Linda fyller kärring om några dagar och idag erkände hon till och med lite åldersnoja.
- Charlotte, jag fyller 30 snart, jag måste göra något! Supa, knulla och åka radiobil eller så, utbrast hon.
Som den goda vän jag är tolkade jag hennes lilla utbrott som en undermedveten önskelista. Så här, ungefär:
När Kristian var här i somras var det en sak som han sa, om och om igen. Han sa det i köket när vi åt pizza, han sa det när vi gick på stranden, han sa det till frukostölen och han sa det när vi stod upp till naveln i varmt vatten och såg på fyrverkerierna som sprakade över husen om kvällen.
När jag kom hem från föreläsningen ikväll tog jag kameran i handen och gick ner till stranden, tittade på en strålande måne, lyssnade på syrsorna och tänkte att jo Kristian, jag har det ganska bra, egentligen.
.
Tu m'as promis et je t'ai cru
Tu m'as promis le soleil en hiver et un arc en ciel
Tu m'as promis le sable doré, j'ai recu une carte postale
Tu m'as promis le ciel et la terre et une vie d'amour
Tu m'as promis ton coeur, ton sourire, mais j'ai eu des grimaces
Tu m'as promis et je t'ai cru
Tu m'as promis le cheval ailé que j'ai jamais eu
Tu m'as promis le fil d'Ariane, mais tu l'as coupé
Tu m'as promis les notes de Mozart, pas des plats cassés
Tu m'as promis d'etre ta reine, j'ai eu pour sceptre un balai
Tu m'as promis et je t'ai cru
Tu es foutu
Je ne sais pas ce qui se passe
Mais je sais pourquoi on m'appelle "mademoiselle pas de chance"
Någon borde forska på mensvärk, alldeles extra borde någon forska på just min mensvärk. Den är jätteenvis och borde skjutas i knäna.
Jag var och fixade naglarna igår efter jobbet, det är ganska trevligt och relativt billig vardagslyx där man blir filad och klippt, masserad och målad av en liten koreanska (eller korean). Jag brukar alltid ta någon knallig färg som vildsint rosa eller gatuflicksrött ity jag gillar när det lyser lite om mig.
Det är på intet sätt fult, det är bara inte alls jag. Tänk vad mycket identitet det sitter i naglarna!
Jag kommer ihåg en natt jag tillbringade med en av mina bästa Niklasar, ni kan läsa om den här, då jag för nuttifjuttonde gången blev åmind om det viktiga om att ta en backup på allt man gör, plus att man ska komma ihåg var man lägger sin backup. Det var jobbigt ett tag där när det närmade sig gryningen.
Jättebra tumregel, faktiskt: Ta backup. Kom ihåg den.
Jag vet att det låter enkelt men ack, så fel man kan ha. Ikväll slarvade jag bort min backuppade bloggmall och vips var jag liksom tvungen att ta tag i det där som jag funderat på så länge, nämligen att jag skulle byta ut de gröna prickarna mot något nytt. Något rött, eller kanske grönt. Eller skärt.
Det blev blått.
Jag hade andra tankar helt och hållet, det fanns pinuppor i planen och rosa saker, men de behöver jag hjälp med att fixa så de får dröja lite. Vilken dag som helst ska jag bli proffsig och unik, jag lovar, men fram tills dess blir vi visst blåa och med en pil överst. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig men det känns inte helt fel ändå. Det kunde varit värre. Dessutom verkar vi ha riktning och det är inte fy skam.
Eller?
Kräks ni över mig?
Jag fortsätter att attackblogga lite till, det här med långa inlägg får vi ta en annan vecka. Idag hittade jag den här bostadsannonsen som jag tyckte vad väldigt underhållande.
Tänk, att Kakmonstret bor på Upper West Side!
Vi gick till den galne kinesen och lunchade idag. Där får man bra sushi och lyckokakor. Så här kan det stå på dem:
Konstigt...
De här bilderna tyckte jag var spännande att titta på - styrka och skönhet i så många olika fodral. Tänk vad kroppen kan vara uppenbart och härligt specialiserad ibland. Själv håller jag för stunden mest på med idrotter som är fel för mig, så mycket medeldistanseri har jag inte i generna om jag ska vara ärlig men jag är glad ändå.
Min kropp har vandrat från ganska mesmjuk till stark och rund till stark och nästintill smal och nu tillbaka till tokstark med mjuka hörn. Jag vet inte vad som är bäst men jag vet att jag tyckere om att vara stark!
Armhävningar rulez!
Jag tror visst att du kommer bli lika lycklig igen, kanske ännu lyckligare om vi har tur. Det kommer bara inte vara samma sorts lycka, den kommer vara mindre bullrig och vara mer känslig och i behov av omtanke och ljus och snälla händer. Man måste ta hand om sin lycka ibland, vissa måste göra massor med jobb för att den ska gro medan andra bara har den där.
Det är orättvisst, jag vet, och om jag fått bestämma skulle alla lyckliga människor skjutas. Lite i knät bara och bara på mina (och dina) dåliga dagar.
De här PC/Mac reklamfilmerna har funnits ganska länge men de är roliga ändå. Ännu roligare blev det när jag insåg att jag gått på ett par date:ar med Mac-killens storebror.
.
För första gången på länge läser och lyssnar jag noga på vad som händer i ett val, synd att det inte är ett jag får rösta i. Gloria Steinem skriver intressant om Republikanernas vicepresidentkandidat:
Palin's value to those patriarchs is clear: She opposes just about every issue that women support by a majority or plurality. She believes that creationism should be taught in public schools but disbelieves global warming; she opposes gun control but supports government control of women's wombs; she opposes stem cell research but approves "abstinence-only" programs, which increase unwanted births, sexually transmitted diseases and abortions; she tried to use taxpayers' millions for a state program to shoot wolves from the air but didn't spend enough money to fix a state school system with the lowest high-school graduation rate in the nation; she runs with a candidate who opposes the Fair Pay Act but supports $500 million in subsidies for a natural gas pipeline across Alaska; she supports drilling in the Arctic National Wildlife Reserve, though even McCain has opted for the lesser evil of offshore drilling. She is Phyllis Schlafly, only younger.
.
Ja, jösses jesus hur nyfiken jag är på hur hon har det där borta, hon Knyttet. Det är för tyst på hemmafronten! Är det någon som vet något? 
Pontus frågade om jag skulle hålla mig undan när vi får oväntat besök och jo, det tror jag väl att jag kommer göra. Just nu har jag lyckats få till en hel vecka med resor i mittersta USA bara som en ren slump ändå, så jag tror inte det kommer bli så svårt.
Det är ju inte så att jag vill ha tillbaka något. Det vill jag inte, inte med det medföljande ontet i magen och oron och svartsjukan. Inte ens om jag skulle få bli hur betagen och beundrad som helst eller om det skulle vara lite mer på rikt. Brännt barn skyr elden, ni vet.
Det hade varit så mycket enklare att glatt vältra sig i klyschor som att "gå vidare" om jag också hade blivit hittad och funnen. Lite räddad. Men det har jag inte blivit. Och jag mår dåligt för att jag gnäller så. Jag är verkligen av den uppfattningen att det är upp till mig att bli allt det där - funnen, livbojad och rosigt enleverad. Det är ju inte så att jag inte har fått erbjudanden, det har inte varit rätt erbjudanden, bara.
Jag är ju inte arg, bara förbannad. Och han är ju bra och trevlig som bara den, bara jävligt dum. Så tycker jag.
.
Jag sitter barnvakt åt Olivia ikväll och jag funderar på om det kan vara världens bästa jobb. Innan föräldrarna gick nattades den lilla och sedan fick jag en bricka med vin och ost i knät.
Nu sitter jag här med ett glas vin, en tyst babymonitor och ungefär 3 miljoner syrsor på balkongen och överväger karriärbyte.
.
Sometimes the T.V. is like a lover
Singing softly as you fall asleep
... Jag som inte ens har en TV.
.
