måndag, november 10, 2008

Här är den i alla fall

Linda, Ulrika och jag for till Stora Staden igår och shoppade lite. Linda kom hem med den här.


Bara 5,200 dollar. Som hittat.
.
Vi åkte alltså till Kleinfeld's Bridal, en av världens största brudklänningsaffärer där man får boka tid veckor i förväg för att få sin egen klänningskonsult och klättra in och ut ur tyll och rosefjetter galore. Det provades halterneckar, a-linjer, slöjor och axelbanslöst en masse, Linda fick ett träningspass av allt sitt klänningssläpande. Just den där uppe var enligt vår blivande brud den bästa, alldeles perfekt mängd tyll, så där så att det räcker upp till öronen när man sätter sig ner.
.
Hon var ohyggligt vacker för övrigt, och jag blev lite till mig när vi drog på den matchande slöjan (inte den på bilden) och hon fick skrida lite. Skrida är en underskattad aktivitet. Och nej, det ska inte giftas bort någon här så tro inget.
.

fredag, november 07, 2008

Ready? Box!

Knyttet sa idag att man ska acceptera saker och ting och på så sätt gå vidare i livet. Jag anser att acceptans är för mesar, bögar och nunnor (det där är bara ett Charlottskt originaluttryck och ska på inget sätt tolkas som en åsikt, jag gillar mesar, bögar och nunnor alldeles förfärligt mycket) och fokuserar på tolerans istället. Att acceptera känns som att ge upp, att tolerera är mer att ge sig på sina egna villkor. Tolerans är en förhoppning om försoning någon gång i framtiden, med sig själv och eventuella inblandade. Tolerans är också att spara en skrevspark, för säkerhets skull, utifall att det skulle dyka upp lägen där den kan behövas. Alltid redo, liksom. Scouter är ett tolerant släkte.

Exempel: Jag har en stor ändalykt, en bakdel som har förföljt mig hela mitt liv. Nu, idag, beundrar jag min rumpa för dess envishet, dess uthållighet och dess förmåga att få min midja att se smal ut. Så har det inte alltid varit, under många år och dagar har jag svurit argt över dess otymplighet, men det har lugnat ner sig genom åren. Visst, jag tycker fortfarande inte om den, jag accepterar den verkligen inte och jag svär varje gång jag inte får på mig ett par byxor i ett provrum, däremot tolererar jag den nu för tiden just för att den har varit med så länge, den är stark och får mig att kunna benböja ohemula tyngder och så får den som sagt min midja att se liten ut.

Så menar jag.
.

onsdag, november 05, 2008

Dåligt byte

Varför var det ingen som sa att det flyttats ihop?

Jag kände mig söt och smart och bra nyss men nu har jag ont i magen och har andningssvårigheter istället. Ett av de sämsta byten jag gjort på länge.
.

tisdag, november 04, 2008

*puh*

Vad skönt att det gick bra till slut. De är inte så dumma som de ser ut, de där amrikanarna.
.

måndag, november 03, 2008

Woopsie

Oj.

S¨kålpåerallihopadärheemmanu är detsnart valochskit.

Jagärklar med ekonomikurs nummer 1.

Wee.

Oj,

.

Dan före dan

Det är nära nu.



.

söndag, november 02, 2008

I November


I November kan man grilla, det gjorde vi igår.

Jag har hört att det snöat i Östergötland. Stackars er.
.
Jag har varit ute i skogen och drömt om kaffetermosar och korvmackor.

fredag, oktober 31, 2008

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!

Och det var dagens sändning från Charlotte-radion.

1 timme och 52 minuter på telefon med min inte alls favoritsäljare en fredagkväll och problemet är frotfarande ett faktum. Maten har stått på bordet ett bra tag och magarna kurrar en hel del. Pontus har slarvat bort chipsen. Vissa kvinnor och datorer och Chotte går inte ihop, det är säkert. Vad kan man säga mer än:

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!?

PS. Nu är det lite senare och vi har gett upp för ikväll. Hon kommer ringa mig imorgon klockan 7 så att vi kan fortsätta jobba på det. Kul. Verkligen.

PSS. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!
.

torsdag, oktober 30, 2008

Boktips

När jag var hemma i somras lånade jag en spännande bok av Mia, det var en Sherlock Holmes spin-off där han, på lite äldre dar, tillsammans med sin kvinliga assistent gav sig ut på äventyr. Det här visade sig vara en ganska trivsam serie med en handfull böcker som tyvärr tog slut alldeles för fort. Sedan jag slog igen den sista i serien har jag varit lite vilse i bokhyllan och halmstråna jag gripit har inte varit så värst lättlästa alls (Frans G Bengtssons Karl XII är inte att betrakta som lättläst, faktiskt!) och härom kvällen tog jag därför fram en gammal goding:


Jag minns så väl när Pyttan och hennes dagbok dök upp i mitt liv, det är som vore det igår, faktiskt. Jag tror det var min kära moster Mona som kom släpandes med en stor kartong med Wahlströms flickböcker till mig när jag kanske var nio eller så. Allihopa med röda ryggar, åbäkigt och gammaldags språk och en världsbild som skulle få en modern SO-lärare att få influensaliknande besvär. Jag läste det mesta och lite till när jag var liten och ingen kunde nog riktigt förstå vilken skatt en låda med flickböcker från 30-, 40- och 50-talet kunde vara. De gick åt rysligt fort och jag har nog läst alla de där böckerna ett par 10, 20 gånger sedan dess, minst. Det var romantiskt, och lite larvigt, väldigt banalt och ganska sexistiskt på ett tidsenligt vis. Varför just den här boken finns här i USA vet jag inte riktigt, alla de andra från lådan står i en bokhylla i föräldrahemmet i Ystad och varje gång jag kommer hem regresserar jag styvt och läser i princip bara Asterix eller flicktrams. Pyttan-serien är inte på något sätt en favorit från de här hyllorna, mina två bästa heter "Heja Babben!" och "Full i sjutton" och är ypperliga exempel på just banal, larvig, romantisk, käck men åh!, så underhållande litteratur. Jag misst'nker starkt att det här är vad alla Harlekinromanläsande kvinnor läser när de är små, det är bra skönt att jag aldrig tog steget vidare upp i vuxendivisionen på riktigt.

Om man tittar på baksidan kan man se små listor över vad annat det fanns att välja på från samma förlag och på en hel hög av de andra exemplaren som står hemma i Ystad vet jag att jag har bockat av alla de titlarna jag redan hade i min ägo. Bara för att det var bra att komma ihåg sånt. Notera även det ganska lagoma priset.

Värt att notera är givetvis också språket, 1944 uttryckte man sig på ett helt annat sätt, det är konjunktiv galore och vokabulären kan bara den få mig att le stort. 1944 voro pojkar klämmiga eller käcka, pappor med stor säkerhet stiliga men stränga, mammor voro hjärtängsliga och ljuva och flickorna själva, de voro rekorderliga rätt igenom. Och ljuva, förstås.


Så, vill du bli god och glad på insidan? Undvik då allt vad tunga klassiker heter och ragga upp en Wahlströms ungdomsbok. It's good for you!
.

onsdag, oktober 29, 2008

För övrigt...

... är verkligen Google Translate den bästa uppfinningen någonsin, nyss skrattade jag så jag grät.

Tack, Google!
.

Hej, hej!

Vi har pratat om det förut men nu är det dags igen, det här med statistiken. På kvällar, nätter och helger när man säkert egentligen ska läsa läxor eller för den delen sova, kan jag roa mig med att titta på Strykfritt-statistiken och förundras över allt kul man kan upptäcka. Just ikväll varvar jag nyfikenhet med regelrätt nojja och undrar:

  • Vem du är som sedan i slutet på Augusti sitter i Florida och nästan varje dag lägger ungefär två minuter av din tid på att läsa om vad jag gör? Är du en eller flera? I vilket fall som helst: Hej, hej på dig/er!
  • Sedan början på September har jag regelbundna besök av en Oslo-väring, jag hyser misstankar om vem det kan vara men vare sig jag har rätt eller fel är du hjärtligt välkommen, det finns gratis sprit i baren. Var den är? Här hos mig, alltså. Långt bort, säger du. Jo, men livet är väldigt tufft ibland.
  • Jag har blivit med dansk också. Jag tror jag ska kalla honom för Pappa ity jag inte känner så många danskar i övrigt, speciellt inte nytillkomna danskar.
  • Jag verkar ha en eller annan lojal läsare i Arkansas, det är för dens/deras skull jag ibland kollar hur Google översätter saker, man vill ju inte att folk ska ha hur kul som helst på ens bekostnad. Hej, hej!
  • Ställen med vackra namn är jag väldigt förtjust över att ha med på min lilla lista så alla från Vårgårda, Vindeln, Lindome och Dorotea är välkomna tillbaka. Ni andra också, förstås men extra mycket om ni bor där.
  • Sedan undrar jag vad de som sökte på orden "kemilab", "brysselspets" och "arbetsförmedlingen miami" tänkte när de hamnade här.

Många tankar blir det, bäst att gå och lägga sig.

tisdag, oktober 28, 2008

Från gerbera till panik på 11 minuter

"Riktiga kvinnor köper sina egna jämrans blommor" tänkte jag för mig själv när jag stod i blomsteravdelningen på Stop'n Shop ikväll. Något bra hade jag gjort idag och något fint förtjänade jag få som inte var chips eller ost. Eller skor.

Blommor. Varmröda gerberor och riktiga mycket brudslöja och en och annan nejlika på det. "Om man inte får dem av någon som tycker om en får man göra't själv" och "det blir väldigt sällan roligare än man gör det", så tänkte jag när jag stövlade ut i snålblåsten till Amir.

Jag körde hem, trasslade mig in i lägenheten, och hade grunden till ett riktigt roligt blogginlägg klart i huvudet när jag plockade in yoggin i kylen, tappade upp diskvatten, lyssnade på hur Maria Callas sjöng sitt ryggradsrysliga"Io? Medea!" och drog på en ugnsplatta för att värma lite soppa. Tanken var att det här inlägget skulle handla om hur jag tror att mina grannar ser på mig, det skulle handla om hur de osäkert vandrar mellan tvivel och tvärsäkerhet om att jag måste vara lesbisk med tanke på vilken torka det är på mansfronten, om hur de nog misstänker mig för att vara kvartersflata. Sedan skulle jag brodera ut det hela i en liten avhandlig om att kvartersflata är ett underskattat ord, om än något politiskt inkorrekt, och att det borde användas oftare, det måste finnas fler av oss där ute, vare sig vi är inbillade eller äkta. Som avslutning skulle jag antagligen också fråga er hur man översätter det till engelska bäst, det här fina ordet, kanske skulle jag kolla hur Google hade översatt det (neighborhood flat, faktiskt).

Nu blev det inte riktigt så. Disken kom emellan med sitt skållheta vatten och tankarna gick i stå och vips stod jag där, med lödder upp till armvecken och frågade mig vem i hela friden ska jag hitta som kan stå ut med någon som lyssnar på den amerikanska motsvarigheten till Kulturradion (och dessutom sjunger med), som inte diskar mer än högst var tredje vecka och ibland är så ensam att det ekar på insidan. Sedan övervägde jag att ligga väldigt stilla på golvet, hålla andan och vara punktformig ett tag. Med lödder och allt.

Men, det var så opraktiskt så jag tog den här panikattacken stående.

Det var inte meningen att det skulle bli så här.
.

måndag, oktober 27, 2008

Korsord! Rebus! Pyssel! Oh, my!

I dagarna två har jag försökt lösa två problem med en installation jag har gjort:

Problem Nummber Ett är stort och på gränsen till skrämmande medan Problem Nummer Två är mer hanterbart av sig. Så, jag började med Nummer Ett. Efter att ha editerat åtta olika filer, kopierat mappar från friska system fram och tillbaka, startat om tjänster och googlat felmeddelandet till jag blev blå gav jag upp och bad om hjälp. Så här gick det:

- Hi Matt, I need your help. This and this isn't working. I've checked all these eight files and I have tested this and that and I have no idea what to do next.

- Hang on, there is another file you need to check. Give me a sec.

(Ett-Mississippi, två-Mississippi, tre-Mississippi)

- I'm back. Did you check the read-me file waaaaaay over yonder there under that folder close to this file there?

- Hell no! No one ever read read-me files!

- Well, in that read-me file you'll find a clue as to what you need to do.

- Oh, great. A clue. Exactly what I need. A clue...

... Och visst, efter att ha pondererat över ledtråden i filen ett tag och testat lite mer och startat om lite tjänster funkade saker och ting så småningom. Jag är tacksam och nu överväger jag att lägga in lite ändringsförslag för vårt PACS vad gäller ledtrådar och pyssel i dokumentationen. Den är löjligt fattig på sånt! Jag känner inte så många dokumentatrissor längre men just nu önskar jag mig en SysAdm Guide i Sudoku-format, lite teknisk dokumentation på Rebus och kanske en användarmanual på rövarspråket. Kanske man skulle kunna få sig hela PACS:et som ett Alfapet också? Det hade varit lite spännande och omväxlande för en helt vanlig, uttråkad ingenjör, eller hur? Man får sin installation i små, små bitar man kan dra från en hög och sedan får man pyssla ihop skräpet själv. Snacka om modulärt!
.

lördag, oktober 25, 2008

Me, myself and I

Jag kom på en sak här om dagen (eller om det var några veckor sedan, minnet är inte det bästa). Jag har blivit väldigt mycket bättre på att vara ensam de senaste två åren. Frågan är om det är bra eller dåligt.

Är det bra eller dåligt?
.

onsdag, oktober 22, 2008

Bejaka

Vi diskuterade lagnamn idag, Kristian och jag. Vi är båda förtjusta i Knyttets förslag och vi ser fram emot att få höra Marinas hejaramsor med rim på det. Jag har försökt fundera ut ett par egna förslag men det går trögt, idag kom jag på att vi kanske skulle kalla oss för ett IP-nummer.

Mer bestämt 127.0.0.1.

Loopback adressen, liksom! Det tyckte jag var jättekul. Jag menar, banan går ju i en loop och tillbaka ska vi ju... Loopback.

Nehej. Inte...? För nördigt, säger ni. Jaha. Förlåt.
.

tisdag, oktober 21, 2008

Visdomsord

Linda och jag tittade på dålig TV ikväll varpå följande myntades:

Girlfriends don't let girlfriends look like transvestites.

För så är det, riktiga vänner säger till när man snajdat till sig till den milda grad att man ser ut som om vore man på väg på anställningsintervju på det här stället. Riktiga vänner hjälper en slita bort löshåret, stoppar en innan man skaffar sig bröst som är större än ett mindre centralamerikanskt land och hjälper en med klädvalen. Riktiga vänner sätter ner foten, med eller utan klackar.
.

söndag, oktober 19, 2008

Tips från coachen

Om ni sedan länge använt upp alla de sköna trosorna i byrålådan, när alla de bra tröjorna är slut, det bara finns singlar i strumplådan och jeansen står av sig själva då vet man att det dags att tvätta. I mitt extremfall har det varit dags att tvätta i si så där 10 dagar nu varför jag fyllde den lille bilen med tvätt och tvättmedel och for till tvättomaten idag. Planen var att jag skulle komma hem med ett berg av väldoftande fluff och fina underkläder att stoppa mig själv i.

Men icke.

Min laundromat roade sig med en stor vattenläcka när jag kom dit. Inget tvättande alls, med andra ord. Nu har jag slut på de sköna, snygga trosorna, de sköna trosorna som varit med om olyckfall i tvättsorteringen, de sköna, riktigt fula trosorna, de inte så sköna och fula trosorna och de osköna, något för stora trosorna. Imorgon blir det till att köra med de osköna och små paren.

Fyttikatten!

Så, om jag går lite kontigt imorgon vet ni varför.
.

4 timmar på salong

Linda och jag kluppte (förvirrande likt att klippas men bättre) oss igår, så här snygga blev vi:

Linda håller på att bejaka sin nya roll som hemmamamma by day och lönnmörderska by night, och själv blev jag söt. Trånaren utbrast "Cute, cute, cute!" när han såg mig, nu återstår det att se huruvida man kan vara söt, professionell och snart farbror på en och samma gång.


.

torsdag, oktober 16, 2008

Bestäm något

Jag och en Kristian närmare er funderar på om vi ska springa Göteborgsvarvet i vår. När man gör sånt måste man:

  • förebereda sig
  • ha en hejarklack
  • ha ett lagnamn
  • fylla år precis i viciniteten av evenemanget
Vi har koll på allt utom punkt nummer tre. Kan någon hjälpa oss?
.

Visste ni...

... att Vista inte har någon boot.ini fil?

och

... att Knyttet har fått ett telefonnummer?
.

onsdag, oktober 15, 2008

Åk hem med dig nu!

När man sitter på jobbet och funderar över boot.ini och alla dess små egenheter klockan 8 en onsdagskväll, då vet man att man är mer datortönt och jobbgalning än gemene man. Om man dessutom dricker mojitos medan man funderar är man att betrakta som kollega till underligt folk. För övrigt är mojitos är också mat.

Faktiskt.

Det slutade med att jag pratade lite med Pontus som som vanligt löste mina problem så där bohemiskt (eller var det blasfemiskt) och enkelt som bara han kan. Nu har jag svept det sista av mojiton och alldeles strax bär det av mot Miflord.

Natt, natt.
.

tisdag, oktober 14, 2008

T-mobile sucks!

Ilsk.

Som pilsk utan p, det är jag ikväll.

Jag är trött och arg och istället för att tvinga Millennium Falken (jag tänker stava det så) att jobba eller för den delen mig själv att läsa i ekonomiboken sitter jag här och surar. Osten är slut och allra helst vill jag gå över till lilla Butiken Intill och köpa något onyttigt, som glass eller chips eller glass med chipssmak.

Som självterapi kommer här ett litet public service meddelande och då jag syftar till att hämnas och kanske varna någon blivande kund skriver jag det på engelska ity företaget jag ilskar mig över inte säljer så mycket till svenskar. Och det mina vänner, ska ni vara jämrans glada för.

T-mobile sucks, it's the truth, they really, really do. I am forced to use their phone services since my company uses them and I am right now considering finding a new job. I'll do anything just as long as they won't make me use a T-mobile cell phone. Call me if you know of any openings, please. Or, never mind, 'cause you won't get hold of me SINCE MY EFFING PHONE WON'T WORK.

Uhm. Sorry about that.

So, what is the problem with T-mobile, you might ask? It's manifold, I tell you. First of all they have no coverage anywhere. You can be just about anywhere and when you look at your phone it will be struggling to find 1 or maybe 2 bars on the signal scale. I found it absolutely hilarious when I today had problems with getting a signal IN A T-MOBILE STORE. Oh, sorry, I did it again. Is that irony or what? The representative I talked to failed to see the humour in the situation... Strange.

While we're at it, I have a couple of things to say about the people T-mobile employ. They suck. And they don't suck in that fun way that people can suck, no; they suck in an infuriating and absolutely mind numbing way. They have no concept of service and I have still only met one person in possession of something slightly resembling intelligence and competence. And, they never smile. Could it be because all their customers are unhappy, I wonder?


Whatever you do if you're shopping for a new cell phone provider, don't go for T-mobile. If you do I will hunt you down and drop-kick you. All my soon-to-be-former-colleagues think I can do that and you better trust them. Also, if you buy something from them you will be making a deal with the devil and you will be eternally unhappy but that's not as important as the whole drop-kicking part. Remember that.
.

måndag, oktober 13, 2008

Bah!

Det finns bilder i kameran jag borde publicera och jag ligger efter med bloggandet och usch och fy.

Bäst jag äter lite mer ost.
.

fredag, oktober 10, 2008

Det sista

Jag sitter på trappen på baksidan av huset och njuter det sista lilla solljuset så här på kvällskvisten. Det har varit 25 grader varmt idag och trots att värmen är flyktig och lätt är det de här dagarna man lever för under Connecticut-hösten; brittsommardagarna (det är väl oftare brittsommarkvällarna man benjuter så här när man inte är lyxhustru och måste arbeta) med syrsesång från de allra envisaste insekterna och fågelkvitter från allsköns luftburna varelser.

Igår trotsade vi natten och körde en sista utebioupplevelse på balkongen väl inbakade i duntäcken och tjocktröjor. Det gick men det var väldigt skönt att komma in igen efter filmen tog slut. Det sägs att resten av den här helgen ska bli precis så här strålande och jag funderar och väljer om jag ska ta mig in till stan eller om jag ska åka ut i skogen och titta på löv. Allt det här känns speciellt bra när man hör om snö i Boden, om frost i Ö-vik och snöstormar i Montana.

Så, ursäkta mig lite medan jag sitter här ute och läser, pratar med min numera påklädda granne, lyssnar på Rigmor, äter ost och dricker bubbelvin.
.

onsdag, oktober 08, 2008

Och vinnaren är...

*trummrulle*

Millenium Falken!

Med de stiliga mellannamnen Snusmumriken och Roomba i engelska parken.

Bildreportage över själva juryarbetet och prisutdelning följer så snart jag har återfått kontroll på min diskusskastade dator, den är fortfarande lite trött i hörnen efter sin höghastighetsupplevelse.


Tack så mycket för hjälpen, allihopa.
.

tisdag, oktober 07, 2008

Ni kan kalla mig 3n1gmA

Jag insåg nyss att jag är ett mysterium. Häftigt va?

Nu när jag försöker rädda det som räddas kan på Den Lilla Lapptoppen Som Trodde Han Kunde Flyga Men Inte Kunde Det (förkortas DLLSTHKFMIKD) har jag rapporterat mina framsteg för var och varannan person jag hittat på Internet. Idag var det Jesper.

Chottlips says: Nu har jag hittat en ny gammal Dell här på kontoret som fantastiskt nog hade en SATA disk i sig så nu har vi kommit igång helt. Datan bootar!

Jesper says: En SATA-disk, och ändå gammal? Wow. Eller, tja... det var ju ändå några år sen de kom. Du måste vara den nördigaste tjejen jag känner till. Ingen annan av mina kvinnliga bekanta skulle ens ha kunnat stava till SATA. Än mindre haft minsta lilla koll på inom vilket härad man rörde sig.

Chottlips says: Jo, ibland blir jag lite nervös av mig själv. Mitt kontor idag är mer galet än vanligt. I förra veckan kom en av våra nyanställda helpdeskare in till mig och sa "Your office is my favourite, it's like a mad scientist lives in here"

Jesper says: Haha.

Chottlips says: Då stod det ett sönderplockat tower, ett helt tower, en sönderplockad shuttle, en IBM laptop och en Dell laptop här. Nu har jag allt det där, en extra skärm, två extra tangentbord OCH en laptop till i knät.

Chottlips says: Och under bordet ligger det ett par utsökta, vita och röda, blommiga pumps. Jag är ett jävla mysterium!

Jesper says: DET är nördigt. Förutom pumpsen. Du borde gå under nördnamnet Enigma! Det är kvinnligt, mystiskt och nördigt i ett. Som Kinderägg ungefär.

Chottlips says: Njae, jag tycker det låter lite för sofistikerat för att vara nördigt.

Jesper says: Skriv det som 3n1gmA istället då. Så blir det jävligt nördigt.

.

söndag, oktober 05, 2008

Tak! Det är det bästa!

Jag tog Linda i håret (eller var det tvärtom?) och for in till Manhattan idag. Vi returnerade dålig elektronik, brunchade, gick, åkte tunnelbana, shoppade, satt på ett tak och drack drinkar, tittade på solnedgången, åkte bra taxi, gick på bluesklubb och åkte dålig taxi. Den dåliga taxin skällde vi ut och sedan gick vi sista biten till stationen.

Här hemma dammsög Roomban och sedan drack han drinkar själv. Så här ser han ut när han dricker drinkar:

Tävlingen ska ta slut vilken dag som helst. Kanske en tisdag.
.

fredag, oktober 03, 2008

Debatt och jubileum

"I took a shot of tequila every time Palin said "also" and now I'm dead." Ungefär så sa en jag vet som är underhållande.

Ja, vad gör man när man, lite vissen i kroppen, ska fira sitt tvåårsjubileum i USA en fredag? Jo, förstår ni, man drar sin dator i backen i ungefär 60 km i timmen, man har ont i öronen, öppnar en flaska champagne (på rea!), beställer hem pizza och tittar på gårdagens vicepresidentdebatt på youtube. Med stor sannolikhet kommer resultatet bli ganska intressant, just nu är jag bara halvvägs genom båd
e bubbelflaskan och debattklippen, men jag förutser både fnissighet, yrsel och ilska innan kvällen är färdig. Jag förväntar mig att jag kommer vara klar och ganska lullig runt halv åtta ikväll. Kul! Roomban hälsar. Det börjar bli komplicerat att få in honom i alla inlägg så jag tänker avsluta tävlingen i helgen. Jag lovar det blir rafflande. Så här ser han ut när han hälsar:



torsdag, oktober 02, 2008

Analys. Djuplodad.

Nästa allmäna begäran var visst en ljuplodad analys av Roomban och dess tjänsteutbud à la TV-Sverker. Jag har rullat in en av de tre soptunnorna som står här utanför för att få till rätt stämning och Roomban trycker i ett hörn och skakar. Han vill inte åka soptunna.

Så här ser Roomban ut när han skakar:


Efter att endast ha haft min lille slavpojke i en dryg vecka kan jag säga att jag är väldigt nöjd med mitt inköp och väldigt äcklad över hur lortigt jag lever. Mängden damm han dumpar vid mina fötter är skrämmande och vi är ändå inne på runda två av operation Total Golvsanering på Bredgatan. Han har mycket rörliga delar, något som skrämmer mig, ity jag har dåliga erfarenheter av minst två saker med rörliga delar (den ena heter taperobot och den andra heter MO-jukebox) och han rör sig i en grisig miljö så jag väntar med fasa på att han ska bryta ihop snart. För att den lille inte ska göra just det är det en del underhållsarbete som måste till; dammfacket måste tömmas ofta, filtret blåsas rent och ur hjulen och borstarna måste man pilla bort tussar av intrasslat chottehår. Underhållsarbetet tar lite tid men det är inte så farligt och än så länge har det varit ganska tillfredsställande - det är ju lort man tar bort och det kan man kasta! Jag gillar att kasta saker.

Han är ganska tyst, mycket tystare än någon annan dammsugare jag vet vilket gör att man kan köra honom både sent på kvällen och om arla morgnar utan att oroa sig för att störa varken grannar eller ekorrar. Dessutom är han väldigt söt när han tuffar runt i rummet lite lagom kaotiskt och dunsar i saker och ting, ibland står jag och tittar på honom och ler när han brummar och vispar med sin lilla borste. En gång skrämde han mig när han for in och gömde sig under puffen jag har i kontoret, det tog flera sekunder innan jag hittade var han hade fått slut på batteriet. Nå, dammsugning har iallafall blivit roligt och i morse okynnesdammsög jag hallen medan jag duschade och badrummet medan jag åt frukost, gårdagskvällen gick till att ta en runda i sovrummet medan jag diskade.

Eftersom han kör lite planlöst tar det mycket längre tid för honom att dammsuga ett rum än det tar för oss vanliga dödliga men det gör inte så mycket för det är ju inte du eller jag som gör det. Det är liksom det som är det fina med kråksången! Diagrammet nedan beskriver ett typiskt Roomba-rörelsemönster:

En annan nackdel är att han går bäst om man plockar undan så mycket som möjligt innan han ger sig ut vilket gör att en stökig person som jag måste igenom ganska mycket förberedande arbete innan jag släpper ut honom. Eftersom jag är så stökig av mig har det visat sig att just detta inte är en nackdel då det blivit lite mer städat hos mig.

Fördelarna är att han är tålmodig, inte gnäller, spelar små truddelutter och snurrar runt på golvet för mig om jag vill. Ibland dansar vi disco innan vi går och lägger oss. Om man känner sig ensam kan man trycka på "hur funkar en Roomba"-knappen och få lyssna på en trevlig kvinnoröst som berättar vad alla hans knappar gör. Man kan programmera honom att köra enligt schema och när han behöver ladda sig åker han till sin laddare själv (om man inte stänger in honom i ett rum där laddaren inte finns).

Andra upptäckter jag gjort är att han inte går i trappor och är en alldeles för långsam löppartner även om trottoaren blir väldigt ren.

För er som känner till min relation med ost kommer det här slutgiltiga omdömet säga ganska mycket: Jag skulle hellre leva utan ost i ett år än utan en Roomba-slavpojke. Så det så! Snart är det för övrigt final i namngivningstävlingen, bara så ni vet.

Tanten

Åh, hujedamig vad Roomban skrattade åt det här filmklippet. Så här ser han ut när han skrattar:


Jag hade lite roligt jag med men mest var det Roomban som hade kul.
.

tisdag, september 30, 2008

Natt, natt

Jag sa god natt till Roomban ikväll och jag kände mig lite som Roy, eller kanske Roger, när de i slutet på Macken brukade natta sin mack. Sedan youtube:ade jag fram den här fin-fina produktionen från sagda serie bara för att. Roomban kan inte bara dammsuga, den kan åminna också.



söndag, september 28, 2008

På begäran

På allmän begäran kommer här en namngivningstävling för alla att medverka i.

Enligt Mattias måste Roomba:n ha ett namn och det håller jag väldigt mycket med om. Så här långt har han gått under det föga charmerande smeknamnet "Min lille slavpojke" men jag inser att det finns utrymme för förbättring.

Reglerna är enkla:

  • Man får komma med hur många förslag som helst.
  • De får vara hur långa eller korta som helst.
  • De får gärna vara tramsiga
  • Namnförslagen MÅSTE motiveras. Fyndighet premieras och rim är alltid uppskattade.

Tävlingsjuryn består av undertecknad, Magnus Härenstam och Den lille slavpojken själv. Jag må vara despotiskt lagd men lite får han vara med och bestämma.

Tävlingsvinnaren får en tidig julklapp på posten och fram tills en segrare är utsedd och makapären är namngedd kommer jag bara skriva inlägg om Min lille slavpojke och alla kommer ha jättetråkigt.

lördag, september 27, 2008

Shhh... What's that smell?

- Pot, Charlotte. Ganja, weed, marijuana, dope, grass, green. The good stuff...

- Ah, sa jag och kände mig dum. Vi svenskar är inte så bra på det här med knark.

Kärt barn har många namn, det vet vi sedan gammalt och just röka är bevisligen många väldigt kärt. Igår stod haschdimman tät runt Chotten och The Allman Brothers som råkade råkas i Fayetteville, Arkansas på fredagsaftonen på den årliga Blues, Bikes and BarBQ-festivalen. Jag, den bästa Mike:n och en Jeff diggade digra gitarrsolon och fantastisk blues tillsammans med en hög rejält pårökta 70-talsöverlevare och motorcykelbusar i dryga timmarna två. Idag vaknade jag och mådde oförtjänt tjyvens, inte katten ska en jag bli bakis av ett par öl intagna över fem timmar under mycket promenerande, kan man tycka. Efter långt funderande har jag kommit fram till att det är dimmorna som spökar.

Knark är farligt, ungar! Akta er för sånt.
.

torsdag, september 25, 2008

De stora frågorna

Får får lamm eller var det något annat?

Undrar, sa flundran, om gädda är en fisk?

Har syster skaffat sig ett telefonummer ännu?
.

onsdag, september 24, 2008

Minnas

Jag dök huvudstupa ner i minneslådan ikväll igen, ett bra och snabbt dyk som lämnade mig med en handfull snabba, goda leenden på läpparna. Jakten var egentligen efter ett lagomt kort att matcha en gåva till den tre månader gamla gossen jag ska hälsa på imorgon men på vägen stötte jag bland annat på en svårläst födelsedagshälsning på fint papper från Farmor, ett gammalt, gammalt brev från en hemlig beundrare och ett kort av en förtjust skräckslagen Chotte som åker berg-och-dal-banan Balder för första gången. Och så hittade jag det här:

Efter att ha varit riktigt trägen
och kommit en bit på vägen
får du nu stanna upp och tänka
vart du dig själv ska länka (eng. link).

Så här långt har allt varit givet
nu måste du själv ta klivet,
spelets regler gör du själv.
Livet blir en ringlande älv,
först till höger och sen till vänster
slumpen bidrar med många tjänster.

Det är en knäpp väg du har att simma
med massor av saker att förnimma.
Prova på och testa saker,
Det finns ju en massa...
... Olika smaker!

Och, "Du kan alltid ångra dig" - Mamma

Så krev kär bror till en ung studentska (mig, fast förr alltså) för ungefär hundra milioner år sedan.

Jag hittade dessutom ett kort med vallmor på, det blir nog bra till gossebarnet. Jag har hört att han inte är så kinkig ändå.

tisdag, september 23, 2008

Distraktioner

De är bra att ha ibland, distraktionerna.

Ta, till exempel, en god, god vän som surfar skor till en på Internet ("Du har ju inte köpt skor på länge och jag börjar tro att du är sjuk"), en liten, grå farbror på jobbet som, obliviös om tårarna som pressade på bakom mina ögon, bullrigt mässade på om sin oförmåga att installera MS Office på sin nya dator ("I feel like I always can ask you, Charlotte" och "I owe you big!"), Eller datorn som envist vägrade inse att mina licenser var giltiga i dryga fyra timmar innan den gav upp inför min rasande envishet ("Eff you, datorjävel!"), syrsor sent på kvällen ("syrs-syrs"), musikaliska återseenden (Joni Mitchells River) och slutligen paket med spännande prylar som väntar en på verandan ("Åh!"):


Säg hej till min senaste prylemoj: Roomba! Idag kan ingen kan påstå att retail therapy inte funkar, så det så.

måndag, september 22, 2008

G'natt parken

De senaste tre kvällarna har jag envisats med att ge mig ut och springa i kvällningen, lagom till mörkret slår till och parkvakten stänger parken borta runt hörnet från mig. Varje gång jag ser honom ronda parken mellan sju och åtta funderar jag på vad det innebär att natta parken, egentligen... Om man är lite påhittig och uttråkad (som man gärna är 5 km in i en runda en lördagkväll) kan man lätt tänka sig att en ambitiös parkvakt ska borsta tänderna på rådjuren, sjasa alla 400,000 ekorrarna i säng och sjunga för dem och sedan fläta kalkonerna för natten. Toviga kalkoner har jag adrig sett så det är ingen omöjlighet.

Nå, jag och parkvakten börjar bli bundis, kan man säga. Han nickar fundersamt åt mitt håll när jag lubbar förbi och jag flåsar så vänligt jag bara kan och vinkar till svar. Vilken vecka som helst kanske jag kan fråga hur det står till med tandhygienen hos rådjuren.

Som en direkt effekt av att jag kutar runt i en stängd park i halvmörker har jag börjat jobba mer på fart än distans, det är nämligen inte klokt hur mörker och natur påverkar min vilja att springa fort, fort, fort för att komma ut i de mer bebyggda områdena igen. Det är bra på sitt sätt även om jag vågar tro att mina kära föräldrar kanske tycker att jag kan öva tempolöpning i dagsljus ibland folk istället för en nattad park.

När jag var tonåring brukade jag få redogöra för mina hela springrundor innan jag gav mig ut (bort under viadukten - fortsätta rakt fram - runda runt vänster - tillbaka till Bellevue - Kempes - hem var en klassiker som tog sådär 25 minuter) och jag har nu kommit fram till att det är lika bra att göra samma sak här. Med hjälp av min lilla svarta Garmin kommer här en karta över var jag vanligtvis springer sent på kvällen, bara så att ni vet om ni skulle få för er att leta.

Med tillhörande grafer över min puls, min fart och elevationen. Fint va? Det är så fiffigt det här med den lille svarte att man kan lägga över mina gula streck, som egentligen inte säger er så mycket, på en karta från Google Earth och vips, ser det ut så här:


Svarta streck! Ta-dah! Nu är det bara att hoppas att inga våldsverkare läser det här inlägget och lägger sig i lurpass för mig, det vore lite kontraproduktivt.

söndag, september 21, 2008

Wee!

Vi tog tag i radiobilsåkandet idag och for till Lake Compounce, nöjesparken som tar filkörning på allvar och gjorde ganska bra ifrån oss för att vara tre tråkiga vuxna.

Så här såg vi ut ungefär hela tiden:


Vi knäckte allihopa några galenskapsrekord: Linda åkte bergochdalbana för första gången och jag, jag åkte en fegisvariant av en slags bungyjumpmaskin kallad en Sky Coaster. Som en korv packades man in i dräkter, hängdes upp i snören och kablar, firades 180 fötter upp i luften och släpptes sedan ner i en vacker båge över nöjesparkens hela mitt. Här finns det en film för de som vill titta.

Hela vägen upp förbannade jag Pontus ity det var hans idé, och hela vägen ner (och upp igen och ner igen, osv) skrek jag. Och sedan mådde jag omåttligt bra och ja, jag kan tänka mig att göra det igen så länge jag aldrig, aldrig, aldrig måste dra i utlösningssnöret. Den dagen någon får för sig att jag ska dra i det kommer vi inte komma ner, det vill jag lova.

.

fredag, september 19, 2008

Svår matematik

Vissa saker är svåra och det är okej, svårt är svårt men oftast är det görbart. Man får spotta sig i händerna, spänna alla muskler man har och skrynkla ihop hjärnan lite, ofta får man be någon om hjälp. Pontus till exempel, han är bra att hjälpa.

Pontus, ja.

Han är bra på mycket men på att fotograferas är han fullkomligt urusel. det är därför han har en så snygg sambo-sak, Linda. Linda, hon blir i princip alltid bra på bild, hon kan det där med att tindra. Hon är bra på att hjälpa också, så rent teoretiskt sett är hon ungefär dubbelt så bra som Pontus. På ett ungefär, jag är inte så noga med värdesiffrorna.

Men, just nu, idag, har jag hittat en bild på Pontus där han inte grimaserar eller blundar och det ska vi fira lite. Grattis Ponteliten! Hoppas det händer igen innan 2000-talet tar slut eller så, jag håller på dig!




.

En gaffel. I ögat.

På en fredag som den här var jag på kontoret till strax efter lunch innan jag gav upp och sa att nej, min kropp vill inte ha riktiga kläder på sig idag, den vill ha mysbyxor och en t-shirt och ostmackor. Så, jag tog lite pappersarbete (datorn, med andra ord) under armen och for hem, satte på mig sagda myskläder, planterade mig i soffan och pillade på datorn.

Nu, när jag står i köket med en halvren gaffel i handen och funderar på huruvida jag ska sticka ut mitt högra eller vänstra öga först ångrar jag mig bittert. Hur skulle jag kunna veta att min entusiastiske granne brukar stå naken på sin yttertrapp klockan strax innan tre på fredagseftermiddagarna, egentligen? Det är kanske normalt här i UvSA? Det enda jag vet just nu är att mina ögon blöder och att bilden av en hårig, tjock, naken man för en lång tid framöver, kommer vara inbränd på min näthinna.
.

torsdag, september 18, 2008

Presidentmaterial

Min officiella åsikt om VP kandidaten Sarah Palin kan jag diskutera i timmatal om jag får, hon skrämmer mig dagligdags med sina uttalanden och åsikter. Men, trots allt gör hon sitt till för att liva upp presidentvalet, vad sägs om den här Saturday Night Live sketchen, till exempel?



Eller det
här testet jag hittade i morse. Om jag varit Sarah Palins dotter hade jag troligen hetat Timber Challenger Palin vilket är lite underhållande på sitt sätt, riktigt kuligt blev det sedan när jag testade vad lillsyster skulle hetat och råkade blanda ihop namnen lite:

Karin Wilhelmina Charlotte, if you were born to Sarah Palin, your name would be:

Stinger Assassin Palin

Who knows, Stinger Assassin Palin you just might be president one day!


onsdag, september 17, 2008

Actionblogg

Man kan blogga direkt från mässa i New York också, ta sig lite neretid med Internet i knät mellan allt heppandet och leendet. Man kan inte vara proffsig jämt, eller hur?


tisdag, september 16, 2008

Addendum

Och som ett tillägg till förra inlägget vill jag bara visa den här bilden:


Om att vara bra kompis

Linda fyller kärring om några dagar och idag erkände hon till och med lite åldersnoja.

- Charlotte, jag fyller 30 snart, jag måste göra något! Supa, knulla och åka radiobil eller så, utbrast hon.

Som den goda vän jag är tolkade jag hennes lilla utbrott som en undermedveten önskelista. Så här, ungefär:

Lindas önskelista:
  • Supa
  • Knulla
  • Åka radiobil
Eftersom jag är ganska resursstark vad gäller det mesta tänkte jag ta på mig att fixa i ordning det här till henne. Supa och åka radiobil har jag redan planerat in till helgen, till och med det sista på listan har jag sagt att jag ställer upp på, hon fyller ju bara 30 en gång. Jag frågar bara: Är jag en bra kompis eller är jag en bra kompis?
.

måndag, september 15, 2008

Ganska bra

När Kristian var här i somras var det en sak som han sa, om och om igen. Han sa det i köket när vi åt pizza, han sa det när vi gick på stranden, han sa det till frukostölen och han sa det när vi stod upp till naveln i varmt vatten och såg på fyrverkerierna som sprakade över husen om kvällen.



När jag kom hem från föreläsningen ikväll tog jag kameran i handen och gick ner till stranden, tittade på en strålande måne, lyssnade på syrsorna och tänkte att jo Kristian, jag har det ganska bra, egentligen.

.

Veckans bittra text

Tu m'as promis et je t'ai cru

Tu m'as promis le soleil en hiver et un arc en ciel
Tu m'as promis le sable doré, j'ai recu une carte postale
Tu m'as promis le ciel et la terre et une vie d'amour
Tu m'as promis ton coeur, ton sourire, mais j'ai eu des grimaces

Tu m'as promis et je t'ai cru

Tu m'as promis le cheval ailé que j'ai jamais eu
Tu m'as promis le fil d'Ariane, mais tu l'as coupé
Tu m'as promis les notes de Mozart, pas des plats cassés
Tu m'as promis d'etre ta reine, j'ai eu pour sceptre un balai

Tu m'as promis et je t'ai cru
Tu es foutu

Je ne sais pas ce qui se passe
Mais je sais pourquoi on m'appelle "mademoiselle pas de chance"

söndag, september 14, 2008

Blurgh!

Någon borde forska på mensvärk, alldeles extra borde någon forska på just min mensvärk. Den är jätteenvis och borde skjutas i knäna.

lördag, september 13, 2008

Inte jag

Jag var och fixade naglarna igår efter jobbet, det är ganska trevligt och relativt billig vardagslyx där man blir filad och klippt, masserad och målad av en liten koreanska (eller korean). Jag brukar alltid ta någon knallig färg som vildsint rosa eller gatuflicksrött ity jag gillar när det lyser lite om mig.


Igår följde jag inte mitt vanliga mönster utan provade något nytt. Det känns konstigt.

Så här ser jag ut om häderna idag:


Det är på intet sätt fult, det är bara inte alls jag. Tänk vad mycket identitet det sitter i naglarna!

Backup? Jamenvisst!

Jag kommer ihåg en natt jag tillbringade med en av mina bästa Niklasar, ni kan läsa om den här, då jag för nuttifjuttonde gången blev åmind om det viktiga om att ta en backup på allt man gör, plus att man ska komma ihåg var man lägger sin backup. Det var jobbigt ett tag där när det närmade sig gryningen.

Jättebra tumregel, faktiskt: Ta backup. Kom ihåg den.

Jag vet att det låter enkelt men ack, så fel man kan ha. Ikväll slarvade jag bort min backuppade bloggmall och vips var jag liksom tvungen att ta tag i det där som jag funderat på så länge, nämligen att jag skulle byta ut de gröna prickarna mot något nytt. Något rött, eller kanske grönt. Eller skärt.

Det blev blått.

Jag hade andra tankar helt och hållet, det fanns pinuppor i planen och rosa saker, men de behöver jag hjälp med att fixa så de får dröja lite. Vilken dag som helst ska jag bli proffsig och unik, jag lovar, men fram tills dess blir vi visst blåa och med en pil överst. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig men det känns inte helt fel ändå. Det kunde varit värre. Dessutom verkar vi ha riktning och det är inte fy skam.

Eller?

Kräks ni över mig?

torsdag, september 11, 2008

Kakmonster!

Jag fortsätter att attackblogga lite till, det här med långa inlägg får vi ta en annan vecka. Idag hittade jag den här bostadsannonsen som jag tyckte vad väldigt underhållande.

Tänk, att Kakmonstret bor på Upper West Side!




onsdag, september 10, 2008

Fortune cookies

Vi gick till den galne kinesen och lunchade idag. Där får man bra sushi och lyckokakor. Så här kan det stå på dem:

Konstigt...

tisdag, september 09, 2008

Skryt!

Jag fick ett 'A' på min första kurs.

Ville bara säga det.

Kroppen! Den är fantastisk!

De här bilderna tyckte jag var spännande att titta på - styrka och skönhet i så många olika fodral. Tänk vad kroppen kan vara uppenbart och härligt specialiserad ibland. Själv håller jag för stunden mest på med idrotter som är fel för mig, så mycket medeldistanseri har jag inte i generna om jag ska vara ärlig men jag är glad ändå.

Min kropp har vandrat från ganska mesmjuk till stark och rund till stark och nästintill smal och nu tillbaka till tokstark med mjuka hörn. Jag vet inte vad som är bäst men jag vet att jag tyckere om att vara stark!

Armhävningar rulez!

måndag, september 08, 2008

Kära du

Jag tror visst att du kommer bli lika lycklig igen, kanske ännu lyckligare om vi har tur. Det kommer bara inte vara samma sorts lycka, den kommer vara mindre bullrig och vara mer känslig och i behov av omtanke och ljus och snälla händer. Man måste ta hand om sin lycka ibland, vissa måste göra massor med jobb för att den ska gro medan andra bara har den där.

Det är orättvisst, jag vet, och om jag fått bestämma skulle alla lyckliga människor skjutas. Lite i knät bara och bara på mina (och dina) dåliga dagar.

söndag, september 07, 2008

Lassie!

De här PC/Mac reklamfilmerna har funnits ganska länge men de är roliga ändå. Ännu roligare blev det när jag insåg att jag gått på ett par date:ar med Mac-killens storebror.


.

fredag, september 05, 2008

Hear, hear!

För första gången på länge läser och lyssnar jag noga på vad som händer i ett val, synd att det inte är ett jag får rösta i. Gloria Steinem skriver intressant om Republikanernas vicepresidentkandidat:


Palin's value to those patriarchs is clear: She opposes just about every issue that women support by a majority or plurality. She believes that creationism should be taught in public schools but disbelieves global warming; she opposes gun control but supports government control of women's wombs; she opposes stem cell research but approves "abstinence-only" programs, which increase unwanted births, sexually transmitted diseases and abortions; she tried to use taxpayers' millions for a state program to shoot wolves from the air but didn't spend enough money to fix a state school system with the lowest high-school graduation rate in the nation; she runs with a candidate who opposes the Fair Pay Act but supports $500 million in subsidies for a natural gas pipeline across Alaska; she supports drilling in the Arctic National Wildlife Reserve, though even McCain has opted for the lesser evil of offshore drilling. She is Phyllis Schlafly, only younger.

.

torsdag, september 04, 2008

Nyfniken

Ja, jösses jesus hur nyfiken jag är på hur hon har det där borta, hon Knyttet. Det är för tyst på hemmafronten! Är det någon som vet något?

onsdag, september 03, 2008

Bra tös enleverar sig själv

Pontus frågade om jag skulle hålla mig undan när vi får oväntat besök och jo, det tror jag väl att jag kommer göra. Just nu har jag lyckats få till en hel vecka med resor i mittersta USA bara som en ren slump ändå, så jag tror inte det kommer bli så svårt.

Det är ju inte så att jag vill ha tillbaka något. Det vill jag inte, inte med det medföljande ontet i magen och oron och svartsjukan. Inte ens om jag skulle få bli hur betagen och beundrad som helst eller om det skulle vara lite mer på rikt. Brännt barn skyr elden, ni vet.

Det hade varit så mycket enklare att glatt vältra sig i klyschor som att "gå vidare" om jag också hade blivit hittad och funnen. Lite räddad. Men det har jag inte blivit. Och jag mår dåligt för att jag gnäller så. Jag är verkligen av den uppfattningen att det är upp till mig att bli allt det där - funnen, livbojad och rosigt enleverad. Det är ju inte så att jag inte har fått erbjudanden, det har inte varit rätt erbjudanden, bara.

Jag är ju inte arg, bara förbannad. Och han är ju bra och trevlig som bara den, bara jävligt dum. Så tycker jag.
.

tisdag, september 02, 2008

Världens bästa jobb?

Jag sitter barnvakt åt Olivia ikväll och jag funderar på om det kan vara världens bästa jobb. Innan föräldrarna gick nattades den lilla och sedan fick jag en bricka med vin och ost i knät.

Nu sitter jag här med ett glas vin, en tyst babymonitor och ungefär 3 miljoner syrsor på balkongen och överväger karriärbyte.
.

Ny musik

Sometimes the T.V. is like a lover
Singing softly as you fall asleep



... Jag som inte ens har en TV.
.

måndag, september 01, 2008

Slut

Min vänstershifttangent är slut.

Kan man ta den högra och sätta den till vänster istället?
.

Wa-wa-woom!

Will kill your feet for money:
.

söndag, augusti 31, 2008

Uppbrott

Jag har stängt av kylan här i lägenheten eftersom de som vet säger att det inte är högsommar längre, men det var tydligen korkat. De senaste nätterna har jag vaknat en gång i kvarten och drömt mardrömmar om vartannat. Inatt likså, vilket var ganska bra för då kom jag upp i tid för att säga hej då till Lillstrumpan som ska flytta idag.

Mamman och jag oroar oss.

Just den här morgonen vaknade jag med insikten om att hon inte skulle ha någon frukost att äta imorgon. Och ingen väckarklocka heller. Hur skulle hon komma upp i tid utan en sådan? Visst, hungern skulle väcka henne till sut, men ja, ni vet. Jobb brukar börja innan hungern sätter in. Hon har ingen säng heller men hon är ung och studentska så hon är van vid att sova på underliga platser. Tror jag. Jag sov i och för sig oftast i någon slags säng när jag var studentska, det var ett par nätter i tält där men de var sällsynta, men jag var en mycket ansvarstagande studentska förstås. Har jag för mig. Sedan har hon ingen diskborste med sig heller men det oroar jag mig inte så mycket för egentligen, hon har ju inget att diska liksom.

Fadren säger att hon platsar i zigenarlandslaget. Det tycker jag är kul på ett väldigt politiskt inkorekt sätt.

Nåväl. Jag kommer hålla tummarna så hårt att jag får träningsvärk och inte kan jobba de kommande dagarna, Knyttet, och kom ihåg att telefon och internet är det viktigaste du har att fixa när du kommer fram. Screw frukost!

Kram!
/Syster Yster, den stora

lördag, augusti 30, 2008

Translatortrams

Jag tittade på vad Googles översättningstjänst gör med en blogg nu för tiden och det här var vad jag fick se:

A benign hand that puskar me in the hair, a knee to rest your head in, a moderately heavy chin leaning on my shoulder, a stomach against my back, one arm around my waist, a stationary breath in my ear, a kind of min, a hand on my neck, a finger, which dries out, which alone tears, an eye that captures the middle and a nose in halsgropen.

That's all, nothing more and nothing less.

"A nose in halsgropen"... Det fattar man väl?

fredag, augusti 29, 2008

Stoppa pressarna!

Dagens insikt:

Det är tydligen så att bara för att man är doktorerad och är halvvägs genom en läkarutbildning behöver inte det betyda att man är supersmart.

Go figure.

torsdag, augusti 28, 2008

Till Marina

I'm not going to say
That you ever stop to think along the way
But baby, be prepared to be surprised
Baby, be prepared to be surprised
It's all I know

I'm not going to state
Obvious observations everybody makes
But baby, be prepared to be surprised
Baby, be prepared to be surprised
You better be prepared to be surprised
It's all I know

The weight of the world
And the hurt and the dirt
Can make you disturbed
But I heard, but I heard
When I wrap my arms around you
Every mistake we made crumbles
When I wrap my arms around you
Everything echoes a new song

I'm not gonna whine
Or scream out I'm so tired
Through the mike
But baby, be prepared to be surprised
Baby, be prepared to be surprised
You got to be prepared to be surprised
It's all I know

The weight of the world
And the hurt and the dirt
Can make you disturbed
But I heard, but I heard
When I wrap my arms around you
Every mistake we made crumbles
When I wrap my arms around you
Everything echoes a new song

I'm not gonna lie
Saying everyone's gonna be alright
And fine until we die
But what else can you do
But hope and pray and save
And we'll get by

Be prepared to be surprised
Better be prepared to be surprised
You got to be prepared to be surprised
It's all I know

onsdag, augusti 27, 2008

Ska jag?

Vågar jag gå till det här stället? De verkar lite farliga...

Om ni säger att jag ska så gör jag det.

måndag, augusti 25, 2008

Jag behöver...

... En snäll hand som puskar mig i håret, ett knä att vila huvudet i, en lagom tung haka lutad på min axel, en mage mot min rygg, en arm runt min midja, ett stilla andetag i mitt öra, en kind mot min, en hand på min nacke, ett finger som torkar bort den där ensamma tåren, ett öga som fångar mitt och en näsa i halsgropen.

Det är allt, varken mer eller mindre.

 

#Made by Lena