... En snäll hand som puskar mig i håret, ett knä att vila huvudet i, en lagom tung haka lutad på min axel, en mage mot min rygg, en arm runt min midja, ett stilla andetag i mitt öra, en kind mot min, en hand på min nacke, ett finger som torkar bort den där ensamma tåren, ett öga som fångar mitt och en näsa i halsgropen.
Det är allt, varken mer eller mindre.
Att gå hem med tomt koppel
-
Man vet ju att det ska hända. Att en älskad lurvig del av familjen ska
lämna in. Ändå slår smärtan och saknaden till med full kraft när vi lämnar
veterin...
4 veckor sedan