Nu kommer jag snart, likt Tomten med en stor säck på ryggen.
Sällan har Sverige fått så mycket uppmärksamhet i nyhetssändningarna som nu, är det inte Wikileaks och Assange så är det bombmän. Jag själv är väldigt fundersam på vad det är som händer med Assange-fallet, det är något underligt och väldigt fel som är på gång. På väg till jobbet igår hörde jag följande reportage på NPR:
DON GONYEA, host:
WikiLeaks founder Julian Assange was granted bail today, by a British court. He's been locked up in one of the biggest prisons in Europe and fighting extradition to Sweden, where he faces questioning in a sex crimes case. He and his lawyers say the accusations are political. But in Sweden, the view of this entire case is a little different. NPR's Philip Reeves has more.
PHILIP REEVES: London's Wandsworth Prison is a tough place, even for un-convicted remand prisoners like Assange.
His lawyer, Mark Stephens, says Assange is getting by, though it's not easy.
Mr. MARK STEPHENS (Attorney): Julian is a sort of a bit lost without his computer, although the prison authorities said that they will give him an Internet-disabled computer in due course. And he's finding it very boring, because he hates British daytime television.
REEVES: Stephens says Assange still hasn't actually been formally charged with anything. He says the Swedish authorities simply want him for questioning about evidence of alleged sex crimes that Stephens says Assange knows little about.
Mr. STEPHENS: Every prosecutor around the world will tell you that it is an obligation, and particularly in Sweden, that you tell a person who's going to be questioned what the nature of the allegations are and what the evidence is against them. And as we sit here now, he hasn't got that.
(Soundbite of crowd chatter)
REEVES: In Sweden's capital, Stockholm, many say they admire WikiLeaks and approve of its mission to create transparency and accountability. Yet they also balk at any suggestion that Sweden's government is somehow part of an elaborate plot against Assange.
This Nordic nation's nine million or so citizens tend to have faith in their judicial system and their politicians, far more so than other nations, says Klare Hradivlova-Celin of Sweden's National Council of Crime Prevention.
Ms. KLARE HRADIVLOVA-CELIN (National Council of Crime Prevention): I think the public has very, very high confidence in the judicial system in Sweden - in the state in general, actually. And there's also a strong tradition of that.
(Soundbite of crowd chatter)
REEVES: Anna Lunden, one of a crowd milling through Stockholm's old city last night, thinks Assange should come to Sweden to face his accusers.
Ms. ANNA LUNDEN: Why should he be not guilty because he's famous?
(Soundbite of laughter)
Ms. LUNDEN: I don't know.
REEVES: You're just saying keep an open mind, are you?
Ms. LUNDEN: Exactly. Yes, definitely. I mean, bigger men than he have been using women. I don't know.
REEVES: Assange is accused of committing sex-related crimes against two women in Sweden in August.
James Savage is the managing editor of The Local, an English-language news outlet based in Stockholm.
Mr. JAMES SAVAGE (Managing Editor, The Local): We know a lot about one of them, a political activist. She knew Julian Assange. She got to know him through the WikiLeaks thing. So she met him. The other woman, he is believed to have met at a party, and she lives some distance away from Stockholm. She's a bit younger. She's, I believe, in her 20's.
REEVES: Josephin Brink, a member of Sweden's parliament, says she likes what WikiLeaks is doing, yet she's disappointed that some well-known activists -such as the journalist John Pilger and film director Ken Loach who've rallied to Assange's side - appear to have decided that he's innocent.
Ms. JOSEPHIN BRINK (Member of Parliament, Sweden): I find it rather depressing that these rather iconic left persons stand up and say, as if they knew, that he cannot be guilty of this, this has to be a honey trap, and so on. And obviously, they have no idea whether it's a honey trap or not.
REEVES: In Sweden, the concept of an American conspiracy generally isn't getting much traction, says James Savage of The Local.
Mr. SAVAGE: I think Swedes are very skeptical about the conspiracy theories. I think if you look at the way the Swedish justice system works and the fact that prosecutors really are independent, when you look at that and when Swedes look at that, they think I can't see how the government could have conspired to arrange this arrest and these charges.
Philip Reeves, NPR News, Stockholm.
(Soundbite of music)
GONYEA: You're listening to MORNING EDITION, from NPR News.
Finns det något annat land i världen som skulle ha så här svårt att driva igenom grundläggande sjukvård för sina medborgare? Jag har sagt det förut och jag säger det igen - De är inte kloka de här Amerikanarna!
Som om det inte räcker att man mår skit på insidan så har jag lyckats trasa sönder mig ännu mera på utsidan nu också. När jag går (eller, försöker att gå) och rullar över främre trampdynan så klickar något i höger fot fel och två av mina mittentår totalhänger sig och det gör ont, ont, ont. Lite osm om jag har en nerv i kläm och hela foten krullar ihop sig. Det började som sagt i högerfoten för några dagar sedan och nu misstänker jag att vänsterfoten börjar göra likadant.
Krokodiltårar och röda ögon. Han packade. Jag kurade på en pall.
Om man inte kan få sig ett pojkband att ha på sin vind får man skaffa sig något annat att leka med.
I år har jag lärt mig massor med bra saker om mässor, den viktigaste läxan var helt klart den om att man inte ska vara ute och festa till efter midnatt varje dag. Det allra bästa är faktiskt att vara ute och festa till efter midnatt så absolut lite som möjligt. Inga nätter är optimalt.
Det öser ner i Chicago och jag har precis toksprungit från restaurangen till hotellet ity alla taxisar i hela stan var upptagna. Hittills har det gått bra att leka mässa; lagom mycket folk, okej demosar, fungerande teknik och trevligt folk överlag. Jag råkade ut för en ilsk läkare idag men efter lite pratande, provande och testande tror jag vi löste hanses problem med så jag tror att all gått okej så här långt.
Tidigt, tidigt imorgon bitti drar jag till Chicago för RSNA igen, det blir femte gången för mig. Mina fötter är redan onda på mig.
Billie Holliday på spelaren och det här receptet "Pumpkin Bread Pudding with Spicy Caramel Apple Sauce and Vanilla Bean Creme Anglaise" i görningen inför morgondagens tacksägelsekalas. Dofterna från pumpan, kanelen och ingfäran gör att det värmer riktigt gott i kroppen. Jag misstänker jag kommer sova riktigt, riktigt gott inatt.
Det är den där tiden på året när folk börjar fråga en vad man önskar sig i julklapp, och idag har jag kommit på vad det är jag önskar mig mest i hela världen, mer än Maksim Chmerkovskiys höfter. Se här bara:
Allt jag önskar mig i år är de där gossarna, med små kavajer och popsnörehår. Kan man få dem stapelbara, tror ni? Jag tänker mig att jag kan ha dem i trappen upp till vinden, vilket skulle göra det mycket trevligare att öppna dörren in dit för istället för att få en resväska eller toapapper i huvudet skulle man mötas av det där ackordet runt 1:40 och allt skulle bli läckert och underbart. Troligtvis skulle det få mig att städa vindshärket också, så att de små liven skulle få plats och kunna komma ut lite lättare för att slentrianserenera mig lite då och då.
Helt fantastiskt bra!
Karlar med rytmen i blodet, finns det något bättre?
I helgen fick jag, under en finfin violinkonsert, reda på att Tönsberg ligger i Sverige. Det verkar som om kammarmusikinstitutionen vid Yale inte har uppdaterat sina världskartor sedan i början av 1900-talet.
Det går inget vidare bra för den här bloggen nu för tiden, kan det bero på att jag går för mycket?
Det finns en hel del matbloggar där ute på Internet, allihopa skrivna av matentusiaster med olika bakgrunder och förmågor. En hel del har lyckats riktigt bra och det ryktas om bokpubliceringskontrakt till både höger och vänster var man än letar efter recept nu för tiden. Jag har funderat lite och beslutat mig för att hänga på trenden med matbloggning, men ity man inte ska härmas så har jag kommit på en finfin nisch till mig själv. När andra matbloggar satsar på att publicera olika recept på olika sorters mat i sina bloggar, ska jag helt enkelt publicera olika recept på samma maträtt i min!
Imorgon är det valdag och spännande värre. I helgen hade de ett möte i Washington DC som jag velat gå på, ett för normala människor, sådana med humor och distans. Se bara här.
Är det någon som vet var man kan köpa sig en extra söndag?
I helgen har vi firat en massa jubileer, bland annat har Bacheloren varit rökfri i en hel vecka och jag har för 900 gången insett att män oftast inte tänker.
Men, de är ju för söta ändå så jag tror jag behåller den här jag har ett tag till.
Idag har jag försökt fundera ut hur Cloud Computing och vår lilla blå produkt skulle kunna fungera ihop ity en potentiell kund har lärt sig ett nytt IT-buzzord. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det skulle gå till att kombinera de två, men allt det kreativa tänkandet (Hmm... Kan man distribuera ut en databastabell per klient, kanske?) tog mig tillbaka till bra fikapauser från förr, fikapauser av det ganska larviga, fnissiga och brillianta slaget, sådana som allt som oftast uppstod på en fredags eftermiddag efter föredömligt mycket jobb.
Hejhej! Ett litet meddelande från ansvarfullaste Charlotte igen.
Vem kunde tro att ett glas rödvin och en StarTrek film skulle kunna få mig att tänka på:
Men vad katten, det är ju jättelångt till Miami! Mer än 2 miljoner jämrans steg liksom. Det är ju bara 26 till kaffeautomaten....
Kristian och jag diskuterade recept härom dagen, jag var sugen på höstig gryta med massor av svamp och lingon och surfade omkring på Arlas hemsida efter lämplig middag.
Se här vad fin han är, min Grisbil! Kan inte någon jag känner köpa honom så att jag vet att han kommer fara väl?
Jag körde en bakvänd John McEnroe på tennislektionen idag och började gråta så att tårarna sprutade mitt i alltihopa.
Inget jag rekommenderar fastän jag och min dubbelpartner vann.
Här är han i alla fall, den nya blåa. Det enda opraktiska med honom är att han har ljus tygklädsel på insidan så jag är väldigt orolig för fläckar. Jag hann inte ta några bilder själv idag så ni får titta på säljarens bilder istället:
Ikväll var vi och såg på Ben Afflecks nya film: The Town, en redigt bra historia väl värd att se om man är sugen på en klassisk rånarfilm med bra karaktärer. Mitt i den mest rafflande biten, ungefär 15 minuter innan slutet, ringer en mobiltelefon tillhörandes en äldre herre i raden framför mig. På stora skärmen pratar Ben i telefon med sin kärlek, de talar i kod eftersom FBI letar efter honom med ljus och lykta. Allt är sorgligt, spännande och romatiskt på en gång och jag tappar helt koncentrationen av den där mobilsignalen. Farbrorn fiskar upp sin telefon, tar samtalet och börjar prata så smått, efter ett par sekunder förklarar han att han sitter lite olägligt till, är på bio faktiskt, och avslutar samtalet.
Idag förklarade Bacheloren ett nytt begrepp för mig efter att ha suttit fast i trafiken ett tag: Sunshine traffic. Det är när amerikanerna glömmer bort hur man kör bil för att solen skiner och de sålunda får solen i ögonen. Här i USA får vi tydligen inte bara trafikproblem när det regnar eller snöar, utan även när solen skiner varpå hela motorvägen förvandlas till parkeringsplats och alla grillar korv på sina motorblock. Alternativt kan man linda sin bil runt fronten på en lastbil istället.
Det gick till slut och det bidde en bil. En ansvarsfull, fyrhjulsdriven Subaru Impreza, en blå. Han är förfärligt söt och ganska ny och med skrämmande få mil under bältet. Han fick komma hem med mig ikväll och jag är mest glad men samtidigt lite fundersam över vad som ska hända med Grisbilen. Säljaren sa att han antagligen kommer läggas ut på försäljning om ett par veckor, jag ska hålla koll lite granna. Funderade på att gömma ett meddelande i honom med en kort beskrivning om vad han gillar och varför han heter Grisbilen och så, det kanske inte är självklart för alla.
Det kliar.
Med bara 28 dagar kvar till konserten med stora OK och små go övar jag danssteg och texter och klappar hundar galore:
Och som avslutning på 2010 års stora tennisbollsdispyt kan vi hälsa från både Penn och Wilson och berätta att tennisbollar görs i färgen High Optic Yellow.
Ny dag, ny bil. Idag testades det en käck liten Impreza WRX med en massa hästkrafter och det var kul. Jättekul var det. Det allra roligaste var när bilförsäljaren krockade med en stolpe när jag satt i passagerarsätet. Repor galore, blev det.
Idag testade jag en MazdaSpeed 3 och resultatet av den upplevelsen är att jag måste flytta söderut. Jösses vilken fartig liten bil!
Den pep på mig idag också, biljäveln, och efter ett snabbt stopp hos kompisarna fick jag veta att det den här gången var båda däcken på höger sida som var låga på trycket. Jaja, det är ju skönt att det nya däcket i alla fall verkar hålla.
Den senaste månaden har jag varit arg. Argare än vanligt. Det brusar inom mig och jag får sitta på händerna för att inte kasta saker omkring mig. Det halkar ut fler svordomar än någonsin, hur nu det är möjligt, och jag kan inte prata om saker normalt med folk längre. Allt blir debatt och hets och laddat.
Fulgråt.
Jag och bilen hade en allvarlig konversation igår morse. Så här lät den:
Är det någon som kan förklara det här för mig?
Härom dagen när jag kom hem från Kanada väntade ett stort, hårt paket på mig i brevlådan.
Linda och jag for in till Manhattan igår för att susa och dusa lite bland alla de andra människorna. En sak vi hann med att se var en intressant marknadsanalysoperation i vardande precis utanför Grand Central Station.
Utanför stationen stod det en uppsjö av unga människor med kylboxar och delade ut gratisdricka, ett kokosnötsvatten (?) från ett företag som heter Zico, till alla som strövade förbi. Överallt såg man folk gå med plastflaskor i färd med att öppna och smaka på vad som fanns inuti. Det intressanta var att titta på folks ansiktsuttryck när de smakade på innehållet (avsmak följt av fula ord) och hur alla sedan ställde sig i kö för att kasta sin nästan fulla flaska i närmaste papperskorg. Den vi kastade våra flaskor i var halvfull av fulla Zico-förpackningar och de flesta såg lättade ut när de fick göra sig av med äckeldrickan.
Ett synnerligen effektivt sätt att marknadsanalysera, tycker jag. Bara att gå och räkna papperskorgsinnehållet i slutet av dagen så får man reda på exakt hur osäljbar ens produkt är. Det värmer ju i hjärtat på en före detta MBA-studentska.
Vi hade kräftskiva förra helgen, så som vi brukar ha varje sensommar. I år stötte vi på lite motstånd från IKEA när precis alla kräftor i hela New England hade sålt slut.
I morse när jag fartade iväg till flygplatsen för dagsutflykt till Kanada tröttnade jag efter ett tag att lyssna på vuxenradio och gav mig på att lyssna på smaklöst skval istället. Precis när jag for förbi avfarten till US Open tennisbanorna började programledarna prata om dagens tävling - Porn or Tennis - där man helt sonika ska gissa var ljuden man får spelat för sig kommer ifrån.
Så sitter man här och kurar med sin stormlampa, sin hög av batterier och sitt torrfoder och tittar på hurrikanen Earl som flåsar förbi där ute. Det blåser något otroligt och regnet står som femtumsspik i backen. Fönsterrutorna håller på att blåsa in och ett stort träd en bit upp på gatan har vält över en bil vars larm bara tjuter och tjuter...
Så sitter man här i sin säng på hotellet i Little Rock, AR, lite förströelsefull och dan och tittandes på Sandra Bullocks mästerverk "Medan du sov".Allt är ganska bra om bara jetlaggen kunde ge med sig, som tur var slutade filmen nyss lyckligt så nu kan jag sova i alla fall.
Fort, fort och frammåt i två dagar har jag farit men nu tog det stopp. På toaletten alltså. Sitter och väntar på att någon ska komma och rädda mig från en toalett med förstoppning här på hotellet i Little Rock, Arkansas innan jag faller ihop av pur övertrötthet. Om fem minuter ger jag upp och packar ihop för natten, toan får vänta till en annan dag.
Att skaffa nytt visum är vanligtvis både dyrt och tidskrävande. Förutom att man ska fylla i blanketter och redovisa för myndigheter att man är en hyvens person ska man bråka med sin bank, betala avgifter på över 3000 kronor, oroa sig något otroligt för att man fått alla formulär och papper och kvitton i ordning, fara fram och tillbaka till Stockholm, och stå i kö i regn ett bra tag.
Igår gifte vi bort Jesper med hanses Anna och allt gick precis så bra som det skulle och man fick chansen att bli så där smältglad i hjärtat som man ska vara på vigslar. Det är något magiskt med vackra brudpar i små, svenska kyrkor mitt i ett grönskande sensommarlandskap, man kan inte låta bli att må bra och le från öra till öra.
Jag vill ju så gärna tro och hoppas på att flygplatser och flygbolag är ett slags logistiskt Mekka. Att de som jobbar med flygplansplanering andas smart logistik-tänk och optimerar flöden så det rinner minutrar och kronor ur öronen på dem.
Man vet att man kommit långt i livet när man, vid 34 års ålder, fortfarande packar med sig sina smutsiga kläder hem till familjen.
... Och vi har funderat på vad han ska hitta på med sin flicka imorgon.
God sommarsöndagsmiddag:
Något av det värsta som finns är när man alldeles för sent en vanlig tisdagskväll kommer in i sitt sovrum och får se en alldeles naken säng. Helt oklädd och osedlig bara står den där och skrattar åt en medan allt man själv vill är att få sova.
Vi satt på en takbar i New York City, mitt i den gassande eftermiddagssolen Knyttet och jag, och pratade om viktiga saker. Viktiga saker, som det där med självbild och självförtroende, till exempel, och kropp och själ och sånt. Mitt i alltihopa sa Knyttet:
Om man blir inbjuden att följa med sin hyresvärd ut på hans båt klockan 9 på morgonen för att segelöva, ska man göra det fastän man är trött och sliten som bara den och mest av allt i hela världen bara vill sova sovmorgon?
