Mitt veckoliga möte med Trånar'n så här på tisdagsmorgonen kom av sig när han istället för att få mig att lyfta saker och ställa ner dem igen råkade få för sig att fråga vad vi höll på med egentligen. Jag blev väldigt förvånad, så kan han väl inte fråga heller. Är det inte meningen att han ska veta det?
Nåväl, han ansåg att det var dags att fundera lite för han, såväl som jag, hade känt att vi hade tappat tråden lite. Dessutom har jag börjat känna mig fet, trött och otillräcklig på sistone och det är en ganska obehaglig känsla att känna i gymmet, där som jag brukar känna mig snabb, stark och farlig. Det är allmänt känt, att när Charlottentotten inte känner sig tillfreds i sitt eget skinn så kommer inget gott ur situationen, det är bara att ta tag i det hela innan det går åt pipsvängen på rikt. Så, nu har vi tagit tag i det, Trånar'n och jag, sjäva tag-tagandet ackompanjerades av både tårar och tandagnisslande från min sida och en hel del uppmuntrande tillrop och svordomar från hans. Bland annat sades det "If you get upset, I'll get mad!" när jag fick ställa mig på vågen för att undersöka huruvida mina tjocka känslor var påhitt eller inte.
Summa summarum är iallafall att jag har fått lite nya uppgifter och lite nya mål med mitt tränande, något som jag är välsignat glad för. Jag har verkligen jobbat hårt på sista tiden och det jag känner nu är kanske något som kan jämföras med fysisk utbrändhet. Inget jag riktigt känner igen, inte ens från när jag graderingstränade senast och var konstant sönderslagen, jag brukar ju må bra av mina fysiska aktiviteter. Dessutom har jag på sistone känt av lite mer omotiverad ledsnad i vardagen, jag som var riktigt lycklig ett tag (föregående inlägg till trots...). Vad som är hönan och vad som är ägget vet jag inte; har min kroppsliga trötthet dragit ner min hjärna lite eller är det månne tvärtom? Säg det, den som vet.
Resultatet efter morgonens genomgång är iallafall en rejäl överhalning vad gäller träningen (Hurra!), förbättrat matintag (Jobbigt...), regelbundna vägningar (Uff!), kramar på recept (Skönt) och så det sista uttalandet från dagens hjälte:
"And Charlotte, I really think you need to get laid."
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan