De kan bli hur stora som helst här. Amerikanarna, alltså. Jag lovar. Jag lyssnar och tittar på två av dem här och de uppfyller i princip alla mina fördomar om den amerikanska manligheten. Mina fördomar ser ut så här:
- De är stora
- De gillar vapen
- Och öl
- De är inte så smarta
- Men har ganska mycket flyt.
Pontus och jag håller kurs för två philipsamerikaner den här veckan och de är stora som hus. Deras kroppshyddor skulle räcka till för att bygga ungefär 3.9 normala svenska män, lite drygt sex Marinor eller en lite större svensk familj. Den ena är en mytomspunnen man vid namn DB Atkins som har gått precis alla kurser som Sectra någonsin har kört, jag hälsade på honom redan när jag var på besök här i maj ity han var på kurs då med. DB är en, vad det verkar som, ganska korkad karl,med gott om humor av den ganska oraffinerade sorten och en aldrig sinande mängd vansinniga historier att förtälja. Pontus kom ner till mig i prestagehallen nu i eftermiddags och skrattade riktigt gott åt mig, tydligen har DB frågat Pontus huruvida jag är singel. Är det nu jag ska börja sprida ryktet om min sanna läggning? Den som drar åt det smått militanta och lesbiska hållet? Nu sitter iallafall han och den andra kursdeltagaren John, en något yngre men än mer omfångsrik datanörd, och diskuterar vapen och öl om vartannat, det är faktiskt aningens svårt att hålla sig för skratt. Det är en himla tur att de ändå är lite underhållande.
På tal om flyt så är det inget jag har så gott om för stunden, inget jag tar mig för går enkelt eller blir i närheten av rätt, känns det som. Jag försökte igår få igång kommunikation med en server jag varit inne och dragit om lite kablar i (med Pontus hjälp, givetvis). I en och en halv timme höll vi på och slet utan att lyckas få någon som helst kontakt med burken, ända tills någon råkade nämna att kabeln vi använt var trasig. Detta gjorde jag mellan klockan sex och halv åtta igår kväll, dyrbar tid jag hellre kunnat tänka mig att lägga på att förbereda mina små framträdande för DB och hans kompis. Ungefär hela gårdagseftermiddagen misslyckades vi med att sätta upp ett enda fungerande kluster i utbildningssalen, något som våra kursdeltagare lyckades med på första försöket. När vi väl fick igång kommunikationen med den ovan nämnda servern och därmed installationen av skräpet gick strömmen i halva Shelton och störde lite så där lagom mycket. Som tur var förstörde inte den lilla incidenten allt utan nu är maskinen i princip klar ändå. Skönt att något gick bra till slut, annars hade jag varit lite ledsen idag.
