I Urban Dictionary kan man läsa följande om termen Booty Call:
"A late night summons -- often made via telephone -- to arrange clandestine sexual liaisons on an ad hoc basis."
Lite beroende på omständigheterna är det hela en ganska trevlig överenskommelse måste jag tillstå. Fast, det var det där med omständigheterna. Visst inser både ni och jag att en karriär-femme-fatale som jag måste ha en personlig Booty Caller att sysselsätta sig med på kvällstid, när alla de svenska beundrarna sover och de amerikanska inte håller måttet, och nu kan jag rapportera att jag verkar ha fått en. Det var ett tag sedan.
Mitt karriärval (femme fatale alltså, inte ingenjör) till trots är jag inte helt odelat positiv, inte med den Booty Callern jag blivit tilldelad, iallafall. Det som jag ansåg vara en oskyldig, halvhjärtad och snabb men underhållande lättflirt under veckans resa har nu resulterat i en milt infatuös, medelålders amerikan någonstans i de Förenta Staternas nordöstraste hörn. Att Charlottentotten är något av en mästerflirtare när hon vill är ganska känt, iallafall hos henne själv, men just nu skulle hon mycket hellre vara duktig på trigonometri, harpunfiske, finska kasus eller något annat matnyttigt. Det är bara att återigen inse att amerikanska män inte riktigt funkar som de svenska och om man är ståpåig och tuff i diskussioner blir de automatiskt helt till sig i byxorna. Och här är de inte blyga, karlarna.
Än så länge betraktas situationen från mitt håll med en smått road blick, han lugnar sig nog ganska snart, ska ni se.
Eller... Det är vad jag hoppas iallafall.
(Det där med ordning och reda i förra inlägget var bara ett skämt, nu återgår vi till normal och oordnad sändning igen.)
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan