Det här srev vi till Sectras interna nyhetsblad som publicerades härom dagen. Jag tänkte det kanske fanns lite tänkvärt i det ändå. Det där med blåbärssoppan till exempel.
Solen skiner, ekorrarna häckar och de amerikanska flaggorna fladdrar juligt i vinden så här en ganska vanlig lördag när Pontus, Linda och jag sitter i bilen på väg till Manhattan för att titta på en julgran som sägs vara stor. Rapporterna säger att ni inte så värst mycket vinterväder att benjuta men det gör inget, för det har inte vi heller. Temperaturen trillar då och då ytterst motvilligt ner mot nollan (eller 32:an som vi som talar Farenheit brukar säga) nattetid men annars strålar solen envist på oss och himlen är simpsoneskt blå nästan jämt.
Livet här är motsägelsefullt; det är roligt, stressigt, besvärligt och omständigt, sullsmockat, äventyrligt, härligt och spännande, svulstigt, ensamt och fullt av både skratt och tårar. Det är i princip precis som hemma, bara oändligt mycket mer och mycket större, för det är så USA är: Mer och större.
- Bilarna är ett uppenbart exempel på sådant som är mer och större. Alla kör stora bilar i USA och många bilar har man. I en normalfamilj på två har man säkert kanske tre bilar, en extra för säkerhetskull om utifall man skulle glömma en bil någonstans. Lite snabb huvudräkning säger att det då kanske finns cirka 450 miljoner bilar i landet och vi tackar gudarna för att de 300 miljoner invånarna inte har luskat ut ett sätt att köra alla de 450 miljoner bilarna på en gång, för då hade det blivit trångt på riktigt.
- Ekorrarna är mer och större, framför allt är de fler. Det finns ibland lite för många amerikaner här, men det finns alltid väldigt för många ekorrar. Eller, som Janne brukade kalla dem när han var här: Råttor med bättre marknadsavdelning..
- Flinghyllan på Stop’n Shop är större än ni någonsin kan tänka er. Den är minst lika lång som Vasaloppet, fast utan vare sig spurtpriser eller blåbärssoppa.
Det finns givetvis undantag som bekräftar regeln, det finns små saker i USA också. Se här:
- Miniatyrvarianter av allt godis: MiniTwix, MiniBounty och minivarianter av alla kakor och muffins man kan tänka sig. Allt i jätteförackningar förstås.
- Flygplanssätena. Linda höll på att drunkna i amerikansk kroppshydda häromsistone när hon var på väg hem till Milford.
- Toaletterna på flygplatserna: Små, små bås där man får dela plats med sitt bagage, en högteknologisk toalettstol och en inåtgående dörr. Fråga inte hur de stora amerikanerna får plats där när relativt nätta svenskar får kämpa för stjärterummet. Ibland får man helt enkelt bara hålla sig.
Julen är stor, även den, här i USA, och vi kämpar hårt för att frammana lite svensk juvlighet mitt i det överdådiga lokala firandet. Hittils har vi bjudit amerikanerna på glögg (den småäckliga varianten från Ikea, den goda egenimporterade Blossaglöggen behöll vi för oss själva) och saffransbullar, haft granklädningskalas, byggt pepparkakor och dekorerat dito hus och lyssnat på julmusik och julskoterljud tills vi nästintill kunnat vädra själva diesellukten. Amerikanerna har även tvingats lära sig om lutfisk och Lucia och vi ser oss numera allihopa som utmärkta ambassadörer för den svenska julen.
Nu måste vi sluta författa och fortsätta försvenska den här kontinenten, det går bedrövligt långsamt så kom gärna över och hjälp till någon gång.
God jul och allt det bästa inför det nya året!
