör mig nog bäst med ett leende på läpparna.

Linda!

Idag har jag tittat på 3 timmar Nord & Syd.

Herregud, vilka decolletage!

Julefin!

Wee!

God Jul!

Idag kommer Knyttet från Ö-vik och Andreas och Thu från Schweiz. Då kan det börja på riktigt.

.