Livebloggning

21:45 Närmare undersökningar visar att man hittar skruvarna man vill åt om man drar ut lådorna i hurtsdelen på skrivbordet.

21:46 *skruva-skruva* Funderar på om jag ska erkänna exakt hur korkad jag är och skriva att jag kom på det där med skruvarna och lådorna.

21:48 Tejpar fast skruvarna på skrivbordet så de inte ska komma bort. Stolt.

21:49 Tindrar lite.

21:50 Svär. Funderar på hur lite luft med trä runt sig kan vara så bedrövligt tungt.

21:59 Får, med vinglighet och stort besvär, upp hurtsdelen på vinden.

22:oo Funderar på hur inte hela huset brinner ner när jag ser exakt hur rejäl pilotlågan på gasbrännaren jag har på vinden är.

22:06 Inser att jag aldrig kommer få upp skrivbordsskivan på vinden själv. Den är toktung! Mycket tyngre än hurtsen.

22:07 Försöker iallafall.

22:09 Misslyckas. Backar långsamt ner för de tre trappstegen igen.

22:10 Pustar. Tänker att det är tur att Joe och Barbara (de på bottenvåningen) är ute och reser så de inte hör hur jag bökar. Tänker sedan att om jag trillat och blivit klämd under ett skrivbord, hade jag nog saknat Joe och Barbara.

22:14 Funderar på var jag kan gömma skivan.

22:16 Försöker igen. Får upp den halvvägs, klämmer fast den på ett synnerligen påhittigt sätt någonstans vid trappsteg sju. Stolt.

22:17 Tindrar.

22:18 Hoppas att inte huset spricker av tyngden av skrivbordsskivan.

22:19 Pustar.

22:29 Får choklad.

Ett kungadöme för en man!

Ja, det är ganska givet att jag sitter här och saknar lite karlakalskraft en fredagskväll. Inte för att jag vill bli famnad eller så, utan för att hjälpa mig hantera mitt skrivbord som är världshistoriens tyngsta. Dessutom verkar det vara helt onermonterbart.

Tord, kommer du ihåg om man kan få av låddelen på något sätt?

Jaja, skam den som ger sig, jag har knappt ens börjat och redan är min rygg på väg att brytas i bitar. Nämnde jag att skrivbordet är tungt? Igår städade jag ut alla dess lådor och hittade ett visitkort från en av flyttgubbarna som bar in alla mina pryttlar här för dryga två år sedan. Tyvärr kastade jag det, annars hade jag helt skamlöst ringt och bett om hjälp. Andra saker som jag hittade var alla de små, pastellfärgade post-it-lapparna jag använde när jag försökte bestämma mig var jag skulle flytta en gång i tiden. Jag kommer ihåg hur jag, med Knyttet på telefonen, beväpnad med ett vinglas och en guldpenna, skrev för- och motlappar och klistrade över hela min sovrumsvägg. Mycket dumt skrev vi, men jag tror det blev rätt ändå.

Om jag nu bara kunde få ordning på skrivbordet också hade allt varit toppenbra.