Den största förloraren

Jag tittar på The Biggest Loser just nu - stora människor som måste göra sig av med fysiskt och mentalt baggage så att de kan må bättre - och jag funderar mycket på hur det här med motion och fysisk trötthet får en att komma närmare en slags sanning.

Det enda jag vet, är att när jag är riktigt jämrans fysiskt trött, är jag närmare någon slags sanning. En sanning om mig själv.

Hmm... #2

Chottlips says: Nu går Losrarna av bussen och alla är jätteglada. Men snart kommer Jillian och får dem att gråta på riktigt. Muahahahahaha!

Kristian says: Jepp. Hon är fin.

Chottlips says: Ja, om Bob ratar mig kan hon få komma istället.

Kristian says: Fast säg inte till henne att Bob var ditt förstval för då får du nog springa dubbla maraton. Och ingen bio före.

Chottlips says: Eller efter. Men man kan väl få hångla?

Kristian says: Ja för sjutton!

Chottlips says: Allt för att bränna kalorier

Kristian says: Självklart.

Hmm...

Chottlips says: Ovh! Nu ska jag titta på en ny säsong av the Biggest Looser. Me loves Jillian och Bob.

Kristian says: Aah, jag vet vilka de är!

Chottlips says: Ovh. Jag är nog lite förtjust i Bob.

Kristian says: Hihi. Jag tycker hon är snyggare.

Chottlips says: Man kanske skulle bli tjock och vara med i det där programmet?

Kristian says: Haha! Du kan ringa honom ändå

Chottlips says: "Hej Bob! Jag väger nästan 70 kg och känner mig lite halvfet. Vill du gå på bio? Eller kanske springa en halvmara?"

Kristian says: Åh, vad fint det vore! Biohångel är också träning.