Du vågar aldrig

Tre små ord som allt som oftast får mig att visa det där sista lilla jävlaranammat jag har i mig. Tre små ord som ibland får Chottentotten att göra något hon vanligtvis inte skulle ställa upp på. Tre små ord som Trånaren har lärt sig att trycka till med när det gäller. Ja, de tre plus väl valda kombinationer av "Det här kommer bli lite tungt för dig" eller "Det är okej att sluta nu, om du inte orkar mer vill säga".

Den jäkeln!

För ett tag sedan utbrast han för åttinuttonde gången att "We need you to post something on Match.com". Jag hmm:ade och hå:ade lite den gången som alla andra och betackade mig för det där med nät-dating, det har jag ju provat på förut och bara insett att det blir fel när man ändå inte har hjärtat med sig. Jag vet ju inte vad jag vill ha, hur ska jag kunna sätta det på pränt för någon att deschiffrera då? Nåväl, ett smärre hjärtlighetskrig utbröt med mail och sms där både små och stora utmaning ställdes från hanses sida och jag jag dodgade och duckade bättre än en Nemo i blåsväder, men nu har jag gett upp. Numera har jag en profil på Match.com och jag har hittat en hel hög med mer eller mindre opassande män, precis som jag förutspådde. Jag tänker minsann kräva att Tråntratten själv tar och projektleder det hela och städar upp efter mitt spektaklande.

För övrigt kan jag säga att jag blev upplockad av en fet, meddelålders man på receptionen efter vår konsert i lördags. Det var lite överraskande och ganska skrämmande. Tänk er själva att bli raggad på av någon som i praktiken skulle kunna platsa som ens pappa. Inte så lockande, eller hur? Fransosen skrattade så han nästan grät. Jag var förlåtande och slog honom inte så hårt. Fransosen alltså, inte min tjocke wannabe Sugar-Daddy, de ska man inte slå på.

Eller?