Mat, det är det bästa.

One day down, 365 to go until nästa nyår. Då får man äta gott igen, jag längtar redan.

Gårdagens meny var som följer:

- Bruschetta med färskost, parmaskinka och balsamvinägerinfuserade fikon. Gott.
- Oxfilé med parmesanpotatistorn, basilikasås, haricot verts och Karl Johansvamp. Gott.
- Vit chokladterrin på en spegel av jordgubbar. Gott.

Pontus stora näsa misstyckte om Oliviavinet (en Barolo från 2003) men jag gillade det okej.

Gott nytt år!

Vi på redaktionen (För natten är det FörfattarChotten och KorrekturläsarKristian) vill önska alla vi känner och tycker om ett alldeles underbart nytt år, må det vara ett av de bästa. Nu ska Chottentotten lägga sig i ett mörkt rum och kurera sin dunderhuvudvärk. Än så länge är 2008 inte så mycket att hänga i granen, men som Yazz så fint sjöng: The only way is up.

Kram!

Äta med ögonen

Nu är det bråda dagar i det Abdonska hushållet, sista dagarna på året fylls till max med Kristsian, Kristian och ännu mer Kristian. Jag vet att ni allihopa är galet avundsjuka men just nu är han min, min, bara min. Vi har traskat upp för ett litet och blött berg, vi har traskat upp och nerför både blöta och torra Manhattaneska gator och vi har druckit mången blöt öl. Kristian är numera invigd i den underbarhet som Hooters är. Bröst och öl. Allt på en gång.

På tal om bröst åt vi tokgod sushi idag, den såg ut så här, fint va?

På Hooters

Connecticut Country

Jag tror jag måste erkänna det nu.

Jag lyssnar på countrymusik. Sån med wailande, fioler, dosey-do's, yohoo's och traktorer. Med cowboysare i hattar och stövlar och hästar. På hästar, de är inte i hästarna, det är snuskigt. Jag lyssnar på låtar med Kenny Chesney, en av de hetaste och mest tindrande countrystjärnorna på den patriotiskt klarblå amerikahimlen just nu. Kenny är en tvärhand hög, bär cowboysarparafenalia och är en mästare på att nonchalant tugga på grässtrån. Dessutom kan han säga yee-haw på ett synnerligen manligt sätt, jag blir alldeles till mig i trasorna av det hela, men säg inget till någon.

Det hela började när jag var nere i Arkansas för första gången, ni kanske kommer ihåg den där kvällen jag blev utkörd på en båt mitt i vackraste majvärmen, blev itvingad Bud Light och fick bada naken. Det var då min smygkärlek till Kenny började, när jag sedan hittade en hel radiokanal helt och hållet tillägnad smaklös country var lyckan gjord; bara att toklyssna hela dagarna. Hittils har jag fått höra mästerverk vid namn "From hillbilly heaven to honky-tonk hell", "No shoes, no shirt, no problems" och "She thinks my tractor's sexy".

What's not to like? Exakt, precis ingenting! Så tänkte jag när jag gav en Kenny-CD till Knyttet i julklapp, jag vet bara inte riktigt om hon har vett att uppskatta den till fullo. Som ni märker har jag, å andra sidan, verkligen ingen skam i kroppen, det är så det räcker till alla mina syskon och blir över.

Nu är det så illa att det inte tar slut med Kenny, Kenny är numera bara min lätta drog. Senast idag kom jag på mig själv med att gnola på refrängen på en käck liten sång vid namn "Redneck women", en riktigt läcker sak med strofer som:

Some people look down on me, but I don't give a rip
I'll stand barefooted in my own front yard with a baby on my hip'
cause I'm a redneck woman
I ain't no high class broad
I'm just a product of my raising
I say, 'hey ya'll' and 'yee-haw'

och

Victoria's Secret, well their stuff's real nice
But I can buy the same damn thing on a Wal-Mart shelf half price
And still look sexy, just as sexy as those models on TV

Vad kan man säga? Mer an Yee-haw!, alltså? Det är kanske dags att ta sig en tur till Sverige och normalisera sig lite?

PS. Rimmen handlade alltså om en amerikansk fotboll och en Kenny-CD. Bara så ni vet.

Snälla barn

Årets julklappar var ganska roliga att köpa och i många fall väldigt roliga att rimma på, möjligheterna är stora när man passar på att ge bort saker hör kontinenten till. I år blev det i princip idel amerikana med andra ord, inte bara dåliga saker även om en del är av ganska tvivelaktig och låg smak.

Vad tror ni det här kan vara? (ja, jag vet att introt är stulen, men det erkänner jag glatt)

När man hör en klar,
jättelik fanfar,

som inte alls är kort,
ja då vet man strax,
att det blivit dags

för en jäkla massa sport,
ja de blir fotboll och hockey och curling och bandy och golf och stav och häck,
bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Galenskaparna rimmar bra men glömmer en viktig sport
En våldsamt galen inte helt banal en och amerikansk sort
Att bollen är rund är en sanning med modifikation
Varför anamma likformighet när man kan ha en boll med distortion?
Man tager vad man haver, sa väl sportens grundare
Som Kajsa Warg på sin tid, fast det hade vart bättre med något rundare.
Reglerna är många och långa
Lite som bollen är svår att fånga
Skaderisken hög som Rockefeller Center
Man tacklas och manglar friskt sina opponenter
En omåtligt populär sport här i väster
Testa den själv, kanske på en av dina fester.

Eller det här? (Nödrim är viktiga och ska uppmuntras)

Det finns olika slags musik
Den ena sorten ej den andra lik
En del är klassisk och ny
Och kan betraktas som fin.
Den kan generera huvudbry
Men gör sig bra med ost och vin.

Rock ’n roll är en annan sort
Vanlig att kombinera med sport
Och öl, en eller kanske flera.
Rytmerna kan få höfter att gyrera.

En rökig lokal kan passa för jazz.
Vackra kvinnor med glittrigast stass.
Mustiga toner med solande sax
Volymen och tempot uppe på max.

På skivan du får är det inget av ovan
Nej, stilen på just den här gåvan
Är lite mer speciell
Nej, det är inte Jaques Brel.
Heller.
Typen av musik kan betraktas som lantlig
Ibland alldeles säkert alldeles offantlig
t.
Dålig och smaklös så det förslår.
Jag hoppas du förlåter och förstår
Skämtet.

Gissa på lite nu, imorgon kommer svaren och dessutom ett pinsamt erkännande från lilla mig. Hur det hänger ihop med det här inlägget får ni se.

Det bästa. Del 2.

- Why is it that I never, ever seem to succeed at anything, Jaime?

- That's not true, Charlotte. You succeed at life!

Och sedan skrattade vi så vi grät ity sarkasm verkligen är en underbar sak.

Det bästa

När man börjar en morgon med en hemlig och stilla önskan om att få trilla ner för trappan och spräcka skallen, då vet man att något hemskt är på gång. Då vet man att man ska fara till kund och misslyckas med saker och dessutom göra det under plågsamma former.

När man sitter inlåst i ett serverrum tills dess att fingrar och läppar är blå, tills magen slutat kurra och huvudet bara surrar, då vet man att man skulle ha blundat hårdare och gått vingligare när man rasade ner för trappan på morgonen.

När man storgråtande och hyperventilerande hukar sig framför en kinkig server med ett tangentbord i famnen, två centimeter från att köra huvudet genom den billiga, suddiga lilla monitorn man stirrat på i åtta timmar då vet man att det nog varit allra bäst att kastat sig utför trappan, eller bara lappat till sig själv i huvudet med något tungt. Vem behöver en trappa? Redigt kvinnfolk kan skada sig själv!

När man kommer ut från sjukhuset sent på kvällen och inser att det inte bara är mörkt utan också tokregnar, när man får mötande trafik i sin fil på landsvägen och när folk kör galnare än vanligt då slutar man ens tänka, man vill bara hem till sin trappa igen.

När man sedan kommer hem och hittar en fint inslagen middag på sitt hallgolv, med uppmaning om att man ska äta och vila, då får man sätta sig ner en stund. Lämpligtvis i trappan, och snyfta lite, Och skratta, Och snora. Och tänka att, Linda hon är nog banne mig det bästa.

Mni sytser - dsylexikren

- Men hon är väl dyslektiker, din syster?

Den frågan fick jag av Pontus mitt under julbordet och jag blev ganska förvånad. Alla vi som känner Knyttet bra vet att hon är himla duktig på bokstäver och ord egentligen, precis som jag är hon bokkär och läsandes nästan jämt och hon kan stava egentligen.

Ja, verkligen.

Vi pratade om rim och rimmande, något som i min familj är att betrakta som utomordentligt viktigt och en given del av julfirandet. Jag anser mig själv vara bra till halvbra på själva rimmandet medans andra i familjen, Knyttet till exempel, är jätteduktiga. Jag vet inte så värst mycket om dyslexi men jag kan tänka mig att det inte är lätt att rimma om man är av den sorten, det finns så få rimord på "jga" eller "mni". I Knyttets fall är det mest bara Fort-och-Fel-genen som slår till, både hon och jag har belönats med den genen och där jag ofta säger fel saker för fort tror jag Knyttet helt enkelt skriver fel saker lite för fort. Jag är plågsamt medveten om hur svårt det är att ta tillbaka saker man just säger för fort och vet därtill att det är mycket lättare att rätta till skrivna ord istället men då vi just är snabba, Knyttet och jag, hjälper det inte alls när man måste bli av med sina tankar fort, fort, fort och hela tiden.

Nyss lade jag märke till att hennes tillstånd verkar smitta, något som jag inte är helt positiv till. Vår käre Anton verkar ha lagt sig till med samma olat, något jag tycker är väldigt onödigt. Sluta ha så bråttom! Om ni inte skärper er snart kommer jag ha världshistoriens stökigaste blogg! Dessutom fick Pontus erkänna att han inte kunde läsa vad ni skriver.

Nu har i alla fall jag rimmat klart alla mina paket och skjutsat iväg dem till Sverige för sent öppnande. Det är dags för frukost och om jag har tur ska det komma ett mail med textuella roligheter till mig snart också.

Jullottan, det är jag det.

Jag, Pontus, Linda och Skrik-Olivia har ätit, mumsat, skrikit och hyschat oss igenom den här julaftonen på ett strålande väl genomfört sätt. Allt vi gjorde gjorde vi med ett fokus och en målinriktadhet som borde väcka beundran hos vilken landslagstränare som helst. Okej, Linda var lite splittrad när vi titta på Kalle men jag tror att det kan ha att göra med de tvåtusen kilona kött vi hade i ugnen, kött behöver passning, mina vänner.

Så, med risk för att bli tjatig: God Juvl, hoppas ni har det minst lika bra som jag.

Dopparedag

Grattis på julafton!

Skinkan är lagad och griljerad, jag tror den till och med smakar okej. Det finns köttbullar till ett litet, hungrigt kompani, det finns vörtbröd som kan användas som mordvapen eller ätas (det är så olika hur man gör med sin vört) och valnötsbröd. Janssonen är lite naggad i kanten, det finns lussebullar så det räcker och blir över. Tomten pysslar och pusslar, stånkar och har ont i nacken. Lackdoften står stinn i stugan och regnet gör att gatan utanför är glanssvart. Snön är nästan helt borta.

Både Kalles och Astrids julaftnar är nedladdade, klara för traditionsenligt tittande. Jag tror vi är klara.

Jag är en legend

Jag och Trånaren gick på bio ikväll och nu kan inte jag sova.

Trånaren har andra problem som säkert kommer göra hanses natt minst lika obehaglig som min, bland annat måste han överväga att leta upp en stelkrampsspruta efter som jag nästan bet honom när jag blev lite för rädd någonstans där mitt i mörkaste filmmörkret. Jag ska inte se på farliga filmer, att jag aldrig lär mig, jag har ju misslyckats några gånger förut.

En gång för länge sedan satt jag uppe en hel, ljus sommarnatt och tittade på Saw I och II på storbildsskärm i två snälla gossars sällskap. Jag fick bestämma maten och de fick bestämma underhållningen och tänk så fel det blev. Jag var mäkta nöjd med mitt val vill jag minnas, med deras inte riktigt lika mycket. Det var väl inte så mycket tittande som försiggick från min sida, jag låg mest gömd bakom den ena pojkens rygg med hans luvtröja uppdragen över huvudet och en kudde klämd över öronen medan jag förbannade den dånande ljudanläggningen som förhindrade alla mina försök till att utestänga skrik, motorsågar och allmänt otyg. I halvtid fick jag titta på Sound of Music en stund i ett försök att återställa min tilltuffsade hjärna. Sedan blev det ondskeskaper igen. Tänk vad lite missriktad kärlek kan få en att genomlida.

Min övriga farligfilmskarriär är inte på något sätt mer uppmuntrande; jag fick försöka tre gånger innan jag tog mig igenom "Jag vet vad du gjorde förra sommaren". Första gången fick jag ont i magen redan i förtexterna. När Tord och jag tittat på "Ringen" grät jag nästan när jag skulle ställa in cykeln i cykelgaraget alldeles själv, så efterrädd var jag. Jag är ganska patetisk, jag.

Nu ska jag titta på min gran, äta en lussebulle och bli harmonisk igen så ni får ursäkta lite.

Tomten har kommit!

När jag kom hem från jobbet igår möttes jag av en veritabel julyra i min lilla hall. Det var paket precis över hela golvet; stora och små, blåa och grå allihopa i en salig och härlig röra.

Tomten hade varit på besök! Eller, mer brevbäraren kanske och min hyresvärdinna som varit snäll nog att släpa in sakerna han lämnat utanför min dörr in i lägenheten. Nu har jag inte bara en vacker gran i mitt vardagsrum utan även en vacker gran med paket under sig. Kan det bli bättre?

Gran. Klädd.

Grann klädd gran.

Tvivlet duggade tätt under gårdagens idoga kommenterande vilket tvingar undertecknad att bevisa sin grans täcka och täckta tillstånd. Här är den i alla fall, 2007 års edition med flaggor, Darth, nytt amerkainslag och 300 ljus.

Julrapport

• Paket skickat till hemma. Check.
• Julkort skickade. Check.
• Köttbullar trillade. Check.
• Paket från bror anlänt. Check.
• Julgran påklädd. Check.
• Saffransbullar bakade. Check.
• Saffransbullar uppätna. Äsch!
• Lägenhet tilldonad. Check.
• Magsäck uttänjd. Check.

Vi kommer nog hinna i år också, det är de där jämrans rimmen, bara.

Chottes tankar om internetdatingsiter och foton

(Nu är jag lite elak igen, men det får ni leva med. Trollet länkad nedan har inget med vare sig Kolmårdstrollet eller den riktige mannen jag skriver om. Han ser faktiskt bättre ut än så, fast bara lite.)

...
Chottlips says: Du?

Marina says: Jaa.

Chottlips says: Så här tänker jag.
...
Chottlips says: Här kommer det.
...
Chottlips says: "Charlottes tankar om internetdatingsiter och foton"

Marina says: Okej, låt höra.

Chottlips says: De bilder jag lägger upp på Match är bilder jag betraktar som bra bilder på mig själv, bilder som antingen gör att jag ser okej ut eller som kanske är lite larviga men som beskriver mig som person. Fast, till syvende och sist är det ett krav att jag inte får se ut som ett kolmårdstroll för jag marknadsför ändå mig själv.
Chottlips says: Så tänker jag.
Chottlips says: Sedan får man det här:
Chottlips sends:

Transfer of "P9000.JPG" is complete.

Marina says: Ojsan.

Chottlips says: ... och då tänker jag att jag nog tänker helt fel för det man borde skicka ut/lägga upp/skrika ut över hela världen är "Jag är så trygg och tråkig i mig själv att jag tar bilder i ett trist rum, med tråkigt ljus, i trista kläder och utan ens ett leende på läpparna".

Marina says: "och snett underifrån så jag ser mäktig ut"

Chottlips says: Haha
Chottlips says: "och lite på sniskan så att jag visar min spexiga sida"

Marina says: "och min mamma har hängt upp tavlan på väggen"
Marina says: Haha!
Marina says: Hans ena ben kanske är längre?

Chottlips says: Eller så är han klackskofetichist fast lite i lönndom.

Marina says: Ja, så är det nog.
Marina says: det var ett ganska sorgligt kort.

Chottlips says: De andra var inte mer upplivande.
Chottlips says: Jag ångrar mig, det här med singelskapet funkar ganska bra egentligen. Jag menar, nu har jag ju en snöskyffel och allt så jag kan skyffla ut bilen själv.
Chottlips says: Och fylla på bromsvätska kan jag nog lära mig genom att läsa en manual eller chansa.
Chottlips says: Vem behöver män egentligen?

Marina says: Men det är inte alltid ljuvligt att vara singel. I bland är det skönt att någon kramar en och sånt.

Chottlips says: Jag är alltså väldigt ironisk just nu...
Chottlips says: Lite beige också.

Marina says: Mm, jag förstår det egentligen.

Chottlips says: Okej...

Marina says: Flåt.

Chottlips says: Flöt...
Chottlips says: Hihi, "Flöt"... Jag kan inte ens vara deprimerad på rikt.
Chottlips says: Fan.

Marina says: Haha!
Marina says: Dumma idiot-pojkar som inte fattar att du är ett kap.

Chottlips says: Ja, ännu ett bevis på att de inte är riktigt kloka de här amrikanerna.

Enjoyed the silence?

*snubblar in med håret på ända, knappt påklädd (eller är det knappt avklädd?) och en distinkt doft av chokladkarameller, köttbullar och ett gymbesök i hasorna*

Det har varit mycket här på Strykfritt de senaste dagarna, jag har försökt vara stand-in Pappa (Pontus har varit förkyld och har hållit sig från den lilla ljuva Olivian), jag har handlat skyfflar (de var slut på Walmart!) och sedan skottat lite. Det har avnjutits amerikansk snöstorm (hela 3 centimetrar snö!) och jag har trillat ner för en betongtrapp och blivit blå om rumpan och så har jag lidit av tävlingsbaksmälla förstås. Dessutom har jag i två dagar hållit på att filat på vad som borde ha blivit ett riktigt höjdarinlägg, ett om köttbullar och avancerad matematik, men det ville sig inte riktigt. Hur jag en pillade, kelade och smekte så spretade det lilla inlägget på alla håll och kanter och ville. inte. vara. med. Så var det med den saken, vissa roligheter ska helt enkelt bara stanna i verkligheten eller i alla fall som utkast. Om inte annat kan mina efterlevande kanske sälja det dyrt när jag blir känd så där lite lagom långt efter min död.

Annars kan helgen förtälja om en julfest, en pysseldag och en vacker dag på stranden. Idag har jag haft dålig arbetsmoral och aktiverat om mig på match.com i ännu ett ystert raggningsförsök. Rapporter kommer, jag lovar.

Domaren dömer

Hej alla rimliga och orimliga barn!

Tack så hemskarns mycket för alla era fantastiska bidrag, sällan har jag fått skratta åt så många fina ord på rim som när jag plöjt fram och tillbaka över alla era verk. Jag menar, ord som bjällerbång, medtävlatris och glane kan få vilken flicka som helst att bli fullkomligt till sig i trasorna. Nåval, det är dags att börja med själva utnämnandet och då domarbordet består av idel veliga själar har det beslutats att det finns ett par olika men godtyckliga klasser att vinna, lite som en Oscarstävling fast för pepparkaksformsrim.

Konstigt att inte någon annan har kommit på det innan?

Så, vår första utnämning är Bästa animering!
Bästa animering går till Anton Ymer för ett anatomiskt korrekt och komplext återskapande av objektet, för de klassiska färgerna och för det väl tillvaratagna jultemat. Ett hedersomnämnande går till Magnus Carlsson med sitt barnvänliga och nyskapande bidrag. Hans fräscha och galanta färgval gick inte domarbordet förbi. Fortsätt så!

Nästa utnämnande: Bästa limerick!
Går till Knyttet som drog till med en seriell limerick av, redan nu, klassiska mått. Den ungdomliga domarsamlingen ser inga problem med att den annars så klassiska stadsreferensen undviks i alsterna, det geografiska temat behålls i och med det envisa delstatsgissandet.

Bästa oväntade bidrag!
Här delar Frida med sin påskkärring priset med tävlanden vid namn Comment Deleted. Båda tematiserar med kort- och koncishet, med en beslutsamhet och attack som inte går att hitta i något av de andra bidragen.

Bästa ambitiösa haiku!
Bara en norrman kan ta sig vatten över huvudet och ändå lyckas så väl med det svenska språket, här i en kombination med ett komplicerat japanskt versmått. Domarbordet är imponerad över ambitionsnivån i alstret, om 5-7-5 är bra, på vilket sätt är inte 5-9-5 ännu bättre, så säg?

Bästa matematiskt korrekta haiku!
Grattis Jesper! En varm och glittrig kreation som får det att spritta i julnerverna så där så det bara... ja, spritter.

Bästa längsta rim!
Anton Ymer dominerar med sin ymnighet och lämnar alla sin konurrenter bakom sig med sitt fyndiga användande av flera olika versmått, både pentyl, hexan och bensen på en gång. Vi i domarstolarna uppmuntrar till det oortodoxa språkliga behandlandet och lätt verbal diarré har väl aldrig skadat någon?

Bästa rim delvis på dialekt!
Återigen går priset till Anton Ymer som oväntat avslutar sitt något monstruösa verk med vad som tolkas som verserande på östgötska, denna välljudande, klingande och omåttligt fula dialekt som vi alla älskar.

Bästa rim med djur i!
Sniglar är fina djur och de har en ytterst speciell plats i domarbordets alla hjärtan, Marina har med andra ord prickat in en taktiskt riktig detalj i sitt djurtematiska rim. Fusk? Inte då! Sniglar är viktiga djur. Dessutom är rimmet, lite som i en naturfilmsdokumentär, urbota spännande i sitt oavslutade avslut: läsaren lämnas att själv uttolka vad för djur som utpekas. Det är som en deckare, fast på rim och kort och om djur och pepparkaksformar. Glasklart!

Bästa allmäna och fullkomligt irrelevanta rim!
Kristian dominerar klassen totalt med sitt korta och spännande förkylningsrim som inte har något med något att göra. Lite som alkoholfrihet i glögg.

Bästa socialkritiska rim!
En av de tyngre klasserna i tävlingen, Anton Ymer bataljerar här Marina med sina socialrealistiska och ytterst kritiska rim; den ena tar sig an feminism och jämställdhet medan Marina väljer att fokusera på de onåbara idealen vi tampas med i dagens samhälle. Lite oväntat kastar sig även studentskan från Lund in i det hela med sitt starka USA-kritiska verk, ett ämne som allltid på något sätt ligger i tiden. Det veliga domarbordet väljer att vara just veligt och låter Marina och Knyttet dela på priset med motiveringen att de är bra.

Flest rim!
Jesper satsade på kvantitet såväl som kvalitet och vann därmed kvantitetstävlingen. Då det inte finns något kvalitetspris låter domarna den saken vara osagd och outvecklad.

Bästa orimmade bidrag!
Magnus Carlsson! Jag frågar mig om och om igen: Kan det bli bättre än så?

Grattis alla tävlande och tack igen för de dragna smilbanden. Det är bara att börja boka in mig för middagsbjudande, jag kommer till Sverige den 16:e februari.

Om Luciatåg

Chottlips: Har du fått något tåg idag?

Marina: Tåg?

Chottlips: Lucia.

Chottlips: Tåg.

Marina: Åh! Nej! Inget alls.

Marina: Går du luciatåg för mig om jag ringer?

Chottlips: Visst!

Idag har jag sålunda gått remoteluciatåg för Marina, vi hade ett intåg till "Jul, jul" med mycket raj-raj när texten försvann och sedan tågade vi ut igen till "Sankta Lucia". Det var väldigt vackert.

Tio mer eller mindre rätt ställen att leta efter sin plånbok

I helt av varandra oberoende ordning.

1. I ugnen
2. I soporna (precis så mysigt som det låter)
3. I kylskåpet
4. I handväskan
5. I bilen
6. Under kuddarna i soffan
7. I snön
8. Under köksbordet
9. I soporna (igen!)
10. Under Olivia

Gissa vilket som var mest rätt?