Man kan tycka att det är ett problem när man, lagom till en konsert med en artist, inser att man verkligen, verkligen, verkligen inte tycker om deras senaste album. Under den senaste veckan har jag och Bacheloren studiöst lyssnat på Norah Jones senaste album och i bilen på väg till själva evenmanget tryckte antingen han eller jag på stoppknappen och sa:

- I actually don't like this.

- Me neither!

Och sedan listade vi en massa skäl till vad som var fel; det var poppigheten och plastigheten och det repetitiva och en hög med andra saker som dök upp, det ena efter det andra. Och ju närmare vi kom Foxwoods Casino där hon skulle spela, desto mindre sugna blev vi på Norah över huvud taget. Det var inte bra alls.

Så slog klockan åtta och en liten Norah trippade in på scenen, iklädd blå kortkort klänning, knallrosa pumps som 80-talet vid upprepade tillfällen ringde och efterlyste och en alldeles för stor, röd elgitarr. Jag och Bacheloren skakde på huvudet och frågade oss var den där lilla, timida flyghåriga tjejen tagit vägen och var i helsefyr hennes flygel tagit vägen! Det var helt enkelt hiskeligt fel.

Men, så började de spela och vet ni? Trots den nya, poppiga imagen, bristen på stort piano och mellansnacksbegåvning så gillar vi numera det nya albumet. Det är bra underligt var lite liveupplelvelser kan göra med en.

Stackars liten

Idag motionerade jag Kristian lite, han fick springa/gå hela 5-kilometersrundan med mig och han var jätteduktig fast det var ganska kallt och småregnade.

Sedan hittade jag honom sovandes på köksbordet.

En del åker visst på semester för att vila och få uppleva värme. Det låter hemskt underligt, tycker jag.

Beroende

Jag börjar bli orolig. Det verkar som om Kristian är beroende av fiskeprylar, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att laga honom. Redan innan han kom hit började dragen trilla in och idag for vi till en friluftsaffär där han handlade ännu mera. Ryktet säger också att det ska komma mera på posten.

Jaja. Jag pensionssparar i skor så om han pensionssparar i fiskedrag ska jag väl inte klaga så mycket.

Idag har vi också varit på musikal fast inte i New York utan i New Haven. Det gick bra det med.

I väntans tider

Nu sitter Kristian på tåget från New York.

Yay!

Fredagsrecept

1. Gör en pizzadeg.

2. Hacka en stor, röd lök i tunna skivor och karamelisera i ganska het panna med lite olivolja och ett par matskedar farinsocker. Gör allt brunt och vackert. Klappa ut pizzadegen tunnt, tunnt på en plåt och ringla lagom med olivolja och strö flingsalt över den. Höfta på lite riven parmesanost över det hela och följ sedan upp med ganska mycket tunnt skivad mozzarellaost uppe på. Sprid ut den karameliserade löken över osten och avsluta med en åtta, tio skivor prosciutto på toppen. Låt åka i ruskigt het ugn i 15-17 minuter. Om hushållet har lite ruccolasallad över kan man med fördel lägga på lite sådan vid serveringen, då blir det nyttigt. Eller så kan man göra Ruccolapaj med soltorkade tomater i parallell med pizzan och då tar ruccolan lätt slut, men det går bra ändå.

3. Ät upp i gott sällskap.

Funderingar

Sitter här och surfar efter en larvig film att somna till och se vad jag fann i segmentet "Comic Books and Superheroes"

The Hebrew Hammer - This hilarious tribute to the Blaxploitation genre stars Adam Goldberg as Mordechai, an Orthodox Jewish "superhero detective" who joins the Jewish Justice League to stop the evil machinations of Damien (the always-wacky Andy Dick), son of Santa (Richard Riehle), who aims to wipe out Hanukkah from calendars forever. Mordechai and his sidekick, Esther (Judy Greer), enlist the aid of Mohammed (Mario Van Peebles), a superhero protecting Kwanzaa.

Är det månne en film för mig?

Sjunger lite lov

Vi bytte till sommartid igår och helt plötsligt kan man kika ut genom fönstret klockan nästan sju en afton och se något där ute. Det må vara grått, grötigt och trist, men det är ljusgrått, grötigt och trist i alla fall.

Ett problem jag inte förutsåg jag skulle få löst genom att flytta till ett engelskspråkigt land var det här med att få ordning på vilket håll klockan skulle flyttas på när sommar och vintertiderna slår till. Så härförstår ni, när det är vår (spring) springer man framåt och varje höst (fall) faller man tillbaka.

Smart va?

Medelåldrad?

Det började med att Wii Sport rapporterade mig som 35-årig idag och sedan gick det snabbt utförs när jag ville somna i hummusen på den mysiga turkiska restaurangen vi gick på middag på. Efter maten stretade vi mot bilen på isiga, stormiga New Haven-gator medan jag försökte övertala oss om att vi egentligen INTE ALLS ville gå på Ingrid Michaelson konsert alls.

Nej-nej-nej!

Vi (jag) ville fara hem, sätta på oss (mig) resårmidjebyxor i fleece och äta chips i soffan.

Men, det var som tur var ingen som lyssnade på mig så vi gick på konsert och jösses vad roligt vi hade. Hon är så himla charmig, den där Ingrid.

Parmyndigheten

Jag var ute och gick med ett par goda vänner i julas, riktigt gamla vänner från småskolan, sådana där som man kan fulprata med nästan hur mycket som helst. Diskussionerna meandrade sig fram och tillbaka och vi frågade oss bland annat hur mycket energi och pengar som läggs ner på det här med att leta efter kärleken egentligen. En av väninnorna berättade om en bekant som hade gått på så många träffar att han till slut blivit så trött och deppig att han inte orkade ett dugg mera. Borde inte myndigheterna göra något åt saken innan vi börjar få rapporter om människospillror som blivit utbrända av nätdating eller sönderstressade av singellivets hopplösa extrastress?

Det var då vi kom på att det borde finnas en Parmyndighet. Parmyndigheten, med huvudkontor i Åtvidaberg eller kanske Trosa, skulle inte vara så mycket en förmedlingsinstans utan mer vara rådgivande, kanske hålla på med forskning och hjälpa invånarna hantera effekterna av parbildningsstressen - dela ut självhjälpsböcker och så. Lite stödverksamhet med veckomöten, egenvärdesdiskussioner och tolvstegsprogram för de med attachmentproblem.

Jag tror för övrigt att min låtsassvåger Per skulle kunna bli en strålande parmyndighetsbyrådirektör.

PS. Jag tror att det löste sig för honom där ovan till slut också, om jag inte missminner mig helt blev det ett lyckligt slut på historien. Som tur var.

Rovligt

Här i USA har vi kul med vapen:

Favorit i repris...

... Garderoben har vinterkräksjukan igen.

Fy fabian vad jobbigt det är, kläder överallt ju!

Får det lov att vara lite självhat till kaffet?

Argh!

Hur är man funtad när man blir frustrerad, arg och irriterad på någon som tycker om en? När man vänder ryggen åt och tar avstånd till någon som vill vara en nära? Som inte kan se på den som säger att man är fin och vacker och gör att livet är lite mer guldkantat?

Inte fan vet jag.

Man borde antagligen skjutas. I knäna.

Och så var det det där med hygienen

Det är svårt, men jag försöker leva efter devisen "Sköt dig själv och skit i andra" i mycket jag gör. Ni vet, inte döma folks matvanor vilken storlek de än må vara eller någons klädval eller religiösa övertygelser - det är toksvårt och jag misslyckas ganska ofta men jag tror att övning, det ger iallafall träning och med träning kommer man ganska långt. Bort till det första trafikljuset, ungefär.

Men. Det finns ett par vanor hos andra som gör att jag kastar min fina devis åt pipsvängen och mest bara undrar hur i helsefyr de tänker. Just idag funderade jag på kvinnorna i omklädningsrummet på gymmet igen, de uppför sig så underligt, förstår ni. Jag var där och sprang en runda på lunchen idag, ett inklämt träningspass mellan arbete och föreläsning och jag var, precis som alla andra som gör samma sak, väldigt stressad. Det är hetsigt att hinna med att byta om, motionera, duscha, klä sig och sedan springa tillbaka till vad det nu är man har att göra på en dryg timme. Hela övningen görs gärna med andan i halsen, men jag brukar tänka att jag får en hel timmes motion då, istället för bara en dryg halvtimma som är den ungefärliga tiden jag hinner tillbringa på löpbandet. Mycket pang för pengnarna!

Nåväl, När jag, efter väl utfört löppass, tog mig in i omklädningsrummet igen möttes jag av två kvinnor som precis innan svettats med mig i gymmet. De höll på att skala av sig sina fuktiga träningskläder för att snabbt dra på sig sina vanliga jobbkläder igen, utan ens en liten kattvätt emellan. Är det bara jag som tycker att det är ganska vidrigt? En sak vore det om man promenerat lite stillsamt i en timme och knappt blivit lite varm, men de här fallen hade både frambringat ymnig svett och deras riktiga kläder hann få nya eftersvettfläckar medan jag hängde kvar i omklädningsrummet.

Uff! Stackars deras kollegor! Så får man väl inte göra?

Det var bara en sak

Jag saknar Kristian.

Fråga, kolon

Finns det egentligen något som blir äckligt av att frityrstekas?

Idag åt jag frityrstekt ost. Man måste prova det de lokala förmågorna äter, eller hur?

Lycka!

Lycka är att komma hem en måndagskväll och ha en Linda väntande vid dörren, man blir som helt glad i magen.

Synd att jag var schemalagd att fara till Wisconsin idag, bara.