Efter en smärtsam springtur den här veckan har jag insett att det är dags att investera i nya springeskor varfter jag utfört hårdnackat forskande i vad som finns och gäller ute på marknaden idag. Alla mina trånare är emot saker som inlägg och sulor och sånt så jag känner en viss press att hitta de riktigt perfekta skorna på direkten, något som hittils har varit ganska svårt då jag har tämligen komplicerade fötter: proneringsbenägna, har hög hålfot, bred framfot och smal häl.
Idag for jag runt och letade efter en speciell sko som jag läst på internet skulle vara bra för just mina sorts fötter och traskade till slut in på Lady Foot Locker, en affär som specialiserar sig på sportiga skor för kvinnfolk. Efter en stunds hummande framför skorna på hyllorna fick jag inse att utbudet, även här, var begränsat men att jag nog skulle prova något ändå. Medan jag stod där frågade den ena expiditen mig vad jag skulle ha skorna jag tittade på till. Hon och jag stod vid hyllan för löpskor och jag stirrade på henne ett par sekunder innan jag sa "Um... Jag ska springa i dem". "Jaha", sa hon, tittade tomt på mig för att sedan gå för att hämta skon jag vill prova i min storlek. När hon väl kom tillbaka förklarade hon att den inte fanns inne i just den färgen jag velat ha men att det kanske skulle gå bra med en annan färg. "Självklart" sa jag och tog kartongen ifrån henne bara för att inse att det var en helt annan sko hon plockat fram. Samma märke men annan modell som inte alls verkade vara vad jag ville ha. Jag skickade tillbaka henne till lagret och sa att jag ville ha min modell och inget annat och efter ett par minuter kom hon tillbaka och sa att nej, de fanns inte i min storlek men att den här andra som hon hade haft med sig innan borde funka lika bra. Det var ju samma märke, ju.
Jag började faktiskt försöka förklara för henne att nej, det var inte alls samma sak men jag insåg snabbt det futila att försöka utbilda eller ens vara lite elakt sarkastisk. Det skulle inte gå fram och skulle något gå fram skulle det inte finnas mycket till inteligens att tolka vad som sagts. Jag sa tack, tack och gick hem istället, utan skor.
Lite irriterad blir man ändå. Det är som om att jag skulle gå till närmsta bilhandlare och säga att jag vill ha en SUV varpå han försöker sälja mig en sportbil. Ibland skulle jag ge en kram för lite bra, kompetent service i det här landet.
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan