Idag hade jag min sista föreläsning för året och när vi, väl klara och utvärderade för kvällen, tog oss över till restaurangen/puben i huset rätt över gatan för eftersnack, fick jag bara ta att erkänna att jo, jag kommer sakna de här galningarna jag pluggar med närl blir klara nästa sommar.
Det är Marina (ja, jag känner två fast den här amerikanska varisorten är bara min näst bästa) som är arbetshäst och frågvis och ganska tjock men väldigt kul, henne kommer jag sakna. Och Wes som distribuerar sprit och har ADHD och driver mig till totalt vansinne och ingenjören Peter som lär mig allt jag behöver kunna om det här med dating ("Man SKA ha några på gång samtidigt, Ch'lott, det är bäst så!"), de kommer jag också att sakna. Doug, han är ganska tyst och yngst i gruppen men inte så dum alls, faktiskt, han är också saknadsvärd. Rick och Greg är de erfarna männen i gruppen, ni vet de där som är professionella och som har upplevt saker, det är kanon att de är med. Sedan är det Stacy som är socialarbetande fembarnsmor, hon är en ganska fantastisk kvinna - överarbetad till tusen men otroligt smart. Det finns en handfull människor till, och de kommer jag sakna de med. Ärligt talat har jag ganska mycket ågren just nu, för när jag blir klar med examen måste jag ta ett nytt beslut för vad jag ska göra när jag blir stor på riktigt. Jag har ju ingen aning!
Jaja, medan jag ångstar mig ska det ändå bli skönt med två veckor jullov. Det är sant som de säger, man får vara glad för det lilla.
